Chanel In My Drawer

Jag hade allt annat än en bra dag igår, jag lät bli att skriva för att jag hade nog bränt hål i bloggvärlden. Är det något jag inte tolererar så är det att bli tagen för en idiot, och det var precis det som hände igår på min helt onödiga resa ner till stan, släpandes på min dator i hopp om att jag ska få den fixad. Bokstaven T lyser fortfarande med sin frånvaro och reparationsfirman som jag har kontakt med fattar jag inte ens hur de kan ha licens för att inneha ett företag. Det jag behöver rätt och slätt är den rörliga plastbit som sitter under tangenten, jag har skickat bilder på det, på den exakta komponenten till denna människa via mail, men det verkar inte hjälpa. Igår bad han mig att komma bort till andra sidan stan för att han var helt övertygad om att han hade rätt plastbit. Jag klär på mig, tar bussen, kliver av bussen, står och väntar på en ny buss, byter buss och pomenerar sen bort till denna tomte. När han mötte mig vid disken förstod jag varför informationen inte har gått fram. Redan i telefon förstod jag inte det han sa, hans svenska är usel, men att sen se att han är fullkomligt skelögd uppepå det fick mig att förstå problemet. Han tar fram en vit plastbit, från lååångt håll ser jag med mina halvblinda ögon att det är fel. Det pyste ur öronen, det kom rök ur näsan, och när hans dotter bak på kontoret hysteriskt började skrika blev jag själv skelögd. Thank God för att jag har valt att inte skaffa barn ekade i mitt huvud. Han plockade upp den ca 5 åriga flickan medans hon skrek som att hon blev bränd på bål och ställde sig med henne i famnen framför mig vid disken. Jag visste inte vad jag skulle göra, börja skrika själv att detta var det mest oprofessionella jag har varit med om, eller köra en hit and run och aldrig titta tillbaka. Jag valde att stå med ögonen i kors, halvt kisandes med skakande händer. Ni vet, när man försöker förklara nåt för någon, men det går liksom inte in. Han upprepade bara på sin knaggliga svenska och sa att han får leverans på onsdag, något jag har vetat hela tiden, då jag har varit i ständig telefonkontakt med människan sen i mellandagarna. Problemet var; att jag försökte få ur han om denna leverans nu är korrekt och jag får en korrekt del, eller om han ber mig att komma igen och stå där igen fast han inte har rätt del. Han kan liksom inte läsa av en bild. Eller ord. Jag var så arg och frustrerad när jag klev ut därifrån att jag hade kunnat expodera.
Jag behöver mitt tagentbord för att jag har ett arbete som måste vara klart denna vecka och det går inte utan fungerande bokstäver. Jag känner ångesten och stressen i bröstkorgen och vill bara kräkas.
Detta var mitt möte med Mr Skelögd som senare visade sig ha en skelögd fru och även dotter när hon hade lugnat ner sig och jag kunde se hennes ögon. Familjen skelögd. Välkommen på reparation av dina datorer som består av små, pyttesmå komponenter och kretskort. Vi ser dina fel. Why not?
Efteråt hade jag ett annat möte inbokat, på gymmet där jag skulle få ett bra pris, mycket bättre än den över telefon om jag kom in personligen på ett möte. Nå, jag åkte in efter mina byten med bussen, sätter mig ner, öronen pyser fortfarande men jag lägger band på mig själv, varpå denna hurtiga instruktör frågar ut mig om mina planer. Vad vill jag, är jag motiverad för att börja träna mm. Ja för fan, jag åkte ju ner nu, jag är här och är ivrig att höra vad du kan erbjuda! Jag sitter där och lämnar ut mig personligen, nämner mina problem och väntar bara på att få skriva på kontraktet med detta fantastiska pris nu när jag kom inom en timme och var så ivrig att få börja. Då säger hon att priset är det som gäller som jag sa i telefonen tyvärr, jag kan inte gå ner längre. Jag fick bara ur mig: "Så vad i helvete gör jag här då? Varför bad du mig att komma in?" Jag reste mig från stolen återigen med ögonen i kors, hon beklagade sig på det där äckligt hurtiga och kecka sättet som dom bara instruktörer kan vara och klev ut genom dörren. Kom igen, vad tar ni mig för...
Detta var min gårdag, förutom att jag satt uppe till morgonen med att skriva det jag kunde på jobbet som ska vara inne nu, pickade på tangenterna sakta för att den ack så sköra gummiploppen inte ska lossna över mitt T. Allt i slow motion.
Jag är på bättre humör idag, mina halsband från Jade Jagger i London har kommit med rekomenderat brev så jag ska ta mig ner till posten för att hämta dom. Jag lägger upp bilder på dom senare.
See ya soon!