Ladies and Gents - Picture this if you will


Idag har jag äntligen blivit människa igen efter måndagens bravader, i två hela dagar har jag gått runt som en zombie, hela kroppen har gjort vansinnigt ont och tröttheten efter fallet har varit ett faktum. Mer om det strax.
Min resa i måndags gick till Eskilstuna där jag gjorde det stora klippet! Numera har jag inte det långa men risiga hårsvallet, utan en välklippt, kvinnlig och blond page som jag är mycket nöjd med.
Att jag skulle få en klippning av min mamma var en total hemlighet och överraskning, och jag kunde absolut inte veta att det var det som var i görningen. Tack vare min tro på lagen om attraktionskraften och min mamma blev denna klippning en verklighet, något som jag har väntat och dragit ut på alldeles för länge...
Nu till det mindre glamorösa och gräsligt förödmjukande olyckan som jag råkade ut för.
Som tack för klippningen bjöd jag min mamma på fika på Expresso House, mitt i centrum där vi hade en trevlig stund pratandes i sällskap av mini cupcakes och decaf-latte. När vi hade fikat färdigt tog jag på mig min pälsväst i silverräv, slängde min LV Neverfull över axeln och hälsade på två goda vänner som satt och fikade en bit ifrån. Det var när jag käckt hade sagt hejdå, luftpussats och intagit min pose och hållning i mina ACNE-klackar och struttade genom entrén som det hände.
Allt hände i slow motion. Av nån anledning snubblar jag till på den fina välkommen-mattan till fiket och jag FLYGER minst två meter ut på asfalten, mitt i stan, framför fikande och shoppande människor. Jag faller ner på vänster knä, men som att det inte vore nog håller inte mitt knä för fallet utan jag rullar över på vänster sida och sedan på rygg. Min Neverfull faller pladask på nyllet och min nya iPhone samt alla andra föremål bildar en hög av märkesorgie en bit ifrån mig på asfalten. (Ja, jag ser att du skrattar, det är inte fint att skratta åt folk som gör sig illa!)
Det tar några sekunder innan min mamma reagerar, och vad säger hon? - Men vad gör du, du smutsar ju ner dina kläder! Chockad som jag är, både av fallet och även av hennes reaktion, med en smärta som jag svär åt på all världens språk med mitt ungerska temperament, sträcker jag ut min hand i ett försök att bli räddad och separerad från underlaget. Hon drar mig upp, jag borstar av mig och inspekterar innehållet i min väska samtidigt som jag känner smärtan och förödmjukelsen skölja över mig ivrigare än ett monsunregn.
Jag har haft knäskada på båda mina knän sen jag var 13 år, förmodligen är jag född med det men det upptäcktes då, och ett fall som detta gör saken knappast bättre. Idag är jag blågrön, inte bara på vänster knä men även på axeln som jag föll på, jag har sträckt vaden och lårmuskeln och mina ACNE-skor fick sig en omfattande skada.
Nu vet ni kära läsare varför jag har varit frånvarande och ömklig, det är som sagt först idag som jag har kunnat lämna mitt hem och känner mig någolunda okej.
Jag upplever fallet i repris rätt ofta och jag kunde inte låta bli och tänka på min favorittjej Carrie när hon halkar till och faller på modehuset Dior. Ganska likt fallet jag la av, dock inte lika glamoröst på gågatan i lilla Eskilstuna.

(En rolig anekdot är att det är i samma Dior-butik som Carrie ramlar i, som jag provade den vansinnigt dyra klänningen jag har skrivit om tidigare och även shoppade en hel del i berusningen av några glas förförande Moët...)

Det är mycket välkommet att tycka synd om mig och skriva en kommentar som ska boosta det förödmjukade självförtroendet jag nu dras med,  samt blåsa på mitt färggranna knä... Tack på förhand!


Psst

 

Imorgon ska jag berätta om vart jag reste idag och vad hemligheten var! Igår nämnde jag ju att jag skulle sätta mig på ett tåg idag, dock så visste jag inte varför. Det visade sig alldeles glasklart när jag kom fram att lagen om attraktionskraft verkligen fungerar, och skulle ni inte tro på det så finns det bara en andra förklaring; jag är en häxa, en fashionabel sådan, men likväl häxa.

Nu ska jag lägga ner min ömma kropp under täcket, jag råkade nämligen ut för en olycka idag också och jag har därmed fruktansvärt ont. Dessutom får jag tacka min obotliga tidsoptimism för att jag är helt slut nu. Min alldeles fantastiska uträkning av minutrar för att hinna med ett tåg, att springa hela vägen med ett förolyckat knä och ben, OCH höga ACNE-klackar uppepå det har officiellt knäckt mig. Mer om det imorgon. Jag har numer gett blåmärken ett Chanelsminkat ansikte, hennes gröngula ögon går i kors och hon ska nu med ömma trampdynor halta bort med sitt svullna knä till sängen där hon förhoppningsvis däckar. Over´n out.

 


Glamour on a sunday

 

Jag har varit frånvarande från bloggen ett tag, jag har varit bortrest, men jag har haft en zillioner idéer till inlägg då jag är som en svamp och suger åt mig allt jag ser. Senare idag är det dags att jag sätter mig och får utlopp för min kreativitet men först till det trista; jag måste städa mitt hem.

Jag vet inte hur länge jag har skjutit upp det, min butler James verkar inte uppmärksamma att det behöver göras, eller har jag gett han ledigt igen?

Å andra sidan, vem har sagt att städning behöver vara oglamoröst? Kolla på biden ovan, det enda jag tycks behöva är en liten bunnytail och ett set med fluffiga öron, smycken, ett par sexiga klackar och lite spets, sen är det bara att köra. Det är väl ingen match? Faktum är att jag skulle kunna tänka mig att städa klädd som hon, men kanske inte för att roa grannarna, utan för en alldeles egen käresta som dock inte finns på världskartan as we speak. Bummer. Well, nu är det dags att göra lite nytta, imorgon åker jag iväg igen, det är en hemlis till och med för mig varför jag åker, surprise surprice! Jag vet vart jag ska, men jag vet inte varför!

 


Vintage treasures



Idag har jag och en vän till mig rensat till förbannelse i förrådet och möblerat om för att jag lättare ska hitta. Hela eftermiddagen och kvällen har vi varit igång och jag satte mig ner först nu, klockan är snart 23. Under natten, så länge jag orkar kommer jag sätta upp smycken, skor, stövlar och lite kläder på My Vintage Wardrobe och fortsätta under morgondagen. Jag har inte hunnit gå igenom min garderob ännu på kläder så det får komma senare.
Kika in på bloggen och haffa det du gillar!

Yesterdays shopping



Jag ber om ursäkt kära läsare för att jag har varit så utomordentligt dålig på att blogga sista tiden. Jag kan egentligen inte skylla på någonting, det har bara inte hunnit blivit av.
Igår kom min syster och hälsade på mig i Västerås och vi hade en jättetrevlig dag. Vi började med att beställa en ny telefon till mig, som jag har berättat tidigare så blev det en iPhone 4. Det kommer ta minst en vecka att få telefonen och jag har redan kontaktat Jimmy Choo butiken i Cannes, dom kommer att skicka den eftertraktade iPhone caset till mig i Mock Croc leather som jag har bloggat om tidigare och suktat efter. I och med det kommer jag inte ha dessa, enligt min mening hutlöst fula bumpers eller skal utan endast en skyddande plastfilm, både fram och bak. Visst finns det snygga skal också men då ska det vara äkta svarowski när det kommer till stenar.
Min lill Sis och jag fortsatte sedan vidare och kollade in lite olika butiker och jag fick ett hett tips av söta Lovisa på Front Row att kolla in på Åhlens och haffa boken Fashionista av Martina Bonnier. Sagt och gjort, en halvtimme senare blev boken min efter en hel del detektivarbete både av mig, min syster och Åhlens personal för att hitta den i bokdjungeln.
Innan vi åkte hem till mig med semlor och bakelser fick jag vårens sötaste T-shirt av min syster med macarons på. Hon hade spanat in den för ett tag sedan med vetskapen att jag älskar dessa pastelliga, franska och bedårande godsakerna. Godis, körsbär, vinbär, cupcakes och självklart macarons pryder trycket på den svagt rosa T-shirten som kommer att vara perfekt till blåa jeans, en svart kavaj och självklart mitt fina macarons halsband från Q-Pot inköpt på KyssJohanna. Tack igen Sis!
I helgen kommer jag att vara upptagen med att leta fram och fotografera kläder, skor, smycken mm som ska läggas ut på systerbloggen My Vintage Wardrobe, Blocket samt Tradera. Imorgon kommer en vän till mig och ska hjälpa mig att organisera om nere i förrådet vilket jag ser fram emot med skräckblandad förtjusning. Min mamma och jag pressade in ALLT där efter min renovering i lägenheten och inte ett hårstrå går in numer. Det ska blixtra från min kamera likt en paparazzis då jag fotar allt som ska säljas.
Nu sitter jag med ett glas iskallt vitt och njuter av fredagen. Hoppas att ni gör detsamma!
Jag lovar att jag ska bli bättre på att blogga och glöm för all del inte att kika in med jämna mellanrum på MVW och se vad jag har lagt upp. Det kommer att bli jättefina saker till bra priser. Klänningar, kavajer, skor, väskor, bälten och smycken mm, kanske blir DU den nya ägaren?

The dress is mine

 

Idag blev klänningen så äntligen min. Jag har suktat efter den så länge att jag knappt kan tro att den hänger mittemot sängen på garderobsdörren och ler mot mig. Leendet är något finurligt då klänningen vet att den inte är redo att bäras ännu. Kära läsare, jag har köpt en dyrgrip till designermorot som ska piska mig i form på gymmet. Måhända att jag är knäpp som har köpt en svindyr klänning som jag inte kan använda, ännu, men med tanke på att jag SKA ner i vikt är det ju bättre att den hänger oanvänd nu än när jag är för smal för en stor storlek.

Klänningen kommer från By Malene Birger och är helt bar i ryggen. Dessutom kan klänningen knytas om och få en annan form. Jag älskar den! Till mitt förtret såg jag en till klänning från henne i butiken i sann Chanel-anda som så småningom också ska bli min...

En väldigt lång dag är till ända där shopping och jakt efter nya träningskläder stod på schemat och följdes av 2 glas vin samt en lätt middag med en vän på Varda. Kvällen avslutades på bio och filmen Sanctum 3D.

Nu är jag helt slut och njuter av att halvligga på min divan. En decaf kaffe på det och dagen är fulländad! Hoppas att ni alla har haft en skön söndag!


It´s better to wake up later then never



Jag har varit frånvarande från bloggen under några dagar, vilket jag kan förklara med att min vecka har varit händelserik och krafterna inte riktigt har räckt till. Det har varit full rulle och även fast min energi nu är i botten så har det hänt en massa bra saker.
Idag har jag skrivit på kontrakt för ett nytt år i hälsans tecken, dvs ett gymkort vars syfte är att gå varm i kortläsaren i gymmets reception och ge mig en ny kropp och en bättre hälsa. Det hjälper ju föga att hålla i kortet, det krävs svett, blod och tårar för att nå det målet jag har satt och jag kan med glädje säga nu att jag är på banan!
När jag nu sitter och skriver känns det konstigt. Jag var på manikyr idag, men på grund av tidsbrist hanns det inte med att bygga nya naglar vilket medförde att jag nu sitter med kort-korta naglar, nerklippta till max, något som jag inte har haft på minst 9 år. Sedan dess har jag gått på regelbunden manikyr en gång i månaden. Även innan det har jag alltid haft långa naglar, så det känns lagom konstigt att känna fingertoppen mot vad det än nuddar. Imorgon ska jag till tjejen igen och då kommer jag få mina efterlängtade, långa naglar.
En produktiv vecka är nu till ända, det är fredag och jag ser fram emot söndagen då jag ska ta en sovmorgon med stort s. Det kommer bli mycket bloggande i helgen också om mode, lyx vs budget, hälsa och kost, shopping samt att jag kommer flitigt lägga upp skor, smycken mm på systerbloggen My Vintage Wardrobe. Håll för allt i världens utkik, det kommer bli bra priser och intressanta inlägg!

Ha en skön fredagskväll kära läsare!
Ps: Ät en semla för mig... min karaktär och målmedvetenhet säger tyvärr STOPP Silvia, nu ska du bli smal! Trots det så skulle jag kunna döda för en liiiiten liiiten gyllene bulle med krämig mandelmassa och fluffig grädde, ojojoj vad gott!... (tar en clementin istället, suck) Ds


Girls night in





Igår väcktes jag av att telefonen ringde feblirt och personen som ringde inte gav sig i första taget. Jag var tvungen att till slut kolla på telefonen när till och med sms:en började pipa och ramla in. Yr i bollen efter att bara ha sovit några få timmar insåg jag vad som var på g. Vi skulle ha en spontan tjejkväll, något som normalt tar veckor att planera skulle nu äga rum på stört och på kvällen skulle det bli av!
Fyra tjejer, en äkta man, tre katter och en hund hade en underbart rolig kväll hemma hos Dijana och hennes man Samir. Till förrätt hade Dijana egenhändigt lagat en fransk löksoppa, till varmrätt var det kryddiga, grillade kycklingvingar med potatis och en sallad med mozarella, körsbärstomater, lök, vitlök, citron, ruccola och en god olivolja.
Ingen av oss, inte ens djuren är från Sverige, skönheten Farinaz som står bredvid mig på första bilden är från det vackra persiska riket, Dijana som sitter ner är halvungersk och halvkroat, och söta Sheela på nedre bilden kommer från vackra Filipinerna. Dijanas man är från Kroatien, men dom har i många år bott i Italien, så katterna är italienare och vovven Lejla kommer från ett dogrescue i Rumänien. Jag själv är ju helungersk så vi har alla rytmen och passionen i blodet så det blev inte alls oväntat att vi alla mellan rätterna stod upp från våra platser och dansade merengue, bachata, salsa, samba och house i köket där vi hittade plats runt köksbordet. Vi hade så vansinnigt roligt, musiken dånade ur högtalaren och svetten lackade i pannan av värmen vi åstadkom av all passionerad rörelse till musiken och ugnens och spisens värme som fyllde köket med underbara dofter.
Allt blev så spontant och skratten tog aldrig slut. Vi hade ingen möjlighet till att prata som vi brukar, men vad gjorde det när vi hade så roligt?
Vi har alltid, varje gång vi ses otroligt trevligt, och jag får verkligen hoppas att våra planer som vi nu har diskuterat och planerat i flera år ska bli av, nämligen att åka till Amsterdam eller Rimini och dansa loss, dricka goda viner och bekanta oss med de vackra italienska männen i Italien.
Jag tackar för en underbart rolig kväll och ser fram emot nästa gång vi ses igen!

Bilden på oss är tagna för två sommrar sedan på Å, vår favorit uteservering i Västerås.



Bon Appétit



Idag har jag varit tvungen och trotsa mitt mående och ge mig ut för att handla lite mat och äntligen hämta ut mitt nya TV-kort på posten som har varit trasigt sedan nyårsafton. Det är fantastisk att ha fått tillbaka alla kanaler istället för basutbudet på tre kanaler som har gjort urvalet mycket begränsat. Jag är inte en stor TV tittare, men nu när jag INTE hade några kanaler så var det givetvis irriterande och TV:n har varit igång.
Imorgon ska jag ta fram den stora kastrullen och göra en underbar och sprudlande grönsaksoppa, eller beroende på vad jag känner för så kanske det blir en äkta ungersk kycklinggryta istället. Det är så vansinnigt bekvämt som singel att bara öppna kylen och ha färdiga lådor som står, än att hela tiden, varje dag fundera på: "Jaha, vad ska jag äta idag då?". Jag är deffinitivt inte någon uräkta husmor som gärna står i köket, speciellt när jag är ensam så vill jag bara in och ut och gärna bli mätt på samma gång. Gudarna ska veta dock att jag älskar mat, och njuter av vällagade måltider med en god aptit och mycket nöje. Jag äter väldigt mycket med ögonen givetvis, det som jag blir serverad måste tilltala mig estetiskt också, annars går mycket av upplevelsen förlorad.
Idag har jag även hämtat ut min laddare till min digitalkamera som jag klantigt nog glömde hos min mamma efter julen. Hon skickade den till mig på posten tillsammans med en klänning som jag också glömde. Nu kan jag äntligen ladda mitt urladdade batteri och ta bilder på en massa nya saker, bl.a. väskor som jag kommer att lägga upp på systerbloggen My Vintage Wardrobe imorgon. Så håll utkik, det blir bland annat lite Marc by Marc Jacobs, Guess m.fl. Jag kommer även att lägga upp splitternya stövlar som jag aldrig har använt eller ens tagit ur kartongen. Kika in med jämna mellanrum, jag kommer dock att påannonsera det även i denna blogg.
Ha en underbar kväll, jag ligger under min mysiga pälsfilt och värmer mig. Jag kommer nog inom de närmaste minutrarna att sätta på en kopp varm och ljuvlig rooibus-te och hoppas på att frysa mindre.

It´s just one of those days...



Jag hade allt annat än en bra dag igår, jag lät bli att skriva för att jag hade nog bränt hål i bloggvärlden. Är det något jag inte tolererar så är det att bli tagen för en idiot, och det var precis det som hände igår på min helt onödiga resa ner till stan, släpandes på min dator i hopp om att jag ska få den fixad. Bokstaven T lyser fortfarande med sin frånvaro och reparationsfirman som jag har kontakt med fattar jag inte ens hur de kan ha licens för att inneha ett företag. Det jag behöver rätt och slätt är den rörliga plastbit som sitter under tangenten, jag har skickat bilder på det, på den exakta komponenten till denna människa via mail, men det verkar inte hjälpa. Igår bad han mig att komma bort till andra sidan stan för att han var helt övertygad om att han hade rätt plastbit. Jag klär på mig, tar bussen, kliver av bussen, står och väntar på en ny buss, byter buss och pomenerar sen bort till denna tomte. När han mötte mig vid disken förstod jag varför informationen inte har gått fram. Redan i telefon förstod jag inte det han sa, hans svenska är usel, men att sen se att han är fullkomligt skelögd uppepå det fick mig att förstå problemet. Han tar fram en vit plastbit, från lååångt håll ser jag med mina halvblinda ögon att det är fel. Det pyste ur öronen, det kom rök ur näsan, och när hans dotter bak på kontoret hysteriskt började skrika blev jag själv skelögd. Thank God för att jag har valt att inte skaffa barn ekade i mitt huvud. Han plockade upp den ca 5 åriga flickan medans hon skrek som att hon blev bränd på bål och ställde sig med henne i famnen framför mig vid disken. Jag visste inte vad jag skulle göra, börja skrika själv att detta var det mest oprofessionella jag har varit med om, eller köra en hit and run och aldrig titta tillbaka. Jag valde att stå med ögonen i kors, halvt kisandes med skakande händer. Ni vet, när man försöker förklara nåt för någon, men det går liksom inte in. Han upprepade bara på sin knaggliga svenska och sa att han får leverans på onsdag, något jag har vetat hela tiden, då jag har varit i ständig telefonkontakt med människan sen i mellandagarna. Problemet var; att jag försökte få ur han om denna leverans nu är korrekt och jag får en korrekt del, eller om han ber mig att komma igen och stå där igen fast han inte har rätt del. Han kan liksom inte läsa av en bild. Eller ord. Jag var så arg och frustrerad när jag klev ut därifrån att jag hade kunnat expodera.
Jag behöver mitt tagentbord för att jag har ett arbete som måste vara klart denna vecka och det går inte utan fungerande bokstäver. Jag känner ångesten och stressen i bröstkorgen och vill bara kräkas.
Detta var mitt möte med Mr Skelögd som senare visade sig ha en skelögd fru och även dotter när hon hade lugnat ner sig och jag kunde se hennes ögon. Familjen skelögd. Välkommen på reparation av dina datorer som består av små, pyttesmå komponenter och kretskort. Vi ser dina fel. Why not?
Efteråt hade jag ett annat möte inbokat, på gymmet där jag skulle få ett bra pris, mycket bättre än den över telefon om jag kom in personligen på ett möte. Nå, jag åkte in efter mina byten med bussen, sätter mig ner, öronen pyser fortfarande men jag lägger band på mig själv, varpå denna hurtiga instruktör frågar ut mig om mina planer. Vad vill jag, är jag motiverad för att börja träna mm. Ja för fan, jag åkte ju ner nu, jag är här och är ivrig att höra vad du kan erbjuda! Jag sitter där och lämnar ut mig personligen, nämner mina problem och väntar bara på att få skriva på kontraktet med detta fantastiska pris nu när jag kom inom en timme och var så ivrig att få börja. Då säger hon att priset är det som gäller som jag sa i telefonen tyvärr, jag kan inte gå ner längre. Jag fick bara ur mig: "Så vad i helvete gör jag här då? Varför bad du mig att komma in?" Jag reste mig från stolen återigen med ögonen i kors, hon beklagade sig på det där äckligt hurtiga och kecka sättet som dom bara instruktörer kan vara och klev ut genom dörren. Kom igen, vad tar ni mig för...
Detta var min gårdag, förutom att jag satt uppe till morgonen med att skriva det jag kunde på jobbet som ska vara inne nu, pickade på tangenterna sakta för att den ack så sköra gummiploppen inte ska lossna över mitt T. Allt i slow motion.
Jag är på bättre humör idag, mina halsband från Jade Jagger i London har kommit med rekomenderat brev så jag ska ta mig ner till posten för att hämta dom. Jag lägger upp bilder på dom senare.
See ya soon!

Detta är delen jag ska ha. Hur svårt kan det vara?






Christmas gifts















Det enda jag har gjort sen jag kom hem från Eskilstuna är i princip bara att packa upp och pyssla om mitt hem. Min tur till Plantagen igår blev en flopp, då alla deras orchidéer såg ut som att de åkt en tur i en tumlare eller som att jag hade hunnit döda dom 4 ggr om. Det blev alltså ingen blomma igår, dock så var jag på stan idag och ordnade både blomma och lite annat som jag ville ha klart. Under julen samlade jag ihop en del gamla bilder som jag fick inscannat och som jag idag har framkallat. Flera timmar gick åt att arrangera bilderna i ramar, klippa, passa in och montera. Det var mysigt att äntligen ha fått till mina fina och dyrbara ramar som har gapat tomma sedan den här tiden förra året. Vissa bilder fick jag leta länge efter, som bilden på min pappa när han var en skolpojke. Jag hade visst lagt allt i hans låda där jag har allt smått som är hans, som hans slips, glasögon mm.  Jag har inte varit i närheten av den lådan på mycket länge... Nu fick bilden där han är 13 år pryda en ram från Lene Bjerre bland andra betydelsefulla bilder.
Jag har ju en ny orchidé, en butik i en av våra många varuhus hade utförsäljning och där hittade jag den fina orchidén, inte speciellt billigt får jag dock tillägga. En vän till mig hade tipsat om utförsäljningen, vilket var bra, men dom hade kunnat sänka priserna ytterligare tycker jag...
Denna gång ska jag vara extra nogrann med att vårda den, jag vill att den ska leva länge och pryda mitt skrivbord.  
Jag fick fina julklappar i år, på bilderna överst har jag lagt ihop de vackra tingen, boken FASHION som jag längtat efter, en bok av Manolo Blahniks skisser över hans vackra sko-skapelser, glasläppen från Åsa Jungnelius för Kosta Boda, en japansk kinomo med vacker brodyr, silverlåda för hemligheter från Day Birger et Mikkelsen, en ståtlig karaff i glas från Olsson & Jensen, en vacker dagbok från Papeblanks i väldigt hög kvalitet samt en söt hjärtformad ring i rosa strass från Rock by Sweden. Jag hoppas att jag inte har glömt något. Tack Sis och Mom samt Morfar för den exeptionellt vackra lådan!
Observera bilden där jag har fotat 2 hyacinter, håll i er, det är jag som egenhändigt har gjort dessa arrangemang! Otroligt va? Nu väntar jag bara på att de ska slå ut och sprida en söt och underbar doft i lägenheten.
Nu är det dags att njuta av allt detta innan läggdags, ett stort trött måln svävar ovanför mig och vägrar ge sig iväg. Ha en skön kväll, den näst sista för året 2010.




It´s time again...



Efter alla upplivningsförsök av min förra orchidé gav jag upp och nu ligger den på nån komposthög, frusen och livlös. Det är dags igen att ge mig ut till en blomaffär för att se om jag kan hitta en ny kandidat som kan pryda mitt skrivbord som jag tillbringar så mycket tid vid. Jag måste ha en blomma som pryder sin plats i den stora silverskålen i glas, denna plats är kreativitetens centrum.
Nu ska jag pälsa på mig och ta en rask promenad ut i kylan.




Tomorrow is the day



Jag kan ärligt säga att jag är helt slut nu. Jag har sprungit runt på stan, mina stövlar som jag klackade om blev som nya, och jag inhandlade de sista julklapparna ihop med 10.000 andra.
När jag kom hem tänkte jag att det skulle vara på sin plats om jag spelade dum, en aning i alla fall nere i tvättstugan som jag haffade när ingen dök upp efter 10 minuter. Väl när jag sorterar upp allt så sätts en nyckel i låset och där kommer grannen med en packning tvätt som var gigantisk. Hade jag haft utsläppt hår så hade jag säkert lekt med en lock samtidigt som jag blinkar med ögonen och låtsas som att jag inte fattar vad som händer. Ja, grannen var snäll, frågade dock om jag hade barn, av nån outgrundlig anledning så hade det varit mer ok att få några maskiner om jag hade haft ett par snoriga saker som springer runt. I vilket fall så kunde jag tvätta nästan allt, kruxet är att få allt tort, med nu är det mesta rent.
Mellan varven till tvättstugan så hade jag min dynamiska tomteverkstad där jag slog in paket på löpande band. Doften av lack, som jag äntligen har fattat hur jag ska göra med för att få de fylliga stämplarna fyllde lägenheten och trots en och annan eldsvåda där näshåren var i fara så klarade jag att ordna med alla paketen utan att bränna ner huset.
Dammsugaren åker fram om ett litet tag, först ska jag hämta upp tvätten och jag har ca en zillion saker att göra innan jag motvilligt sätter mig på ett nedrans tåg imorgon IGEN, på grund av min syster yster har fått punka på bilen. Jag bävar redan nu, jag lär vara ett paket själv när jag kommer fram.
Ryggen är fullkomligt ur funktion, men jag får väl bita ihop tills jag nån gång sent idag kan sätta mig med ett glas rött och kolla på en film. Om jag ens hinner med det.
Kära läsare, pyssla på, och ni som är klara med allt, njut! Imorgon smäller det, sen är det över. Timmarna flyger iväg, så passa på att njuta och för guds skull, behåll julfriden!




I must admit...





Håll i er kära läsare, nu kommer jag att bli alldeles känslosam och lyrisk. Jag var på stan idag och fick min manikyr av underbara Violetta, denna gång spetsade hon till min franska manikyr med en liten tunn rand av silverglitter ovanför smilen av det vita tippen. Genast, redan där fick jag en liten glimt av det glittrande julen som står för dörren, och efter att jag var klar fortsatte jag min raska promenad för att uträtta lite ärenden och ordna med lite klappar i en myllrande stad som idag, tomtenatta till ära hade julmusik sprudlande ur högtalarna. Människorna i folkmassan är radiostyrda, de anda som inte vet vad dom ska ha yrar mest runt pustande och stönande, helt tomma i skallen, letande efter den perfekta julklappen.
Det var så förbannat kallt idag att mina ögon som ständigt är lite tårfyllda och rinniga när det blåser, fick små iskristaller i ytte ögovrån. Ögonen frös nästan ihop.
Jag är hemma, äntligen, har en liten turné till stan imorgon igen, och det var nu det slog mig...
Jag hämtade ut de beställda klapparna på ett överfullt postkontor och när jag satte mig ner för att öppna, lossnade det för mig. Helt plötsligt infann sig julkänslan, papper, snören, tejp och lack åkte fram och julmusiken ekar från högtalaren. Jag fick sån lust att slå in presenter, jag bara önskar att jag hade haft mer pengar, mer klappar att slå in, jag älskar att ge. Ett gott glas vin hälldes upp, ischokladen är framme och det känns genommysigt. Jag ska tända ljus, det har jag glömt och sen är allt nästan komplett.
Så trots att jag är inflammerad i hela ryggen, har kopiöst ont och knappt kan röra mig så känner jag att det trots allt är okej att det är jul. Så länge det bara är en gång om året så kan jag stå ut, och vem vet, kanske kan jag till och med njuta av det.
Nu ska jag bara se till att min kära syster kan komma och hämta mig imorgon kväll eller fredag, för jag sätter mig inte på ett tåg igen. Pyssla på mina vänner, skål och ha en skön kväll i värmen!





Running out the door...



Jag är megastressad som vanligt, trycker i mig en yoghurt medans jag skriver detta och flyger snart ut genom dörren. Jag ska på en efterlängtad manikyr, lite små ärenden efter och sen hem för att städa så att jag har rent och snyggt omkring mig när jag kommer hem efter jul.
Adios people, see you later!




How about going insane?

 

Jag ligger efter som bara den med att blogga, jag har varit ute och rest igen och jag har nog aldrig haft en sån helvetes resa som jag hade idag. En resa som skulle ha varat i två timmars relativt smärtfritt tuffande, resulterade i hela fem timmars mardröm med kyla och att jag som kronan på verket svimmar när resan nästan är över på min sista anslutning, på bussen hem. En kvinna var snäll nog att ta emot mig annars hade min kritvita PEAK jacka varit färgad av allt som bussgolvet har varit med om hela dagen. Hon stod och ringde 112 medans hon såg att allt blod bara försvann från mitt huvud och jag skakade som ett asplöv. På ett endaste trångt säte gjorde hon plats för mig och försökte skaka liv i mig. Inte en kotte mer på den fullsatta bussen gjorde ett smack. Helt otroligt. Busschauffören som är min före detta granne bara log med halvöppna ögon (han ser alltid drogad ut) och sa lååångsamt; -"Tänk att du alltid springer, må värmen vara med dig". Vilken idiot. Där halvligger jag i en kvinnas famn, utan att veta vad jag heter och tror att jag ska dö och han bara flinar.

Resan började med att mitt tåg var 2 timmar försenat och det var tydligen inget mot vad de andra tågen var, så efter min grimage när jag kommer fram i kassan står två SJ människor och slår sina kloka huvuden ihop om hur jag ska ta mig hem, när de beslutar att: Såhär gör vi! Du tar tåget till Katrineholm och där har du 9 minuter på dig att byta tåg mot Västerås. Ja man tackar, jag skulle vara hemma en halvtimme senare än ordinarie tåg, istället för två timmar. Kalas!

Nja, så lätt gick det ju inte, tåget bytte lok och åkte 10 minuter sent vilket innebar att jag skulle hinna fram i grevens tid innan mitt nästa tåg gick. Jag pesenterade mitt dilemma till den brunbrända och mycket utvilade konduktören som måste ha kommit från semestern bara en halvtimme innan tåget gick, som säger: - "Ingen fara, jag fixar det och meddelar att du ska ansluta med det tåget. Jag återkommer!" Men puss på dig, tänkte jag nästan högt. Ja, han återkom aldrig utan presenterar nästa stopp med en glad klang, utan att komma ihåg att det sitter en stackare som ska med ett tåg. Jag springer allt jag orkar upp och ner för plattformar med bagage, men centralen är lika tom som konduktörens huvud. Inget jävla skittåg, borta! Jag kravlar bort med mitt pack till stationsbyggnaden där jag får en ny biljett en hel timme senare. Tack, vad snällt...

Väl på det nya tåget mot Västerås, som i sin tur också var sen åker vi alla, trötta och frusna när tåget stannar mitt i ingenstans. "-Ja mina damer och herrar, det är något fel på tåget, vi återkommer när problemet är löst, OM vi kan fixa det." Helt ärligt, vid det laget kände jag mig som Kalle Anka i julprogrammet när den där fula fågeln gör honom till ett psykfall och han bara bubblar med munnen.

Jag är i alla fall hemma nu, helt slut, stelfrusen och mörbultad. Om jag ser ett förbannat tåg igen så slänger jag mig framför den. Den vackra rösten som glatt ropar ut: "-Meddelande om försening på regionaltåg 175 från Göteborg mot...." kommer eka i mitt huvud hela natten...

 

 

 


Christmas sneaked up on me...



Det har varit en rätt så bra dag idag, bortsätt från ryggvärk och min inflammation i högerarm. För första gången det här året infann sig en ganska skön julkänsla och jag är glad att den äntligen hittade mig.
Jag är bortrest för tillfället igen, åker hem inom nån dag för att hinna ifatt mig själv innan jul och innan det är dags att resa igen, denna gång för att träffa min familj som jag inte har sett på otroligt länge.
Mina presenter är inköpta, nu ska bara posten göra sitt och leverera de till mig i tid också. Jag lämnade mitt hem i ett tillstånd som skulle kunna liknas 3:e värdskriget, disk i diskhon, sopor och inte alls den ordningen jag brukar ha. Jag avskyr att komma hem när det ser ut som det gör, men faktum består, och det är att jag inte mår särskilt bra. Jag får ta hand om det jag kan på tisdag och fixa med det som måste göras innan jag åker vidare på min Christmas Tour 2010.
Jag kommer att ha med mig en överraskning till jul hos min mor, jag tror att det kommer att uppskattas. Det är med blandade känslor som jag kommer att fira jul, det finns vissa saker som jag inte kan vara utan dock. Jag tror att jag har fler med mig när jag säger: Kalle Anka och hans vänner önskar en GOD JUL. Kl 15 gäller det att vara spikad i soffan och sjunga med och säga replikerna innan de ens kommer. En sann klassiker. Jag kan bara höra min syster gå; "Ah men aaah, MÅSTE du säga det VARJE år?" när jag istället för de små tecknade figurerna ger min version, som förövrigt är minst lika bra... men ändå. Suck. Julefrid var det, eller?
Nu ska jag sova, jag känner hur sömntabletten tar över min hjärna och jag börjar se dubbelt. Kroppen blir slö och även fast jag vet var tangenterna är så tar det en halvtimme och hitta rätt bokstav...
Skämt åsido, ha en underbar måndag, det är bara fyra nätter och tidiga morgnar inkl idag som alla måste gå upp, men på fredag kommer tomten! Vi tror ju alla på tomten, eller?




Everybody is running...



Jag var på stan idag, hade ett läkarbesök först och nu har  jag har äntligen fått piller att sova på. Den sista månaden har inte varit rolig med all trötthet och insomnia. Det var efter, när jag hade lite ärenden på stan som jag insåg och kände stressen inför julafton. Folk springer till höger och vänster, det är köer överallt och det bärs kassar från olika butiker till bredden på både bussar och gator. Jag gjorde det jag skulle på rekordtid, efter att ha varit så tröstlöst trött som jag har varit och fortfarande är, vill jag inget hellre än att ha lugn och ro.
Det fanns dock tillfällen där mitt ansikte sken upp med ett leende. Jag var inne på Twilfit, dom har en underklänning som jag vill ha, som självklart var den slut i båda butikerna, men där inne, mitt bland BH-ar och negligeer, pyjamas och stödtrosor var det en massa män som försiktigt kollade i hyllorna för att hitta den perfekta presenten till flickvännen eller frun. Jag tyckte att det var extremt gulligt, hur dom med sina grova och manliga händer håller i dessa delikata plagg. Jag stod där inne rätt länge då lagerstatus på denna underklänning skulle kollas och en beställning skulle göras, så jag hade ganska lång tid på mig att försiktigt iakta och känna av atmosfären som verkligen styrs mot julen.
I dagens läge tycker jag att det borde vara mindre folk på stan på grund av all näthandel som har blivit så oerhört enkelt och tillgängligt. Man kan göra det mitt i natten om man så vill, med en kopp kaffe eller lite glögg och i lugn och ro välja det man vill ge bort. Nu vet jag ju att många finner tjusningen i att trängas och att känna myllret av människor, och tycker att det hör till och att det ska vara så inför julen. Jag brukar själv tycka att det kan vara mysigt, men jag har inte mått bra på länge nu och just därför väljer jag bort det. Det blir nätshopping för min del, det finns andra fördelar med det också för att man hittar saker som man inte skulle finna på stan.
Så gott folk, ni som orkar och finner tjusningen, ta en stakt kopp kaffe och ge er ut i djungeln. Det var faktiskt rätt trevligt med musiken ur högtalarna och doften av nybakta lussebullar vart man än gick.
Håll upp energin och håll ut, snart får vi sätta oss ner och titta på Kalle!




A cozy sunday...



Det är söndag igen och det är tredje advent. Jag kom på att jag har en adventsljustake som jag har placerat någonstans bra, så bra att jag har glömt var den är. Det var i all renovering och utbyte av alla möbler som fyra händer, två av mina och två av min mammas packade undan allt i silkespapper och bubbelplast i kartonger. Meningen var att jag skulle ta fram allt som packades i en specifik låda när allt var klart, men den lådan har försvunnit in i djupet av mitt förråd. Detta förråd som jag inte kan få in ett hårstrå i vid det här laget.
Det är flera saker, mest prydnadssaker som jag saknar, som jag har letat febrilt efter i lägenheten, men som jag med en suck konstaterat att det ligger i förrådet. Det är speciellt ett, en gammal porslinsfigur i form av en tiger som mina morföräldrar har haft i alla år, men som sedan massor av år finns hemma hos mig. Det ligger på prio nr 1 att hitta den, jag vill ha den framme.
I fredags kom min mamma och hälsade på, vi tog några varv på stan, precis som några tusen andra som var mitt i julshoppingen. Jag hittade några saker som jag ville addera på min önskelista, bland annat en helt ny bok, en gigantisk och tung "Coffie Table Book" med mitt favoritämne: FASHION. Vilken vacker bok. Jag har sökt efter den på olika nätbutiker, den hade inte ens släppts ännu. Jag måste ha den! Det vore inte jag annars, så mycket vackra bilder i färg, hela 150 av tidernas största designers finns representerade med både text och bilder, på engelska.
Vi hade en trevlig dag, vi åt lunch och jag introducerade mina älskade macarons som min mamma inte hade ätit ännu.
Så, idag är det 3:e advent, vi börjar närma oss målet, julafton. Ha en underbar kväll, själv ska jag värma lite vaniljglögg och tända några ljus, även om min adventsljustake ligger nerpackad någonstans.
Puss och kram!




I´m freezing to the bone



Jag ska be att få avslöja dagens outfit, som i skrivande stund består av: vita mjukisraggsockor, göna plyschbyxor, svarta benvärmare med rosett, ett vitt linne, en tjock vit stickad kofta från Malene Birger och en gigantisk vit stickad sjal, virad två varv runt halsen som täcker brösten, och ÄNDÅ fryser jag livet ur mig. Vill gärna tillägga att jag sitter framför elementet dessutom, men det gör inte saken bättre.
En vän hjälpte mig att handla lite idag, bara att gå in och ut ur bilen och ut på parkeringen har gjort att jag har frost ända in i benmärgen.
Ikväll har jag en dejt med min pälsfilt, m&m:s och en stooor kopp te framför en bra film. Kanske kan jag få upp värmen, om inte i kroppen så i hjärtat av dom filmerna jag har att välja mellan.
Ha en underbar kväll kära läsare, vi ses imorgon, då med nya, fräscha inlägg om allt mellan himmel och jord.




Older Posts



Hon är en stilfull och ELEGANT kvinna med en vilja av stål, så skulle jag beskriva henne.
Hon har ett djup som präglas av ett förflutet, hon har insikt om sig själv och om livet.
Att få vara en kvinna och vara KVINNLIG är det bästa hon vet.
Du ser henne alltid i höga klackar, gå med bestämda steg efter hennes upsatta mål.
Hon har värme i hennes UTSTRÅLNING, hennes ögon skvallrar alltid om dagsformen.
En stor potion humor och ett ljudligt SKRATT, och du vet att hon är nära.
Hon slukar MODE och INREDNING, det är hennes största PASSION.
Vackra ting ger henne lust. Vackra ord ger henne LUGN.
Hon belyser ämnen som ger tyngd och återspeglar hennes personlighet och innersta TANKAR. Det bjuder hon alla på som vill veta.
Hon har haft ett tufft liv, och hon har insett sina begränsningar.
LIVSNJUTARE som hon är vill hon lära ut att njuta av nuet, att se det man har och GLÄDJAS.
Glädjas åt andra, le åt andra och vara POSITIV.

I hennes blogg får ni följa hennes passioner i livet, men också hennes inre.
Xxx


RSS 2.0
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...