Chanel In My Drawer

En hederlig ungersk postlåda

 

Vackra gamla dörrar på ståtliga byggnader

 

Kissen som ägde restaurangen där vi åt underbar ungersk husmanskost

 

Mamma i väntan på maten

 

Vackra utsmyckningar på trappor och staket finns överallt i Budapest

 

En vacker kyrka en solig dag i den pittoreska konstnärsbyn Szentendre

 

Aktern på båten som tog oss tillbaka till innestadsbruset med den vackraste av flaggor...

 

Kastanjepuré med vispad grädde och körsbär dränkta i rom. Min absoluta favoritdessert!

 

I stadslunden där jag blåste såpbubblor och såg fantastiska ballonger i klasar

 

Hjältarnas torg. Ängeln håller i den ungerska kungakronan och spiran...

 

Renhållning på Donau-corso´n

 

Vackra järnportar under spårvagnsjärnvägen. Om jag ändå visste vad som gömmer sig i katakomberna...

 

Pina Colada i solskenet på båten Spoon med den vackraste av utsikter på Budasidan...

 

Slottet som numera rymmer muséum och utställningar

 

Behöver denna drink en närmare presentation? Cosmopolitan a la Spoon

 

Den fantastiskt vackra kedjebron som nattetid gör staden till en gnistrande diamant...

 

Dessa skor är ett monument i brons för att minnas alla dom som avrättades kallblodigt under 2:a världskriget och puttades in i Donau. Innan de blev skjutna ombads de att ta av sig sina skor...

 

Skor från alla samhällsklasser finns representerat inklusive spädbarn, barn och kvinnor...

 

En välsaltad kringla, ett måste som tilltugg medan man ser solen över Buda sakta gå ner...

 

En såpbubbla som både jag och mamma blåste som små barn. Denna är på väg över vindruvslunden på landet där vi var på en visit till en kär släkting

 

Lantlig charm...

 

Vindruvor i massor mognar för att sedan bli till vin...

 

En fantastisk kycklingsoppa tillagad av pappas faster, en sann husman i det pittoreska köket. Trångt runt det lilla bordet, men det utgjorde bara charmen av denna lunch som väckte varje ungersk cell i mig till liv...

 

Spisen som utgjorde hela köket...

 

Kürtöskalács, en ungersk specialitet. En söt deg utgör basen som gräddas för ett knaprigt skal och skvätts ner av kanderat socker, och rullas sedan i choklad, kokos, vallmofrön, kakao eller mandelflarn. Helt vansinnigt gott! Ska ätas rykande hett från ugnen!

 

Såhär ser det ut när man får det serverat. Jag valde att få halva doppad i kokos och halva i chokladflarn.

Det är ju det där med beslutsångest!

 

Färsk lavendel till salu på vägen till Metron. 3 kr för två knippen...

 

Champagne pour moi

 

Tonfisktartar...

 

Middag på Italienskt vis...

 

Utsikten från vårat bord på den Italienska restaurangen. Tornet är den högra på den världsberömda och exceptionellt vackra basilikan.

 

Budapest by night

 

Barnsligt rolig och god glass i form av små kulor nedfrusna av nitrogengas...

 

Återigen en vacker och gammal port någonstans i Budapest...

 

Probably the best turkeyburger in the world! Speciellt med tanke på att det var vår nattmat efter en blöt men ack så hysteriskt rolig utekväll med mina gamla vänner från förr...

 

Så har jag landat i Sverige igen efter en hektisk och intensiv vecka i den pulserande och vackra staden Budapest. Dagarna flög förbi i en rasande fart där långa promenader, fönstertittande och en del shopping utgjorde dagsschemat med några kortare pauser för mat, glass och bakelser i massor.

Hade jag fått välja så hade jag njutit mer av att bara få vara med ett glas champagne på en av de många uteserveringarna, tittandes på folkmassorna dra förbi i jämna flöden.

Jag kan inte bli mätt på utsikten och sevärdheterna i denna vackra europeiska stad som verkligen har allt. Vart jag än vände mig såg jag vackra byggnader, historiska monument och det starka kulturarvet som år av krig och förstörelse har efterlämnat. Vid sidan av allt detta kryllar det av restauranger och caféer i alla klasser, butiker som säljer det allra billigaste och enklaste, till Fashionstreet som säljer det största inom mode och couture staplade på varann.

För några år sedan fanns inte butiker som Gucci, Louis Vuitton, YSL, Dior och alla de övriga prestigemärken, men idag finns allt för den som har en tjock plånbok.

Servicen är blandad, i vissa butiker svärmar personalen kring kunderna likt bin runt honung, medan på andra ställen tvingas man nästan be om ursäkt för att man existerar.

Det jag och min mamma kom på och utnyttjade frekvent var det faktum att ju längre vi stannade i en butik och hittade något vi ville ha, sänktes priserna i takt med de passerande minutrarna. Och vi prutade inte ens. Det fanns ingen anledning då priserna automatiskt krympte ju längre vi dröjde oss kvar. På vissa ställen slängde de nästan varorna efter oss bara vi var villiga att betala en bråkdel av ursprungspriset.

För min del blev det lite shopping ändå, trots att det inte var mitt huvudsakliga mål med denna resa. Det blev lite inredning som kommer att fraktas med DHL till mig i nästa vecka, ett mobilfodral från Cango & Rinaldi i skinn och strass som skymtar på några av bilderna ovan, samt smyckena från Furla som jag föll för redan första dagen vi gav oss ut på stan. (bild på det kommer snart!) Vid sidan av detta fick lite nostalgiskt godis följa med mig hem, godis som jag åt när jag var ett litet barn.

Jag längtar redan till nästa gång som jag kan besöka mitt hemland och staden där jag föddes. Nu ska jag återhämta mig från den hektiska storstadsveckan och planera inför min nästa resa ut på landet över midsommar där jag ska slumra till under äppelträdet i skuggan, äta färskpotatis med sill och gräddfil och ge mig själv vitamininjektioner av stora lass jodgubbar med vispad grädde. Det är så gott för själen att kunna insupa den svenska naturen efter en intensiv vecka i Budapest. Jag är så lyckligt lottad att jag har båda miljöerna att tillgå och njuta av!

 

 

Någon gång ska ju vara den första sägs det, och nu är den tiden här. Gott folk, och kära, trogna läsare, jag har glädjen att presentera mina första par ballerinas. De som känner mig vet att jag och ballerinas i samma mening knappast går ihop. Att se mig gå i platta skor kan liknas vid en berusad OCH gravid anka som förgäves försöker att ta sig fram, men till sin förtvivlan bara går baklänges.

Anka hit eller dit, faktum är att jag har blivit vuxen. Det känns i alla fall så på grund av alla de vettiga beslut som jag tar för att just bli vettig. Jag vet inte hur många resor jag har vandaliserat på grund av att jag en hel dag har struttat runt i skyhöga klackar med febriga trampdynor och blodiga skavsår som resultat. Väl på hotellet har jag stått i dryga trettio minuter med mina ömma fossingar under kallvatten och försökt duscha mina fötter tillbaka till livet. Sedan, efter återupplivningsförsöket har jag envist klättrat i ännu ett par klackar för att göra stan, dansa salsa och/eller hoppa från bar till bar. Det är väl på tiden att jag växer upp och inser mina begränsningar, och det är just där dessa beiga mockaballerinas kommer in. Dom är fjäderlätta och mjuka, och passar perfekt till min LV Speedy som jag kommer att ha i armvecket under dagtid på min semester till Budapest. När jag får ont i fötterna efter mina Jimmy Choo eller YSL tar jag helt enkelt och byter till dessa!

Sista gången jag hade ett par ballerinas på fötterna var när jag var ca 5 år och gick ett tragiskt öde till mötes. I alla fall gjorde mina ballerinas det. På en shoppingtur och uppför en rulltrappa tog min relation med mina dåvarande ballerinas slut. Mamma var väldigt noga med att jag skulle trampa stort och invänta trappstegen både när jag klev av och på dessa rulltrappor, men denna gång gick något snett. Det var på vägen upp, och jag vet än idag inte vad som hände, mer än att den förbannade och glupska rulltappan slukade mina fina skor. Väl uppe väntade skäll och en barfota fossing som saknade sin fina följeslagare. För mig var det en skam och för mamma blev panik att hitta ett par nya skor till mig, men jag fick aldrig igen äga några ballerinas. Det kanske är hennes fel att det inte blev någon graciös dansare av mig heller, vem vet?

Nu är jag i alla fall vuxen och jag bestämmer tack och lov helt över mina skoval, men jag glömmer aldrig den incidenten som jag ofta tänker på när jag tar rulltrappan. En annan kul kuriosa är att rulltrapporna i Budapest går på speed och att det nästintill är ömöljigt att komma på dom och behålla balansen. Hela staden är i stress så varför skulle rulltrappan vara lugn och fin?

Imorgon tänker jag köpa ett fint tyg som jag kan sy en liten påse av och förvara mina nya ballerinas i, jag har nämligen en svag känsla av att de kommer att vara mina bästa vänner när jag strosar aveny upp och ner i den vackra Europeiska staden som har sina sevärdheter uppradade som vi har våra tallar...

 

...but I´ll send you a postcard when I´ll get there...

 

Nedräkningen har börjat och jag längtar. Äntligen, efter ca 2,5 års väntan får jag återse staden där jag föddes. Ni som gissade på vart jag ska resa, och då på Budapest, gissade rätt.

Bara tanken på att jag snart ska sitta på ett flyg fyller mig med värme och mitt hjärta bankar förälskat. När jag landar och luften är fylld med fuktighet och smog vet jag att jag är hemma. Och vilken skön känsla. Människorna omkring mig pratar ett välbekant språk och även fast jag har landet i blodet känner jag mig utländsk, fast med en familjär och kärleksfull känsla till mina landsmän.

Sista gången jag var i denna förtrollande vackra stad förlovade jag mig. En förlovning där jag förlorade. Det blir en smärtsamt terapeutisk upplevelse att återse allt igen, denna gång med mamma som resesällskap. Jag kommer få svälja tungt många gånger av sorg, men förhoppningsvis kan staden förse mig med den lyriska känsla som denna stad i Europas bultande hjärta är känd för. Jag behöver plåstras om.

Dagarna kommer fyllas med milslånga promenader där täta kulinariska matpauser ska fylla oss med nya krafter. Min önskan med denna resa är att få glömma alla sorger och smärtor härhemma, att få återfå lite krafter genom att skämma bort både min kropp och själ med mat och dryck, ett livsbejakande leverne, massage och pampering av högsta kvalitet.

Med andra ord, och gud bevare mig väl för det jag kommer att delge er nu, kommer shopping att hamna längre bak i prioriteringslistan. Jag vet, jag måste ha feber.

Jag kommer att ta en solig båttur på Donau och smutta på ett glas kallt vitt medan båten styr ifrån den hektiska innerstaden till en vacker och pittoresk liten konstnärsby en liten bit utanför Budapest. Jag ska återuppleva gamla minnen, äta sockervadd i stadslunden och blåsa såpbubblor mot den klarblåa himlen. Jag ska äta så mycket bakelser att jag får boka två sittplatser på flyget tillbaka till Sverige. En för mig och en för min bakdel. Jag ska frossa i älskade maträtter och insupa den rika atmosfären från en av Budapest många saluhallar. Jag ska sitta på en bänk vid Donaus strand bakom ett par solglasögon och titta ut över floden och myllret av flygbåtarna. Jag ska sitta timtal på uteserveringar och begrunda ungrarna från topp till tå. Jag ska fästa blicken i några av det hiskeligt attraktiva och hetlevrade männen och känna att jag lever. Jag ska tillåta mig själv att vara konstant berusad av champagne och stadens hektiska liv. Jag ska sträcka stolt på ryggen när jag ser den röd-vit-gröna flaggan vajja i den ljumna vinden och känna blodet pumpa i mina ådror. Jag ska känna efter. Dessutom ska jag få återse gamla vänner och få hålla om dom och en bit av det som alltid fattas mig.

Kanske kan denna resa väcka mig tillbaka till livet. Kanske kan den hemlängtan jag känner lindras till nästa gång. Jag kommer snart min älskade stad, det är inte långt kvar nu.