Dreaming of a warm place
Idag hade jag inte tackat nej till en öppen spis i mitt vardagsrum. Inte en sån fuskvariant som jag funderar på att skaffa, utan en med riktig eld och ved som knarrar, spottar och fräser i eldens makt. Jag är fullkomligt stelfrusen idag, känner det ända in i benmärgen att jag är iskall och svag. Tröttheten har sänkt sig över mig likt ett tungt täcke och jag känner att allt går i slow motion.
Vinterhalvåret är här med mörkret och kylan, tid för att spendera tiden på bästa sätt inomhus och hålla värmen. Sverige är så otroligt vackert på sommaren, jag har inte sett något som kan slå det ännu. Men även vintern för något vackert med sig när mörkret faller, och det är alla dessa ljus i alla fönstren som sänder ut värme och ger en illusion av vara små diamanter som glittrar i mörkret.
Tid för långa bad med uppiggande oljor, varma teer, soppor och mustiga grytor. Tid för att lysa upp med tända ljus och gosa under varma filtar och mysa i tjocka, mjuka raggsockor. Ett varmt leende och varma ord kan värma vilken ensam själ som helst. Så slösa med värmen, båda för att hålla dig själv varm och för att sända ut den inre värmen i dessa tider, då ensamheten kan vara mer påtaglig.
Då jag inte har någon riktig eld får jag värma mig under min svarta pälsfilt och se en artificiell eld på min tv. Det är fantastiskt vilken verklighetskänsla den ger, den till och med sprakar och fräser. En tidning, en stor kopp rooibuste, lite chili-choklad och denna låt i bakgrunden får kylan att försvinna längre bort.
