Just keep moving...



Så sant, annars faller vi omkull och skrapar knäna i bästa fall. I värsta fall faller vi tungt och bryter nacken, för att sedan aldrig hitta tillbaka till sadeln och tramporna för att fortsätta vår resa.
Har ni tänkt på dom inbygda rutinerna vi har i kroppen? Som att kliva av bussen och rikta in siktet mot vårt hem, utan att vi egentligen tänker på att det är dit vi är på väg. Det går liksom per automatik och vår inbyggda GPS leder oss hem, eller till jobbet, till affären mm. Vi tänker inte på vilken väg vi ska ta, det är självklart vart vi är på väg, det är en osynlig magnet som styr våra steg mot våra slutdestinationer. Kan det vara vana? Ja visst, vi är inprogrammerade att göra på ett visst sätt, det är därför vi människor inte tar förändringar särskilt väl. De stör vår invanda rutin och för en stund blir vi helt ställda, hur gör vi nu?
Det handlar om att hitta balansen, såväl inom oss och på livets cyckel där balansen enbart bibehålls om vi fortsätter att trampa och hålla hastigheten.
Det finns dom som kör igenom livet likt Tour de France, snabbt och med en målinriktad precision, och det finns dom som tar det pö om pö med stödhjul. Men vet ni vad, det är hellre att vi använder stödhjul än att vi kliver av.
Ibland behöver vi hjälp med att hålla balansen, stödhjulen går ju att montera bort och vi kan lära oss att trampa mer vågat och lita på vår förmåga att ta oss framåt.
Människan är fantastisk men det finns vissa fallgropar. Vi har våra invanda rutiner, våra magneter som styr oss dit vi ska gå utan att vi tänker på vad som sker på vår väg. Vi blir hemmablinda och kan missa så mycket vackert om vi kapitulerar inför våra rutiner och beter oss som robotar. Även om vi går på en väg, hundra gånger i veckan så kan vi fortfarande se något nytt om vi verkligen öppnar våra ögon. Det hör till för att kunna hålla balansen och vilja fortsätta trampa. Har du tänkt på hur många ggr du tittar på klockan utan att ens se tiden? Du tror dig ha sett den, men när någon frågar hur mycket hon var så ser du ut som ett frågetecken. Vi är tvungna att titta igen. Det är på samma sätt som vi missar allt annat, vi tror oss se utan att på riktigt registrera det vi har sett, eller komma ihåg det.
Imorgon, när du går på din invanda väg, öppna ögonen och se om du kan finna något du inte har lagt märke till tidigare. Kom ihåg att hålla balansen och att fortsätta rulla, sakta dock ner ibland, det lönar sig i längden. Du hinner, du kommer fram, med all säkerhet rikare och lugnare i sinnet än den som racear genom livet...




Kommentarer

Vad har du på hjärtat?

Om du kommenterar för att göra reklam för din blogg, dagens blogg, veckans blogg, dina produkter etc. kommer detta att raderas omgående.

Vad heter du?
Kom ihåg mig?

Din E-postadress: (publiceras ej)

Vad har du för URL/Bloggadress?

Skriv en kommentar!

Trackback


RSS 2.0
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...