Chanel In My Drawer

Är det någon mer som längtar efter sommaren, solen, det lokala tivolit och karusellerna? Är det någon mer än jag som längtar efter att kladda ner sig med socker i pastellliga färger, vars smak och konsistens smälter i munnen snabbare än ett andetag? Är det någon mer som längtar efter ihopklibbade läppar och fingrar, följt av en törst som bara vatten kan släcka?
Är det någon annan som älskar sockervadd lika mycket som jag, främst för att den tar dig tillbaka till de oskyldiga barndagarna där du släpper din förälders hand och springer fram till ståndet där mannen med den färggranna kepsen och breda leendet serverar de glada barnen denna molnliknande sockerkick?
Om jag blundar kan jag känna smaken och hur molnet krymper på min tunga. Jag känner den varma sommarvinden smeka mina kinder och flyga igenom mitt hårsvall och jag känner törsten komma smygandes. Jag sitter på en parkbänk och tittar på de glada leendena, de glittrande ögonen och jag hör hjärtfyllda skratt eka genom parken som överröstar musiken från karusellerna genom myllret av människor. Jag blundar nu och känner lyckan när jag sitter på min parkbänk med klibbiga händer och läppar, lika hög på sockret som av lyckan som fyller min bröstkorg över att det är sommar och att den kom, även i år...