Chanel In My Drawer

Det är verkligen kallt nu. Har precis kommit in efter att jag stack ut min näsa i -15 för att klä på stackars vovven en röd jacka och sedan låsa in honom efter att han har varit snäll nog att rasta sig själv. Det räcker att bara peka ut mot skogen och han tar sig själv på en promenad i den krispiga kylan. Mycket väluppfostrad hund enligt min mening, han kommer hem när han är klar.
I flera dagar nu har det nu varit så stjärnklart att även om jag har frysit pälsen av mig så har jag ändå förundrat och förtjust stirrat rakt upp och roterat runt min egen axel för att inte missa en endaste stjärna på den svarta himlen. I stan finns det ju alltid ljus även fast vi tycker att det är mörkt. Här finns det verkligen inget.
Snön knastrade under mina fötter när jag promenerade på den plogade stigen mot skjulet där Solo bor. Jag har ännu inte känt efter om snön går att krama, och i ärlighetens namn så kan jag inte bry mig mindre, det är så förbannat kallt därute att jag vägrar vara ute frivilligt mer än nödvändigt.
Jag har bara sovit sen jag kom hit, vissa dagar 17 timmar i sträck, det kanske talar om hur trött jag är. Jag är vaken nu, men det enda jag vill är att gå och lägga mig igen. Jag vet inte om det är nån bacill som har tagit min kropp i besittning eller om jag "bara" är fullkomligt utmattad. I vilket fall som helst är denna veckan vigd åt vila, när jag återkommer till stan blir det återigen jämna plågor med möten och annat som måste göras.
Julkänslan är fortfarande på behagligt avstånd, dock så tänkte jag tvinga husägaren nu att ge sig ut i kylan, enbart för min skull och hugga, om inte ett helt träd så i alla fall några grenar av en gran så att jag kan få den underbara doften inne i huset. Får se om min befallning besannas, jag får vifta med mina ögonfransar och muta med att fixa middagen senare.