Chanel In My Drawer

Jag har ju tidigare berättat om min fetisch i att ligga i underbart krispiga vita lakan, dovt doftandes av blommor. Nu ska jag avslöja hemligheten i vad som gör det så extra lyxigt och sensuellt. Det är dofternas doft som jag hittade i Guerlains huvudbutik på Champs Elysse i Paris.
Jag struttade lyckligt med mina shoppingkassar, bara några få, då butikerna jag handlade i har som service att leverera allt till hotellrummet. Där stod allt, framför sängen när jag trött med värk i fötterna hade hittat hem. Men då, mitt på den stora avenyn fick jag syn på varje kvinnas dröm. Väggarna var helt täckta av guldmosaik, vackra pariserskor hälsade Bonjour Mademoiselle och jag trippade upp för den guldbelagda trappan. Där uppe, bland en uppsjö av dofter hittade jag denna. Den pratade med mig. Sa: ta mig och jag blir din för evigt. Så jag gjorde det. Kosta gjorde den också, men jag var berusad av den förföriska doften, eller kanske var det champangen jag smuttade på, medans jag la en produkt efter den andra på disken. Lyckan var ett faktum. Doften var nu min. Och med den pulserandes från min handled begav mig hemåt till mitt hotell på rue Saint Honoré. Faktum var att det var med denna doft på min kropp som jag träffade min franska pojkvän nån timme senare, samma kväll. En förtrollande saga började den kvällen. Det är en saga värd att berättas, men nu handlar det om denna ljuvliga, vilda, förföriska, kvinnliga, sensuella och markanta doften av ros. Barbarisk i sitt sätt att göra sig hörd. Mitt enda sällskap när jag går till sängs.