Chanel In My Drawer

Det är essensen av livet. En människas sökande är aldrig slut, den resan har ingen slutdestination, utan den pågår så länge vi har en hunger för ett bättre och rikare liv. Rik- men inte i pengar eller saker, utan i upplevelser, ett inre lugn, kärlek till vänner och framförallt, kärleken till sig själv. Den borde aldrig ifrågasättas utan upplevas.
Jag har precis tittat på filmen Eat, Pray, Love som är baserad på boken med samma namn, skriven av Elizabeth Gilbert efter hennes egna memoarer.
Liz är gift, dock inte lyckligt och vill ha en utväg ur sin relation till hennes man, som leder till en lång, utdragen och smärtsam skilsmässa. Hon kände sig känsloförlamad redan innan skilsmässan och den i sin tur ger henne ännu mer frågetecken om sig själv att besvara. Hon njuter inte av något längre och beslutar sig för att ge sig själv ett år, på resande fot för att komma ifatt sig själv och lära känna vem hon själv är.
Första anhalten är Rom i Italien där hon fascineras av italienarnas bekymmerfria livstil, kärlek till mat och sina vänner. Hon möter nya människor som blir hennes vänner för evigt och anammar livets härligheter.
Hennes nästa resa går till ett Ashram i Indien där hon kämpar för att släppa det gamla och förlåta sig själv för valen hon har gjort i sitt tidigare liv, genom meditation och bön. Här letar hon efter sitt inre och den omtumlande resan ska göra henne redo för resans sista mål, Bali i Indonesien.
Hit kommer hon för att hitta balansen i sitt liv och sig själv. Men hon hittar mer än så. Hon hittar kärleken.
Huvudrollen i filmen spelas av Julia Roberts, och hon gör det bra, som alltid. Det slog mig flera gånger under filmens gång hur vanlig hon ser ut, nästan lite mullig, precis som vilken annan kvinna som helst. Hennes karaktär i filmen skulle inte spegla en trimmad och välmakead supermodell, utan en helt vanlig kvinna, precis som du och jag, som letar efter sig själv. Vår egen Tuva Novotny har en roll i filmen, för att inte tala om Javier Bardem. Herre min skapare, det är en sexig, sensuell och snygg man. Jag har sett honom spela i bla Love in the Time of Cholera och huuu, han spelar bra. Känslosam men stark, sexig och förförisk, en man vars kärlek kryper igenom rutan. Hjärtklappning no doubt.
Detta är en varm feelgood film som kan ses om och om igen som bygger på verkliga memoarer. Kärleksfull och en riktig snuttefilt i dagens hårda samhälle. Fler människor borde stanna upp och finna sin egen indentitet, däribland jag. Det krävs dock enormt mycket mod för att klä av sig allt och se sig i spegeln, för att endast se sig själv. Den nakna sanningen, vem är jag? Vad vill jag? Vart är jag på väg?
Jag har länge velat göra en resa till Indien och ett ashram. Utöva yoga och meditera hela dagarna samtidigt som man ständigt arbetar med sig själv. Inget materiellt stör, alla är där på lika villkor. Alla vill bli hela och sanna mot sig själva.
En vacker dag ska jag göra den resan. Bara för mig själv. Framtills dess ska jag ta upp yogan igen, min kropp skriker efter den och fortsätta min meditation. Jag ska ta hand om mig själv och lyssna på kroppen och den inre rösten som talar till mig.
Kvinnor i alla åldrar, se denna film eller läs boken. Den gav mig en kick, kanske lyckas den göra detsamma för dig, om inte mer.