Chanel In My Drawer

Den hemska fredagen har nu blivit kväll. Jag har en spänning i nacken av all stress jag utsattes för idag, som vilken sekund som helst kommer att ge mig en intensiv nackspärr jag sen ska glömma. Jag bara känner hur den hotar mig i varje rörelse. Jag överlevde dagen, vissa bitar av den var hemsk men det ljusnade sedan jag blev klar med alla måsten. Jag sprang på en gammal vän, vi har kännt varann länge och vi har för vana att springa på varann ca en gång om året, helt oplanerat och vi har lika trevligt varje gång. Det blev en spontanlunch med han och hans vän, trevligt när tre nationaliteter sitter vid samma bord. En intensiv italienare, en rumän och en ungrare är ingredienserna till gestikulationer vid bordet. Maten var hemsk, jag sa till och med till om det, ät inte på den mongoliska restaurangen om du inte är ute efter en smaklös, bitvis för salt och drypande flottig måltid. Är det däremot det du suktar efter, så besök gärna restaurangen i Sigma. Magen frågar mig fortfarande vad jag tänkte med...

Efter ett gäng tvättmaskiner, en omgång med dammsugaren sitter jag nu och bloggar och skriver till Er. Jag har legat efter i några dagar, har verkligen mått pyton. Men nu har jag fått lusten igen och medans jag skriver njuter jag av ett glas rött som jag verkligen har förtjänat.
Men, det jag verkligen ville berätta om idag agerar modell på bilderna ovan. Jag har äntligen fått mina älskade macarones. Efter att mitt hemska möte var slut tog jag vägen förbi vår underbara choklad och te-oas i konserthuset, Mälarchocolatriet. Jag hade fått veta av väninnan Christin samma dag som jag bloggade om mitt dilemma gällande Stockholmsföretaget, att dom finns att köpa här i Västerås också. Inte i så stor skala, än, jag hoppas att de utökar sina smaker och utbud, men huvudsaken är att jag kan få tag på dessa delikata sötsaker i princip när jag vill. Det roliga är, att ju fler man köper, desto billigare blir det. Vilken ekvation, men det är sant. Jag kan ju knappast tycka att det är tråkigt på nåt sätt. Macarones i mitt hem hinner inte bli gamla, det risken finns inte, snarare är det tvärtom, dessa ljuva pastelldrömmar försvinner i ljusets hastighet.

Min fredag har alltså kommit till den lugnaste delen av denna dag där jag ska njuta av vin, låta orden leka runt mina fingrar när jag nuddar tangeterna och låta en hand smita ifrån för att med lätta fingrar få tag på den pastelliga njutningen fylld med ganache, syltkräm och andra härligheter. Jag ska blunda och bara njuta. Ha en underbar fredagkväll kära läsare. Jag har saknat att dela med mig, jag hoppas att jag var saknad.