I have really had it...
Jag hittade denna bild och jag skrattade högt när jag fick se den. Katten på bilden projecerar exakt den känslan jag känner just nu, hur frustrerad och förbannad jag är, enkelt sammanfattat så har jag fått nog.
Även fast mina vistelser på landet aldrig blir som jag har tänkt mig och önskat så återvänder jag hit av en förunderlig anledning, trots att jag mer eller mindre vet utgången och lämnar stället lika trött på skiten som alltid.
Jag skulle ha varit här hela veckan och förmodligen hela helgen, men mina väskor är packade och jag tänker lämna området med första bästa tåg imorgon eftermiddag när jag kan få skjuss till närmaste station. Jag struntar till och med i att kolla rapporter utfärdat om SJ har ställt in tåg, eller som jag läste senast, att jag blir stående mellan stationer i flera timmar. Hellre det än att sitta fast här och få vassare klor för varje minut som går då mitt tålamod testas. Jag har varit lugn såhär långt, men det krävs inte mycket innan jag visar mitt humör som i detta fall skulle sudda ut leenden enda upp till Kiruna. Ögonen svartnar och jag försöker förgäves hitta andningen och det inre lugnet som för tillfället är långt utanför sveriges gränser.
Det finns människor man bara inte går ihop med, ni vet, en sån tickande bomb som kan brännas av vilken sekund som. Jag går inte ihop med människan i huset. Observera att det är en hane och han har tusen kvinnors ilskna och förskräckliga PMS-humör som kan utlösas av ett endaste ord, komplett tystnad, minsta rörelse eller bara av ren idioti. Jag kan inte med det helt enkelt. Jag är en av det lyckligt lottade kvinnor, eller ska vi kanske säga att min omgivning är lyckligt lottad över att jag inte lider av det minsta PMS, men när en man är hysterisk, går det bortom mitt förstånd. Det är inget jag kan acceptera.
Dessutom är det iskallt i detta hus som gud glömde, då den fantastiska värmepumpen från IVT har slutat att fungera. Välinvesterade pengar skulle jag vilja säga, när vi redan nu på året har nått -20 grader och behöver värme mer än någonsin. Till råga på det tar kompressorn i pumpen det enda vi har kvar som är fungerande i detta hus, och det är elektriciteten, när den med all kraft blåser ut alla proppar i proppskåpet. Härligt värre. Där sitter jag i ett bäcksvart mörker och fryser, försöker få kontakt med denna varelse som precis har fått sin 23:e PMS attack, men utan resultat. Luften är tung och skulle kunna huggas med en välvässad yxa, spänningen ligger som ett täcke medans jag är lugn och den andre blixtrar av frustration, mest ilska.
Så jag kan be att få tala om att jag kommer att återvända till mitt hem, mitt lugna vrå imorgon, jag har en flaska rött som väntar och förövrigt även en massa jobb som jag måste ta itu med där jag har en deadline snart.
Imorgon är jag åter i stan, får höra alla ljud och oljud i huset, bla när grannen under mig verkar urinera från en stege i en halvtimme åt gången. Då vet jag att jag är hemma... Om ni inte har en aning om vad jag menar; ta en kanna med vatten, ställ dig på en stol, helst flera staplade på varann och häll vattnet lååångsamt i glaset nedanför. Notera ljudet. Helst när allt är tyst omkring, stanna upp och upprepa som att du försökte signalera med morskod att du äger. Hem ljuva hem.
Även fast mina vistelser på landet aldrig blir som jag har tänkt mig och önskat så återvänder jag hit av en förunderlig anledning, trots att jag mer eller mindre vet utgången och lämnar stället lika trött på skiten som alltid.
Jag skulle ha varit här hela veckan och förmodligen hela helgen, men mina väskor är packade och jag tänker lämna området med första bästa tåg imorgon eftermiddag när jag kan få skjuss till närmaste station. Jag struntar till och med i att kolla rapporter utfärdat om SJ har ställt in tåg, eller som jag läste senast, att jag blir stående mellan stationer i flera timmar. Hellre det än att sitta fast här och få vassare klor för varje minut som går då mitt tålamod testas. Jag har varit lugn såhär långt, men det krävs inte mycket innan jag visar mitt humör som i detta fall skulle sudda ut leenden enda upp till Kiruna. Ögonen svartnar och jag försöker förgäves hitta andningen och det inre lugnet som för tillfället är långt utanför sveriges gränser.
Det finns människor man bara inte går ihop med, ni vet, en sån tickande bomb som kan brännas av vilken sekund som. Jag går inte ihop med människan i huset. Observera att det är en hane och han har tusen kvinnors ilskna och förskräckliga PMS-humör som kan utlösas av ett endaste ord, komplett tystnad, minsta rörelse eller bara av ren idioti. Jag kan inte med det helt enkelt. Jag är en av det lyckligt lottade kvinnor, eller ska vi kanske säga att min omgivning är lyckligt lottad över att jag inte lider av det minsta PMS, men när en man är hysterisk, går det bortom mitt förstånd. Det är inget jag kan acceptera.
Dessutom är det iskallt i detta hus som gud glömde, då den fantastiska värmepumpen från IVT har slutat att fungera. Välinvesterade pengar skulle jag vilja säga, när vi redan nu på året har nått -20 grader och behöver värme mer än någonsin. Till råga på det tar kompressorn i pumpen det enda vi har kvar som är fungerande i detta hus, och det är elektriciteten, när den med all kraft blåser ut alla proppar i proppskåpet. Härligt värre. Där sitter jag i ett bäcksvart mörker och fryser, försöker få kontakt med denna varelse som precis har fått sin 23:e PMS attack, men utan resultat. Luften är tung och skulle kunna huggas med en välvässad yxa, spänningen ligger som ett täcke medans jag är lugn och den andre blixtrar av frustration, mest ilska.
Så jag kan be att få tala om att jag kommer att återvända till mitt hem, mitt lugna vrå imorgon, jag har en flaska rött som väntar och förövrigt även en massa jobb som jag måste ta itu med där jag har en deadline snart.
Imorgon är jag åter i stan, får höra alla ljud och oljud i huset, bla när grannen under mig verkar urinera från en stege i en halvtimme åt gången. Då vet jag att jag är hemma... Om ni inte har en aning om vad jag menar; ta en kanna med vatten, ställ dig på en stol, helst flera staplade på varann och häll vattnet lååångsamt i glaset nedanför. Notera ljudet. Helst när allt är tyst omkring, stanna upp och upprepa som att du försökte signalera med morskod att du äger. Hem ljuva hem.
Kommentarer
Trackback
