Men jesus Amalia vad dålig jag har varit på att uppdatera bloggen på sistone! Jag har zillioner med idéer i huvudet men hjärnans kreativitet har inte nått fram till fingertopparna, för att sedan knastra ner dom med mina långa naglar på tangentbordet. Skärpning utlovas!

Det är ju helt underbart fantastiskt att våren är här, äntligen, och hedrar oss med sol i massor från en klarblå himmel. Jag är fortfarande i chock och undrar hur det kunde vända från ena dagen till den andra och förundras över att jag överlevde vintern, dess mörker, kyla och ovälkomna anlete. Jag har fått en helt ny energi och ett pirr i kroppen, och jag kommer på mig själv dra lyckligt på mungiporna, helt okontrollerat när jag ser små musöron på träd och buskar.

Helt plötsligt inser jag också att påsken är här, den glada och gula högtiden som för mig, som inte har en religiös ådra i hela min kropp, bara representerar lycka, vår, värme och grönska samt ett löfte om att en ljus och varm årstid ger nytt hopp om framtiden.

I år vill jag gärna skippa påskägget och önskar mig istället denna eleganta chokladkanin i guldskrud från den anrika Sweiziska chokladfabriken Lindt. Jag minns tillbaka när jag var barn och mina föräldrar hade strategiskt "gömt" presenter från påskharen på exakt samma plats varje år. Bakom den skira spetsgardinen i barnrummet av den 52 kvdm stora lägenheten som vi bodde fyra personer i, gömdes små presenter i form av choklad, godis och nya barbiekläder etc. Jag och min lillasyster låtsades inte se påskharens gåvor även om vi hade ett sneglande barnöga på vilken som var mitt, respektive min systers. Vi kunde knappt bärga oss, ändå kunde vi gå i timmar och snegla, viska sinsemellan tills vår mor, efter att ha roats av vår teater gav oss  klartecken att gå fram och öppna paketet: - Jag vet att ni har sett det, det är erat, gå och ta dom, sa hon varpå vi fortsatte vår teater och sa: - Va? Får vi paket? Var då? Nä vi har inte sett nåt!, och går fram och tillbaka i det lilla rummet och letar febrilt. Till sist går vi fram till fönstret och den skira spetsgardinen och blir störtöverraskad över att det fanns något där:

- Men titta! Vad är det här? Är det till oss? Wow!

Nu är vi vuxna men blir fortfarande lika glada för små presenter. Barnasinnet finns kvar och jag tror att jag skulle agera på samma sätt idag, som när jag var liten om jag såg en present utplacerad. Uppfostran finns i mig än idag, att inte röra något förrän jag har fått klartecken... (Sen att jag juletid lägger mig under granen och suggererar paketen med X-ray vision hör inte hit, haha.) Vad ska jag säga? Jag älskar att få paket!

Love is Joy, never convince yourself that suffering is a part of it.

Det är så vackert att ha färska blommor hemma, hela jag sprudlar av glädje! När solen skiner och värmen är ett faktum utanför fönstret, lever jag upp likt naturen som efter en lång dvala återigen får nytt liv.

Tänk vad en bukett tulpaner kan göra för humöret och själen! En symfoni av vackra och glada färger i en vild kombination av olika slags tulpaner, vars gröna doft och krispiga lättja förför mina sinnen.

Jag har vid flera tillfällen berättat att jag inte har, ens i närheten av gröna fingrar. Allt som lever och som jag rör vid dör, men jag kan inte leva utan färska blommor i mitt hem. Jag vet att dom förr eller senare vissnar, men fram tills dess njuter jag i fulla drag. Jag kan ibland komma på mig själv sitta länge och titta och begrunda skönheten i de färggranna kronbladen, det busiga arrangemanget som med flit är allt annat än prydligt ordnad.

Min dröm är att ha en stor våning i en storstad någonstans i Europa, där min hall är så pass stor att jag kan placera ett runt bord med ett gigantiskt blomarangemang på. Det första jag ska se när jag öppnar ytterdörren är denna fantastiska bukett som sprider värme, väldoft och lycka.

Jag är så obeskrivligt trött idag. Under hela dagen har jag rört mig i slow motion av all smärta som jag har åsamkat mig i gårdagens olycka, det är inte bara i kroppen och dess lemmar som smärtan sitter utan även i psyket.

Jag tänker nu infria mig ett uppskov från att hålla mitt löfte, dvs att berätta om det roliga jag gjorde igår, men även den smärtsamma och förödmjukande olyckan som jag återupplever om och om igen när jag blundar.

Med tanke på att jag knappt kan hålla ögonen öppna ska jag nu trotsa nattugglan i mig och dra den tjocka pälsfilten över mig på min divan och halvkika på rörelsen i tv:n. Jag återkommer imorgon, förhoppningsvis med mer energi och mindre ont. Ha en skön vårkväll mina kära läsare!

Imorgon ska jag berätta om vart jag reste idag och vad hemligheten var! Igår nämnde jag ju att jag skulle sätta mig på ett tåg idag, dock så visste jag inte varför. Det visade sig alldeles glasklart när jag kom fram att lagen om attraktionskraft verkligen fungerar, och skulle ni inte tro på det så finns det bara en andra förklaring; jag är en häxa, en fashionabel sådan, men likväl häxa.

Nu ska jag lägga ner min ömma kropp under täcket, jag råkade nämligen ut för en olycka idag också och jag har därmed fruktansvärt ont. Dessutom får jag tacka min obotliga tidsoptimism för att jag är helt slut nu. Min alldeles fantastiska uträkning av minutrar för att hinna med ett tåg, att springa hela vägen med ett förolyckat knä och ben, OCH höga ACNE-klackar uppepå det har officiellt knäckt mig. Mer om det imorgon. Jag har numer gett blåmärken ett Chanelsminkat ansikte, hennes gröngula ögon går i kors och hon ska nu med ömma trampdynor halta bort med sitt svullna knä till sängen där hon förhoppningsvis däckar. Over´n out.

Jag har bara haft min iPhone 4 i tre dagar men jag är redan helt förälskad i den. Jag älskar designen, smidigheten och det faktum att telefonen verkligen är smart. Jag ser med glädje fram emot minst två år tillsammans, i vått och torrt ska vi vara oskiljaktiga och jag längtar efter att upptäcka nya sidor hos denna snygga lilla gadget, dag för dag. Teknik när den är som bäst.

Nu vill jag bara äntligen hitta ett snyggt fodral, värdig den fashionista jag är. Smythson, Paul Smith, Gucci eller kanske den i krokodil från Jimmy Choo? Spänningen är olidlig, uppföljning kommer! Har ni tips om var jag kan hitta ett fashionabelt fodral så hör av er!

Jag har varit frånvarande från bloggen ett tag, jag har varit bortrest, men jag har haft en zillioner idéer till inlägg då jag är som en svamp och suger åt mig allt jag ser. Senare idag är det dags att jag sätter mig och får utlopp för min kreativitet men först till det trista; jag måste städa mitt hem.

Jag vet inte hur länge jag har skjutit upp det, min butler James verkar inte uppmärksamma att det behöver göras, eller har jag gett han ledigt igen?

Å andra sidan, vem har sagt att städning behöver vara oglamoröst? Kolla på biden ovan, det enda jag tycks behöva är en liten bunnytail och ett set med fluffiga öron, smycken, ett par sexiga klackar och lite spets, sen är det bara att köra. Det är väl ingen match? Faktum är att jag skulle kunna tänka mig att städa klädd som hon, men kanske inte för att roa grannarna, utan för en alldeles egen käresta som dock inte finns på världskartan as we speak. Bummer. Well, nu är det dags att göra lite nytta, imorgon åker jag iväg igen, det är en hemlis till och med för mig varför jag åker, surprise surprice! Jag vet vart jag ska, men jag vet inte varför!