Winter Wonderland
Det är verkligen kallt nu. Har precis kommit in efter att jag stack ut min näsa i -15 för att klä på stackars vovven en röd jacka och sedan låsa in honom efter att han har varit snäll nog att rasta sig själv. Det räcker att bara peka ut mot skogen och han tar sig själv på en promenad i den krispiga kylan. Mycket väluppfostrad hund enligt min mening, han kommer hem när han är klar.
I flera dagar nu har det nu varit så stjärnklart att även om jag har frysit pälsen av mig så har jag ändå förundrat och förtjust stirrat rakt upp och roterat runt min egen axel för att inte missa en endaste stjärna på den svarta himlen. I stan finns det ju alltid ljus även fast vi tycker att det är mörkt. Här finns det verkligen inget.
Snön knastrade under mina fötter när jag promenerade på den plogade stigen mot skjulet där Solo bor. Jag har ännu inte känt efter om snön går att krama, och i ärlighetens namn så kan jag inte bry mig mindre, det är så förbannat kallt därute att jag vägrar vara ute frivilligt mer än nödvändigt.
Jag har bara sovit sen jag kom hit, vissa dagar 17 timmar i sträck, det kanske talar om hur trött jag är. Jag är vaken nu, men det enda jag vill är att gå och lägga mig igen. Jag vet inte om det är nån bacill som har tagit min kropp i besittning eller om jag "bara" är fullkomligt utmattad. I vilket fall som helst är denna veckan vigd åt vila, när jag återkommer till stan blir det återigen jämna plågor med möten och annat som måste göras.
Julkänslan är fortfarande på behagligt avstånd, dock så tänkte jag tvinga husägaren nu att ge sig ut i kylan, enbart för min skull och hugga, om inte ett helt träd så i alla fall några grenar av en gran så att jag kan få den underbara doften inne i huset. Får se om min befallning besannas, jag får vifta med mina ögonfransar och muta med att fixa middagen senare.
I flera dagar nu har det nu varit så stjärnklart att även om jag har frysit pälsen av mig så har jag ändå förundrat och förtjust stirrat rakt upp och roterat runt min egen axel för att inte missa en endaste stjärna på den svarta himlen. I stan finns det ju alltid ljus även fast vi tycker att det är mörkt. Här finns det verkligen inget.
Snön knastrade under mina fötter när jag promenerade på den plogade stigen mot skjulet där Solo bor. Jag har ännu inte känt efter om snön går att krama, och i ärlighetens namn så kan jag inte bry mig mindre, det är så förbannat kallt därute att jag vägrar vara ute frivilligt mer än nödvändigt.
Jag har bara sovit sen jag kom hit, vissa dagar 17 timmar i sträck, det kanske talar om hur trött jag är. Jag är vaken nu, men det enda jag vill är att gå och lägga mig igen. Jag vet inte om det är nån bacill som har tagit min kropp i besittning eller om jag "bara" är fullkomligt utmattad. I vilket fall som helst är denna veckan vigd åt vila, när jag återkommer till stan blir det återigen jämna plågor med möten och annat som måste göras.
Julkänslan är fortfarande på behagligt avstånd, dock så tänkte jag tvinga husägaren nu att ge sig ut i kylan, enbart för min skull och hugga, om inte ett helt träd så i alla fall några grenar av en gran så att jag kan få den underbara doften inne i huset. Får se om min befallning besannas, jag får vifta med mina ögonfransar och muta med att fixa middagen senare.
The countdown
Så är första advent här, dags att tända första ljuset i staken och mysa inomhus med mat och godis. Jag har precis fått höra att det har snöat hela dagen utan avbrott, själv vaknade jag nyss efter att ha sovit djupt ända tills nu. Jag ser inte ut från fönstrerna, det är fullkomligt bäcksvart, här finns ingen belysning från grannar, bilar, vägar, bara ett stort mörker från skogarna runtom.
Jag antar nu att det finns, eller borde finnas tillräckligt med snö för att jag ska kunna bygga min gubbe, men det får bli imorgon. Nu ska jag äta en vegetarisk fryspizza och sedan vila igen, titta lite på tv kanske. Jag är fortfarande helt slut.
Jag önskar er alla en underbar 1:a advent, drick glögg och mys in er!
Jag antar nu att det finns, eller borde finnas tillräckligt med snö för att jag ska kunna bygga min gubbe, men det får bli imorgon. Nu ska jag äta en vegetarisk fryspizza och sedan vila igen, titta lite på tv kanske. Jag är fortfarande helt slut.
Jag önskar er alla en underbar 1:a advent, drick glögg och mys in er!
Thoughts on a train
Klockan är ca halv tre på eftermiddagen och jag sitter på tåget och tuffar igenom ett vitt vinterlandskap. Jag ser träden svischa förbi från ett fullsatt tåg, det verkar som att det flesta ska träffa sina käresta, sina familjer och sina vänner inför 1:a advent som detta år kom snabbare än väntat. Så sent som igår fattade jag att imorgon söndag är den första söndagen av de fyra som väntar med tända ljus, glögg, pepparkakor och julstök. Julkänslan har fortfarande inte landat i mig ännu, även fast snöflingorna faller och det är en allmänt vacker vinterdag. Jag ser presentpappersrullar sticka upp ur var och varannan påse människorna omkring mig bär på, julbelysningen i stan är uppe och när jag åkte igenom på väg mot centralen var det ett myller av lördagsshoppande tomtenissar som febrilt samlade på sig julklappar.
Jag är på väg ut mot landet, till ett litet rött hus med vita knutar och till äppelträdet vars skugga jag älskade under sommaren. Grenarna är med all sannolikhet tyngda av all snö numer och hunden Solo rullar sig säkerligen lyckligt i snön istället för att flämta av värme i skuggan.
Jag ska försöka vila, gårdagen tog musten ur mig och jag känner hur spänd jag är i hela kroppen av all stress. Jag ska sova och ladda batterierna, kanske ta några promenader om vädret är vackert och blåsten håller sig borta. Jag ska inte göra snöänglar, känner att min skidjacka som jag har med mig från Peak är lite väl i dyraste laget för att jag ska rulla runt frivilligt, det är en annan femma när jag slinter med dalskidan och rullar ner för berget i en rasande fart emellertid. Jag kommer med all sannolikhet att göra en snögubbe, i alla fall om det finns tillräckligt med snö och dokumenterar denna gubbe om han blir till givetvis!
Tåget är försenat och det sköna gunget gör mig extremt trött, ögonlocken är tunga som bly, så jag ska vila lite innan det är dags för mig att ge mig ut i kylan igen. Förhoppningsvis vaknar jag innan jag når Göteborg, vilket är några stationer längre bort än min slutdestination.
Jag inte är en stor glöggdrickare men ändå längtar jag efter att få en het kopp Blossa med mandlar och russin inne i värmen under en filt. Jag är helt slut, over and out dear readers.
Scatterbrain, please remember
Det har gått så långt att jag nu får posta lappar överallt i mitt hem för att inte glömma hålla liv i den enda blomman jag har, min orchidé. Stackaren ser rätt sur ut, alldeles skrynklig, som att den är törstig eller nåt. Det verkar nästan som att den är i behov av att vattnas och om jag är riktigt dukktig ska jag försöka göra det innan jag lämnar den imorgon. Jag skulle ha gjort det mellan tvätten idag, innan jag diskade, efter att jag var klar med disken, innan första glaset vin, efter provsmaket av mina macarones, både innan OCH efter dammsugningen, efter att jag satte på mig den värmande koftan, innan jag satte mig ner. Men så blev det bara inte av. Den skulle liksom behöva dra mig i örat för att jag skulle fatta att alla levande varelser behöver vatten och omvårdnad. Å andra sidan så vore det inte jag om jag inte dödade den vackra skapelsen. Så, om inget oförutsätt kommer in i mitt liv de närmaste 5 minutrarna ska jag ha klarat av den otroligt krävande uppgiften att vattna min kära blomma. Det är verkligen den enda uppgiften jag har för att i gengäld få en vacker och leende orchidé.
Känner jag mig rätt så lär jag stressa livet ur mig imorgon, så nu är stunden kommen. Förhoppningsvis ler hon när jag kommer hem...Prayer for Ashtangi
I worship the gurus' lotus feet
Awakening the happiness of the self revealed
Beyond comparison, working like the jungle physician
To pacify loss of consciousness from the poison of existence
In the form of a man up to the shoulders
Holding a conch, discus and sword
Thousand headed, white
I bow respectfully
Peace
Awakening the happiness of the self revealed
Beyond comparison, working like the jungle physician
To pacify loss of consciousness from the poison of existence
In the form of a man up to the shoulders
Holding a conch, discus and sword
Thousand headed, white
I bow respectfully
Peace
Psst....
Jag vill bara viska till alla där ute att det finns en smak som alla kvinnor behöver uppleva. Det är smaken av macarones. När läpparna nuddar det sköra och spröda skalet, när tänderna smälter igenom och tungan får uppleva den utsökta smaken av denna ljuvliga fyllning upplevs klimax. Doften, färgen och smaken utgör den ultimata njutningen för alla kvinnor. Vem behöver män när vi har dessa godsaker att frossa i? Jag har hela fyra stycken kvar innan denna lass av macarones förflyttas till den ljuva historien. Men bara till nästa gång. Jag hade oturen att behöva äta alla ikväll (det är ju så synd om mig), för imorgon väntar nog en resa till skogarna och nomadlivet. Jag får sitta uppe så länge jag orkar och njuta av vinet och dom sista älskade delikatesserna innan jag beger mig ut på en resa i avskalat format. Inget extravagant, inga smaksensationer, inga större upplevelser, bara skog, snö och skog, har jag sagt skog (?) så långt ögat når. Vila och lugn förhoppningsvis är min önskan.
Men innan den karusellen drar igång är det några pastelldrömmar kvar och så är även saften och sötman från den ädla druvan, vindruvan.
Mon bien-aimé, viens á moi... Min älskade, kom till mig...
Men innan den karusellen drar igång är det några pastelldrömmar kvar och så är även saften och sötman från den ädla druvan, vindruvan.
Mon bien-aimé, viens á moi... Min älskade, kom till mig...
Be the lovely woman you are!
Det finns dagar då jag bara vill dra en svart sopsäck över huvudet och glömma att jag existerar, men dom dagarna är tack och lov fortfarande i underläge jämfört med dom dagarna jag älskar att vara kvinna och känna mig vacker. Det var nån kedjefråga/status som cirkulerade för ett tag sen på facebook om hur våra gamla vänner, speciellt från skoltiden minns oss. Jag kommer inte ihåg om jag själv hade det på min status eller om jag fick svaret postat på nåt annat sätt, men Therese, en gammal gymnasiekamrat svarade: "Jag minns att du inte kunde lämna hemmet utan smink." Det var det första hon måste ha kommit på att säga om mig, det är det första hon minns. Jag tycker att det är rätt komiskt hur man uppfattas och hur tonårslivet har passerat förbi, likt ett försenat tåg utan uppehåll. Jag minns dom dagarna jag hade en tjock eyeliner, och nu när jag ser tillbaka på bilder så förminskade dom bara mina ögon. Jag minns också hur förtvivlade mina föräldrar var över att jag hade så mycket smink, men då kom min mormor till undsättning: "Det är bara en fas, hon kommer över det". Jag kan inte låta bli att skratta lite smått just nu, visst kom jag över det trots att det tog lååång tid.
Dagarna då jag inte kunde gå ut med soporna utan smink är gladeligen förbi och jag litar på den skönhet jag besitter i ett rent ansikte, utan en massa spackel. Jag kan sakna det unga ansiktet jag hade då, oskyldig, naiv och så ung i sinnet. Blicken på dom gamla bilderna utstrålar ungdom, en viss osäkerhet, fullkomlig naivitet, otålighet och bus. Tittar man på bilder av mig idag så är den blicken markant annorlunda. Det finns ett djup, en smärta, ett lugn, en mognad och det svårsmälta livet som lämnar spår varje dag.
Det som också slår mig är att jag måste ha världens bästa gener, för att jag har ännu inte fått några värre rynkor. Kan det vara bra gener blandat med exklusiv skönhetsvård? Mycket möjligt. Däremot så har jag ett äldre ansikte idag, med äldre inte menat gammal, utan ett ansikte med mognad och karaktär.
Jag älskar dom attributen vi kvinnor kan ta till för att göra oss vackra. Smink, parfym, hudvård och hårvård får vår värld att snurra ett extra varv, men det är viktigt att notera att ett leende räker långt för att måla ett ansikte som är vackert och njutfullt.
Helt ärligt så vill jag inte vara tjugo igen. Dom åren hade sin charm, men det är nu livet börjar formas och karaktären lyftas fram. Det är nu erfarenheterna samlas, hjärtat och själen fylls av allehanda information på gott och ont, men det är också det som gör oss till människorna vi blir. Jag har alltid varit kvinnlig, i alla fall sen jag hade min lilla revolution i klassrummet under mellanstadiet när jag ställde mig och tvättade en linjal. Jag har gamla klasskompisar som säkert minns det. Innan denna händelse var jag inget annat än en pojkflicka med kort hår som lekte Stjärnornas Krig med killarna på alla raster och byggde kojor, täljde i trä och i glas och hängde alltid med mina bästa vänner som var ett gäng grabbar. Dock (!) så hade jag alltid långa naglar (Min mamma gav mig regelbunden manikyr efter att hon fixat sina egna naglar).
Ända sen den dagen jag tvättade min linjal, till vännernas förtjusning och ständiga skrattkälla, så har jag bara blivit mer och mer kvinnlig.
Jag älskar kvinnligheten och allt det feminina som omger en kvinna. Framförallt så bottnar det i att jag älskar när män är män. Det är kontrasterna som ger oss rollerna och jag vill lyfta fram kvinnorna samtidigt som att männnen får känna sig som dom "über-män" dom är.
Så, sminka dig, fixa håret, klä dig kvinnligt men framförallt; le. Öppna upp för det oändliga spelet mellan kvinna och man, var den underbara kvinnan just du är och lyft fram dina bästa sidor för att glittra som en diamant en kall vinterdag. Fasetterad eller oslipad, det är upp till dig. Jag kan lova att världen glittar tillbaka och ler i rengbågens alla färger.
Dagarna då jag inte kunde gå ut med soporna utan smink är gladeligen förbi och jag litar på den skönhet jag besitter i ett rent ansikte, utan en massa spackel. Jag kan sakna det unga ansiktet jag hade då, oskyldig, naiv och så ung i sinnet. Blicken på dom gamla bilderna utstrålar ungdom, en viss osäkerhet, fullkomlig naivitet, otålighet och bus. Tittar man på bilder av mig idag så är den blicken markant annorlunda. Det finns ett djup, en smärta, ett lugn, en mognad och det svårsmälta livet som lämnar spår varje dag.
Det som också slår mig är att jag måste ha världens bästa gener, för att jag har ännu inte fått några värre rynkor. Kan det vara bra gener blandat med exklusiv skönhetsvård? Mycket möjligt. Däremot så har jag ett äldre ansikte idag, med äldre inte menat gammal, utan ett ansikte med mognad och karaktär.
Jag älskar dom attributen vi kvinnor kan ta till för att göra oss vackra. Smink, parfym, hudvård och hårvård får vår värld att snurra ett extra varv, men det är viktigt att notera att ett leende räker långt för att måla ett ansikte som är vackert och njutfullt.
Helt ärligt så vill jag inte vara tjugo igen. Dom åren hade sin charm, men det är nu livet börjar formas och karaktären lyftas fram. Det är nu erfarenheterna samlas, hjärtat och själen fylls av allehanda information på gott och ont, men det är också det som gör oss till människorna vi blir. Jag har alltid varit kvinnlig, i alla fall sen jag hade min lilla revolution i klassrummet under mellanstadiet när jag ställde mig och tvättade en linjal. Jag har gamla klasskompisar som säkert minns det. Innan denna händelse var jag inget annat än en pojkflicka med kort hår som lekte Stjärnornas Krig med killarna på alla raster och byggde kojor, täljde i trä och i glas och hängde alltid med mina bästa vänner som var ett gäng grabbar. Dock (!) så hade jag alltid långa naglar (Min mamma gav mig regelbunden manikyr efter att hon fixat sina egna naglar).
Ända sen den dagen jag tvättade min linjal, till vännernas förtjusning och ständiga skrattkälla, så har jag bara blivit mer och mer kvinnlig.
Jag älskar kvinnligheten och allt det feminina som omger en kvinna. Framförallt så bottnar det i att jag älskar när män är män. Det är kontrasterna som ger oss rollerna och jag vill lyfta fram kvinnorna samtidigt som att männnen får känna sig som dom "über-män" dom är.
Så, sminka dig, fixa håret, klä dig kvinnligt men framförallt; le. Öppna upp för det oändliga spelet mellan kvinna och man, var den underbara kvinnan just du är och lyft fram dina bästa sidor för att glittra som en diamant en kall vinterdag. Fasetterad eller oslipad, det är upp till dig. Jag kan lova att världen glittar tillbaka och ler i rengbågens alla färger.
Pleasure, Indulgence, Lyxury Treat pour Moi
Den hemska fredagen har nu blivit kväll. Jag har en spänning i nacken av all stress jag utsattes för idag, som vilken sekund som helst kommer att ge mig en intensiv nackspärr jag sen ska glömma. Jag bara känner hur den hotar mig i varje rörelse. Jag överlevde dagen, vissa bitar av den var hemsk men det ljusnade sedan jag blev klar med alla måsten. Jag sprang på en gammal vän, vi har kännt varann länge och vi har för vana att springa på varann ca en gång om året, helt oplanerat och vi har lika trevligt varje gång. Det blev en spontanlunch med han och hans vän, trevligt när tre nationaliteter sitter vid samma bord. En intensiv italienare, en rumän och en ungrare är ingredienserna till gestikulationer vid bordet. Maten var hemsk, jag sa till och med till om det, ät inte på den mongoliska restaurangen om du inte är ute efter en smaklös, bitvis för salt och drypande flottig måltid. Är det däremot det du suktar efter, så besök gärna restaurangen i Sigma. Magen frågar mig fortfarande vad jag tänkte med...
Efter ett gäng tvättmaskiner, en omgång med dammsugaren sitter jag nu och bloggar och skriver till Er. Jag har legat efter i några dagar, har verkligen mått pyton. Men nu har jag fått lusten igen och medans jag skriver njuter jag av ett glas rött som jag verkligen har förtjänat.
Men, det jag verkligen ville berätta om idag agerar modell på bilderna ovan. Jag har äntligen fått mina älskade macarones. Efter att mitt hemska möte var slut tog jag vägen förbi vår underbara choklad och te-oas i konserthuset, Mälarchocolatriet. Jag hade fått veta av väninnan Christin samma dag som jag bloggade om mitt dilemma gällande Stockholmsföretaget, att dom finns att köpa här i Västerås också. Inte i så stor skala, än, jag hoppas att de utökar sina smaker och utbud, men huvudsaken är att jag kan få tag på dessa delikata sötsaker i princip när jag vill. Det roliga är, att ju fler man köper, desto billigare blir det. Vilken ekvation, men det är sant. Jag kan ju knappast tycka att det är tråkigt på nåt sätt. Macarones i mitt hem hinner inte bli gamla, det risken finns inte, snarare är det tvärtom, dessa ljuva pastelldrömmar försvinner i ljusets hastighet.
Men, det jag verkligen ville berätta om idag agerar modell på bilderna ovan. Jag har äntligen fått mina älskade macarones. Efter att mitt hemska möte var slut tog jag vägen förbi vår underbara choklad och te-oas i konserthuset, Mälarchocolatriet. Jag hade fått veta av väninnan Christin samma dag som jag bloggade om mitt dilemma gällande Stockholmsföretaget, att dom finns att köpa här i Västerås också. Inte i så stor skala, än, jag hoppas att de utökar sina smaker och utbud, men huvudsaken är att jag kan få tag på dessa delikata sötsaker i princip när jag vill. Det roliga är, att ju fler man köper, desto billigare blir det. Vilken ekvation, men det är sant. Jag kan ju knappast tycka att det är tråkigt på nåt sätt. Macarones i mitt hem hinner inte bli gamla, det risken finns inte, snarare är det tvärtom, dessa ljuva pastelldrömmar försvinner i ljusets hastighet.
Min fredag har alltså kommit till den lugnaste delen av denna dag där jag ska njuta av vin, låta orden leka runt mina fingrar när jag nuddar tangeterna och låta en hand smita ifrån för att med lätta fingrar få tag på den pastelliga njutningen fylld med ganache, syltkräm och andra härligheter. Jag ska blunda och bara njuta. Ha en underbar fredagkväll kära läsare. Jag har saknat att dela med mig, jag hoppas att jag var saknad.
Trying to find Zen
Imorgon har jag en extremt tuff dag framför mig, jag önskar redan nu att det var över. Oron sprider sig i min kropp, magen känns labil och huvudet är tungt av alla tankar som snurrar. Jag har en miljon saker att göra, med början tidigt imorgon bitti och jag bara önskar att jag slapp. Allt bara låser sig när när tunga saker väntar på att bli utförda och det hela ligger inte ens på mig, andra människor är involverade och jag har inte full kontroll.
Jag behöver sätta mig och hitta mitt inre lugn, andas och samla kraft för att även morgondagens bestyr ska hamna bakom mig, någonstans i historien. Jag undrar verkligen när jag kan slappna av och bara ta det lugnt igen och njuta av livet så som jag älskar. Jag hoppas på att kanske fly från verkligheten och ha det underbart trevligt i stockholm till helgen, förhoppningsvis hittar jag kraften till det någonstans. Får se om det blir av, i annat fall får det bli senare.
Meditation och att tänka positivt är vad jag ska försöka ägna mig åt ikväll, jag har matlust noll, den kanske kommer till mig senare. Jag behöver energi för att ta mig igenom morgondagen, så nu ska jag ta och finna Zen.
Jag behöver sätta mig och hitta mitt inre lugn, andas och samla kraft för att även morgondagens bestyr ska hamna bakom mig, någonstans i historien. Jag undrar verkligen när jag kan slappna av och bara ta det lugnt igen och njuta av livet så som jag älskar. Jag hoppas på att kanske fly från verkligheten och ha det underbart trevligt i stockholm till helgen, förhoppningsvis hittar jag kraften till det någonstans. Får se om det blir av, i annat fall får det bli senare.
Meditation och att tänka positivt är vad jag ska försöka ägna mig åt ikväll, jag har matlust noll, den kanske kommer till mig senare. Jag behöver energi för att ta mig igenom morgondagen, så nu ska jag ta och finna Zen.
J'ai des petites nouvelles pour vous les filles
Nu har jag fått bilderna från sötaste Sheela som togs på vår senaste tjejkväll på Å. Som vanligt så satt vi fyra och pratade en massa om vad som hade hänt den sista tiden, en ren uppdatering med stundtals ganska kryddstarka inlägg. Borden som är närmast oss har alltid lika kul åt det vi pratar om har vi märkt, då vi har en underbar men ibland lika oblyg Farinaz i vårt sällskap som gärna upprepar vad som har sagts i ren chock i en decibell som ungår få. Ogenerat flyger ord och meningar kors och tvärs över vårat bord, vi är så vana vid det här laget att vi faktiskt inte vill sjunka ner under bordet och gömma oss längre. Några menande blickar, eller snarare himlande ögon ha vi ju, men sen skrattar vi så högt att vi nästan rasar av stolen.
Jag hade själv en hel del att berätta senast, av nån anledning har jag alltid det, och denna bild togs när jag laddade inför att delge mina senaste bravader till tre otåliga tjejer. Roligt hade vi, den tapenad som Fifi bad påfyllning på var en mördare. Jag har aldrig ätit så mycket vitlök, det har nog ingen av oss och det lustiga med det hela var att halva gänget tog bort löken ur sina maträtter, ingen ville ju ha en andedräkt som mördar vampyrer. Ja, det lyckades ju mindre bra när redan tapenaden utgjorde den risken.
Jag längtar till nästa gång vi ses, vi har födelsedagar som kommer upp nu som självklart ska firas! I väntan på när vi kan dra ihop gänget igen så lever vi våra liv och samlar nya erfarenheter som vi kan berätta för varann högljudt och ogenerat över några glas vin.
Jag hade själv en hel del att berätta senast, av nån anledning har jag alltid det, och denna bild togs när jag laddade inför att delge mina senaste bravader till tre otåliga tjejer. Roligt hade vi, den tapenad som Fifi bad påfyllning på var en mördare. Jag har aldrig ätit så mycket vitlök, det har nog ingen av oss och det lustiga med det hela var att halva gänget tog bort löken ur sina maträtter, ingen ville ju ha en andedräkt som mördar vampyrer. Ja, det lyckades ju mindre bra när redan tapenaden utgjorde den risken.
Jag längtar till nästa gång vi ses, vi har födelsedagar som kommer upp nu som självklart ska firas! I väntan på när vi kan dra ihop gänget igen så lever vi våra liv och samlar nya erfarenheter som vi kan berätta för varann högljudt och ogenerat över några glas vin.
The holidays are coming
Idag är det skrämmande nog bara 1 månad kvar till jul. Jag fattar inte vart tiden tar vägen, ibland känns det som att mattan bara rycks undan mina fötter. Redan nu har hysterin startat igång, på facebook dividerar mina vänner om stakarna ska fram redan nu, det bakas febrilt, årets julglögg ha de flesta redan förbrukat några flaskor av och i fönstrerna hemma ser jag att en och annan julslinga åker fram på balkongerna.
Själv får jag ångest av julen. Speciellt detta år. Jag vet delvis varför, å andra sidan så borde jag ha blivit van vid detta laget, det är ju samma varje år.
Mörkret och kylan har gjort mig helt paralyserad det här året. Min kropp har fortfarande inte ställt om till årstiden och all kyla, isblåst och snöstorm. Jag vill bara gå i ide. När jag går utanför porten känns det som att jag går rakt in i en vägg som vårt klimat så generöst bygger upp där ute.
Jag är medveten om att jag låter negativ, nästan lite tröstlös, men jag vet bara inte hur jag ska komma i stämning. Nån som har några tips? Finns det någon mer som känner såhär?
Själv får jag ångest av julen. Speciellt detta år. Jag vet delvis varför, å andra sidan så borde jag ha blivit van vid detta laget, det är ju samma varje år.
Mörkret och kylan har gjort mig helt paralyserad det här året. Min kropp har fortfarande inte ställt om till årstiden och all kyla, isblåst och snöstorm. Jag vill bara gå i ide. När jag går utanför porten känns det som att jag går rakt in i en vägg som vårt klimat så generöst bygger upp där ute.
Jag är medveten om att jag låter negativ, nästan lite tröstlös, men jag vet bara inte hur jag ska komma i stämning. Nån som har några tips? Finns det någon mer som känner såhär?
The Coco Quote
Le plaisir de mon cœur, si près et pourtant si loin
Den vackra titeln på franska i detta inlägg betyder: Mitt härtas njutning, så nära men ändå så långt borta.
Jag har gett er min kärleksförklaing till dessa franska, helt bedårande underbara macarones tidigare, och nu har jag gjort vissa efterforskningar hur jag kan få tag på den pastellfärgade desserten här hemma i Sverige. Jag tycker inte att man ska behöva åka till Frankrike för att kunna njuta av dom. Jag hade visserligen turen att bli försedd och bortskämd av en gammal fransk pojkvän jag hade för några år sedan, som levererade dessa till mig när han hälsade på. Jag vet inte vad jag såg mest fram emot, att se honom eller att öppna asken och ta en smakbit av himlen.
Nu har jag ingen Paris-resa inplanerad, jag har ingen fransk pojkvän som åker skyttetrafik mellan länderna, så nu måste jag hitta ett annat sätt att kunna få mina macarones.
Jag hittade ett företag, Petite France i Stockholm som bakar härligheterna. Bageriet har till och med en online shop! Vilken lycka, jag kan till och med få hem dom till dörren! Lyckan förvandlades dock snabbt till tårar nästintill när jag såg att de bara skickar/levererar till adresser inom tullarna i vår storstad. Jag menar: Hur %¤&# lat får man vara om man vill ha dom skickade till sig, när själva adressen till bageriet ligger mitt på Rådhustorget? Jag är helt paff. Hade jag bott i Stockholm hade jag haft klippkort på bageriet och gärna sprungit för att få tag på mina älskade delikatesser. Men nej. Jag är dock inte en person som ger sig, så gissa vem som kommer att fatta telefonen imorgon och ringa dit. Jag ger mig inte förrän dom går med på att skicka mig ett lass, trots att jag inte bor innanför tullarna. Skicka som skicka är ju min mening, får se hur det går. Jag kan inte få mer än ett uppnosigt franskt: Je suis désolé, mais pas! (Jag är ledsen, men nej!)
Fortsättning följer, om jag känner mig själv rätt så sitter jag snart med smaken Rose i handen, blunda av njutning när mina läppar nuddar det spröda och sköra skalet...
Jag har gett er min kärleksförklaing till dessa franska, helt bedårande underbara macarones tidigare, och nu har jag gjort vissa efterforskningar hur jag kan få tag på den pastellfärgade desserten här hemma i Sverige. Jag tycker inte att man ska behöva åka till Frankrike för att kunna njuta av dom. Jag hade visserligen turen att bli försedd och bortskämd av en gammal fransk pojkvän jag hade för några år sedan, som levererade dessa till mig när han hälsade på. Jag vet inte vad jag såg mest fram emot, att se honom eller att öppna asken och ta en smakbit av himlen.
Nu har jag ingen Paris-resa inplanerad, jag har ingen fransk pojkvän som åker skyttetrafik mellan länderna, så nu måste jag hitta ett annat sätt att kunna få mina macarones.
Jag hittade ett företag, Petite France i Stockholm som bakar härligheterna. Bageriet har till och med en online shop! Vilken lycka, jag kan till och med få hem dom till dörren! Lyckan förvandlades dock snabbt till tårar nästintill när jag såg att de bara skickar/levererar till adresser inom tullarna i vår storstad. Jag menar: Hur %¤&# lat får man vara om man vill ha dom skickade till sig, när själva adressen till bageriet ligger mitt på Rådhustorget? Jag är helt paff. Hade jag bott i Stockholm hade jag haft klippkort på bageriet och gärna sprungit för att få tag på mina älskade delikatesser. Men nej. Jag är dock inte en person som ger sig, så gissa vem som kommer att fatta telefonen imorgon och ringa dit. Jag ger mig inte förrän dom går med på att skicka mig ett lass, trots att jag inte bor innanför tullarna. Skicka som skicka är ju min mening, får se hur det går. Jag kan inte få mer än ett uppnosigt franskt: Je suis désolé, mais pas! (Jag är ledsen, men nej!)
Fortsättning följer, om jag känner mig själv rätt så sitter jag snart med smaken Rose i handen, blunda av njutning när mina läppar nuddar det spröda och sköra skalet...
The Coco Quote
Tomorrow, aka D-Day
Jag har en känsla av att sveriges alla fashionistas kommer att festa kungligt över jul- och nyårshelgen i Lanvins kreationer som släpps imorgon. Kl 08.00 slår Shop Online upp den digitala butiken, om du nu inte kan tänka dig att bli ihjältrampad i kön till butiken på stan. Jag kan garantera att det mesta är slut inom ca 30 minuter, men ha förtröstan. Jag är så pass rutinerad vid det här laget, fashion ÄR ju min passion att jag har lärt mig en hel del under åren. Det första lasset som H&M får in försvinner lika snabbt som dom nuddar lagerhyllan. Dom får mest sannolikt in flera lass som kommer i vågor, om ca en månad är t.o.m priserna kraftigt reducerade. Så, frågan är, kan du vänta, eller måste du ha allt igår? Jag tillhör den senare skaran av kvinnor, vill ha allt nu, helst igår, men det gäller att lära sig att ha is i magen, i alla fall i detta fall. Vissa av plaggen kan tänkas vara i begränsad upplaga som tillexempel tyllklänningen på bilden. Det är en gissning från min sida, men av erfarenhet så vet jag att det bara görs ett visst antal av dessa kreationer för att ha nån sorts exklusivitet i det.
Det som är viktigt att veta är att vad du än gör, INTE handla för tredubbla priser på tex Blocket, där folk som har köpt upp större lager lägger ut plaggen och accessoarerna till hutlösa priser. Ha is i magen som sagt. Vi tjejer/kvinnor köper och beställer och skickar tillbaka 3 av 5 ggr. Det finns med andra ord möjlighet att få tag plagget du drömmer om.
Jag själv hoppar hysterin imorgon, jag har is i magen tills H&M sänker priserna och jag kan handla i lugn och ro.
Happy haunting kära medsystrar!
Det som är viktigt att veta är att vad du än gör, INTE handla för tredubbla priser på tex Blocket, där folk som har köpt upp större lager lägger ut plaggen och accessoarerna till hutlösa priser. Ha is i magen som sagt. Vi tjejer/kvinnor köper och beställer och skickar tillbaka 3 av 5 ggr. Det finns med andra ord möjlighet att få tag plagget du drömmer om.
Jag själv hoppar hysterin imorgon, jag har is i magen tills H&M sänker priserna och jag kan handla i lugn och ro.
Happy haunting kära medsystrar!
Sit back and enjoy a nice cup of tea
När jag var på hemköp senast och letade efter te, såg jag dessa nyheter i hyllan. Märket heter Garant, är helt nytt på marknaden och dom har det mesta i sitt breda sortiment. Just nu får du testa ditt favorit-te och få en förpackning helt GRATIS! Det enda du behöver göra är att klicka här för att komma till Garants hemsida, fylla i ditt mobilnummer och klicka på skicka. Inom några sekunder får du en mobilkupong som du visar i kassan på ditt närmaste Hemköp senast den 15:e december, och vips, så är teet ditt!
Du kan välja mellan sorterna Earl Grey, Gamla Söder, Rooibos, Masala Chai, Rabarber vanilj, Grönt te citrus, Örtte, Örtte kamomill och Örtte pepparmynta.
Sitt sedan och njut av en rykande het kopp te i din favoritsmak, kanske med en liten biscotti till!
Du kan välja mellan sorterna Earl Grey, Gamla Söder, Rooibos, Masala Chai, Rabarber vanilj, Grönt te citrus, Örtte, Örtte kamomill och Örtte pepparmynta.
Sitt sedan och njut av en rykande het kopp te i din favoritsmak, kanske med en liten biscotti till!
Regardez dans mon trésor
Välkommen att kika in och ta en titt i en av mina lådor, min skattkammare. Som jag har berättat tidigare så har jag vid min renovering äntligen tagit tummen ur och ordnat förstklassig förvaring enligt kategori och märke för mina fantastiska accessoarer. Det har varit ett måste för att kunna se det jag har och för att få snabbt åtkomst vid behov. Det är enormt tidsbesparande att kunna öppna lådorna och få en snabb översikt över vad som finns däri.
Denna låda är vigt åt ett av mina favotitmärken av alla tider, Hermés. När mitt intresse för high fashion började för en massa år sen var det vissa saker och märken som var utmärkande, som jag svor att jag skulle äga innan dagen jag lämnar denna värld. Det var bland annat en Un Carré Hermés, som på franska betyder den klassiska fyrkanten/sjalen från Hermés, en Louis Vuitton väska, minst ett par Louboutins, en väska från Chanel och några fler saker. Dessa skulle jag äga, till vilket pris som helst. Idag har jag uppnått dessa mål, vissa flera ggr om. Nu har jag nya mål i sikte och jag ser framåt.
Alla dessa accessoarer är hållbara och klassiska och kommer att finnas för mig år ut och år in.
Från Hermés finns här representerat H-armbandet, i både silver och guld samt emalj i två olika färger, sjal-ringar, ett sjalarmband/halssmycke med flyttbara guldnitar, en kalender med tillbehör, Kelly klocka och ett extra armband till det bland annat. Det ryms även andra vackra saker i denna låda från exempelvis J Dauphin, By Marlene Birger (bl.a det långa och häftiga pärlhalsbandet med både pärlemo, samt läderpärlor), Louis Vuitton, Lara Bohinc, äkta pärlor mfl.
Dessa är smycken som jag aldrig kommer att göra mig av med, jag är 32 år idag, men om jag sköter om dom på rätt sätt kommer jag kunna använda dom när jag är fyllda 60. Tidlös elegans är det bästa jag vet, det får gärna kosta.
Jag kommer senare visa innehållet i de andra lådorna också, jag har faktiskt en hel del till försäljning, så hör gärna av er redan nu om ni har intresse av att få bilder skickade på vackra smycken och accessoarer som är till salu. Först till kvarn!
Denna låda är vigt åt ett av mina favotitmärken av alla tider, Hermés. När mitt intresse för high fashion började för en massa år sen var det vissa saker och märken som var utmärkande, som jag svor att jag skulle äga innan dagen jag lämnar denna värld. Det var bland annat en Un Carré Hermés, som på franska betyder den klassiska fyrkanten/sjalen från Hermés, en Louis Vuitton väska, minst ett par Louboutins, en väska från Chanel och några fler saker. Dessa skulle jag äga, till vilket pris som helst. Idag har jag uppnått dessa mål, vissa flera ggr om. Nu har jag nya mål i sikte och jag ser framåt.
Alla dessa accessoarer är hållbara och klassiska och kommer att finnas för mig år ut och år in.
Från Hermés finns här representerat H-armbandet, i både silver och guld samt emalj i två olika färger, sjal-ringar, ett sjalarmband/halssmycke med flyttbara guldnitar, en kalender med tillbehör, Kelly klocka och ett extra armband till det bland annat. Det ryms även andra vackra saker i denna låda från exempelvis J Dauphin, By Marlene Birger (bl.a det långa och häftiga pärlhalsbandet med både pärlemo, samt läderpärlor), Louis Vuitton, Lara Bohinc, äkta pärlor mfl.
Dessa är smycken som jag aldrig kommer att göra mig av med, jag är 32 år idag, men om jag sköter om dom på rätt sätt kommer jag kunna använda dom när jag är fyllda 60. Tidlös elegans är det bästa jag vet, det får gärna kosta.
Jag kommer senare visa innehållet i de andra lådorna också, jag har faktiskt en hel del till försäljning, så hör gärna av er redan nu om ni har intresse av att få bilder skickade på vackra smycken och accessoarer som är till salu. Först till kvarn!
Dovima
Den otroligt skickliga fotografen Richard Avedon har lyckats skapa modehistoria när världen gjorde denna bild till en till en sann fashion icon. Det var en av mina söta vänninor som för några år sen presenterade mig för denna bild som jag genast föll pladask för, precis som hon. Elegansen i bilden är slående, det vilda som möter det vackra och sensuella är kontraster som är svåra att fånga på bild.
Kvinnan, den vackra modellen är ingen mindre än Dovima, född som Dorothy Virginia Margaret Juba 1927 i New York och blev den största av modeller på 1950-talet, innan fenomenet och uppfinningen "supermodell" kom många år senare. Hon upptäcktes på en trottoar i New York en vanlig dag av tidningen Vouges redaktör. Hennes karriär tog genst fart och hon blev den mest betalda modellen av hennes tid.
Hennes mest kända bild är denna (ovan), där Richard Avedon, som hon hade ett väldigt nära samarbete med, fotograferade. Detta levande fotografi, "Dovima with the Elephants" togs på Cirque d'hiver i Paris 1955 och är numera en ikon i modevärlden. Klänningen var den första aftonklänningen som designades för Chrisian Dior, av hans nya assistent Yves Saint-Laurent.
Dovima dog 62 år gammal av cancer i levern. Efter hennes död gjorde Richard Avedon ett uttalande där han sa: -"She was the last of the great elegant, aristocratic beauties... the most remarkable and unconventional beauty of her time."
Jag är alldeles förälskad i denna bild och har den förstorad i en svart ram, hängande i min hall. Det är det första man ser när jag öppnar dörren till mitt hem och välkomnar dig in i värmen. Vackert, feminint och sensuellt.
Kvinnan, den vackra modellen är ingen mindre än Dovima, född som Dorothy Virginia Margaret Juba 1927 i New York och blev den största av modeller på 1950-talet, innan fenomenet och uppfinningen "supermodell" kom många år senare. Hon upptäcktes på en trottoar i New York en vanlig dag av tidningen Vouges redaktör. Hennes karriär tog genst fart och hon blev den mest betalda modellen av hennes tid.
Hennes mest kända bild är denna (ovan), där Richard Avedon, som hon hade ett väldigt nära samarbete med, fotograferade. Detta levande fotografi, "Dovima with the Elephants" togs på Cirque d'hiver i Paris 1955 och är numera en ikon i modevärlden. Klänningen var den första aftonklänningen som designades för Chrisian Dior, av hans nya assistent Yves Saint-Laurent.
Dovima dog 62 år gammal av cancer i levern. Efter hennes död gjorde Richard Avedon ett uttalande där han sa: -"She was the last of the great elegant, aristocratic beauties... the most remarkable and unconventional beauty of her time."
Jag är alldeles förälskad i denna bild och har den förstorad i en svart ram, hängande i min hall. Det är det första man ser när jag öppnar dörren till mitt hem och välkomnar dig in i värmen. Vackert, feminint och sensuellt.
The Coco Quote
What is love without trust?
Funderingarna kryllar i mitt huvud när jag ställer frågan: Är det möjligt, kan man älska en person utan att lita på densamma? När jag efter mycket tankar då jag jag har vridit allt på sin spets svarar, blir svaret ett blankt: nej.
Förtroende och att lita på någon måste givetvis förtjänas, det är jag helt ense med. Men sen då? När man inte har gjort annat än att bevisat att man är en person som är värd att älskas full ut och få den respekten man förtjänar genom att också få förtroendet? Min mening är att man absolut inte kan älska fullt ut om man inte litar på personen man säger sig älska. Då har man en osynlig sköld som kapslar in våra känslor, för att vi hela tiden är beredda på att få våra hjärtan trampade på och krossade. Och gissa vad, även om vi har haft denna sköld så blir vi i slutändan lika sårade. Det enda som kommer till vår räddning då, eventuellt, är den där meningen "vad var det jag sa" som våra hjärtan sårat försöker att förmedla.
Det är inte kärlek, inte en djup sådan i alla fall. Enligt mig går kärleken ut på att ge sig hän alla sina känslor och fördjupa sig i sitt hjärtas utvalda. Det är när vi litar på denna människa och blottar vår egen sårbarhet som vi älskar djupt. Det är när vi är redo att gå "all in" för personen vi har valt.
Att älska är smärtsamt, ingen kan säga emot mig där. Ändå ger vi oss in i nya äventyr och låter oss utsättas för detta underbara fenomen som väcker själar till liv och får oss att blomma ut i lycka.
Vad är kärlek utan förtroende? Om vi maskerar våra hjärtan sätter vi därmed gränsen för hur djupt personen får komma. - Jag älskar dig hit, men inte längre.
Alla har vi sår. Jag har ett stort, och jag vet inte om det någonsin kommer att läka. Men (!), om vi nu bestämmer oss för att ge oss ut i känslovärlden måste vi vara ärliga mot oss själva och även mot den personen vi väljer att fördjupa oss i. Ärligheten, enligt mig bottnar i att inse och fråga sig själv: -Är jag verkligen redo för detta? När vi ärligt besvarar frågan sätter vi upp förutsättningarna för vår nästkommande relation, och vår hjärtas utvalda måste godta avtalsvillkoren. Accepteras den så är det fritt fram antar jag, man är sin egen herre och bestämmer fritt över sitt liv.
Jag tänker dock aldrig acceptera att inte bli betrodd och hela tiden ha den maskeringstejpen på hjärtan omkring mig. Jag har maskerat mitt själv, och jag vet att det behövs underverk för att jag ska lossa på tejpen inför någon igen. Dock så letar jag heller inte efter nya äventyr. Den dagen, om den nu kommer, att jag finner lust till att älska igen och ser att jag verkligen kan göra det, tänker jag avmaskera allt. Om jag går in i något nytt kan det inte finnas några hinder, osynliga skölder eller bubblor som ska hindra mig från att lita på mitt hjärtas objekt.
Ger man sig in i den smärtsamma leken, får man leken tåla och omfamna kärleken som vi ska vara tacksamma för. Äkta kärlek växer inte på träd, det är ett evigt givande och tagande.
I slutändan, om vi inte litar på någon så litar vi heller inte på oss själva. För att få ta del av det världen erbjuder oss, det våra hjärtan bjuder oss på samt den fantastiska känslovärld som kan sluka oss och göra oss till bättre människor, måste vi ge något tillbaka. Det är svårt och smärtsamt, men det handlar om att öppna upp sitt hjärta på vid gavel. Det är det fina i kråksången, give, and you shall recieve.
Förtroende och att lita på någon måste givetvis förtjänas, det är jag helt ense med. Men sen då? När man inte har gjort annat än att bevisat att man är en person som är värd att älskas full ut och få den respekten man förtjänar genom att också få förtroendet? Min mening är att man absolut inte kan älska fullt ut om man inte litar på personen man säger sig älska. Då har man en osynlig sköld som kapslar in våra känslor, för att vi hela tiden är beredda på att få våra hjärtan trampade på och krossade. Och gissa vad, även om vi har haft denna sköld så blir vi i slutändan lika sårade. Det enda som kommer till vår räddning då, eventuellt, är den där meningen "vad var det jag sa" som våra hjärtan sårat försöker att förmedla.
Det är inte kärlek, inte en djup sådan i alla fall. Enligt mig går kärleken ut på att ge sig hän alla sina känslor och fördjupa sig i sitt hjärtas utvalda. Det är när vi litar på denna människa och blottar vår egen sårbarhet som vi älskar djupt. Det är när vi är redo att gå "all in" för personen vi har valt.
Att älska är smärtsamt, ingen kan säga emot mig där. Ändå ger vi oss in i nya äventyr och låter oss utsättas för detta underbara fenomen som väcker själar till liv och får oss att blomma ut i lycka.
Vad är kärlek utan förtroende? Om vi maskerar våra hjärtan sätter vi därmed gränsen för hur djupt personen får komma. - Jag älskar dig hit, men inte längre.
Alla har vi sår. Jag har ett stort, och jag vet inte om det någonsin kommer att läka. Men (!), om vi nu bestämmer oss för att ge oss ut i känslovärlden måste vi vara ärliga mot oss själva och även mot den personen vi väljer att fördjupa oss i. Ärligheten, enligt mig bottnar i att inse och fråga sig själv: -Är jag verkligen redo för detta? När vi ärligt besvarar frågan sätter vi upp förutsättningarna för vår nästkommande relation, och vår hjärtas utvalda måste godta avtalsvillkoren. Accepteras den så är det fritt fram antar jag, man är sin egen herre och bestämmer fritt över sitt liv.
Jag tänker dock aldrig acceptera att inte bli betrodd och hela tiden ha den maskeringstejpen på hjärtan omkring mig. Jag har maskerat mitt själv, och jag vet att det behövs underverk för att jag ska lossa på tejpen inför någon igen. Dock så letar jag heller inte efter nya äventyr. Den dagen, om den nu kommer, att jag finner lust till att älska igen och ser att jag verkligen kan göra det, tänker jag avmaskera allt. Om jag går in i något nytt kan det inte finnas några hinder, osynliga skölder eller bubblor som ska hindra mig från att lita på mitt hjärtas objekt.
Ger man sig in i den smärtsamma leken, får man leken tåla och omfamna kärleken som vi ska vara tacksamma för. Äkta kärlek växer inte på träd, det är ett evigt givande och tagande.
I slutändan, om vi inte litar på någon så litar vi heller inte på oss själva. För att få ta del av det världen erbjuder oss, det våra hjärtan bjuder oss på samt den fantastiska känslovärld som kan sluka oss och göra oss till bättre människor, måste vi ge något tillbaka. Det är svårt och smärtsamt, men det handlar om att öppna upp sitt hjärta på vid gavel. Det är det fina i kråksången, give, and you shall recieve.
Do a good deed
Jag fick upp ögonen för denna kampanj som pågår just nu för att underlätta för världens fattigaste kvinnor i Afrika. Dessa kvinnor är småbönder och är helt beroende av jordbruket för sin försörjning. Det är ett hårt jobb och också det enda sättet dom kan försörja sina familjer.
Du kan göra en liten insats för att bidra till det biståndsarbetet som sker direkt på plats hos dessa kvinnor.
Att satsa på kvinnliga småbrukare är ett effektivt sätt att bekämpa fattigdomen. Genom att utveckla landsbygden och effektivisera de små jordbruken kan skördarna växa och kvinnorna öka sina inkomster – pengar som gynnar kvinnornas barn och familjer. Det är väl känt att kvinnor prioriterar barnens skolgång, näring och hälsa. Allt detta betyder dessutom bra utväxling på biståndspengarna.
Det enda du behöver göra är att klicka på bilden för att komma till spelet och svara på sju frågor. Det hela går mycket snabbt och även om du svarar fel räknas din insats. För varje besvarat spel doneras 5 kr till Kooperation Utan Gränsers biståndsarbete att hjälpa kvinnorna ur fattigdomen.
I ditt hems lugna vrå kan du alltså bidra, utan att det kostar dig något förutom några korta minuter av din tid. Du kan göra en liten insats för att bidra till det biståndsarbetet som sker direkt på plats hos dessa kvinnor.
Att satsa på kvinnliga småbrukare är ett effektivt sätt att bekämpa fattigdomen. Genom att utveckla landsbygden och effektivisera de små jordbruken kan skördarna växa och kvinnorna öka sina inkomster – pengar som gynnar kvinnornas barn och familjer. Det är väl känt att kvinnor prioriterar barnens skolgång, näring och hälsa. Allt detta betyder dessutom bra utväxling på biståndspengarna.
Det enda du behöver göra är att klicka på bilden för att komma till spelet och svara på sju frågor. Det hela går mycket snabbt och även om du svarar fel räknas din insats. För varje besvarat spel doneras 5 kr till Kooperation Utan Gränsers biståndsarbete att hjälpa kvinnorna ur fattigdomen.
Jag har besvarat frågorna, har du?
I long for a fury little friend
Jag vet, jag skrev tidigare att jag dödar allt som kommer innanför mina dörrar, men det gäller endast växter. Jag lever ju än. En växt hoppar inte på mig om den är hungrig, en liten Chanel eller Gucci skulle göra det. Med sina fluffiga små tassar och blöta nos skulle den påminna mig att det är dags för mat och/eller en promenad. Vilken glädje det skulle vara att se denna individ växa upp. Jag är självklart helt införstådd med vilket ansvar det skulle medföra och jag kan inte låta bli att tänka att jag kanske skulle växa upp på köpet och börja ta ansvar, inte bara för mig själv utan även för en liten hårig varelse som är helt beroende av mig.
Funderingarna kring att jag vill vara fri och kunna resa som jag vill är problem som jag nog tycker är ganska lätta att övervinna. Det finns faktiskt dagis som jag kan lämna in min fyrbenta vän på, eller så har jag minst två djurälskande väninnor som säkert skulle ställa upp, samt familjen om jag har tur.
Jag vill så gärna skämma bort min vän med god mat, kärlek och mys, skulle jag sedan ha en liten Chiuaua skulle han få kläder och smycken, förmodligen en större garderob än vad jag själv har. Han skulle få följa med mig på mina bravader i en Louis Vuittonväska och bli en sån där bortskämd fashion-puppy som får allt. En liten kisse skulle bli min lilla prinsessa, jag saknar min katt Misse så mycket, hon är en smart och vuxen kisse nu som bor längst söderut i vårt avlånga land på landet och är numer en riktig globetrotter. Hon skulle inte ens känna igen mig längre... Snyft.
Min lilla älskling, vare sig det är en liten hund eller en liten kisse skulle bli så väluppfostrad och ompysslad. Helt plötsligt skulle inte min vardag vara så tom och ensam.
Funderingarna kring att jag vill vara fri och kunna resa som jag vill är problem som jag nog tycker är ganska lätta att övervinna. Det finns faktiskt dagis som jag kan lämna in min fyrbenta vän på, eller så har jag minst två djurälskande väninnor som säkert skulle ställa upp, samt familjen om jag har tur.
Jag vill så gärna skämma bort min vän med god mat, kärlek och mys, skulle jag sedan ha en liten Chiuaua skulle han få kläder och smycken, förmodligen en större garderob än vad jag själv har. Han skulle få följa med mig på mina bravader i en Louis Vuittonväska och bli en sån där bortskämd fashion-puppy som får allt. En liten kisse skulle bli min lilla prinsessa, jag saknar min katt Misse så mycket, hon är en smart och vuxen kisse nu som bor längst söderut i vårt avlånga land på landet och är numer en riktig globetrotter. Hon skulle inte ens känna igen mig längre... Snyft.
Min lilla älskling, vare sig det är en liten hund eller en liten kisse skulle bli så väluppfostrad och ompysslad. Helt plötsligt skulle inte min vardag vara så tom och ensam.
The Carrie Quote
I have a dream filled with letters and pages
Jag har haft en dröm väldigt länge i mitt liv och den blir starkare och mer konkret för varje dag. Den klarnar och blir till en lustfylld tanke som jag verkligen vill göra något åt.
Jag vill skriva en bok. Jag älskar att skriva och det känns som att jag har massor att berätta, vad vore häftigare än att kunna hålla en egenproducerad bok fylld av en massa bokstäver och bra innehåll i handen? Stacka om klimax på kreativitetshimlen!
När jag gick på gymnasiet skrev alla i min klass en bok ihop. Det var fantastiskt vilken stolt känsla det var att hålla i den när den var tryckt och se ISDN numret på baksidan som berättar att denna bok finns registrerad i böckernas oändliga värld. Jag har gjort en annan bok ännu tidigare i mitt liv, den är också inbunden, men där är det inte ord och bokstäver som har huvudrollen, utan teckningar och konstverk i blyerts och akvarell jag gjorde som bands ihop.
Nu är de oskyldiga barndagarna över och jag skulle vilja göra något som består. Nåt som folk kan hitta i bokhandeln eller på biblioteket och läsa.
Jag har några idéer om vad den skulle handla om, men så fort jag uttalar idén så får jag panik och känner: Hur ska jag sedan gå tillväga? Vem ska jag kontakta? Vem ska köpa den? Vem vill trycka den och vara min publicist? Vad gör jag? Jag får andnöd jag bara tänker på det. Denna värld är helt främmande för mig och jag har inte en blekaste aning vad jag ska göra. Sen slår det mig: jag kan ju bara börja skriva så kanske det löser sig på vägen. Men det går ju inte heller, jag måste ju ha ett klart mål, en funktionell utgång, jag kan inte skriva bara för skrivandets skull.
Så här sitter jag och vet varken ut eller in. Det enda jag vet säkert är att jag vill och ska skriva min bok. Förr eler senare. Jag har min dröm och den vill jag ha besannad, jag får forska i hur man gör och går tillväga.
Framtills dess har jag min kära blogg och det är jag glad över. Det som gör mig mest glad är att NI finns därute och att ni läser det jag skriver. Det är en bra början och det tackar jag för återigen, från djupet av mitt hjärta.
Jag vill skriva en bok. Jag älskar att skriva och det känns som att jag har massor att berätta, vad vore häftigare än att kunna hålla en egenproducerad bok fylld av en massa bokstäver och bra innehåll i handen? Stacka om klimax på kreativitetshimlen!
När jag gick på gymnasiet skrev alla i min klass en bok ihop. Det var fantastiskt vilken stolt känsla det var att hålla i den när den var tryckt och se ISDN numret på baksidan som berättar att denna bok finns registrerad i böckernas oändliga värld. Jag har gjort en annan bok ännu tidigare i mitt liv, den är också inbunden, men där är det inte ord och bokstäver som har huvudrollen, utan teckningar och konstverk i blyerts och akvarell jag gjorde som bands ihop.
Nu är de oskyldiga barndagarna över och jag skulle vilja göra något som består. Nåt som folk kan hitta i bokhandeln eller på biblioteket och läsa.
Jag har några idéer om vad den skulle handla om, men så fort jag uttalar idén så får jag panik och känner: Hur ska jag sedan gå tillväga? Vem ska jag kontakta? Vem ska köpa den? Vem vill trycka den och vara min publicist? Vad gör jag? Jag får andnöd jag bara tänker på det. Denna värld är helt främmande för mig och jag har inte en blekaste aning vad jag ska göra. Sen slår det mig: jag kan ju bara börja skriva så kanske det löser sig på vägen. Men det går ju inte heller, jag måste ju ha ett klart mål, en funktionell utgång, jag kan inte skriva bara för skrivandets skull.
Så här sitter jag och vet varken ut eller in. Det enda jag vet säkert är att jag vill och ska skriva min bok. Förr eler senare. Jag har min dröm och den vill jag ha besannad, jag får forska i hur man gör och går tillväga.
Framtills dess har jag min kära blogg och det är jag glad över. Det som gör mig mest glad är att NI finns därute och att ni läser det jag skriver. Det är en bra början och det tackar jag för återigen, från djupet av mitt hjärta.
Garde-robe de base a la Silvia
Det finns en del måsten i livet, dock är detta ett av det mest underbara måsten som i allafall jag kan tänka mig, att fylla sin garderob enligt ovan med basplagg och accessoarer som funkar i alla lägen. Har man en bra bas finns det aldrig några problem med vad man ska ha på sig. Oups, där bet jag mig själv i tungan, klart att vi kvinnor fortfarande kan ställa oss framför vilken välfylld garderob som helst och känna att vi har absolut inget att ta på oss. Det är typiskt kvinnligt och det är härligt. Dock så tror jag att det egentligen aldrig bottnar i att innehållet av våra garderober tryter när vi hysteriskt står där och känner att absolut inget passar. Det är, mina kära medsystrar, en vanlig kvinnlig företeelse som kallas dagsform. Vi är så beroende av våra känslor och har vi en dag som saker och ting inte klaffar så blir det helt enkelt så. En enda röra på våra sängar av plagg som skulle behaga oss perfekt en annan dag när vi känner oss mer tillfredsställda med oss själva och omgivningen. Det är när allt är på topp som vi kan vara kreativa och bli våra egna stylister.
Nu är det dock så, att man kan förebygga dessa utbrott med att ha en bra basgarderob som funkar i alla lägen. Det handlar om klassiska och eleganta plagg och tillbehör som funkar vilken dag som helst. I varje fall dom dagarna vi inte vill knata omkring i en pösig träningsoverall, gympaskor och keps. Tro mig, till och med jag har mina dagar...
En vit skjorta är ett måste. Den kan användas till både byxor och kjol, är den sedan en längre modell, kan den med fördel användas som en klänning med tjocka strumpbyxor, ett skärp och stövlar, samt en stor sjal runt halsen.
Den absolut bästa klänningen att ha i sin garderob är Diane Von Furstenbergs uppfinning, omlottklänningen, eller som den på engelska heter "wrap dress". Har man den dessutom i svart så ägen man helt plötsligt väldens mest smickrande klänning för alla kvinnokroppar OCH den lilla svarta som är oumbärlig i varje kvinnas garderob.
Ett par mörkare, klädsamma jeans (ej sliten och sönder) och en svart knälång kjol är en självklarhet att ha i sina gömmor. Jag tänker inte påpeka längre att "det är ett måste", anledningen till att jag lyfter fram just dessa plagg är ju för att alla dom är måsten.
Kashmir-koftan, vilken lyx och ett oumbärligt plagg att ha, över blusen, över baslinnet, under kavajen, över axlarna som en värmande sjal eller bara som den är med bara en BH under. Känslan är obeskrivlig när det mjuka materialet kommer i kontakt med huden.
Så till accessoarerna. En stor svart väska att kunna bära runt sitt liv i, som vi kvinnor, i alla fall vissa tenderar att göra, och en mindre clutch-modell till kvällen utgör en bra bas att äga på väskfronten. Pärlörhängen och pärlhalsband är ett måste för den klassiska kvinnan. Passar till allt. Utöver det tycker jag absolut att man ska ha några större, tuffare och skrikigare smycken till en klassisk garderob som bryter av och känns modernt. Hellre ett stort än många små tycker jag. En sjal måste finnas tillhands i varje kvinnas handväska. Den ska finnas där för att rädda oss i olika situationer vi kan tänkas hamna i. Vi vill kunna slänga den över axlarna och ryggen när det är ruggigt, knyta den runt halsen eller på huvudet i sann Audry Hepburn slyle när det snöar eller regnar. Oumbärligt. Ett tips dock: har man en Hemés så får den absolut INTE utsättas för blöta och regn.
Som kronan på verket är den svarta högklackade pumpsen ett måste (nu sa jag det igen). Den passar till allt och du är alltid klädd vad du än ska ta för dig.
Detta är alltså listan på de oumbärliga plagg man ska äga för en komplett garderob. Sen är det bara att komplettera med linnen, en kappa, stumpbyxor, handskar mm för att nå perfektion.
Banker strach-wool wrap dress, Diane Von Furstenberg 4700:-
814 low-rise staright-leg jeans, J Brand 2200:-
Décolleté 100 jazz pumps, Christian Louboutin 3800:-
Cotton wool-blend blouse, Vanessa Bruno 2000:-
14 karat gold plated stingray earrings, Kara by Kara Ross 1600:-
22 karat gold coral inspired cuff, Kenneth Jay Lane 1900:-
Bayswater patent-leather laptop bag, Mulberry 10.300:-
Berkely printed calf hair clutch, Michael Michael Kors 2900:-
Leather trimmed wool-blend skirt, ADAM 3700:-
Valentina Cashmere cardigan, J Crew 1500:-
Leopard-print Cashmere-blend scarf, YSL 6800:-
Ps: Självklart går det att hitta billigare alternativ i just din favoritaffär, håll ögonen öppna! Ds
Nu är det dock så, att man kan förebygga dessa utbrott med att ha en bra basgarderob som funkar i alla lägen. Det handlar om klassiska och eleganta plagg och tillbehör som funkar vilken dag som helst. I varje fall dom dagarna vi inte vill knata omkring i en pösig träningsoverall, gympaskor och keps. Tro mig, till och med jag har mina dagar...
En vit skjorta är ett måste. Den kan användas till både byxor och kjol, är den sedan en längre modell, kan den med fördel användas som en klänning med tjocka strumpbyxor, ett skärp och stövlar, samt en stor sjal runt halsen.
Den absolut bästa klänningen att ha i sin garderob är Diane Von Furstenbergs uppfinning, omlottklänningen, eller som den på engelska heter "wrap dress". Har man den dessutom i svart så ägen man helt plötsligt väldens mest smickrande klänning för alla kvinnokroppar OCH den lilla svarta som är oumbärlig i varje kvinnas garderob.
Ett par mörkare, klädsamma jeans (ej sliten och sönder) och en svart knälång kjol är en självklarhet att ha i sina gömmor. Jag tänker inte påpeka längre att "det är ett måste", anledningen till att jag lyfter fram just dessa plagg är ju för att alla dom är måsten.
Kashmir-koftan, vilken lyx och ett oumbärligt plagg att ha, över blusen, över baslinnet, under kavajen, över axlarna som en värmande sjal eller bara som den är med bara en BH under. Känslan är obeskrivlig när det mjuka materialet kommer i kontakt med huden.
Så till accessoarerna. En stor svart väska att kunna bära runt sitt liv i, som vi kvinnor, i alla fall vissa tenderar att göra, och en mindre clutch-modell till kvällen utgör en bra bas att äga på väskfronten. Pärlörhängen och pärlhalsband är ett måste för den klassiska kvinnan. Passar till allt. Utöver det tycker jag absolut att man ska ha några större, tuffare och skrikigare smycken till en klassisk garderob som bryter av och känns modernt. Hellre ett stort än många små tycker jag. En sjal måste finnas tillhands i varje kvinnas handväska. Den ska finnas där för att rädda oss i olika situationer vi kan tänkas hamna i. Vi vill kunna slänga den över axlarna och ryggen när det är ruggigt, knyta den runt halsen eller på huvudet i sann Audry Hepburn slyle när det snöar eller regnar. Oumbärligt. Ett tips dock: har man en Hemés så får den absolut INTE utsättas för blöta och regn.
Som kronan på verket är den svarta högklackade pumpsen ett måste (nu sa jag det igen). Den passar till allt och du är alltid klädd vad du än ska ta för dig.
Detta är alltså listan på de oumbärliga plagg man ska äga för en komplett garderob. Sen är det bara att komplettera med linnen, en kappa, stumpbyxor, handskar mm för att nå perfektion.
Banker strach-wool wrap dress, Diane Von Furstenberg 4700:-
814 low-rise staright-leg jeans, J Brand 2200:-
Décolleté 100 jazz pumps, Christian Louboutin 3800:-
Cotton wool-blend blouse, Vanessa Bruno 2000:-
14 karat gold plated stingray earrings, Kara by Kara Ross 1600:-
22 karat gold coral inspired cuff, Kenneth Jay Lane 1900:-
Bayswater patent-leather laptop bag, Mulberry 10.300:-
Berkely printed calf hair clutch, Michael Michael Kors 2900:-
Leather trimmed wool-blend skirt, ADAM 3700:-
Valentina Cashmere cardigan, J Crew 1500:-
Leopard-print Cashmere-blend scarf, YSL 6800:-
Ps: Självklart går det att hitta billigare alternativ i just din favoritaffär, håll ögonen öppna! Ds
My passion for fashion part deux
Idag öppnade jag den andra glasdörren till de proppade galgarnas mecka. Här händer klänningar i klasar, kjolar inklämda och även några blusar som inte fick plats i den andra delen. När jag plockar ut nåt ur garderoben följer allt som oftast allt annat med också. Jag vet att jag har nämnt det förut, men jag behöver verkligen mitt dressingroom nu. Detta ni ser är bara en av mina många garderober...
Jag har så många vackra, eleganta skapelser, jag behöver verkligen se över vad jag äger och har. Har även ni, som jag, en kärleksrelation till era kläder? Vissa plagg i min garderob har ett eget liv, egen vilja och attityd som jag ha svårt att kontrollera ibland. Det är som att vissa hämnas för att inte ha fått komma ut på länge.
Jag tycker att man ska använda alla sina kläder. Även dom som är ämnade för stora tillställningar som bröllop, nyår mm. Jag menar hur många bröllop går man på, och hur många ggr firar man nyår per år? Det går absolut att tona ner ett festligt plagg till att passa in i vardagen med olika accessoarer, skor, stövlar och en kavaj. En stor sjal, tjocka strumpbyxor och det är klart. Jag brukar sällan köpa plagg för enbart till ett tillfälle. När jag väl handlar brukar jag shoppa rätt dyrt och väldigt klassiskt med bra kvalitet. Jag ser plaggen som en investering för framtiden, inte bara för just ett tillfälle eller en säsong. På det sättet har jag byggt upp min garderob och jag vet att med rätt smycken kan jag göra om alla plagg till något nytt och intressant.
Skor är ju givetvis jätteviktigt, både stilen, kvaliteten och skötseln utgör en bra investering. Väljer man sen rätt så kan man ha sitt inköp till allt från jeans till en finklänning till middagen.
Jag har en hemlighet jag kan avslöja som jag gör med mina kläder och skor, även smycken. När jag kommer hem byter jag alltid om, jag sliter ALDRIG kläderna hemma. Jag har fina och sköna plyschplagg för det ändamålet. Jag tar även av mig alla smycken, polerar upp dom med en mjuk microfiberduk och lägger dom sedan tillbaka i sina originalaskar. Man kanske kan tycka att det är överkurs att polera, men faktum är att all avlagring från huden, parfymrester, damm och annat skit går bort med en enkel svepning av en bra duk som du kan köpa hos din närmaste juvelerare. Det är dessa avlagringar som äter upp vissa bijouterier, svärtar ner dom och gör dom fula, till slut oanvändbara. Mina vänninor bara log mot mig när dom fick reda på det sist vi sågs. "Va, Silvia, hur orkar du? Det är så typiskt dig". Men i samma sekund så insåg dom också att allt jag har ser nytt ut.
Jag måste ha denna ordning, annars respekterar jag inte pengars värde som allt mitt har kostat.
Kläder likaså, jag hänger upp ett använt plagg, låter den luftas mellan tvätten. Dock så tvättar jag, jag kan inte med kläder som inte är rena nog. Mildaste ullprogrammet funkar för ull, siden, stickat, skört och allt annat du är rädd om. Vi är ju inte i gruvan med våra plagg, de behöver mest bara fräschas upp. Jag borstar av ytterplagg i ull och kashmir.
Sedan är det skor. Jag putsar upp läder och skinn, borstar mocka och impregnerar, tvättar av sulorna och placerar dom i originalkartongen OM jag vet att jag inte ska använda just dom på ett tag. Observera att jag inte är manisk. Jag är bara rädd om det jag har och vill att det ska vara så länge det bara går. Alla kan göra detta, tar några minuter, visst. Men på köpet har du vackra plagg, smycken och skor som varar en evighet.
Ta hand om dina kära ägodelar, det är så du bygger upp din drömgarderob.
OBS! Använd ALDRIG, aldrig en klädroller att rolla ludd och annat från dina plagg. Orsaken till det är att limmet fastnar och går in i fibrerna och det resulterar i att plagget drar åt sig ännu mer smuts. Köp en bra borste i naturhår och borsta av försiktigt istället. Har du något envist som inte går bort med borsten, ta då en liten bit tejp och applicera bara över området där det behövs.
Deofläckar får bort med en fuktig handduk, ha ALLTID Vanish hemma (tom rödvinsfläckar går bort), och en avnoppringsmanick som noppar av tröjor, kashmir mm.
I garderoben ser ni en uppsjö av klänningar. Utöver alla märken jag listade i senaste inlägget är det: Diane Von Furstenberg, Marella, H&M, Tiger, Baum und Pferdgarten, Max Mara, Miu Miu, och såå mycket mer. Jag måste nästan gå och kika. På hyllan överst bland Louis Vuitton, Furla och GANT väskor syns två av mina hattar från By Marlene Birger och Max Mara. Nedanför kläderna står ett axplock av alla mina skor i militärisk ordning och under det, separata lådor för baslinnen och toppar samt en hel korg ägnad helt till fina strumpbyxor i alla möljiga utformanden. Visst är det skönt att veta vad man har?
Ording och reda skapar harmoni i livet.
Jag har så många vackra, eleganta skapelser, jag behöver verkligen se över vad jag äger och har. Har även ni, som jag, en kärleksrelation till era kläder? Vissa plagg i min garderob har ett eget liv, egen vilja och attityd som jag ha svårt att kontrollera ibland. Det är som att vissa hämnas för att inte ha fått komma ut på länge.
Jag tycker att man ska använda alla sina kläder. Även dom som är ämnade för stora tillställningar som bröllop, nyår mm. Jag menar hur många bröllop går man på, och hur många ggr firar man nyår per år? Det går absolut att tona ner ett festligt plagg till att passa in i vardagen med olika accessoarer, skor, stövlar och en kavaj. En stor sjal, tjocka strumpbyxor och det är klart. Jag brukar sällan köpa plagg för enbart till ett tillfälle. När jag väl handlar brukar jag shoppa rätt dyrt och väldigt klassiskt med bra kvalitet. Jag ser plaggen som en investering för framtiden, inte bara för just ett tillfälle eller en säsong. På det sättet har jag byggt upp min garderob och jag vet att med rätt smycken kan jag göra om alla plagg till något nytt och intressant.
Skor är ju givetvis jätteviktigt, både stilen, kvaliteten och skötseln utgör en bra investering. Väljer man sen rätt så kan man ha sitt inköp till allt från jeans till en finklänning till middagen.
Jag har en hemlighet jag kan avslöja som jag gör med mina kläder och skor, även smycken. När jag kommer hem byter jag alltid om, jag sliter ALDRIG kläderna hemma. Jag har fina och sköna plyschplagg för det ändamålet. Jag tar även av mig alla smycken, polerar upp dom med en mjuk microfiberduk och lägger dom sedan tillbaka i sina originalaskar. Man kanske kan tycka att det är överkurs att polera, men faktum är att all avlagring från huden, parfymrester, damm och annat skit går bort med en enkel svepning av en bra duk som du kan köpa hos din närmaste juvelerare. Det är dessa avlagringar som äter upp vissa bijouterier, svärtar ner dom och gör dom fula, till slut oanvändbara. Mina vänninor bara log mot mig när dom fick reda på det sist vi sågs. "Va, Silvia, hur orkar du? Det är så typiskt dig". Men i samma sekund så insåg dom också att allt jag har ser nytt ut.
Jag måste ha denna ordning, annars respekterar jag inte pengars värde som allt mitt har kostat.
Kläder likaså, jag hänger upp ett använt plagg, låter den luftas mellan tvätten. Dock så tvättar jag, jag kan inte med kläder som inte är rena nog. Mildaste ullprogrammet funkar för ull, siden, stickat, skört och allt annat du är rädd om. Vi är ju inte i gruvan med våra plagg, de behöver mest bara fräschas upp. Jag borstar av ytterplagg i ull och kashmir.
Sedan är det skor. Jag putsar upp läder och skinn, borstar mocka och impregnerar, tvättar av sulorna och placerar dom i originalkartongen OM jag vet att jag inte ska använda just dom på ett tag. Observera att jag inte är manisk. Jag är bara rädd om det jag har och vill att det ska vara så länge det bara går. Alla kan göra detta, tar några minuter, visst. Men på köpet har du vackra plagg, smycken och skor som varar en evighet.
Ta hand om dina kära ägodelar, det är så du bygger upp din drömgarderob.
OBS! Använd ALDRIG, aldrig en klädroller att rolla ludd och annat från dina plagg. Orsaken till det är att limmet fastnar och går in i fibrerna och det resulterar i att plagget drar åt sig ännu mer smuts. Köp en bra borste i naturhår och borsta av försiktigt istället. Har du något envist som inte går bort med borsten, ta då en liten bit tejp och applicera bara över området där det behövs.
Deofläckar får bort med en fuktig handduk, ha ALLTID Vanish hemma (tom rödvinsfläckar går bort), och en avnoppringsmanick som noppar av tröjor, kashmir mm.
I garderoben ser ni en uppsjö av klänningar. Utöver alla märken jag listade i senaste inlägget är det: Diane Von Furstenberg, Marella, H&M, Tiger, Baum und Pferdgarten, Max Mara, Miu Miu, och såå mycket mer. Jag måste nästan gå och kika. På hyllan överst bland Louis Vuitton, Furla och GANT väskor syns två av mina hattar från By Marlene Birger och Max Mara. Nedanför kläderna står ett axplock av alla mina skor i militärisk ordning och under det, separata lådor för baslinnen och toppar samt en hel korg ägnad helt till fina strumpbyxor i alla möljiga utformanden. Visst är det skönt att veta vad man har?
Ording och reda skapar harmoni i livet.
The pomegranate explosion
Idag stack jag ut min näsa i vårt inte så härliga klimat och tog en snabbtur ner till stan för att handla det mest nödvändigaste för att kunna bunkra upp, som en björn som går i ide. Min skapare vad kallt det var ute. Det blåste is och jag kände hur kylan kröp ner under skinnet på mig. Denna hemska kyla gjorde att jag sprang som om jag hade eld i baken för att uträtta mina ärenden, jag ville inte vara ute en sekund längre än nödvändigt. På vägen till bussen hem passerade jag i ilfart förbi en av stans internationella livsmedelsaffärer, och utanför stannade jag till. Jag drog i bromsen och tittade på dessa vackra granatäpplen som i sina korgar utanför butiken lyste med sin underbara röda, härliga färg. Jag har ätit det några ggr förut, dock så väljer jag alltid fel för att det är aldrig så mycket härliga rubinfärgade pärlor i som jag skulle vilja ha. Jag tog tag i en och gick in och betalade. Sedan fortsatte jag hemåt, bussen hade jag missat så jag fick gå. Jag har nog aldrig peppat mig själv mentalt så hårt som jag gjorde på vägen hem. "Kom igen nu, du klarar det, det är uuuunderbart väder ute, du älskar vintern, andas in den härliga luften, känn hur ren och frisk den är..." "Ett, två, ett två, ena benet framför den andra, gud vad bra du är, du klarar det, öronen har inte domnat bort, det bara känns så, se, om ca 15 minuter ser du ditt hus! Sen att det tar ytterligare 15 att komma in i det, det är strunt samma, bra jobbat, kom igen!"
Så här höll jag på, högt mumlandes för mig själv. Jag kastade mig in i duschen så fort jag kom innanför dörren, svärandes en lång ramsa av inte så vackra ord som skulle genera till och med den mest rutinerade sjörövare. Jag är fortfarande genomfrusen.
Min tanke med mitt inköp var, att med denna antioxidant-fyllda granat försöka fylla på mitt system med vitaminer och stärka mitt immunförsvar. Kanske kan jag piggna till och inte vara ett spöke som jag har varit den senaste tiden. Dock så är jag pigg nu, det ska gudarna veta. Jag tinar sakta men säkert upp och njuter av värmen inomhus.
Så här höll jag på, högt mumlandes för mig själv. Jag kastade mig in i duschen så fort jag kom innanför dörren, svärandes en lång ramsa av inte så vackra ord som skulle genera till och med den mest rutinerade sjörövare. Jag är fortfarande genomfrusen.
Min tanke med mitt inköp var, att med denna antioxidant-fyllda granat försöka fylla på mitt system med vitaminer och stärka mitt immunförsvar. Kanske kan jag piggna till och inte vara ett spöke som jag har varit den senaste tiden. Dock så är jag pigg nu, det ska gudarna veta. Jag tinar sakta men säkert upp och njuter av värmen inomhus.
The darkness
Jag har hamnat i ett ändlöst mörker. Jag har varit så otroligt trött så länge nu, jag är helt orkeslös, svag, frusen och det enda jag vill göra är att sova. Igår blev det inga inlägg för er kära läsare, jag är hemskt ledsen för det, men när jag satte mig framför datorn så blev jag helt paralyserad. Jag fick inte fram ett ord. Jag är fullkomligt helt slut och jag kan inte riktigt begripa varför. Jag går omkring hemma som ett spöke, blek och seg.
Jag antar att vädret och vårt klimat gör sitt, vintern kom enligt min mening lite väl snabbt, det fanns ingen förvarning utan skedde nästan som ett knapptryck från högre makter. "Nu så jordbor, nu ska ni på känna på mörkret och kylan. Jag sätter på den: NU. Åh stackare, var ni inte med? Det skiter väl jag i..."
Jag avskyr vintern. Att sitta och frysa är inte min melodi. Förra året hade jag så kallt i mitt kök att jag var tvungen att sätta på ugnen och ösa på full bakvärme, med öppen lucka. Billig och bra uppvärmning.
Jag drack nyss en kopp värmande Yogi te, alla som känner till märket vet att till varje tepåse medföljer visdomsord, eller vackra meditativa texter som ska få oss att må bra. Idag när jag öppnade mitt rosen-te stod det: "Let people bask in your radiance och sunshine". Jag höll på att ramla baklänges av skratt. Jag ska alltså låta folk bada i min utstrålning och solsken. Nja, kanske inte idag va? Jag känner att min utstrålning har fått sig några blåmärken den sista tiden och solskenet tänker jag inte ens bemöta med ett svar.
Jag vill bara packa väskan och åka bort någonstans där jag kan ladda batterierna. Dom är fullkomligt urladdade och piper varning varje gång jag separerar mig från sängen.
Jag känner hur putt jag låter, nästan sarkastisk och negativ. Jag vill ju vara positiv, men jag fryser. Det spelar ingen roll hur mycket jag tar på mig, dessutom har jag mina fossingar i direktkontakt med ett varmt element när jag sitter och skriver. Jag sitter ju framför ett fönster där värmen från elementet borde värma mig, men jag fryser likväl. Det sitter i kroppen, långt inne vid benen.
Så nu har jag förklarat varför jag inte fick ner ett ord igår, jag ska bättra mig. Förhoppningsvis skingras mörkret snart och jag kan låta er bada i min utstrålning som ska skina så starkt att ni får ha solglasögonen i beredskap. Framtills dess drar jag min svarta pälsfilt över huvudet och låter kroppen vila.
Jag antar att vädret och vårt klimat gör sitt, vintern kom enligt min mening lite väl snabbt, det fanns ingen förvarning utan skedde nästan som ett knapptryck från högre makter. "Nu så jordbor, nu ska ni på känna på mörkret och kylan. Jag sätter på den: NU. Åh stackare, var ni inte med? Det skiter väl jag i..."
Jag avskyr vintern. Att sitta och frysa är inte min melodi. Förra året hade jag så kallt i mitt kök att jag var tvungen att sätta på ugnen och ösa på full bakvärme, med öppen lucka. Billig och bra uppvärmning.
Jag drack nyss en kopp värmande Yogi te, alla som känner till märket vet att till varje tepåse medföljer visdomsord, eller vackra meditativa texter som ska få oss att må bra. Idag när jag öppnade mitt rosen-te stod det: "Let people bask in your radiance och sunshine". Jag höll på att ramla baklänges av skratt. Jag ska alltså låta folk bada i min utstrålning och solsken. Nja, kanske inte idag va? Jag känner att min utstrålning har fått sig några blåmärken den sista tiden och solskenet tänker jag inte ens bemöta med ett svar.
Jag vill bara packa väskan och åka bort någonstans där jag kan ladda batterierna. Dom är fullkomligt urladdade och piper varning varje gång jag separerar mig från sängen.
Jag känner hur putt jag låter, nästan sarkastisk och negativ. Jag vill ju vara positiv, men jag fryser. Det spelar ingen roll hur mycket jag tar på mig, dessutom har jag mina fossingar i direktkontakt med ett varmt element när jag sitter och skriver. Jag sitter ju framför ett fönster där värmen från elementet borde värma mig, men jag fryser likväl. Det sitter i kroppen, långt inne vid benen.
Så nu har jag förklarat varför jag inte fick ner ett ord igår, jag ska bättra mig. Förhoppningsvis skingras mörkret snart och jag kan låta er bada i min utstrålning som ska skina så starkt att ni får ha solglasögonen i beredskap. Framtills dess drar jag min svarta pälsfilt över huvudet och låter kroppen vila.
The Carrie Quote
The seductive female attribute
Det här är ett läppstift på marknaden jag inte tänker missa att äga! Det är ju så jag! Jag har tittat på den länge, men nu måste jag bara ha den. Jag får skriva till tomten och önska att han i sin släde tar med sig denna delikata läppstift till mig som jag inte kan tänka mig att vara utan i min inredning. Nagellacksflaskan och läppstiften har funnits sen tidigare, dock är pussmunnen helt nya från glaskonstnären Åsa Jungnelius för Kosta Boda. Jag har inte mycket övers till plotter och en massa prydnadssaker som jag hade förut, då fanns det inte en kvadratcentimeter fri yta på bänkar, hyllor och bord i mitt hem. Det är andra bullar nu, jag har endast sånna saker framme som jag verkligen älskar och jag är hård när jag gallrar. Så snälla tomten, jag kan viska i ditt öra, att jag verkligen inte skulle gallra bort detta läppstift i glas och eventuellt ett liten pussmun, utan jag skulle lyfta fram dom och placera dom i fokus på den bästa platsen i mitt vardagsrum. Den skulle garanterat inte gå obemärkt förbi. Så vad tycker du, snälla tomten?
Dessa förförande attribut för kvinnligheten är ett måste i mitt hem. Det bara är så.
Make Up Hotlips Red & Black, Kosta Boda 499:-/st H 65 mm B 100mm
Make Up Hotlips Gold, Kosta Boda 699:- H 65 mm B 100 mm
Make Up Lipstick Red, Kosta Boda 999:- H 210 mm B 65 mm
Make Up Nail-polish Bottle Red/Black/Pink/Gold, Kosta Boda 999:-/st H 190 mm B 75 mm
Dessa förförande attribut för kvinnligheten är ett måste i mitt hem. Det bara är så.
Make Up Hotlips Red & Black, Kosta Boda 499:-/st H 65 mm B 100mm
Make Up Hotlips Gold, Kosta Boda 699:- H 65 mm B 100 mm
Make Up Lipstick Red, Kosta Boda 999:- H 210 mm B 65 mm
Make Up Nail-polish Bottle Red/Black/Pink/Gold, Kosta Boda 999:-/st H 190 mm B 75 mm
The miracle in one cream
Créme de la Créme, de välgörande krämernas Rolls Royce är Elizabeth Ardens storsäljare Eight Hour Creme. Den är verkligen så bra som alla tidningar, modeller och skönhetsexperter utlovar.
Krämen föddes 1930 och tillverkades av fröken Arden själv för att bli den första produkten att bära hennen namn, Elizabeth Arden. Krämen var så effektiv redan vid debuten att fröken Arden använde den för att läka sår hos hennes älskade rashästar. Eight Hour i namnet kommer från att en lojal kund hade använt krämen för att läka hennes sons skrubbsår på hans knän, och såren försvann efter åtta timmar.
Sedan debuten har denna fantastiska kräm uppnått kultstatus och säljs varannan sekund i någon del av världen.
Jag själv använder den givetvis och har gjort så i massor med år. I början hade jag den bara till läpparna för att hjälpa mot sol och vind, men även för att behålla mjukheten. Ganska snart insåg jag att denna mirakelkräm hade så många fler användningsområden. Rivsår, utslag, myggbett, torr hy, sprickor i huden, brännsår var bara några av de områden som den kunde användas med succéartat resultat. Nu använder jag den även som smink för att få lyster på tex ögonlocken när jag enbart bär mascara, som läppglans, för spruckna och kluvna hårtoppar och så mycket mer. Det är bara fantasin som sätter stopp och jag kan inte själv räkna hur många olika användningsområden jag har hittat för den. Jag har en tub, plåtburk, eller den retro glasburken som den gavs ut i först, överallt i mitt hem och i mina väskor. Jag tror aldrig att jag har lämnat hemmet utan en burk eller tub. Och jag behöver knappast springa kors och tvärs över lägenheten för att hitta närmaste tub när jag behöver den. Jag har en ritual på kvällen när jag lägger mig... Jag viker upp det fluffiga duntäcket, sätter mig på sängkanten och tar fram den närmaste tuben. Jag har ca 5 st (vid dagens datum) i olika utföranden och konsistens i mitt sängskåp, inklusive en intensivt vårdande handkräm som jag bara måste rekommendera, speciellt i dagens klimat. Så jag sätter mig och applicerar ett lager på mina läppar och smörjer mina händer. Därefter kryper jag ner bland fluffet och njuter innan jag släcker lampan. När jag vaknar är allt som inte stod rätt till återställt och det är bara att möta dagen.
Om du mot förmodan, helt obeskrivligt konstigt skulle det vara, men ponera att det är så, att du mot förmodan inte har testat denna kräm, så gör det. Goodbye narig hud och allt annat obehagligt. Testa! Men kom ihåg, det finns bara ett original, och det finns bara ett av dig, så ta hand om dig!
Detta kit som är en jubiléumsutgåva fick jag av mina söta tjejer när jag fyllde år senast. Visst var dom snälla?
Krämen föddes 1930 och tillverkades av fröken Arden själv för att bli den första produkten att bära hennen namn, Elizabeth Arden. Krämen var så effektiv redan vid debuten att fröken Arden använde den för att läka sår hos hennes älskade rashästar. Eight Hour i namnet kommer från att en lojal kund hade använt krämen för att läka hennes sons skrubbsår på hans knän, och såren försvann efter åtta timmar.
Sedan debuten har denna fantastiska kräm uppnått kultstatus och säljs varannan sekund i någon del av världen.
Jag själv använder den givetvis och har gjort så i massor med år. I början hade jag den bara till läpparna för att hjälpa mot sol och vind, men även för att behålla mjukheten. Ganska snart insåg jag att denna mirakelkräm hade så många fler användningsområden. Rivsår, utslag, myggbett, torr hy, sprickor i huden, brännsår var bara några av de områden som den kunde användas med succéartat resultat. Nu använder jag den även som smink för att få lyster på tex ögonlocken när jag enbart bär mascara, som läppglans, för spruckna och kluvna hårtoppar och så mycket mer. Det är bara fantasin som sätter stopp och jag kan inte själv räkna hur många olika användningsområden jag har hittat för den. Jag har en tub, plåtburk, eller den retro glasburken som den gavs ut i först, överallt i mitt hem och i mina väskor. Jag tror aldrig att jag har lämnat hemmet utan en burk eller tub. Och jag behöver knappast springa kors och tvärs över lägenheten för att hitta närmaste tub när jag behöver den. Jag har en ritual på kvällen när jag lägger mig... Jag viker upp det fluffiga duntäcket, sätter mig på sängkanten och tar fram den närmaste tuben. Jag har ca 5 st (vid dagens datum) i olika utföranden och konsistens i mitt sängskåp, inklusive en intensivt vårdande handkräm som jag bara måste rekommendera, speciellt i dagens klimat. Så jag sätter mig och applicerar ett lager på mina läppar och smörjer mina händer. Därefter kryper jag ner bland fluffet och njuter innan jag släcker lampan. När jag vaknar är allt som inte stod rätt till återställt och det är bara att möta dagen.
Om du mot förmodan, helt obeskrivligt konstigt skulle det vara, men ponera att det är så, att du mot förmodan inte har testat denna kräm, så gör det. Goodbye narig hud och allt annat obehagligt. Testa! Men kom ihåg, det finns bara ett original, och det finns bara ett av dig, så ta hand om dig!
Detta kit som är en jubiléumsutgåva fick jag av mina söta tjejer när jag fyllde år senast. Visst var dom snälla?
Budapest, my love, I´m homesick
Jag lider av hemlängtan. Jag har en olidlig längtan att få entra ungersk mark, få höra språket pratas på gatorna och känna värmen från människorna i vardagen. Det var ett bra tag sedan jag var där sist, det var där jag förlovade mig... Nu är ju dom rosa dagarna tyvärr slut, förhållandet gick i småbitar, så även mitt hjärta. Men det var inte det jag skulle skriva om.
Jag vill åka bort, åka hem, och frossa i mat och vin, gå på museum och strosa på dagarna i den vackra staden Budapest för att sedan känna pulsen på en underbar restaurang på kvällen. Se alla lampor tändas i storstaden, alla broar lysas upp och se Donau flyta stillsamt förbi. Jag vill smutta på champagne eller goda kontinentala drinkar på den hippaste och coolaste baren och se alla mina landsmän roa sig kungligt. Det är helt underbart att se kvinnorna som ÄR kvinnor och männen som är gentlemän och tar hand om sitt sällskap. Det finns ingen jantelag, det finns ingen svensk jämnställdhet där könen forlorar sina syften och sin mening. Ta mig inte fel, kvinnor jobbar lika hårt, men den gamla europeiska charmen mellan könen finns kvar, och jag älskar att vara kvinna i det landet.
Åh vad jag längtar efter att gå in på ett anrikt och gammalt konditori, med högt i tak och se alla bakverk rada upp sig framför mina förälskade ögon. Det är så billigt. Jag brukar beställa 5-6 st, bara för mig själv och sitta med en kopp te eller decaf kaffe och njuta av smakerna. Choklad, kastanj, nötter, jordgubb, pistage, kokos, citron, honung, bär och frukt i massor smaksätter dessa syndigt goda bakverk och tårtbitar bland mycket annat. Jag kan sitta i timmar och titta på människorna, sitter jag på ett konditori mitt på dom fartfyllda avenyerna så tittar jag på trafiken och alla förbipasserande medans jag med min tårtgaffel smakar mig igenom alla tårtbitar och njuter.
Jag vill fönstershoppa och se alla små inklämda butiker i gamla hus som fortfarande bär spår efter världskrigen.
Det tar mig en stund att ställa om till ungerska fullständigt, jag pratar det så sällan här hemma, och där är det inte samma avslappnade förhållning människor emellan. Där du-ar man inte någon man inte känner, det är en helt annan respekt människor emellan, även om det kanske har blivit något lite lite slappare sen jag flyttade därifrån.
Jag vill sitta och filosofera i timmar på mitt favorit thehus som min mamma introducerade mig för för några år sen och som är så populär bland budapestare att det knappt går att få bord. Jag vill tillbringa en kväll på operan och lyssna på skönsång och klassisk musik då ett stycke historia spelas upp framför mig.
Jag vill dricka vin på slottsterassen eller vid den högsta utsiktspunkten på Budasidan som byggdes på 1800-talets slut inför stadens 1000 års jubileum, fiskarbasstationen. På det medeltida torget finns sju tältliknande torn i vit sten som ska symbolisera de olika ungeska stammarna som bosatte sig där.
Jag vill strosa på den lommigt gröna Budasidan och känna omgivningen andas historia, för att sedan ta en promenad över Donau på en av de vackra broarna till Pestsidan och känna storstadspulsen. Det finns så mycket historia i alla väggar och gator.
Kort och gott vill jag bara packa mina väskor och flyga iväg och landa hemma. Jag vet, det är splittrat som tusan, när jag är här är Ungern/Budapest där jag är född hemma, när jag är där och pratar om Sverige är det detta som är mitt hem. Det är rätt häftigt egentligen att vara frukten av två olika kulturer och arvet av den jag har fått att förvalta. Faktum är att jag har bott dubbelt så lång tid i Sverige än i Ungern, men jag kommer alltid att ha det peppriga och eldiga blodet i mina ådror som utgör mig. Fylld av kultur och passion. Och en hel del bakelser.
Jag vill åka bort, åka hem, och frossa i mat och vin, gå på museum och strosa på dagarna i den vackra staden Budapest för att sedan känna pulsen på en underbar restaurang på kvällen. Se alla lampor tändas i storstaden, alla broar lysas upp och se Donau flyta stillsamt förbi. Jag vill smutta på champagne eller goda kontinentala drinkar på den hippaste och coolaste baren och se alla mina landsmän roa sig kungligt. Det är helt underbart att se kvinnorna som ÄR kvinnor och männen som är gentlemän och tar hand om sitt sällskap. Det finns ingen jantelag, det finns ingen svensk jämnställdhet där könen forlorar sina syften och sin mening. Ta mig inte fel, kvinnor jobbar lika hårt, men den gamla europeiska charmen mellan könen finns kvar, och jag älskar att vara kvinna i det landet.
Åh vad jag längtar efter att gå in på ett anrikt och gammalt konditori, med högt i tak och se alla bakverk rada upp sig framför mina förälskade ögon. Det är så billigt. Jag brukar beställa 5-6 st, bara för mig själv och sitta med en kopp te eller decaf kaffe och njuta av smakerna. Choklad, kastanj, nötter, jordgubb, pistage, kokos, citron, honung, bär och frukt i massor smaksätter dessa syndigt goda bakverk och tårtbitar bland mycket annat. Jag kan sitta i timmar och titta på människorna, sitter jag på ett konditori mitt på dom fartfyllda avenyerna så tittar jag på trafiken och alla förbipasserande medans jag med min tårtgaffel smakar mig igenom alla tårtbitar och njuter.
Jag vill fönstershoppa och se alla små inklämda butiker i gamla hus som fortfarande bär spår efter världskrigen.
Det tar mig en stund att ställa om till ungerska fullständigt, jag pratar det så sällan här hemma, och där är det inte samma avslappnade förhållning människor emellan. Där du-ar man inte någon man inte känner, det är en helt annan respekt människor emellan, även om det kanske har blivit något lite lite slappare sen jag flyttade därifrån.
Jag vill sitta och filosofera i timmar på mitt favorit thehus som min mamma introducerade mig för för några år sen och som är så populär bland budapestare att det knappt går att få bord. Jag vill tillbringa en kväll på operan och lyssna på skönsång och klassisk musik då ett stycke historia spelas upp framför mig.
Jag vill dricka vin på slottsterassen eller vid den högsta utsiktspunkten på Budasidan som byggdes på 1800-talets slut inför stadens 1000 års jubileum, fiskarbasstationen. På det medeltida torget finns sju tältliknande torn i vit sten som ska symbolisera de olika ungeska stammarna som bosatte sig där.
Jag vill strosa på den lommigt gröna Budasidan och känna omgivningen andas historia, för att sedan ta en promenad över Donau på en av de vackra broarna till Pestsidan och känna storstadspulsen. Det finns så mycket historia i alla väggar och gator.
Kort och gott vill jag bara packa mina väskor och flyga iväg och landa hemma. Jag vet, det är splittrat som tusan, när jag är här är Ungern/Budapest där jag är född hemma, när jag är där och pratar om Sverige är det detta som är mitt hem. Det är rätt häftigt egentligen att vara frukten av två olika kulturer och arvet av den jag har fått att förvalta. Faktum är att jag har bott dubbelt så lång tid i Sverige än i Ungern, men jag kommer alltid att ha det peppriga och eldiga blodet i mina ådror som utgör mig. Fylld av kultur och passion. Och en hel del bakelser.
Extract from the Bible of deliciousness
My new project
Jag tillhör dom lyckligt lottade som har en större klädkammare i sin lägenhet och det tänker jag givetvis dra nytta av till max. Mina kläder behöver andrum och jag behöver ett rum som jag kan gå in i och inspireras, där jag faktiskt kan se allt jag äger, mot idag, då jag måste memorera vad jag har och vart. Alla mina dyrbara skor är i sina originalförpackningar, vilket är bra, men å andra sidan tar det ett år för mig att hitta det jag ska ha om man inkluderar uppackningen av allt. Mina smycken, alla klockor, småväskor, solglasögon och småsaker har fått var sin förvaringsplats efter att jag gjorde om sovrummet, vilket innebär att dom ligger i separata lådor efter kategori och t.o.m märke (!). Kanske överkurs för de flesta, men detta är det enda sättet jag kan ha en överblick över vad jag faktiskt äger. Jag behöver ha samma system för framförallt skor, mina kära skor. Yves Saint Laurent, Dior, Christian Louboutin, Gucci, Prada, Marc Jacobs, Karen Millen, Jimmy Choo, Dolce & Gabbana mfl gömmer sig i skokartongerna och jag vet knappt vad jag har. Kartongerna är i sin tur inpackade i diverse håligheter där jag har hittat plats och ni kan föreställa er vad som händer när jag ska nångonstans. Jag är redan till att börja med en obotlig tidsoptimist, jag tycker alltid att jag hinner, att jag har gott om tid, vilket givetvis inte är fallet. Ovanpå det ska jag hitta skorna, kanske flera om jag ska välja och packa upp skapelsen, varefter jag lämnar 3:e världskriget efter mig med skyddsplast, papper och lådor överallt. Och jag kommer självklart försent. Jag vet, jag borde börja i tid. Det gör jag också, men någonstans på vägen krymper tiden och det blir bara pannkaka av allt.
Så, det jag försöker säga är att jag behöver ording och reda, och militärisk översyn i min framtida walk in closet. Om inte för min skull, så för alla stackars människor jag har bestämt träff med och jag aldrig hinner. Se så osjälvisk jag är, tänker på att bespara tid åt andra människor. Förtjusande.
Till att börja med måste jag riva ut allt, det står gamla och otympliga garderober från 60-talet därinne, så jag måste bli av med dom. Det ska tapetseras och läggas golv, för att sedan bygga upp det som jag vill ha det med klädstänger, lådor och hyllor. Det kommer att vara öppet, inga dörrar, vare sig till de nya skåpen eller till själva rummet. Därför ska jag hänga upp tunga och vackra draperier på var sin sida av hyllsystemet, likt bild 2. Belysningen ska bestå alldeles självklart av en kristallkrona och det ska finnas en stol, (se tidigare inlägg), eller en bänk. En skön matta under det, den stora spegeln jag har där redan nu och det är klart. Sen återstår bara att flytta in och njuta.
Rummet kommer att blir en blandning av de två bilderna jag har ovan. Jag längtar.
Så, det jag försöker säga är att jag behöver ording och reda, och militärisk översyn i min framtida walk in closet. Om inte för min skull, så för alla stackars människor jag har bestämt träff med och jag aldrig hinner. Se så osjälvisk jag är, tänker på att bespara tid åt andra människor. Förtjusande.
Till att börja med måste jag riva ut allt, det står gamla och otympliga garderober från 60-talet därinne, så jag måste bli av med dom. Det ska tapetseras och läggas golv, för att sedan bygga upp det som jag vill ha det med klädstänger, lådor och hyllor. Det kommer att vara öppet, inga dörrar, vare sig till de nya skåpen eller till själva rummet. Därför ska jag hänga upp tunga och vackra draperier på var sin sida av hyllsystemet, likt bild 2. Belysningen ska bestå alldeles självklart av en kristallkrona och det ska finnas en stol, (se tidigare inlägg), eller en bänk. En skön matta under det, den stora spegeln jag har där redan nu och det är klart. Sen återstår bara att flytta in och njuta.
Rummet kommer att blir en blandning av de två bilderna jag har ovan. Jag längtar.
The Carrie Quote
My dinner on a monday
I lördags hade jag lagat en vegetarisk köttfärsgryta, eller något i den stilen, men jag blev inte nöjd. Den blev sådär. Jag och köket gick inte ihop den dagen, likt alla andra dagar och det värsta med det hela är att det blev 4 matlådor utav det. Så inte nog med att jag åt den när den hade puttrat färdigt, nu är jag tvungen att äta missödet fyra ggr till. Igår var den andra dagen. Tre middagar kvar. Faktum är att det egentligen inte är nåt fel på den, den smakar bra, men när jag väl var klar så var jag så trött på den och inte alls sugen. Idag ville jag verkligen inte ha eländet så jag var tvungen att hitta på nåt annat.
Det blev en Frittata med råstekt potatis, färska champinjoner, havssalt med karljohansvamp, peppar och som kronan på verket, västerbottenost och lite ungersk paprikapulver. Jag hade sparat osten till att göra en gedigen paj och äta med räkor, men jag kommer liksom inte igång. Till frittatan gjorde jag en liten sallad som jag jag alltid äter när jag är i Ungern, mogna kvisttomater med rödlök och havssalt. Delikat friskt och lagom starkt för min känsliga mage.
Så kära läsare, om det är någon som är intresserad av att komma på middag till mig och äta en mustig gryta, hör av er. Ni är välkomna.
Nu är jag mätt och belåten, köket och jag drog jämt idag och jag behöver inte tänka på mat förrän imorgon.
Det blev en Frittata med råstekt potatis, färska champinjoner, havssalt med karljohansvamp, peppar och som kronan på verket, västerbottenost och lite ungersk paprikapulver. Jag hade sparat osten till att göra en gedigen paj och äta med räkor, men jag kommer liksom inte igång. Till frittatan gjorde jag en liten sallad som jag jag alltid äter när jag är i Ungern, mogna kvisttomater med rödlök och havssalt. Delikat friskt och lagom starkt för min känsliga mage.
Så kära läsare, om det är någon som är intresserad av att komma på middag till mig och äta en mustig gryta, hör av er. Ni är välkomna.
Nu är jag mätt och belåten, köket och jag drog jämt idag och jag behöver inte tänka på mat förrän imorgon.
Please Santa, I´ve been a good girl
Då var det dags igen att låta världen veta vad jag suktar efter just nu. Jag vill ha paket i vackra färger och fina dekorationer. Min syster är mycket duktig på att lägga ner tid på att slå in julklappar och presenter med känsla. Vackra band, fint papper och kort skrivna för hand i kalligrafi. Själv köper jag svindyrt papper, min favorit förra året var papper med struktur i vackra färger och med sammetskänsla som jag hittade på Hans Mikaels i Stockholm. Jag måste dock säga att jag var rätt duktig själv förra året. Jag satt en hel dag och kladdade med lack och stämplar och med att skriva rimm (!) med guldpenna på fint papper.
Jag har i tidigare inlägg lagt ut en massa mer om vad jag vill ha från tomten i år. Här kommer påfyllningen. Det är dessa prylar jag vill finna när jag har prasslat färdigt och slitit sönder allt omslagspapper.
Boudoir tofflor med fluff har länge varit på min önskelista. Kanske inget jag skulle strutta runt med en stressig morgon, men tänk så vackert att ha dessa stå givakt och vänta på mig vid sängen en skön slappmorgon. Ta mina varma fossingar och klä på mig fluffet för att gå ut i köket och sätta på kaffet. Fabulous baby!
En sovmask är ett måste för mig, jag sover vansinnigt mycket, jag behöver vila och jag ogillar starkt när dagsljuset stör mig en trött och sliten dag. Jag önskar mig denna från daydream, den är syndigt svart att ta med mig in i min prinsess säng, den perfekta balansen, som det ska vara. Framförallt är den mjuk och är i bra kvalitet, jag kan inte säga samma sak om dennes föregångare som jag panikartat plockat på mig på H&M. Syftet är att hålla ljuset ute, och INTE färga av sig på mina örngott eller skava i ansiktet.
Mitt hem är full av kuddar, men jag får plats med en eller två till. Speciellt dessa i leopard, klassiskt och elegant att slänga på golvet eller i fåtöljen.
Jag tror knappast att jag behöver berätta varför jag vill ha dessa ballerina skor från Chanel. Det säger sig självt. Ett par blåa jeans, en vid skjorta, mitt Chanelbälte (klassiska chain) och dessa ballerinas. All set.
Jag erkänner, jag är lampoman, men jag måste ha den här lampan. Jag måste få vila ögonen på drivveden som underredet består av när jag sitter och skriver och behöver hämta inspiration. Jag vill ha den i mitt fönster. Så vackert, så stilrent och så elegant.
Jag är alldeles jätteförtjust i Kokeshi dockor. Kolla in denna söta lilla japanska trädockan. Är han inte helt bedårande? För mig är dessa dockor en blandning av lekfullhet, hantverk och en bit av japansk historia.
Så nu har jag gett tomten nåt att bita i, det kommer fler önskelistor som för övrigt är menade även som inspiration. Vi kan väl aldrig få nog av vackra saker?
Wassoi Festival Doll, www.kokeshidesigns.com 250:-
Daydream Lace Black Rose Eye Mask, www.evincecosmetics.com 189:-
Kudde Gepard, Åhléns 199:-
Ballerina, Chanel
Lampa Aspen, MIO 2500:-
Romance Feather Boudior Mule Slippers, www.boudoirbrasplus.com 275:-
Jag har i tidigare inlägg lagt ut en massa mer om vad jag vill ha från tomten i år. Här kommer påfyllningen. Det är dessa prylar jag vill finna när jag har prasslat färdigt och slitit sönder allt omslagspapper.
Boudoir tofflor med fluff har länge varit på min önskelista. Kanske inget jag skulle strutta runt med en stressig morgon, men tänk så vackert att ha dessa stå givakt och vänta på mig vid sängen en skön slappmorgon. Ta mina varma fossingar och klä på mig fluffet för att gå ut i köket och sätta på kaffet. Fabulous baby!
En sovmask är ett måste för mig, jag sover vansinnigt mycket, jag behöver vila och jag ogillar starkt när dagsljuset stör mig en trött och sliten dag. Jag önskar mig denna från daydream, den är syndigt svart att ta med mig in i min prinsess säng, den perfekta balansen, som det ska vara. Framförallt är den mjuk och är i bra kvalitet, jag kan inte säga samma sak om dennes föregångare som jag panikartat plockat på mig på H&M. Syftet är att hålla ljuset ute, och INTE färga av sig på mina örngott eller skava i ansiktet.
Mitt hem är full av kuddar, men jag får plats med en eller två till. Speciellt dessa i leopard, klassiskt och elegant att slänga på golvet eller i fåtöljen.
Jag tror knappast att jag behöver berätta varför jag vill ha dessa ballerina skor från Chanel. Det säger sig självt. Ett par blåa jeans, en vid skjorta, mitt Chanelbälte (klassiska chain) och dessa ballerinas. All set.
Jag erkänner, jag är lampoman, men jag måste ha den här lampan. Jag måste få vila ögonen på drivveden som underredet består av när jag sitter och skriver och behöver hämta inspiration. Jag vill ha den i mitt fönster. Så vackert, så stilrent och så elegant.
Jag är alldeles jätteförtjust i Kokeshi dockor. Kolla in denna söta lilla japanska trädockan. Är han inte helt bedårande? För mig är dessa dockor en blandning av lekfullhet, hantverk och en bit av japansk historia.
Så nu har jag gett tomten nåt att bita i, det kommer fler önskelistor som för övrigt är menade även som inspiration. Vi kan väl aldrig få nog av vackra saker?
Wassoi Festival Doll, www.kokeshidesigns.com 250:-
Daydream Lace Black Rose Eye Mask, www.evincecosmetics.com 189:-
Kudde Gepard, Åhléns 199:-
Ballerina, Chanel
Lampa Aspen, MIO 2500:-
Romance Feather Boudior Mule Slippers, www.boudoirbrasplus.com 275:-
Mr Louboutin, would you marry me?
Hjärtstillestånd och andnöd följt av habegär utan dess like. Kolla in dessa skapelser. Good Lord, save me. Det här är inte skor, detta är de vackraste av juveler att äga och ha i hyllan i min samling. Detta är den röda sulans förförande rike och du är hjärtligt välkommen att njuta, se och känna. Varje kvinna bode äga åtminstone ett par. Varje kvinna borde få känna dessa konstverk på sina fötter och låta klackarna trippa iväg dom ut i den vida världen. Kvaliteten i dessa hantverk är oklanderlig, designen och materialet är utsökt. När man öppnar dörren till Louboutins värld är det som att gå in i en delikat konfektbutik, full av praliner man vill sätta tänderna i.
Christian Louboutin är född 7 januari 1964 i Paris och redan som 12 åring smet han från skolan för att titta på alla "show girls" på Paris nattklubbar. Han älskade kvinnornas färggranna kostymer med fjädrar och givetvis de höga klackarna. Han säger att det var det som fick honom att besluta, redan då, som liten pojke att han en dag själv skulle designa skor. Han fascinerades av kvinnornas hållning, deras sätt att föra sig, nästan sväva i sina höga klackar och se hur benen förlängdes. Idag är hans motto: "I want to make a woman look sexy, beautiful and make her legs look as long as I can.”
Sedan år 1991 finns hans skor att köpa, 92 började han med den den röda sulan av en tillfällighet då han kände att skon saknade glöd och energi, så han lackade sulan med rött nagellack. Resten är historia, idag är det hans trademark och så sent som 2007 ansökte han om att skydda den röda sulan mot all form av kopiering.
Jag vill gifta mig med Christian. På det viset behöver jag aldrig oroa mig för att klä mina fötter i den mest utsökta av skor som finns att tillgå. Undrar om han nappar på mitt förslag.
Christian Louboutin är född 7 januari 1964 i Paris och redan som 12 åring smet han från skolan för att titta på alla "show girls" på Paris nattklubbar. Han älskade kvinnornas färggranna kostymer med fjädrar och givetvis de höga klackarna. Han säger att det var det som fick honom att besluta, redan då, som liten pojke att han en dag själv skulle designa skor. Han fascinerades av kvinnornas hållning, deras sätt att föra sig, nästan sväva i sina höga klackar och se hur benen förlängdes. Idag är hans motto: "I want to make a woman look sexy, beautiful and make her legs look as long as I can.”
Sedan år 1991 finns hans skor att köpa, 92 började han med den den röda sulan av en tillfällighet då han kände att skon saknade glöd och energi, så han lackade sulan med rött nagellack. Resten är historia, idag är det hans trademark och så sent som 2007 ansökte han om att skydda den röda sulan mot all form av kopiering.
Jag vill gifta mig med Christian. På det viset behöver jag aldrig oroa mig för att klä mina fötter i den mest utsökta av skor som finns att tillgå. Undrar om han nappar på mitt förslag.
The path to a greater life, Eat, Pray, Love
Det är essensen av livet. En människas sökande är aldrig slut, den resan har ingen slutdestination, utan den pågår så länge vi har en hunger för ett bättre och rikare liv. Rik- men inte i pengar eller saker, utan i upplevelser, ett inre lugn, kärlek till vänner och framförallt, kärleken till sig själv. Den borde aldrig ifrågasättas utan upplevas.
Jag har precis tittat på filmen Eat, Pray, Love som är baserad på boken med samma namn, skriven av Elizabeth Gilbert efter hennes egna memoarer.
Liz är gift, dock inte lyckligt och vill ha en utväg ur sin relation till hennes man, som leder till en lång, utdragen och smärtsam skilsmässa. Hon kände sig känsloförlamad redan innan skilsmässan och den i sin tur ger henne ännu mer frågetecken om sig själv att besvara. Hon njuter inte av något längre och beslutar sig för att ge sig själv ett år, på resande fot för att komma ifatt sig själv och lära känna vem hon själv är.
Första anhalten är Rom i Italien där hon fascineras av italienarnas bekymmerfria livstil, kärlek till mat och sina vänner. Hon möter nya människor som blir hennes vänner för evigt och anammar livets härligheter.
Hennes nästa resa går till ett Ashram i Indien där hon kämpar för att släppa det gamla och förlåta sig själv för valen hon har gjort i sitt tidigare liv, genom meditation och bön. Här letar hon efter sitt inre och den omtumlande resan ska göra henne redo för resans sista mål, Bali i Indonesien.
Hit kommer hon för att hitta balansen i sitt liv och sig själv. Men hon hittar mer än så. Hon hittar kärleken.
Huvudrollen i filmen spelas av Julia Roberts, och hon gör det bra, som alltid. Det slog mig flera gånger under filmens gång hur vanlig hon ser ut, nästan lite mullig, precis som vilken annan kvinna som helst. Hennes karaktär i filmen skulle inte spegla en trimmad och välmakead supermodell, utan en helt vanlig kvinna, precis som du och jag, som letar efter sig själv. Vår egen Tuva Novotny har en roll i filmen, för att inte tala om Javier Bardem. Herre min skapare, det är en sexig, sensuell och snygg man. Jag har sett honom spela i bla Love in the Time of Cholera och huuu, han spelar bra. Känslosam men stark, sexig och förförisk, en man vars kärlek kryper igenom rutan. Hjärtklappning no doubt.
Detta är en varm feelgood film som kan ses om och om igen som bygger på verkliga memoarer. Kärleksfull och en riktig snuttefilt i dagens hårda samhälle. Fler människor borde stanna upp och finna sin egen indentitet, däribland jag. Det krävs dock enormt mycket mod för att klä av sig allt och se sig i spegeln, för att endast se sig själv. Den nakna sanningen, vem är jag? Vad vill jag? Vart är jag på väg?
Jag har länge velat göra en resa till Indien och ett ashram. Utöva yoga och meditera hela dagarna samtidigt som man ständigt arbetar med sig själv. Inget materiellt stör, alla är där på lika villkor. Alla vill bli hela och sanna mot sig själva.
En vacker dag ska jag göra den resan. Bara för mig själv. Framtills dess ska jag ta upp yogan igen, min kropp skriker efter den och fortsätta min meditation. Jag ska ta hand om mig själv och lyssna på kroppen och den inre rösten som talar till mig.
Kvinnor i alla åldrar, se denna film eller läs boken. Den gav mig en kick, kanske lyckas den göra detsamma för dig, om inte mer.
Jag har precis tittat på filmen Eat, Pray, Love som är baserad på boken med samma namn, skriven av Elizabeth Gilbert efter hennes egna memoarer.
Liz är gift, dock inte lyckligt och vill ha en utväg ur sin relation till hennes man, som leder till en lång, utdragen och smärtsam skilsmässa. Hon kände sig känsloförlamad redan innan skilsmässan och den i sin tur ger henne ännu mer frågetecken om sig själv att besvara. Hon njuter inte av något längre och beslutar sig för att ge sig själv ett år, på resande fot för att komma ifatt sig själv och lära känna vem hon själv är.
Första anhalten är Rom i Italien där hon fascineras av italienarnas bekymmerfria livstil, kärlek till mat och sina vänner. Hon möter nya människor som blir hennes vänner för evigt och anammar livets härligheter.
Hennes nästa resa går till ett Ashram i Indien där hon kämpar för att släppa det gamla och förlåta sig själv för valen hon har gjort i sitt tidigare liv, genom meditation och bön. Här letar hon efter sitt inre och den omtumlande resan ska göra henne redo för resans sista mål, Bali i Indonesien.
Hit kommer hon för att hitta balansen i sitt liv och sig själv. Men hon hittar mer än så. Hon hittar kärleken.
Huvudrollen i filmen spelas av Julia Roberts, och hon gör det bra, som alltid. Det slog mig flera gånger under filmens gång hur vanlig hon ser ut, nästan lite mullig, precis som vilken annan kvinna som helst. Hennes karaktär i filmen skulle inte spegla en trimmad och välmakead supermodell, utan en helt vanlig kvinna, precis som du och jag, som letar efter sig själv. Vår egen Tuva Novotny har en roll i filmen, för att inte tala om Javier Bardem. Herre min skapare, det är en sexig, sensuell och snygg man. Jag har sett honom spela i bla Love in the Time of Cholera och huuu, han spelar bra. Känslosam men stark, sexig och förförisk, en man vars kärlek kryper igenom rutan. Hjärtklappning no doubt.
Detta är en varm feelgood film som kan ses om och om igen som bygger på verkliga memoarer. Kärleksfull och en riktig snuttefilt i dagens hårda samhälle. Fler människor borde stanna upp och finna sin egen indentitet, däribland jag. Det krävs dock enormt mycket mod för att klä av sig allt och se sig i spegeln, för att endast se sig själv. Den nakna sanningen, vem är jag? Vad vill jag? Vart är jag på väg?
Jag har länge velat göra en resa till Indien och ett ashram. Utöva yoga och meditera hela dagarna samtidigt som man ständigt arbetar med sig själv. Inget materiellt stör, alla är där på lika villkor. Alla vill bli hela och sanna mot sig själva.
En vacker dag ska jag göra den resan. Bara för mig själv. Framtills dess ska jag ta upp yogan igen, min kropp skriker efter den och fortsätta min meditation. Jag ska ta hand om mig själv och lyssna på kroppen och den inre rösten som talar till mig.
Kvinnor i alla åldrar, se denna film eller läs boken. Den gav mig en kick, kanske lyckas den göra detsamma för dig, om inte mer.
The Carrie Quote
Be still, Oh my pounding heart
Varje ben i min kropp förvandlas till gelé, mitt hjärta slår oregelbundet och jag får värmesvallningar- nästan som feber när jag ser denna man. Det är fullständigt vansinnigt det som händer i min kropp när jag bara ser en bild, och vi ska inte ens tala om när jag får se en film, dvs rörliga bilder med denna vackra människa. För mig förespråkar Christian Bale perfektion, hans blick går rakt igenom mig och jag känner mig svag. Vid 32 års ålder gör en skådespelare detta med mig. Det är ju förfärligt. Som en 14 årig tonårsjänta som precis lagt ögonen på ett pojkband. Men jag kan inte rå för det. Han utstrålar manlighet, styrka, hans kropp gör mig svagare än svagast och hans ansikte, My God. Jag anser att skådespelare och sk kändisar är precis lika dödliga och vanliga som oss andra, men skulle jag stå framför Christian skulle jag svimma. Även fast jag i normala fall är vältalig och social, skulle jag fullkomligt tuppa av. Benen av gelé skulle vika sig under mig och jag skulle ge upp. Vilken vacker syn.
Christian Bale är född den 30 januari 1974 i Wales, England. Som barnskådis 1987 spelade han in sin första film, Solens rike tillsammans med John Malkovich i huvudrollen. Samma år spelade han Jum-Jum i Astrid Lindgrens Mio min Mio. Ända sedan dess har han spelat in filmer, de flesta mycket kända med jättebra kritik och recensioner. Han skulle ha fått rollen som Jack i James Camerons Titanic, men regissören ville inte ha två brittiska skådespelare i samma film spela amerikaner.
Christian fick sin revanch i filmen American Psycho där han spleade sin roll som Patrick Bateman högst trovärdigt. Det var i den filmen som jag fick upp ögonen för denna snygging. Detta var år 2000. Fyra år senare spelade han i The Machinist där han gick ner 28 kilo för att kunna spela den magra karaktären Trevor Reznik. Inte vackert, om jag ska vara helt ärlig fattade jag inte ens att det var han till en början, mager till oigenkännlighet.
Efter det har det bara rullat på. Succé efter succé i filmer som Batman Begins, The Prestige, The Dark Night, Rescue Dawn, Terminator Salvation, Public Enemy m.fl.
Jag bara ler, sådär fånigt och när jag får nys om att han har kommit med en ny film blir jag stressad. Jag vill vara där, jag vill se filmen och dreggla i min kavajärm med ett hjärta som vill hoppa ut. Pinsamt nog kan jag inte ens sitta avslappnat när han är på bild. Jag kan inte luta mig bakåt, bekvämt och sådär slentriant skönt, utan jag sitter på stol/soffkanten framåtlutad, nästan inne i bilden för att inte missa nåt av hans vackra face. Patetiskt? Javisst. Jag bjuder på den. Faktum är att det inte är många män som kan göra mitt inre till en gröt. Jag ser fram emot att plocka upp vad som är kvar av mig efter hans nya filmer, The Fighter och Killing Pablo.
Christian Bale är född den 30 januari 1974 i Wales, England. Som barnskådis 1987 spelade han in sin första film, Solens rike tillsammans med John Malkovich i huvudrollen. Samma år spelade han Jum-Jum i Astrid Lindgrens Mio min Mio. Ända sedan dess har han spelat in filmer, de flesta mycket kända med jättebra kritik och recensioner. Han skulle ha fått rollen som Jack i James Camerons Titanic, men regissören ville inte ha två brittiska skådespelare i samma film spela amerikaner.
Christian fick sin revanch i filmen American Psycho där han spleade sin roll som Patrick Bateman högst trovärdigt. Det var i den filmen som jag fick upp ögonen för denna snygging. Detta var år 2000. Fyra år senare spelade han i The Machinist där han gick ner 28 kilo för att kunna spela den magra karaktären Trevor Reznik. Inte vackert, om jag ska vara helt ärlig fattade jag inte ens att det var han till en början, mager till oigenkännlighet.
Efter det har det bara rullat på. Succé efter succé i filmer som Batman Begins, The Prestige, The Dark Night, Rescue Dawn, Terminator Salvation, Public Enemy m.fl.
Jag bara ler, sådär fånigt och när jag får nys om att han har kommit med en ny film blir jag stressad. Jag vill vara där, jag vill se filmen och dreggla i min kavajärm med ett hjärta som vill hoppa ut. Pinsamt nog kan jag inte ens sitta avslappnat när han är på bild. Jag kan inte luta mig bakåt, bekvämt och sådär slentriant skönt, utan jag sitter på stol/soffkanten framåtlutad, nästan inne i bilden för att inte missa nåt av hans vackra face. Patetiskt? Javisst. Jag bjuder på den. Faktum är att det inte är många män som kan göra mitt inre till en gröt. Jag ser fram emot att plocka upp vad som är kvar av mig efter hans nya filmer, The Fighter och Killing Pablo.
My Passion for Fashion
Jag bjuder in er att ta en titt på en mikrodel av min garderob, en liten del av de många platser jag förvarar mina kära ägodelar, mina kläder. Kläder för mig är inte bara tygstycken att dölja kroppen med. För mig är det precis tvärtom, det är med kläder vi kan utrycka oss på bästa sätt, det är med vackra, intressanta, sköna och välsittande kvalitetsplagg vi kan visa världen vilka vi är och framhäva våra kroppar på bästa sätt. Jag har alltid älskat kläder, sedan jag var en liten flicka hade jag en passion för klänningar och att få välja vad jag vill ha på mig. Jag hade turen att vara äldst, så allt jag fick var nytt, min stackars syster fick dras med dom kläderna jag inte ville eller kunde ha längre. Under tonåren utvecklades det sedan till något mer påtagligt, även om ekonomin inte fanns. Kvinnorna i familjen var alltid välklädda, och jag minns fortfarande den första stunden då jag föll för högklackat. Min mamma hade en svart högklackad skinnsko som hon har kvar än idag, som hon dock aldrig använder, men den blev jag vansinnigt förtjust i. När hon väl tog på sig den blev jag alldeles lyrisk över vilken vacker form benen och fötterna fick. Om jag minns rätt så tror jag att jag fick låna dessa skor till nåt event när jag blev äldre, men jag är mycket tveksam. Även om hon aldrig använde dom, då hon tyckte att klacken var för hög, fick jag sällan ens ta i dom. När föräldrarna inte var hemma provade jag dom givetvis, gick fram och tillbaka i huset och blev mer och mer förälskad i de höga klackarnas värld, kvinnlighetens mecka.
När jag sedan hade mitt studiebidrag gick pengarna ganska oavkortat till kläder. Ingen kunde få mig at spara. Medans min syster alltid la undan en liten del, köpte jag istället kläder, skor och accessoarer. Jag slukade modetidningarna redan då, även om jag idag har de vuxna alternativen. Dom riktiga magasinen.
Intresset för mode har hela tiden vuxit, idag hade jag inte varit jag utan mode.
Toppar, kavajer, blusar mm trängs i denna del av garderoben där all världens designer är representerade. Stella McCartney, Burrberry, Acne, Dagmar, Gucci, Armani, Hugo Boss, By Marlene Birger, Jimmy Choo, Blank, Anna Holtblad, Gant, Naray Tamas, Cloé, Valerie Aflalo, Twin Set, Anne Fontaine, Dolce & Gabbana, Christian Dior, Ambiente, Filippa K, DKNY , Karen Millen och mycket, mycket mer hänger bara i denna del av garderoben. Jag längtar till att mitt dressingroom blir färdigt. Då kan jag hänga in allt vackert och luftigt, nu går det inte att stoppa in en nagel mellan galgarna, så trångt är det.
För mig betyder mode att utrycka sig via kläder, skor och accessoarer efter humör, dagsform och tillfälle.
For me, every day is a fashion show and the wold is my runway.
På hyllan överst trängs en del av mina väskor, det är där min älskade Chanelväska ligger varsamt nerpackad i sin svarta box mellan Louis Vuitton och Gucci´s vackra skapelser. De oranga askarna innehåller Hermés intill en annan LV väska. Den fluffiga pälsmössan i arktisk räv kommer från Siberian Heat.
En annan dag öppnar jag den andra glasdörren till den andra delen av garderoben och till den färgkaskad som döljer sig där klänningar och kjolar hänger lika packat.
När jag sedan hade mitt studiebidrag gick pengarna ganska oavkortat till kläder. Ingen kunde få mig at spara. Medans min syster alltid la undan en liten del, köpte jag istället kläder, skor och accessoarer. Jag slukade modetidningarna redan då, även om jag idag har de vuxna alternativen. Dom riktiga magasinen.
Intresset för mode har hela tiden vuxit, idag hade jag inte varit jag utan mode.
Toppar, kavajer, blusar mm trängs i denna del av garderoben där all världens designer är representerade. Stella McCartney, Burrberry, Acne, Dagmar, Gucci, Armani, Hugo Boss, By Marlene Birger, Jimmy Choo, Blank, Anna Holtblad, Gant, Naray Tamas, Cloé, Valerie Aflalo, Twin Set, Anne Fontaine, Dolce & Gabbana, Christian Dior, Ambiente, Filippa K, DKNY , Karen Millen och mycket, mycket mer hänger bara i denna del av garderoben. Jag längtar till att mitt dressingroom blir färdigt. Då kan jag hänga in allt vackert och luftigt, nu går det inte att stoppa in en nagel mellan galgarna, så trångt är det.
För mig betyder mode att utrycka sig via kläder, skor och accessoarer efter humör, dagsform och tillfälle.
For me, every day is a fashion show and the wold is my runway.
På hyllan överst trängs en del av mina väskor, det är där min älskade Chanelväska ligger varsamt nerpackad i sin svarta box mellan Louis Vuitton och Gucci´s vackra skapelser. De oranga askarna innehåller Hermés intill en annan LV väska. Den fluffiga pälsmössan i arktisk räv kommer från Siberian Heat.
En annan dag öppnar jag den andra glasdörren till den andra delen av garderoben och till den färgkaskad som döljer sig där klänningar och kjolar hänger lika packat.
Father´s Day
Dad...so many images come to mind
whenever I speak your name;
It seems without you in my life
things have never been the same.
What happened to those lazy days
when I was just a child;
When my life was consumed in you
in your love, and in your smile.
What happened to all those times
when I always looked to you;
No matter what happened in my life
you could make my gray skies blue.
Dad, some days I hear your voice
and turn to see your face;
Yet in my turning...it seems
the sound has been erased.
Dad, who will I turn to for answers
when life does not make sense;
Who will be there to hold me close
when the pieces just don't fit.
Oh, Dad, if I could turn back time
and once more hear your voice;
I'd tell you that out of all the dads
you would still be my choice.
Please always know I love you
and no one can take your place;
Years may come and go
but your memory will never be erased.
Today, Jesus, as You are listening
in your home above;
Would you go and find my dad
and give him all my love.
I could have danced all night
Igår kväll satt jag, alldeles stormförtjust och tittade på filmen om den smutsiga och fattiga blomsterflickans väg in i den engelska aristokratin, My Fair Lady. Det är fantastiskt hur underhållande den är, inte nog med alla vackra klänningar och den högfärdiga aristokratin, Elizas utveckling och dåtidens England, är replikerna fullkomligt slående. Filmen spelades in 1965 baserad på musikalen som kom 1956 med samma namn. Med Audry Hepburn som Eliza och Rex Harrison som den exentriska fonetikproffessorn Higgins i huvudrollen, kan det inte bli fel. Det var fantastiskt att lyssna på dessa rappa och vassa repliker som flög oblygsamt kors och tvärs över karaktärerna. Helt underbart. Jag kan inte tänka mig att någon översättning skulle göra den rättvisa, det allra bästa är att som jag, titta utan undertexter. Musiken och sången höll hög klass, precis som i alla musikaler från den tidseran. Film som dessa görs inte längre. Den oskuldfulla miljön som dessa filmer målar upp finns inte längre, likväl som de satiriska och kaxiga replikerna som ändå uppfattas oskuldsfullt. Filmen bygger upp den klassiska relationen mellan män och kvinnor, det manliga och kvinnliga och de olika roller könen har i den eviga jakten efter perfektion i livet. Den ständiga parningsdansen mellan könen och stoltheten och envisheten att inte "falla dit", även om det aldrig lyckas.
Denna film är en "keeper", jag kan se den om och om igen och skratta högt åt låttexterna och alla träffsäkra kommentarer, och bara le åt proffessor Higgins arroganta stil och kroppspråk. Och vem kan tröttna på att se en obeskrivligt vacker Audry, vars bambiögon värmer alla hjärtan?
Denna film är en "keeper", jag kan se den om och om igen och skratta högt åt låttexterna och alla träffsäkra kommentarer, och bara le åt proffessor Higgins arroganta stil och kroppspråk. Och vem kan tröttna på att se en obeskrivligt vacker Audry, vars bambiögon värmer alla hjärtan?
The Engine Failure
Tråkigt nog fick jag dra i tyglarna idag. Jag var tvungen att inse att jag inte kunde slita mig från sängen och gå upp, inte ens för att ta mig till mitt älskade Stockholm för en helkväll med skratt, god mat och gott sällskap. Vissa stunder ångrar jag att jag ställde in det, varför jag inte bara ryckte upp mig och bara tvingade mig igenom proceduren av att vakna och göra mig i ordning. När jag väl hade varit på väg hade jag mer än säkert varit full av lust och förväntan.
Men jag känner att jag borde ha haft kraften naturligt, jag tvingar mig genom saker dagligen som jag egentligen inte orkar göra för att kroppen säger ifrån.
Jag har varit så obeskrivligt trött så länge nu, jag har ingen lust eller ork till något. Jag vet att det har med min sjukdom att göra, men att vara såhär utmattad är jag inte bekant med.
Som jag såg fram emot en kväll i storstan... Självklart står erbjudandet kvar, min vän går ingenstans och både restaurangerna och barerna står kvar även om nån vecka då vi ska göra ett nytt försök igen.
Så det blir en lugn hemmakväll för mig, musik, ett glas rött, kanske en bra film och självklart flera inlägg för Er som läser bloggen.
Ha en underbar lördagkväll!
Men jag känner att jag borde ha haft kraften naturligt, jag tvingar mig genom saker dagligen som jag egentligen inte orkar göra för att kroppen säger ifrån.
Jag har varit så obeskrivligt trött så länge nu, jag har ingen lust eller ork till något. Jag vet att det har med min sjukdom att göra, men att vara såhär utmattad är jag inte bekant med.
Som jag såg fram emot en kväll i storstan... Självklart står erbjudandet kvar, min vän går ingenstans och både restaurangerna och barerna står kvar även om nån vecka då vi ska göra ett nytt försök igen.
Så det blir en lugn hemmakväll för mig, musik, ett glas rött, kanske en bra film och självklart flera inlägg för Er som läser bloggen.
Ha en underbar lördagkväll!
Stockholm in my heart
Idag har jag gjort alla måsten som behövdes göras på hemmafronten, jag låg efter med städning och en massa plock. Nu sitter jag däremot och lyssnar på underbar musik, bloggar och njuter av ett gott glas italienskt. Känslan är så befriande att jag kan lämna hemmet imorgon och när jag återvänder igen så är allt i sin ordning.
Imorgon lördag, ska jag äntligen få åka till staden igen där jag känner mig fri och mår som bäst. Stockholm. Jag ska njuta av Stureplan och allt vad den har allt erbjuda, äta en underbar middag på East och smutta på en Cosmo på hotell Anglais tillsammans med en vän jag inte har sett på länge. Det ska bli så otroligt trevligt. Tonfisken på East är att dö för, och innerstadens alla ljus gör mig lyrisk. Alla vackra människor, all kommers och inneställen gör att jag känner mig hemma och jag vill aldrig åka därifrån.
Imorgon kväll är Stockholm i mina klor. Imorgon natt ska jag njuta av staden och samla alla intryck. När jag kommer hem brukar min kreativitet vara på topp, får se vart den leder mig denna gång.
Imorgon lördag, ska jag äntligen få åka till staden igen där jag känner mig fri och mår som bäst. Stockholm. Jag ska njuta av Stureplan och allt vad den har allt erbjuda, äta en underbar middag på East och smutta på en Cosmo på hotell Anglais tillsammans med en vän jag inte har sett på länge. Det ska bli så otroligt trevligt. Tonfisken på East är att dö för, och innerstadens alla ljus gör mig lyrisk. Alla vackra människor, all kommers och inneställen gör att jag känner mig hemma och jag vill aldrig åka därifrån.
Imorgon kväll är Stockholm i mina klor. Imorgon natt ska jag njuta av staden och samla alla intryck. När jag kommer hem brukar min kreativitet vara på topp, får se vart den leder mig denna gång.
Should I stay or should I go?
Jag har haft en riktigt irriterande huvudbry idag. Jag märker ju att bloggen stundtals är seg att ladda upp och det gör ju att ni läsare kanske finner att det är jobbigt att kolla in den. Allt ska ju gå så vansinnigt fort nuförtiden och jag vet att jag själv tycker att det är hopplöst att vänta på att en sida ska ladda färdigt.
Jag har kollat upp det mesta om vad jag kan göra åt detta på denna server, men jag hittar inte dom lösningarna jag söker. Så, jag funderar på att flytta. Packa ner alla inlägg och dra flyttlasset till Worldpress.com, jag har en känsla av att man inte känner sig lika begränsad där. Det som tar emot är ju själva flytten. Dra mig baklänges om jag ska behöva göra om all design jag har lagt timmar och hela min själ i, eller förlora inlägg, alternativt information som jag har lagt ner så mycket energi på.
Jag har lagt en förfrågan på att ett företag ska göra flytten åt mig, men dom får svära vid deras käraste ägodelar på att jag inte ska behöva förlora något vid en eventuell flytt. Annars pyser det ur öronen på mig och mitt ungerska temperament ger sig till känna. Och tro mig, det vill ingen...
Eller, ska jag stanna? Kanske kommer det nåt verktyg här som jag kan använda, eller så vaknar blogg.se upp och inser att det blir fler flyttfåglar från sajten om de inte uppdaterar och gör om vissa saker.
Hur tycker ni att jag ska göra? Vad tycker ni om bloggen?
Jag har kollat upp det mesta om vad jag kan göra åt detta på denna server, men jag hittar inte dom lösningarna jag söker. Så, jag funderar på att flytta. Packa ner alla inlägg och dra flyttlasset till Worldpress.com, jag har en känsla av att man inte känner sig lika begränsad där. Det som tar emot är ju själva flytten. Dra mig baklänges om jag ska behöva göra om all design jag har lagt timmar och hela min själ i, eller förlora inlägg, alternativt information som jag har lagt ner så mycket energi på.
Jag har lagt en förfrågan på att ett företag ska göra flytten åt mig, men dom får svära vid deras käraste ägodelar på att jag inte ska behöva förlora något vid en eventuell flytt. Annars pyser det ur öronen på mig och mitt ungerska temperament ger sig till känna. Och tro mig, det vill ingen...
Eller, ska jag stanna? Kanske kommer det nåt verktyg här som jag kan använda, eller så vaknar blogg.se upp och inser att det blir fler flyttfåglar från sajten om de inte uppdaterar och gör om vissa saker.
Hur tycker ni att jag ska göra? Vad tycker ni om bloggen?
My sanctuary
Hemmet är där hjärtat finns, det är där man ska känna trygghet och lugn både i kropp och själ. Jag känner lugnet i mitt hem, speciellt när allt är på plats och jag bara kan njuta av den. Det är så tillfredsställande att ha vackra saker runtomkring mig, jag har alltid något att vila ögonen på.
Jag har bytt inredningsstil ganska radikalt från allt det vita och rosenmönstrade Shabby Chic stilen, till detta. Jag vill ha elegans, stil och klass omkring mig, tidlösa möbler och detaljer som håller år efter år. För mig ligger lika mycket passion i inredning och hem, som i mode, kläder och accessoarer. Det är inredningen jag vill arbeta med på heltid i framtiden. Att äntligen ha mognat i det beslutet och tagit den, känner jag att jag har funnit ro.
Jag har designat och inrett många hem, slitit ut väggar, golv, hela kök och rivit tapeter för att sedan bygga upp allt igen. Steg för steg. Vilken lycka det är att skapa och se frukten av mitt arbete. Det är då jag mår som bäst, när jag får göra det jag älskar.
Behöver du hjälp med att göra om och inreda ditt hem? Jag kanske kan hjälpa dig! Tveka inte att höra av dig.
Kuddar och sittpuff Mimou, svart plyschfåtölj Howard, golvlampa General, tavlor SIA, ljustakar Munka Design samt NK Home, bricka GANT.
Jag har bytt inredningsstil ganska radikalt från allt det vita och rosenmönstrade Shabby Chic stilen, till detta. Jag vill ha elegans, stil och klass omkring mig, tidlösa möbler och detaljer som håller år efter år. För mig ligger lika mycket passion i inredning och hem, som i mode, kläder och accessoarer. Det är inredningen jag vill arbeta med på heltid i framtiden. Att äntligen ha mognat i det beslutet och tagit den, känner jag att jag har funnit ro.
Jag har designat och inrett många hem, slitit ut väggar, golv, hela kök och rivit tapeter för att sedan bygga upp allt igen. Steg för steg. Vilken lycka det är att skapa och se frukten av mitt arbete. Det är då jag mår som bäst, när jag får göra det jag älskar.
Behöver du hjälp med att göra om och inreda ditt hem? Jag kanske kan hjälpa dig! Tveka inte att höra av dig.
Kuddar och sittpuff Mimou, svart plyschfåtölj Howard, golvlampa General, tavlor SIA, ljustakar Munka Design samt NK Home, bricka GANT.
The Carrie Quote
Chanel in my drawer
Känslan jag hade när jag gick in i Chanel-butiken i Paris för allra första gången i mitt liv var helt obeskrivlig. Den stiliga och eleganta atmosfären där det mesta fick i svart och vitt, hyllor där väskor var belysta likt ädla smycken, hemliga luckor och skåp som personalen öppnade med ett lätt tryck, de klassiska plaggen som hängde framme i endast ett exemplar och storlek, vackra vita soffor och välklädda män i kostym, kvinnor i svarta kjolar, den typiska Chanel-koftan, svarta högklackade pumps, rader av pärlor runt halsen och den stoltaste hållningen, mötte mig när dörrarna öppnades. Välsminkade ansikten på vänliga pariserskor med röda läppar, log och hälsade och lät mig veta att hon finns för att lyda min minsta vinkning.
Efter att de vänligt tagit min kappa och äventuella shoppingkassar jag bar på, gick jag ett varv i den gigantiska butiken, Chanels flagship-store. Jag satte mig på den dyrbara soffan och bara andades Chanel. På en silverbricka serverades Moët & Chandon, små snittar och bär, samt iskallt källvatten. Det var dags att jag slog läger kände jag.
Min absolut största mission var att hitta väskan som talade till mig. Det angenäma problemet var att alla talade till mig och viskade förföriskt: det är mig du ska ta...
Jag smuttade på champagnen och jag behövde inte ens röra mig ur soffan då den vänliga kvinnan kom till mig med väskor och allt det jag ville se närmare. Efter mycket om och men, beslutsångest och hjärtklappning valde jag min väska. Det blev en klassiker. Väskan jag tar med mig dagen jag lämnar denna värld.
Det slutade dock inte där. Jag kan ju inte ha en Louis Vuitton plånbok i en Chanelväska. Det går absolut inte. Så det var bara att välja ut en vacker plånbok i den mjukaste av skinn jag någonsin rört vid. Men nycklarna då? Jag kan ju inte repa insidan med smutsiga och oljiga nycklar, och jag kan inte ha hållaren från LV. Det blev en nyckelhållare också, i krokoskinn. Såhär fortsatte det tills jag hade ett berg med vackra saker, utvalda av mig, för mig.
Lyckan var ett faktum, jag ville dock inte lämna detta ställe. Jag ville flytta in. Jag ville smutta på champagne resten av mitt liv i den vita soffan och ha alla dessa vackra ting omkring mig.
Dessa kassar ville jag bära på. En del skickades med bud till mitt hotell, men jag sparade en att strosa runt med för att påminna mig själv att det som just skedde inte var en dröm. Jag hade beviset i handen.
Efter att de vänligt tagit min kappa och äventuella shoppingkassar jag bar på, gick jag ett varv i den gigantiska butiken, Chanels flagship-store. Jag satte mig på den dyrbara soffan och bara andades Chanel. På en silverbricka serverades Moët & Chandon, små snittar och bär, samt iskallt källvatten. Det var dags att jag slog läger kände jag.
Min absolut största mission var att hitta väskan som talade till mig. Det angenäma problemet var att alla talade till mig och viskade förföriskt: det är mig du ska ta...
Jag smuttade på champagnen och jag behövde inte ens röra mig ur soffan då den vänliga kvinnan kom till mig med väskor och allt det jag ville se närmare. Efter mycket om och men, beslutsångest och hjärtklappning valde jag min väska. Det blev en klassiker. Väskan jag tar med mig dagen jag lämnar denna värld.
Det slutade dock inte där. Jag kan ju inte ha en Louis Vuitton plånbok i en Chanelväska. Det går absolut inte. Så det var bara att välja ut en vacker plånbok i den mjukaste av skinn jag någonsin rört vid. Men nycklarna då? Jag kan ju inte repa insidan med smutsiga och oljiga nycklar, och jag kan inte ha hållaren från LV. Det blev en nyckelhållare också, i krokoskinn. Såhär fortsatte det tills jag hade ett berg med vackra saker, utvalda av mig, för mig.
Lyckan var ett faktum, jag ville dock inte lämna detta ställe. Jag ville flytta in. Jag ville smutta på champagne resten av mitt liv i den vita soffan och ha alla dessa vackra ting omkring mig.
Dessa kassar ville jag bära på. En del skickades med bud till mitt hotell, men jag sparade en att strosa runt med för att påminna mig själv att det som just skedde inte var en dröm. Jag hade beviset i handen.
How is your connection?
Det har kommit till min kännedom att min bloggsida är seg att ladda upp. Upplever ni alla samma sak? I så fall är det ju hemskt tråkigt att ni som besöker min blogg inte ska kunna få dom senaste uppläggen med ljusets hastighet. Självklart beror det ju på vilken uppkoppling man har, men det ska inte behöva dröja länge innan ni ser bilderna och inläggen.
Jag ska göra mitt bästa och dyka djupt i detta problem, och göra allt för att ert bloggbesök blir till en angenäm upplevelse varje gång.
Jag ska fråga dom kunniga och tekniskt begåvade att hjälpa mig besvara denna fråga fortast möjligt. Håll ut så länge, och jag hoppas ändå att just ditt besök ska bli en upplevelse för antingen sinnerna, inspirationen ,eller bara ge dig avslappningen vi alla kan behöva ibland.
Puis-je vous acheter un chocolat?
Chokladpraliner, varm choklad, choklad med nötter, kaffe med chokladsmak, chokladinpackning, chokladmousse, chokladglass, chokladfondue och chokladprovlingar. Världen är delikatare plats att vistas i när kakaobönan omvandlas till all form av njutning för kropp och själ.
Jag tackar och tar emot endorfinerna i denna ljuvliga massa, en av de ljuvligaste afrodisiak vi kan unna oss.
Tallrik med hästar Hermés, glaskupa på fot Krinolin, stort grått fat Matteus, glaskupa Åhlens, ljustake i glas och silver NK Home, kudde Mimou. Praliner Venus Choklad och blandat.
Jag tackar och tar emot endorfinerna i denna ljuvliga massa, en av de ljuvligaste afrodisiak vi kan unna oss.
Tallrik med hästar Hermés, glaskupa på fot Krinolin, stort grått fat Matteus, glaskupa Åhlens, ljustake i glas och silver NK Home, kudde Mimou. Praliner Venus Choklad och blandat.
The Carrie Quote
The Elisabethan Rose
Vilken fantastisk upplevelse det var att strosa på Paris gator. Det var en ynnest att känna atmosfären och dofterna sprida sig från alla caféer längs med gator och torg, att höra, det enligt mig det sexigaste spåket pratas runtomkring mig. Och all denna shopping. Min Gud vad det finns att se och köpa om man är intresserad av det. Ni kanske har listat ut att jag är väldigt intresserad... Den ena exklusiva butiken efter den andra radades upp bara två steg ifrån mitt hotell. Valet av den var givetvis medvetet, jag ville bo ett stenkast från Louvren, Place Vendome, Chanels, Hermés, YSL med fleras högkvarter. Jag hade cirka 15 minuters underbar promenad till Champs Elysées genom parker och grönska, och lika långt till den mest kända gatan Avenue Montaigne där dom exklusiva modehusen radas upp vägg i vägg. Vilken känsla för en kvinna att promenera på dessa gator och avenyer! Männen håller upp dörrarna och det ekar en välmenande Bonjour Mademoiselle när dörren öppnas av en välklädd man och välkomnar dig in i paradiset.
Jag har så många historier från mina vistelser i Paris. Är ni intresserade? Om ni vill veta, berättar jag det mer än gärna. Denna gång tänkte jag förföra er med den engelska doften från det anrika dofthuset Penhaligon´s magiska värld.
Jag sick-sackade och korsade gatorna i ren lyrisk sinnesstämmning när jag snubblade över denna underbara butik, som visserligen inte är fransk, men för mig oemotståndlig. I gedigna mörka ekhyllor är dessa varor placerade, personalen är varm och dofterna förföriska. Jag vet inte hur lång tid jag tillbringade där inne. Tiden stod still. En sak var ett faktum, och det var att jag älskade det jag såg och doftade. Det var min doft på ett självklart sätt. Elisabethan Rose. The one and only. Doften som har kopierats av alla, eller gjorts försök till det snarare. För inget går upp mot originalet. Doften förflyttade mig till en stor och prunkande engelsk rosenträdgård, i skymning. När doftena är som starkast.
När jag efter en lång tid lämnade butiken blev det inte tomhänt. Duschkräm, talk, badolja, hand och body cream, samt doftljus i äkta silverbehållare följde med mig ut. Det är den doften i sin silverbehållare jag har bredvid mig när jag sover, placerad på det kinesiska skåpet bredvid min säng. Förpackningarna är fantasktiska, men det är innehållet som fick mitt hjärta att stanna upp. Det är det oemotståndliga Elisabethan Rose.
Goose Feather Powder Puff, Penhaligon´s 900:-
Hand and Body Cream, Penhaligon´s 380:-
Eau de Toilette, Penhaligon´s 900:-
Elisabethan Talcum Powder, Penhaligon´s 220:-
Bath & Shower Gel, Penhaligon´s 350:-
Bath Oil, Penhaligon´s 490:-
Elisabethan Candle, Penhaligon´s 1000:- (med silverhållare)
Refill 400:- (enbart ljus i glasbehållare)
Jag har så många historier från mina vistelser i Paris. Är ni intresserade? Om ni vill veta, berättar jag det mer än gärna. Denna gång tänkte jag förföra er med den engelska doften från det anrika dofthuset Penhaligon´s magiska värld.
Jag sick-sackade och korsade gatorna i ren lyrisk sinnesstämmning när jag snubblade över denna underbara butik, som visserligen inte är fransk, men för mig oemotståndlig. I gedigna mörka ekhyllor är dessa varor placerade, personalen är varm och dofterna förföriska. Jag vet inte hur lång tid jag tillbringade där inne. Tiden stod still. En sak var ett faktum, och det var att jag älskade det jag såg och doftade. Det var min doft på ett självklart sätt. Elisabethan Rose. The one and only. Doften som har kopierats av alla, eller gjorts försök till det snarare. För inget går upp mot originalet. Doften förflyttade mig till en stor och prunkande engelsk rosenträdgård, i skymning. När doftena är som starkast.
När jag efter en lång tid lämnade butiken blev det inte tomhänt. Duschkräm, talk, badolja, hand och body cream, samt doftljus i äkta silverbehållare följde med mig ut. Det är den doften i sin silverbehållare jag har bredvid mig när jag sover, placerad på det kinesiska skåpet bredvid min säng. Förpackningarna är fantasktiska, men det är innehållet som fick mitt hjärta att stanna upp. Det är det oemotståndliga Elisabethan Rose.
Goose Feather Powder Puff, Penhaligon´s 900:-
Hand and Body Cream, Penhaligon´s 380:-
Eau de Toilette, Penhaligon´s 900:-
Elisabethan Talcum Powder, Penhaligon´s 220:-
Bath & Shower Gel, Penhaligon´s 350:-
Bath Oil, Penhaligon´s 490:-
Elisabethan Candle, Penhaligon´s 1000:- (med silverhållare)
Refill 400:- (enbart ljus i glasbehållare)
The illusion of freedom
Livets karusell är på vårt nöjesfält, vi har människor som sköter maskineriet och var sin häst efter tycke och smak att rida på. Runt, runt i cirklar. Vi tittar ut mot publiken och människorna som står och väntar på sin tur, eller på dom som betraktar oss på håll. Vi ser årstiderna flyga förbi och livets alla skeenden.
Men vänta, det behöver ju inte vara så. Jag skulle vilja koppla loss min häst och galoppera min egen väg genom land och skog, och passera förbi människorna jag faktiskt vill träffa. Jag vill inte att en annan person ska sköta maskineriet under min egen häst. Jag vill kunna stanna upp, dra i tyglarna och kunna kliva av min häst när andan faller på. Jag vill själv bestämma vart jag är på väg.
Jag älskar min frihet. Jag kvävs, och har alltid gjort så om jag kläms in i ett hörn. Jag slåss med näbbar och klor för att få tillbaka rätten till mitt eget liv. Jag har alltid varit stark och har alltid haft en vilja som en rashäst på sitt livs race. Om jag har ett distinkt mål, finns det inget som stoppar mig.
Dock så har jag märkt genom åren att den egna individen är vår största fiende. Vi sätter krokben på oss själva gång på gång och missunnar oss det bästa. Ibland när jag vaknar efter en bra natt, sätter jag mig upp och undrar vad jag håller på med. Vi har ju bara ett liv. JAG har ju bara ett liv. Hur många har du? När man verkligen ställer sig frågan och hör sig själv svara faller allt på plats. Allt blir så markant och verkligt.
Vi lever för kärlek och borde leva för oss själva. Vi borde sätta oss i främsta ledet, istället för att leva genom andra. Det är ju trots allt oss själva vi behöver vara tillfreds med innan vi kan släppa in andra människor i våra liv.
Det är dags för en förändring. Jag har suttit på den där karusellen länge nog, nu vill jag ha min frihet, inte bara illusionen av den. Jag vill galoppera i takt med vinden, känna solens strålar i ansiktet och stanna till när jag ser något vackert. Jag vill hoppa över livets hinder lättsamt och finna styrkan i att en rashäst, med en vilja av stål aldrig viker inför livet.
Men vänta, det behöver ju inte vara så. Jag skulle vilja koppla loss min häst och galoppera min egen väg genom land och skog, och passera förbi människorna jag faktiskt vill träffa. Jag vill inte att en annan person ska sköta maskineriet under min egen häst. Jag vill kunna stanna upp, dra i tyglarna och kunna kliva av min häst när andan faller på. Jag vill själv bestämma vart jag är på väg.
Jag älskar min frihet. Jag kvävs, och har alltid gjort så om jag kläms in i ett hörn. Jag slåss med näbbar och klor för att få tillbaka rätten till mitt eget liv. Jag har alltid varit stark och har alltid haft en vilja som en rashäst på sitt livs race. Om jag har ett distinkt mål, finns det inget som stoppar mig.
Dock så har jag märkt genom åren att den egna individen är vår största fiende. Vi sätter krokben på oss själva gång på gång och missunnar oss det bästa. Ibland när jag vaknar efter en bra natt, sätter jag mig upp och undrar vad jag håller på med. Vi har ju bara ett liv. JAG har ju bara ett liv. Hur många har du? När man verkligen ställer sig frågan och hör sig själv svara faller allt på plats. Allt blir så markant och verkligt.
Vi lever för kärlek och borde leva för oss själva. Vi borde sätta oss i främsta ledet, istället för att leva genom andra. Det är ju trots allt oss själva vi behöver vara tillfreds med innan vi kan släppa in andra människor i våra liv.
Det är dags för en förändring. Jag har suttit på den där karusellen länge nog, nu vill jag ha min frihet, inte bara illusionen av den. Jag vill galoppera i takt med vinden, känna solens strålar i ansiktet och stanna till när jag ser något vackert. Jag vill hoppa över livets hinder lättsamt och finna styrkan i att en rashäst, med en vilja av stål aldrig viker inför livet.
I have a dream of a wonderful day in white
Jag har inte kunnat kalla mig för den klassiska och typiska kvinnan tidigare. Jag har haft drömmar i livet, stora och små, och jag har desto mer drömmar inför framtiden nu som jag vill ha besannade. Jag har fått veta att mina drömmar är ibland väldigt olika från andra kvinnors, och väl är väl det, att vi är olika och att vill åt olika håll i livet. Ju äldre jag blir, desto mer funderar jag på olika saker, det är inte mer än naturligt, men med funderingarna kommer den extremt starka viljan att få det jag vill ha översatt till verkligheten. Det kommer med mognaden och jag känner nästan från dag till dag hur mycket jag utvecklas. Jag vill ha förändringar i mitt liv. Vissa är jag mer redo för än andra, men det har hänt mycket dom senaste åren och min vision har ändrats om hur jag vill leva. Allt blir klarare varje dag som går och det känns inte lika skrämmande som tidigare.
En sak är säkert. Jag vill stå brud en dag. Jag vill ha den mest magnifika vita klänningen på denna jord och fest i dagarna sju. Jag vill att jag, en dag ska vara universums mitt och någons älskade fru. Jag vill känna och höra all siden och taft, och lager av tyll prassla på väg till altaret. Jag vill höra Mendelssons brudmarch på orgel överrösta ljudet från mina klackar när jag går på marmorgolvet fram till min älskade. Jag vill vara den lyckligaste kvinnan på jorden. Jag vill känna doftena sprida sig omkring mig från den mest bedårande vackra brudbuketten ett människoöga någonsin skådat. Jag vill att kolsvarta hästar och en högblank svart vagn, dekorerade med vita rosor ska transportera oss i strålande solsken under ett vitt och skört spetsparaply. Jag vill skåla i champagne och skära vår tårta med darrande händer av skär lycka. Jag vill dansa valsen med lätta och lyckliga steg, och jag vill se leenderna omkring mig lysa från vänner och familj.
Jag var väldigt nära att gifta mig för inte så länge sen. Med mannen jag älskade mest av allt. Livet ville annorlunda. Nu är frågan bara, kommer jag att komma dit igen?
Jag har aldrig varit en tjej som redan tidigt tidigt som flickebarn slukat brudtidningar och planerat sitt drömbröllop. För mig har det kommit smygandes, för att utvecklas bara på den senaste tiden, till en otroligt stark längtan.
Det är en av mina många drömmar, att stå en underbar dag i vit klänning, ge mig själv till mannen jag älskar och vara redo för part deux av mitt liv.
En sak är säkert. Jag vill stå brud en dag. Jag vill ha den mest magnifika vita klänningen på denna jord och fest i dagarna sju. Jag vill att jag, en dag ska vara universums mitt och någons älskade fru. Jag vill känna och höra all siden och taft, och lager av tyll prassla på väg till altaret. Jag vill höra Mendelssons brudmarch på orgel överrösta ljudet från mina klackar när jag går på marmorgolvet fram till min älskade. Jag vill vara den lyckligaste kvinnan på jorden. Jag vill känna doftena sprida sig omkring mig från den mest bedårande vackra brudbuketten ett människoöga någonsin skådat. Jag vill att kolsvarta hästar och en högblank svart vagn, dekorerade med vita rosor ska transportera oss i strålande solsken under ett vitt och skört spetsparaply. Jag vill skåla i champagne och skära vår tårta med darrande händer av skär lycka. Jag vill dansa valsen med lätta och lyckliga steg, och jag vill se leenderna omkring mig lysa från vänner och familj.
Jag var väldigt nära att gifta mig för inte så länge sen. Med mannen jag älskade mest av allt. Livet ville annorlunda. Nu är frågan bara, kommer jag att komma dit igen?
Jag har aldrig varit en tjej som redan tidigt tidigt som flickebarn slukat brudtidningar och planerat sitt drömbröllop. För mig har det kommit smygandes, för att utvecklas bara på den senaste tiden, till en otroligt stark längtan.
Det är en av mina många drömmar, att stå en underbar dag i vit klänning, ge mig själv till mannen jag älskar och vara redo för part deux av mitt liv.
The Carrie Quote
Therapy for the mind
Det är fantastiskt att skapa med händerna, skapa ur lust och att få göra det i sin favoritdivan förstärker lugnet och kreativiteten till sinnerna. Jag tänker skapa denna kalla vintersäsong, både i mitt skissblock, skapa av tyg, garn och med färg, det är bara fantasin som sätter stopp på vad det kan bli.
Under hela min barndom har kvinnorna i familjen stickat. Tröjor, halsdukar, mössor och annat smått och gott till familjemedlemmar, vårt hem och till och med till min Barbie-docka producerats, stickats, virkats och broderats. Jag kommer från landet där folkloren är stor, vackra dukar och broderier är en del av vår livstil.
Denna vinter ska jag vara min egen terapeut. Jag ska sitta i min schäslong under min sköna pälsfilt, med musik samt min artificiella eld på min flatscreen och sticka. Vilken frigörelse det är för hjärnan! Jag måste skryta lite med att jag knappt behöver titta när jag trollar med garnen från den ena stickan till den andra, så för det mesta ser jag en bra film samtidigt. Konstigt nog slappnar min hjärna av på det mest fantastiska sätt och jag finner lösningar på problem som jag inte kunde lösa tidigare, utan att ens anstränga mig. Det bara kommer av sig självt. Fingrarna och händerna jobbar och jag slappar. Underbar kombination.
Jag vet inte vad jag ska sticka. Jag bara känner att jag måste. För skapandets skull och för min skull. Det är där företaget WOOL AND THE GANG kommer in. För känner du bara att du har en törst efter skapandet men saknar fantasin så finns dessa färdiga kit med garn, stickor och mönster att klicka hem, enklare än så kan det knappast bli. Du blir din egen designer och får terapi på köpet. Framförallt så kan du bära det du har skapat med stolthet och veta att du är unik i det du bär, ingen annan lägger en maska som du gör.
Har du däremot fantasin, ta fram mormors gamla stickor och njut av lugnet. Charmen ligger i att det blir som det blir, det är du som skapar och du är unik.
Under hela min barndom har kvinnorna i familjen stickat. Tröjor, halsdukar, mössor och annat smått och gott till familjemedlemmar, vårt hem och till och med till min Barbie-docka producerats, stickats, virkats och broderats. Jag kommer från landet där folkloren är stor, vackra dukar och broderier är en del av vår livstil.
Denna vinter ska jag vara min egen terapeut. Jag ska sitta i min schäslong under min sköna pälsfilt, med musik samt min artificiella eld på min flatscreen och sticka. Vilken frigörelse det är för hjärnan! Jag måste skryta lite med att jag knappt behöver titta när jag trollar med garnen från den ena stickan till den andra, så för det mesta ser jag en bra film samtidigt. Konstigt nog slappnar min hjärna av på det mest fantastiska sätt och jag finner lösningar på problem som jag inte kunde lösa tidigare, utan att ens anstränga mig. Det bara kommer av sig självt. Fingrarna och händerna jobbar och jag slappar. Underbar kombination.
Jag vet inte vad jag ska sticka. Jag bara känner att jag måste. För skapandets skull och för min skull. Det är där företaget WOOL AND THE GANG kommer in. För känner du bara att du har en törst efter skapandet men saknar fantasin så finns dessa färdiga kit med garn, stickor och mönster att klicka hem, enklare än så kan det knappast bli. Du blir din egen designer och får terapi på köpet. Framförallt så kan du bära det du har skapat med stolthet och veta att du är unik i det du bär, ingen annan lägger en maska som du gör.
Har du däremot fantasin, ta fram mormors gamla stickor och njut av lugnet. Charmen ligger i att det blir som det blir, det är du som skapar och du är unik.
Nettoyage journée d'aujourd'hui
Jag kommer inte undan. Fly eller att gömma sig under täcket hjälper föga. Jag har fortfarande inte blivit välsignad med att ha min alldeles egna betjänt, har alltid velat ha en James. Drömma kan man ju alltid göra, våra drömmar färgsätter ju våra liv, ibland kan de till och med besannas. Jag skulle dock behöva gnugga den magiska lampan länge och väl för att mina drömmars James skulle befinna sig, iklädd gedigen butlers-outfit utanför min dörr, redo att lyda min minsta vinkning.
Så, tvättmaskinerna är laddade, en värmande kaffe har precis bryggt färdigt, det är nu dags att göra slag i saken av den där städningen som av olika orsaker inte har blivit av.
Jag har flera sätt att berömma och skämma bort mig själv när jag sedan sitter och njuter av min rena omgivning. Ett glas rött vin, och en av mina många pinfärska magasin väntar på mig när mina måsten är gjorda.
Det är städdag idag, klara, färdiga, kör!
Så, tvättmaskinerna är laddade, en värmande kaffe har precis bryggt färdigt, det är nu dags att göra slag i saken av den där städningen som av olika orsaker inte har blivit av.
Jag har flera sätt att berömma och skämma bort mig själv när jag sedan sitter och njuter av min rena omgivning. Ett glas rött vin, och en av mina många pinfärska magasin väntar på mig när mina måsten är gjorda.
Det är städdag idag, klara, färdiga, kör!
Sensible words of a fashionable woman
You have my permission to mess up my kitchen
Det här är mannen som åsikterna går isär om, kvinnor får känslosvallningar av och ibland även ren panik när dom ser vad han gör i sitt kök. Antingen så älskar man honom eller så gör man det inte. Jag har valt att älska honom och fascineras hela tiden av hans passion för livet och i synnerhet mat. Han droppar svett i grytan, spottar i handflatan när han bränner sig, jagar flugor med grytlock och är allmänt galen i köket. När jag tänker på Per Morberg minns jag tillbaka på den första riktiga svenska serien jag följde när jag var rätt så ny i Sverige, och det var Rederiet. Han spelade den lagom sliskiga typen Viggo, så bra vill jag tillägga, att jag trodde på allvar att han var så även i verkligheten.
Per, som i tonåren blev svensk och skandinavisk mästare i judo, utbildade sig senare till kock och fick en värdig resumé genom att jobba på många av de anrikaste restaurangerna i Stockholm. Tidigt 80-tal uppmanades han att utbilda sig även till skådespelare. Han har 8 Beckfilmer, flera populära tv-serier och ett flertal svenska filmer i bagaget, för att inte tala om hans karriär på Dramaten. Han har ett gediget intresse för jakt och fiske, men om jag får säga mitt så är det maten och hans relation till den som får hans hjärta att slå extra slag. Han petar inte i maten. Han behandlar råvarorna med passion och kärlek, lite som en slentrian älskog, där allt kan hända. Fantastiskt. Maten flyger, grytorna får vingar och jag kan bara gissa att Mr Muscle får göra sitt när den stackars människan som får städa upp efter honom entrar köket, eller ska vi säga krigszonen. Jag vill vara en av hans vänner, inte för att han är skådis, inte för att han är sådär manligt sexig att han gör gelé av mina knän, vilket jag erkänner att han gör, utan för att jag vill sitta vid det stora matsalsbordet där maten står i fokus. Jag vill vara en gäst i hans sällskap och få njuta av de underbara rätterna han tillagar. Jag märker att hans sätt att förhålla sig till maten och köket är mer än avslappnat och han vill avdramatisera vårat förhållande till den. Göra matlagningen till något roligt som ska sammanföra människor. Det spelar mindre roll att efter varje session i köket får städteamet "vi-har-specialicerat-oss-särskilt-för-Herr-Morbergs-utfall" rycka in. Maten är en stor del av hans liv, köket hans arbetsplats. Som gjord för att stöka till.
Per, som i tonåren blev svensk och skandinavisk mästare i judo, utbildade sig senare till kock och fick en värdig resumé genom att jobba på många av de anrikaste restaurangerna i Stockholm. Tidigt 80-tal uppmanades han att utbilda sig även till skådespelare. Han har 8 Beckfilmer, flera populära tv-serier och ett flertal svenska filmer i bagaget, för att inte tala om hans karriär på Dramaten. Han har ett gediget intresse för jakt och fiske, men om jag får säga mitt så är det maten och hans relation till den som får hans hjärta att slå extra slag. Han petar inte i maten. Han behandlar råvarorna med passion och kärlek, lite som en slentrian älskog, där allt kan hända. Fantastiskt. Maten flyger, grytorna får vingar och jag kan bara gissa att Mr Muscle får göra sitt när den stackars människan som får städa upp efter honom entrar köket, eller ska vi säga krigszonen. Jag vill vara en av hans vänner, inte för att han är skådis, inte för att han är sådär manligt sexig att han gör gelé av mina knän, vilket jag erkänner att han gör, utan för att jag vill sitta vid det stora matsalsbordet där maten står i fokus. Jag vill vara en gäst i hans sällskap och få njuta av de underbara rätterna han tillagar. Jag märker att hans sätt att förhålla sig till maten och köket är mer än avslappnat och han vill avdramatisera vårat förhållande till den. Göra matlagningen till något roligt som ska sammanföra människor. Det spelar mindre roll att efter varje session i köket får städteamet "vi-har-specialicerat-oss-särskilt-för-Herr-Morbergs-utfall" rycka in. Maten är en stor del av hans liv, köket hans arbetsplats. Som gjord för att stöka till.
Planning is overrated, live your life to the fullest, today
Ju äldre jag blir desto mer gillar jag när jag rycks med på spontana upptåg, utan nån som helst förvarning. Det borde vara tvärtom tycker man, ju äldre man blir, desto mer vill man ha allt planerat. Mitt liv är väl som en baklängesmiddag där jag äter desserten först och aptitretaren sist. För visst vill jag ha flera goda och glada, sockersöta, uppiggande samt helgalna desserter i mitt liv. Förut ville jag ha allt planerat, därmed fick jag väldigt begränsat med godsaker i mitt liv, men nu ser jag till att saker händer. Det är ju trots att jag som är huvudpersonen i mitt liv, inte sant? Planering kan förstöra mycket, jag är absolut inte emot det, som sagt, det är så jag har tillbringat min ungdom känns det som. Men nu vill jag ha mer. Ibland finns det inte tid till att boka allt, man får hoppa på tåget som är i rullning.
Idag var jag hos min goa nagelterapeut som fixade min franska manikyr och självklart pratas det en hel del när två kvinnor sitter mittemot varann i en och en halv timme. Vi pratade bla om träning och hur lat jag har blivit den sista tiden. Hon sträckte på sin rygg i ren stolthet och glädje över att hon håller sig i form och är duktig med sin träning. Jag vill också vara så stolt. Vi gick vidare i samtalet, jag vet inte ens om vi hade en röd tråd, när hon helt plötsligt utbrister: Följ med på Zumba idag! Själv sitter jag som ett frågetecken i jeans och almänt vardaliga kläder; idag hade jag ingen lust att strutta i högklackat, men frågan var: I vilka kläder? Sen i nästa ögonblick kände jag, eh, i värsta fall får jag väl hoppa runt barfota i jeans. Det behövde jag dock verkligen inte göra. Till och med (!) sport BH trollades fram, byxor, skor, en fin Adidas tröja och allt stod klart. Nu ska vi ha skoj! Laddad med ett äpple och en bit druvsocker var det bara att köra igång. Och så roligt det var! Fullkomligt galet, jag är helt mörbultad. En kort men ack så temperamentsfull man från breddgrader där dom har hettan i blodet, höll i dansen, och det var bara att hänga med. Jag visade ett tecken på svaghet vill jag medge, det blev mitt fall. Jag kastades fram inför hela klassen och dansade min Waka Waka så gott min stackars kropp förmådde. Ja, livet är en show och världen är vår scen. Jag bjuder på den.
Det jag vill framföra är, att det är fantastiskt att hoppa på ett tåg i farten och få resan på köpet. Jag tror att jag ska leva mitt liv mer efter den baklängesmiddagen, jag har inget att förlora. Det har inte du heller. Kör på och njut av livet!
Idag var jag hos min goa nagelterapeut som fixade min franska manikyr och självklart pratas det en hel del när två kvinnor sitter mittemot varann i en och en halv timme. Vi pratade bla om träning och hur lat jag har blivit den sista tiden. Hon sträckte på sin rygg i ren stolthet och glädje över att hon håller sig i form och är duktig med sin träning. Jag vill också vara så stolt. Vi gick vidare i samtalet, jag vet inte ens om vi hade en röd tråd, när hon helt plötsligt utbrister: Följ med på Zumba idag! Själv sitter jag som ett frågetecken i jeans och almänt vardaliga kläder; idag hade jag ingen lust att strutta i högklackat, men frågan var: I vilka kläder? Sen i nästa ögonblick kände jag, eh, i värsta fall får jag väl hoppa runt barfota i jeans. Det behövde jag dock verkligen inte göra. Till och med (!) sport BH trollades fram, byxor, skor, en fin Adidas tröja och allt stod klart. Nu ska vi ha skoj! Laddad med ett äpple och en bit druvsocker var det bara att köra igång. Och så roligt det var! Fullkomligt galet, jag är helt mörbultad. En kort men ack så temperamentsfull man från breddgrader där dom har hettan i blodet, höll i dansen, och det var bara att hänga med. Jag visade ett tecken på svaghet vill jag medge, det blev mitt fall. Jag kastades fram inför hela klassen och dansade min Waka Waka så gott min stackars kropp förmådde. Ja, livet är en show och världen är vår scen. Jag bjuder på den.
Det jag vill framföra är, att det är fantastiskt att hoppa på ett tåg i farten och få resan på köpet. Jag tror att jag ska leva mitt liv mer efter den baklängesmiddagen, jag har inget att förlora. Det har inte du heller. Kör på och njut av livet!
Thank you all
Jag blir så otroligt glad när jag loggar in varje dag för att skapa ett nytt inlägg, och ser hur många ni är, och blir för varje dag. Trogna läsare som följer bloggen. Ni värmer mitt hjärta och ger mig kraft och vilja att skapa ännu mer och bjuda in er till mitt liv, mina passioner och mina tankar. Jag hoppas att jag kan bjuda er på en variation mellan verklighet och allvar, ytliga passioner och tankar som kommer rakt från hjärtat. Jag blir så glad när jag ser att ni väljer min blogg bland dessa massor i bloggvärlden. Jag hoppas att jag kan tillföra någon positivt till ert liv, om än litet. Jag skulle så gärna vilja veta vilka ni är. Det är som en hemlig värld bortanför min datorskärm jag inte vet något om. Ge mig gärna förslag på nåt ni vill att jag skriver om. Det skulle göra mig jätteglad.
Ett stort och ödmjukt tack till er alla. Tack för att ni finns!
Ett stort och ödmjukt tack till er alla. Tack för att ni finns!
The declaration of Pooh part 5
Come here beautiful, let me take you home so I can kill you...
Det finns något som går bortom mitt förstånd, och det är gröna fingrar. Man tycker att jag skulle ha ärvt dessa gröna underverk i rakt nedåtgående led, då kvinnorna i min familj alltid har haft prunkande trädgårdar och en ren djungel av vackra och gröna blommande växter inomhus. Men inte jag. Jag fixar inte det. Här är jag så okvinnlig det bara går att komma. I teorin är jag jättebra på att ta hand om växter och jag älskar att både få och köpa en färggrann doftkälla som ger renare luft och vackrare omgivning. Det är här det börjar gå isär, då jag i praktiken inte klarar av att ha något levande hemma. Gud ska veta att jag har provat, och försökt. Min närmaste omgiving bara skakar på huvudet och skrattar varje gång jag köper en ny orkidé, jag står och väljer omsorgsfullt i flera timmar kan det kännas, enbart för att ta hem denna vackra skapelse och fullkomligt, utan större ansträngning döda den.
Min älskade syster bad mig vara katt och blommvakt när hon njöt av värmen i Thailand senast, och jag kan med glädje säga att jag lyckades hålla liv i katten i alla fall. Blommorna, alla dessa fina blommor hade sett bättre dagar när hon brunbränd kom hem och inspekterade sitt hem. Hon frågade vad som hade hänt, tjaa, jag stod och bet mig lite försiktigt i underläppen och kunde inte riktigt svara. Tack och lov hade hon innerst inne inte väntat sig att blommorna skulle överleva. Hon fick glädja sig åt sin katt istället.
Jag har tyvärr inga blommor alls i mitt hem, förutom en rätt så nyinförskaffad orkidé som fortfarande lever. Det behövs verkligen växter för att få helhetskänslan av ett vackert och levande hem, det räcker inte bara med fina möbler och detaljer. Men det skulle bli en dyr historia för mig. Mycket dyr. Eller så får jag anställa en duktig ängel med gröna fingrar som kan ta hand om det för mig, men det känns lite överkurs. Så, jag fortsätter att ta in dessa vackra levande själar i mitt hem, även om deras liv inte blir särskilt långvariga och njuta på ackord...
Min älskade syster bad mig vara katt och blommvakt när hon njöt av värmen i Thailand senast, och jag kan med glädje säga att jag lyckades hålla liv i katten i alla fall. Blommorna, alla dessa fina blommor hade sett bättre dagar när hon brunbränd kom hem och inspekterade sitt hem. Hon frågade vad som hade hänt, tjaa, jag stod och bet mig lite försiktigt i underläppen och kunde inte riktigt svara. Tack och lov hade hon innerst inne inte väntat sig att blommorna skulle överleva. Hon fick glädja sig åt sin katt istället.
Jag har tyvärr inga blommor alls i mitt hem, förutom en rätt så nyinförskaffad orkidé som fortfarande lever. Det behövs verkligen växter för att få helhetskänslan av ett vackert och levande hem, det räcker inte bara med fina möbler och detaljer. Men det skulle bli en dyr historia för mig. Mycket dyr. Eller så får jag anställa en duktig ängel med gröna fingrar som kan ta hand om det för mig, men det känns lite överkurs. Så, jag fortsätter att ta in dessa vackra levande själar i mitt hem, även om deras liv inte blir särskilt långvariga och njuta på ackord...
Look into my treasury
Mitt hjärta bultar för vackra smycken lika mycket som den bultar hjälplöst och förälskat för skor och kläder. Att ha vackra kvalitetssmycken är en utav mina många modelaster. Ett snyggt smycke lyfter vilken outfit som helst, och är den sedan klassisk och håller hög kvalitet har man helt plötsligt investerat för framtiden. Förr i tiden köpte jag mycket mer, även dom designersmycken, men jag måste erkänna att jag tröttnar snabbt. Dessa underbara örhängen och armband kommer från den extremt skickliga designern Lara Bohinc. Hon är född i Sloveninen och är bosatt i London där hon efter avslutad utbildning på bland annat Royal Collage of Art arbetat för bla Gucci och Lanvin. Numera är hon designkonsult hos det ärbara företaget Cartier. Vid sidan av det har hon sin Art deco inspirerade smyckes- och väskkollektion som dessa smycken kommer ifrån. Hon designar även skor, jag känner hur mitt hjärta hoppade till igen...
Kändisar köar för att få bära hennes smycken och jag är en av dom lyckligt lottade som har dessa smycken i min skattkista. Jag kommer aldrig att tröttna på dom. Det går att bära till allt, och det är det som gör att dom känns klassiska, som Art deco står för och det går aldrig ur tiden. I helgen bar jag dessa juveler till ett par blåa jeans, svarta Acne-boots med Art deco klack, en guldmetallic tunn stickad tröja och en guld/brun Gucciväska. För att toppa outfiten hade jag min pälsjacka i leopard, och helheten blev ett faktum.
Jag bara älskar att vara kvinna. Med rak rygg och bestämda steg klev jag in på klubben, som att det inte fanns något alternativ till att känna mig stark och vacker.
Saturn Earrings gold, LARA BOHINC 3400:-
Solar Eclipse Bracelet gold, LARA BOHINC 4900:-
Kändisar köar för att få bära hennes smycken och jag är en av dom lyckligt lottade som har dessa smycken i min skattkista. Jag kommer aldrig att tröttna på dom. Det går att bära till allt, och det är det som gör att dom känns klassiska, som Art deco står för och det går aldrig ur tiden. I helgen bar jag dessa juveler till ett par blåa jeans, svarta Acne-boots med Art deco klack, en guldmetallic tunn stickad tröja och en guld/brun Gucciväska. För att toppa outfiten hade jag min pälsjacka i leopard, och helheten blev ett faktum.
Jag bara älskar att vara kvinna. Med rak rygg och bestämda steg klev jag in på klubben, som att det inte fanns något alternativ till att känna mig stark och vacker.
Saturn Earrings gold, LARA BOHINC 3400:-
Solar Eclipse Bracelet gold, LARA BOHINC 4900:-
Sensitivity of an artist, the soul of one man
Igår kväll fick jag möjligheten att komma in i en värld som vi kvinnor inte ofta har tillgång till. Jag fick en mycket uppskattad insyn i en mans själ, hans sätt att tänka och hans sätt att illustrera med ord hur män tänker om oss kvinnor. Den verklighetssyn som snarare är en fördom än verklighet. Vi pratade om livet, om kärleken och om tricken hur man närmar sig en person som verkar ha stulit ens hjärta.
För vad vill vi kvinnor ha? Vill vi ha känslokalla macho män i våra liv? Män som inte är i kontakt med sig själva och sina känslor? Vill vi ha robotar som byter våra däck, som spikar upp våra tavlor och som dunkar oss i ryggen när vi är ledsna? Eller vill vi ha en genuin man med känslor, som vi kan prata med och som framförallt lyssnar och finns för oss? Min vän är en konstnärs-själ. Som jag. Vi är båda esteter och vi lever genom våra känslor, utan dom skulle inte vi kunna fylla våra kanvas, vare sig det är noter i musikens värld, ord på ett blankt papper eller linjer i ett skissblock. Vi är dom vi är. Livets väg lär oss hur vi ska agera och ta smällar, vi lär oss av våra misstag, men vi måste fortfarande vara dom vi är, innerst inne.
Visst vill vi kvinnor ha män som är självsäkra, men inte på bekostnad av deras personlighet. Vi vill fortfarande att han ska vara den han är, män som är sårbara och visar sitt innersta kan jag tycka är det manligaste som finns. En man blir inte en riktig man för att han är macho. Han blir det inte om han är duktig med hammaren, men han blir en riktig man om han är ärlig mot sig själv och är stark i sin manlighet, dvs att han är öppen med sina känslor och står för dom. En man som inte kan gråta är en robot. Styrkan i en person kommer inifrån. Det är där vi känner.
Kärleken får vår värld att snurra anser jag, och det är underbart när vi hittar det.
Så min vän, öppna dig, ta ett kliv ut i det okända och våga vinna. Ge bort en liten nyckel, vem vet du kanske kan låsa upp något stort.
.
För vad vill vi kvinnor ha? Vill vi ha känslokalla macho män i våra liv? Män som inte är i kontakt med sig själva och sina känslor? Vill vi ha robotar som byter våra däck, som spikar upp våra tavlor och som dunkar oss i ryggen när vi är ledsna? Eller vill vi ha en genuin man med känslor, som vi kan prata med och som framförallt lyssnar och finns för oss? Min vän är en konstnärs-själ. Som jag. Vi är båda esteter och vi lever genom våra känslor, utan dom skulle inte vi kunna fylla våra kanvas, vare sig det är noter i musikens värld, ord på ett blankt papper eller linjer i ett skissblock. Vi är dom vi är. Livets väg lär oss hur vi ska agera och ta smällar, vi lär oss av våra misstag, men vi måste fortfarande vara dom vi är, innerst inne.
Visst vill vi kvinnor ha män som är självsäkra, men inte på bekostnad av deras personlighet. Vi vill fortfarande att han ska vara den han är, män som är sårbara och visar sitt innersta kan jag tycka är det manligaste som finns. En man blir inte en riktig man för att han är macho. Han blir det inte om han är duktig med hammaren, men han blir en riktig man om han är ärlig mot sig själv och är stark i sin manlighet, dvs att han är öppen med sina känslor och står för dom. En man som inte kan gråta är en robot. Styrkan i en person kommer inifrån. Det är där vi känner.
Kärleken får vår värld att snurra anser jag, och det är underbart när vi hittar det.
Så min vän, öppna dig, ta ett kliv ut i det okända och våga vinna. Ge bort en liten nyckel, vem vet du kanske kan låsa upp något stort.
.
Dreaming of a warm place
Idag hade jag inte tackat nej till en öppen spis i mitt vardagsrum. Inte en sån fuskvariant som jag funderar på att skaffa, utan en med riktig eld och ved som knarrar, spottar och fräser i eldens makt. Jag är fullkomligt stelfrusen idag, känner det ända in i benmärgen att jag är iskall och svag. Tröttheten har sänkt sig över mig likt ett tungt täcke och jag känner att allt går i slow motion.
Vinterhalvåret är här med mörkret och kylan, tid för att spendera tiden på bästa sätt inomhus och hålla värmen. Sverige är så otroligt vackert på sommaren, jag har inte sett något som kan slå det ännu. Men även vintern för något vackert med sig när mörkret faller, och det är alla dessa ljus i alla fönstren som sänder ut värme och ger en illusion av vara små diamanter som glittrar i mörkret.
Tid för långa bad med uppiggande oljor, varma teer, soppor och mustiga grytor. Tid för att lysa upp med tända ljus och gosa under varma filtar och mysa i tjocka, mjuka raggsockor. Ett varmt leende och varma ord kan värma vilken ensam själ som helst. Så slösa med värmen, båda för att hålla dig själv varm och för att sända ut den inre värmen i dessa tider, då ensamheten kan vara mer påtaglig.
Då jag inte har någon riktig eld får jag värma mig under min svarta pälsfilt och se en artificiell eld på min tv. Det är fantastiskt vilken verklighetskänsla den ger, den till och med sprakar och fräser. En tidning, en stor kopp rooibuste, lite chili-choklad och denna låt i bakgrunden får kylan att försvinna längre bort.
Change of plans
Jag fick nyss ett telefonsamtal från en vän jag inte har sett på länge, han undrade om jag hade lust att träffas och prata bort några timmar över ett glas vin. Och självklart vill jag göra det, vi har massor att prata om och berätta för varann. Jag älskar dessa spontana samtal som bara dyker upp från ingenstans, det är som att universum känner på sig att jag egentligen skulle ha städat och vill rädda mig från en lördag med det luddiga sällskapet; dammvippan. Jag kan lova att dammet ligger kvar imorgon också, tvätten med så jag säger som Scarlett O´Hara: jag tänker på det imorgon, imorgon är ju en annan dag.
Istället tar jag en lång dusch och gör mig iordning för att träffa min ungerska vän. Mot Grappa och timmar av intensiv konversation, sådär passionerat som två unga ungrare pratar om livet...
La couleur exuisite
Det finns få saker som får mig att känna mig mer kvinnlig än att ta hand om mig själv och min kropp. Jag går regelbundet på manikyr och får händerna omhändertagna av stans skickligaste nagelterapeut, och jag använder enbart Chanels hudvårdserie, till både ansiktet och till kroppen, det är min lyx i vardagen. Ingen har väl vid detta laget kunnat undgå hur mycket jag älskar märket, innehållet i produkterna samt de eleganta och stilrena förpackningarna. Varje kvinna skulle behöva känna på det och låta sig skämmas bort.
Jag har testat många nagellack genom åren, och jag kan lova att Chanels Le Vernis har den vackraste paletten av färger, den lenaste konsistensen, den snyggaste finishen och den håller längst. Det är så pass att när jag går på fotvård får stackars kvinnan slita ordentligt för att få bort den från mina naglar. Denna färg är min absoluta favorit under vinterhalvåret att lacka mina tånaglar med, och den ger mig den exklusiva känslan som bara Chanels produkter efterlämnar. Det är så otroligt kvinnligt med välvårdade fötter och välpedikyrerade röda tånaglar. Låt det inte bara vara något du gör på sommaren när fötterna syns, utan unna dig vackra fötter även i dina vinterboots.
Jag skrev om det tidigare, hur du får dig att känna dig, och bli vacker inifrån och ut. Detta är verkligen ett sätt. När du traskar i snön i dina tjocka boots eller går i dina högklackade pumps i stan, låt din skönhet lysa. Glöm inte bort fötterna, dina händer och fötter avslöjar om du är snäll mot dig själv eller ej.
Happy
Taste with your eyes, eat with your soul
Jag är så vansinnigt sugen på riktigt hemlagad mat. Ni vet, mat som får puttra på spisen länge, som låter kryddorna och smakerna gifta sig med varann och låter dofterna sprida sig till de avundsjuka grannarna som passerar förbi min dörr. Jag är demi-vegetarian sedan ett antal år tillbaka men det hindrar mig inte att laga god mat när lusten faller på. Jag saknar inte kött, det enda jag kan känna ett sug efter är när det stekts bacon. Det är den otroligt karaktäristiska doften som gör mig svag. Men jag äter det inte. Min kropp mår inte bra av rött kött.
Jag älskar mat. Jag älskar att laga mat när jag har någon att laga till, som tyvärr inte händer så ofta. Jag älskar konversationen över god och vällagad mat som kocken har lagt ner kärlek på. Vare sig det är jag eller någon annan. Lite vin och en massa timmar adderar upplevelsen av den underbart trevliga måltiden till tusen.
Imorgon är det dags att handla lite enkla men goda råvaror, för att sedan komma hem och komponera ihop en underbar middag. Jag har för vana att alltid ha ett glas rött bredvid mig när jag lagar mat, allt blir så mycket trevligare då. Med färska råvaror av bra kvalitet kan det inte bli annat än bra.
Jag älskar mat. Jag älskar att laga mat när jag har någon att laga till, som tyvärr inte händer så ofta. Jag älskar konversationen över god och vällagad mat som kocken har lagt ner kärlek på. Vare sig det är jag eller någon annan. Lite vin och en massa timmar adderar upplevelsen av den underbart trevliga måltiden till tusen.
Imorgon är det dags att handla lite enkla men goda råvaror, för att sedan komma hem och komponera ihop en underbar middag. Jag har för vana att alltid ha ett glas rött bredvid mig när jag lagar mat, allt blir så mycket trevligare då. Med färska råvaror av bra kvalitet kan det inte bli annat än bra.
As God is My Witness
Jag älskar kostymfilmer, och genrens okrönta drottning är utan tvekan Gone with the Wind. Jag vet inte hur många gånger jag har sett den, men varje gång känns det som att det är första gången. Jag har en obeskrivlig fascination av "the leading Lady", allas vår Vivien Leigh. Hennes sätt att spela denna bortskämda överklassdam i den forna södern är helt bedårande. Hon är envis som få, hysterisk i sitt sätt att vara, men inte mer än vad den tidens män och omgivning förväntade sig. Men hon är också stark som få. Hennes vilja av stål får henne dit hon vill, även om det inte ger henne den hon drömmer om, hennes hjärtas älskade Ashley. Hennes kvinnlighet och list är helt otroligt avundsvärd och i några minuter önskar jag att jag kunde vara en dam i forna södern med Katie Scarlett som min bästa väninna.
Icke att förglömma är den stiliga, självgoda och ibland ack så råa Rhett Butler. Varje kvinnas dröm är att bli "swept away" av denna manliga gentleman som vet vad han vill. Fullkomligt orädd och kaxig, välställd och arrogant.
Jag satt på tåget under min resa och kollade på denna film, alla som klev av och på måste ha sett att jag bara log. Jag försvann drömmande in i denna underbara värld av äkta kvinnor och starka män, underbart vackra klänningar, ärbar kroppsföring, integritet och stolthet in till det sista andetaget. Jag har fortfarande inte kollat klart, det är nu Scarlett ska sy sin historiska klänning av dom vackra gröna sammetsgardinerna som hänger i ett av de före detta pampiga rummen de hade på Tara, innan Norstatarna förstörde allt. Hon ska besöka Rhett igen...
Så nu sitter jag med ett glas rött och väntar med spänning på fortsättningen av denna underbara historia. Sist jag såg Scarlett stod hon på fältet mot en blodröd solnedgång svära vid Gud att hon aldrig ska gå hungrig igen...
Icke att förglömma är den stiliga, självgoda och ibland ack så råa Rhett Butler. Varje kvinnas dröm är att bli "swept away" av denna manliga gentleman som vet vad han vill. Fullkomligt orädd och kaxig, välställd och arrogant.
Jag satt på tåget under min resa och kollade på denna film, alla som klev av och på måste ha sett att jag bara log. Jag försvann drömmande in i denna underbara värld av äkta kvinnor och starka män, underbart vackra klänningar, ärbar kroppsföring, integritet och stolthet in till det sista andetaget. Jag har fortfarande inte kollat klart, det är nu Scarlett ska sy sin historiska klänning av dom vackra gröna sammetsgardinerna som hänger i ett av de före detta pampiga rummen de hade på Tara, innan Norstatarna förstörde allt. Hon ska besöka Rhett igen...
Så nu sitter jag med ett glas rött och väntar med spänning på fortsättningen av denna underbara historia. Sist jag såg Scarlett stod hon på fältet mot en blodröd solnedgång svära vid Gud att hon aldrig ska gå hungrig igen...
There Is No Place Like Home
Äntligen är jag tillbaka i stan, och det är så otroligt skönt att vara hemma. Tillvaron på landet var inte som jag önskade mig, det var kallt och ruggigt och inte alls den fristad som jag ville ha.
Underhållningen igår kväll blev bara för mycket. I flera timmar jagade vi en liten mus runt vardagsrummet, stackars liten hade helt missbedömt att han var önskad, så var inte fallet. Där stod jag, mitt i rummet, barfota i mina flip-flops och kramade mina rosa mjukisbyxor i mina händer så hårt att mina manikyrerade naglar nästan gick av. Nej fy, bara jag tänker på det blir jag nervös. Stackaren var så liten, och två vuxna jättar jagade under soffor och allt flyttbart efter honom. Trots han storlek var han väldigt smart, han hade byggt flera berg av hundfoder bakom tv:n bland alla sladdar. Den lilla tjuven. Jag kan ju berätta att den här söta lilla musen har lämnat våran värld, och inte var det fridfullt. Jag hade svårt att somna efter all drama.
Så nu är jag tillbaka i mitt fina hem, mina kuddar och det är garanterat inkräktarfritt. Vill jag skaffa husdjur så gör jag det medvetet.
Resan hem var lång och jobbig, så det enda jag ville var att slå ihop mina klackar, viska "there is no place like home" som Dorothy i Trollkarlen från Oz och befinna mig hemma på ett ögonblick...
The declaration of Pooh part 4
The Chinese Wolfberry
I denna förpackning har ni en tickande hälsobomb. Det här är det fantastiska Goji-bäret som också kallas för "den röda diamanten". Kärt barn har många namn sägs det, och detta bär kan bli ditt käraste tillskott i din vardag. Gojibäret innehåller 18 olika aminosyror, de flesta av dom är livsnödvändiga. Den är fullproppad med viktiga mineraler såsom zink, järn, kalcium, selen och hela 21 spårämnen, och är till bredden späckad med atioxidanter som ger mycket hög ORAC* poäng. Mat med hög ORAC-poäng har massor av positiva hälsoeffekter, bland annat när det gäller att motverka sjukdomar och motverka åldrandet. Antioxidanterna i Gojibäret motverkar helt enkelt den skadliga inverkan som de fria radikalerna har på våra celler.
Traditionellt har Gojibäret använts i mer än 5000 år i den kinesiska läkekonsten för att behandla smärta, värk, synproblem, huvudvärk, impotens, njur-och leversvaghet, lugnproblem, depression, allergier, sömnpoblem, diabetes och mycket mer. Gojibäret har 500 gånger mer antioxidanter än apelsiner, 10 ggr mer än blåbär, 3 ggr mer än granatäpplen, 4 ggr mer än körsbär, den har 3 gånger mer järn än spenat och förutom att den är en utmärkt proteinkälla, innehåller den mer än 20 vitaminer och mineraler som kroppen behöver för optimal hälsa och vitalitet.
Jag tror att jag vid det här laget har gjort min poäng när jag säger: Ät detta bär, det är en investering för din hälsa livet ut. Den kan njutas på många sätt, som snacks, i frukost-müslin, i smoothies, ha dom i te eller sallader, eller gör en Goji-juice. Lägg de torkade bären i blöt över natten och mixa dom sedan till en slät puré som du späder med en annan juice. Min personliga favorit är dom som är doppade i yoghurt eller mörk choklad. En näve om dagen och jag är laddad med nyttigheter. Faktum är att jag äter en lite högre dos när jag är förkyld eller fysiskt svag och jag blir frisk mycket snabbare. Det är det glada bäret som upptäcktes vid Himalayas sluttningar där människorna i samhället levde långt över 100 år utan gråa hår. Behöver jag säga att de åt den röda diamanten? Nej, skulle inte tro det. Så ut till Naturapoteket nu, välj den sorten som passar din livsstil och ÄT!
*ORAC - betyder Oxygen Radical Absorption Capacity och är en analysmetod som mäter hur mycket antioxidantaktiviteten är i 100gram livsmedel.
You are a Beauty Queen
Det finns något som slår den yttre skönheten, den perfekta kroppen och det perfekt propotionsenliga ansiktet som Da Vinci´s målningar lär ut. Och det är definitivt den inre skönheten. Den skönheten som formar dig till den du är och som lyser igenom den mest perfekta fasaden vi målar upp. För vad är vackrare än att utstråla just skönhet?
På vår tjejkväll i fredags diskuterade vi just om vad vi finner attraktivt hos en man. Måste han vara bildskön? Nej, faktum är att det inte direkt spelar någon roll, om han har det som vinner i längden, och det är ett självsäkert framträdande, en rak rygg och en öppen blick. Väldigt enkelt förklarat så menar vi en man som har den inre skönheten som lyser igenom hans fasad. En man som är trygg i sig själv är en vacker man. Så är det givetvis med kvinnor. För tycker vi om oss själva och är tillfreds med vilka vi är så är det den auran vi omger oss med. Och den skönheten bleknar aldrig. Tvärtom, så blir den starkare ju äldre vi blir, om vi är snälla mot oss själva.
Vi kvinnor har så mycket vi kan ta till för att bli vackra, inifrån och ut. Det första är att alltid ge oss själva det bästa vi kan få. Sedan är en kvinna som respekterar sig själv och har integritet en intressant kvinna. Att ha lite hemligheter och att aldrig avslöja mer än nödvändigt skapar mystik som kan göra oss oemotståndliga. Vi har vår kvinnliga list som är något som män har faschinerats av sedan tidernas begynnelse. Vår femininitet som kommer inifrån och som är äkta, är svårslaget, det gör oss vackra. En inre trygghet och lugn likaså. Vår hållning, vårt sätt att gå, vårt sätt att sköta om vår kropp, samt hur vi för oss är ytterligare nycklar till vår inre skönhet. Har vi allt detta kan vi addera det yttre. Ta hand om dig själv. Du är drottningen i ditt liv, och en drottning ska ha det bästa. Bär vackra underkläder närmast kroppen, tro det eller ej, men bara en sån sak kan öka självförtroendet och ge oss den extra kicken som behövs för att känna oss vackra.
Du är så vacker som du vill vara. En vacker människa är en människa som känner sig själv. Så kasta alla fördomar och se dig i spegeln, du är din egen Beauty Queen!
The darling Monchhichi
Ibland vill jag vara ett litet flickebarn igen och bara krama denna ludna lilla älskling, en liten och söt Monchhichi. Minns ni den? Den lurviga lilla apan med dockansikte som blev så otroligt populär under 80-talet? Det var en man i Japan som 1974 uppfann Monchhichi som snabbt slog alla försäljningsrekord bland barn och vuxna, både i Europa och i USA. Alla hade en och dom stackare som inte hade turen, ville ha en. Jag bar med mig min vart jag än gick och berättade alla mina hemlisar som han höll hårt på. Det var så enkelt att vara ett barn.
Nu vill jag hitta ett företag som säljer originalet och köpa tillbaka den för nostalgins skull. Helst ska han ha blåa ögon som är svårt att hitta för att dom tillverkades bara fram till 1985. Efter det hade alla bruna ögon. Jag har några få leksaker kvar från att jag var liten och jag har dom synliga i mitt hem på speciellt utvalda ställen, men den här lilla apan saknas.
En sak som jag delade med honom var att vi båda hade fräknar. Jag avskydde mina fräknar när jag var liten och fann tröst i att min Monchhichi hade en massa i sitt söta lilla ansikte. På det sättet kände jag mig inte ensam, jag tror bestämt att jag till och med hänvisade till hans fräknar när jag blev retad i skolan. Pinsamheten blev ett minne blott när den mest populära apan hade vad jag hade. Jag har kvar mina fräknar än idag, fast nu tycker jag att det är fint och charmigt att ha dessa karaktäristiska prickar på mina kinder. Dom ger mig en del av min personlighet. Jag vill ha tillbaka min vän från förr. Jag har ju alltid nya hemligheter att berätta och jag berättar det gärna till min älskade Monchhichi!
Nu vill jag hitta ett företag som säljer originalet och köpa tillbaka den för nostalgins skull. Helst ska han ha blåa ögon som är svårt att hitta för att dom tillverkades bara fram till 1985. Efter det hade alla bruna ögon. Jag har några få leksaker kvar från att jag var liten och jag har dom synliga i mitt hem på speciellt utvalda ställen, men den här lilla apan saknas.
En sak som jag delade med honom var att vi båda hade fräknar. Jag avskydde mina fräknar när jag var liten och fann tröst i att min Monchhichi hade en massa i sitt söta lilla ansikte. På det sättet kände jag mig inte ensam, jag tror bestämt att jag till och med hänvisade till hans fräknar när jag blev retad i skolan. Pinsamheten blev ett minne blott när den mest populära apan hade vad jag hade. Jag har kvar mina fräknar än idag, fast nu tycker jag att det är fint och charmigt att ha dessa karaktäristiska prickar på mina kinder. Dom ger mig en del av min personlighet. Jag vill ha tillbaka min vän från förr. Jag har ju alltid nya hemligheter att berätta och jag berättar det gärna till min älskade Monchhichi!
The Robot
Design i alla former har länge varit min passion och när tekniken utvecklas i takt med ljusets hastighet, vad är bättre än att sammanföra det funktionellt nödvändiga med det vackra och oemotståndliga? Som detta USB-minne från Swarovski. Den här bedårande lilla roboten heter Dreamy Tina och rymmer 2GB. Hon har LED öron som blinkar genom de lila kristallerna när data överförs. Jag älskar min lilla manick. Hon är så söt och feminin och varje gång jag behöver transportera data, antingen bilder, kanske en film eller filer så väcker hon känslor hos alla som får se henne. Vilken kvinna kan motstå att det glittrar? Samarbetet har gjorts mellan Swarovski och Philips och är en briliant idé. Jag har även hörlurar som är frukten av detta samarbete som Swarowski kallar för Active Crystals. Frågar ni mig så är det en perfekt present till vem som helst. Det är som att få ett funktionellt smycke som får alla att tappa andan i ren förtjusning i några sekunder. Och om ni inte fastnar för Tina så har Swarowski kommit med nya objekt för samma syfte. Vad sägs om Howard, som är en rosa eller svart liten gris med kristaller, eller Chloy, den lila eller gröna lilla sköldpaddan eller kycklingen Maurice med vänner. Dessa rymmer hela 4GB.
Bär med dig din information med stil och glittra på dina möten, både på jobbet och bland vänner! Vem har sagt att teknik är tråkigt? Så länge det ädla företaget Swarovski är inblandat kan vi kvinnor inte få nog av teknik i våra liv.
Active Crystals från Swarowski, ca 1000:-/st
Dreamy Tina 1300:-
Bär med dig din information med stil och glittra på dina möten, både på jobbet och bland vänner! Vem har sagt att teknik är tråkigt? Så länge det ädla företaget Swarovski är inblandat kan vi kvinnor inte få nog av teknik i våra liv.
Active Crystals från Swarowski, ca 1000:-/st
Dreamy Tina 1300:-
