There Is No Place Like Home
Äntligen är jag tillbaka i stan, och det är så otroligt skönt att vara hemma. Tillvaron på landet var inte som jag önskade mig, det var kallt och ruggigt och inte alls den fristad som jag ville ha.
Underhållningen igår kväll blev bara för mycket. I flera timmar jagade vi en liten mus runt vardagsrummet, stackars liten hade helt missbedömt att han var önskad, så var inte fallet. Där stod jag, mitt i rummet, barfota i mina flip-flops och kramade mina rosa mjukisbyxor i mina händer så hårt att mina manikyrerade naglar nästan gick av. Nej fy, bara jag tänker på det blir jag nervös. Stackaren var så liten, och två vuxna jättar jagade under soffor och allt flyttbart efter honom. Trots han storlek var han väldigt smart, han hade byggt flera berg av hundfoder bakom tv:n bland alla sladdar. Den lilla tjuven. Jag kan ju berätta att den här söta lilla musen har lämnat våran värld, och inte var det fridfullt. Jag hade svårt att somna efter all drama.
Så nu är jag tillbaka i mitt fina hem, mina kuddar och det är garanterat inkräktarfritt. Vill jag skaffa husdjur så gör jag det medvetet.
Resan hem var lång och jobbig, så det enda jag ville var att slå ihop mina klackar, viska "there is no place like home" som Dorothy i Trollkarlen från Oz och befinna mig hemma på ett ögonblick...
