Chanel In My Drawer

Den vackra titeln på franska i detta inlägg betyder: Mitt härtas njutning, så nära men ändå så långt borta.
Jag har gett er min kärleksförklaing till dessa franska, helt bedårande underbara macarones tidigare, och nu har jag gjort vissa efterforskningar hur jag kan få tag på den pastellfärgade desserten här hemma i Sverige. Jag tycker inte att man ska behöva åka till Frankrike för att kunna njuta av dom. Jag hade visserligen turen att bli försedd och bortskämd av en gammal fransk pojkvän jag hade för några år sedan, som levererade dessa till mig när han hälsade på. Jag vet inte vad jag såg mest fram emot, att se honom eller att öppna asken och ta en smakbit av himlen.
Nu har jag ingen Paris-resa inplanerad, jag har ingen fransk pojkvän som åker skyttetrafik mellan länderna, så nu måste jag hitta ett annat sätt att kunna få mina macarones.
Jag hittade ett företag, Petite France i Stockholm som bakar härligheterna. Bageriet har till och med en online shop! Vilken lycka, jag kan till och med få hem dom till dörren! Lyckan förvandlades dock snabbt till tårar nästintill när jag såg att de bara skickar/levererar till adresser inom tullarna i vår storstad. Jag menar: Hur %¤&# lat får man vara om man vill ha dom skickade till sig, när själva adressen till bageriet ligger mitt på Rådhustorget? Jag är helt paff. Hade jag bott i Stockholm hade jag haft klippkort på bageriet och gärna sprungit för att få tag på mina älskade delikatesser. Men nej. Jag är dock inte en person som ger sig, så gissa vem som kommer att fatta telefonen imorgon och ringa dit. Jag ger mig inte förrän dom går med på att skicka mig ett lass, trots att jag inte bor innanför tullarna. Skicka som skicka är ju min mening, får se hur det går. Jag kan inte få mer än ett uppnosigt franskt: Je suis désolé, mais pas! (Jag är ledsen, men nej!)
Fortsättning följer, om jag känner mig själv rätt så sitter jag snart med smaken Rose i handen, blunda av njutning när mina läppar nuddar det spröda och sköra skalet...