Birthday girl
Just nu förbereds tårtan i köket av mamma och Sis med de 33 ljusen som ska blåsas ut av mig, födelsedagsflickan! Jag återkommer ikväll med bilder från dagens firande, för nu ska jag med spänning vänta tills de börjar sjunga inifrån köket och att jag kan sätta mig med ett löjligt leende och vara glad över att jag är ett år äldre. See you later darlings!
Ps. Om brandlarmet går så vet ni varför...
What to say
Ja, vad ska jag säga, ibland ligger känslorna utanpå och hur mycket man än vill trycka tillbaka skiten, vill den bara explodera. Jag har märkt hur mycket bloggen har utvecklats sedan jag började, den har blivit mer som jag och min personlighet lyser igenom. Dock så är inte tanken att jag ska vältra ut mig mina innersta och kolsvarta sorger, men om bloggen är jag, då måste den ju ibland återspegla det jag känner. Ilska, sorg, glädje och ytliga orgier bestående av mina passioner i livet blandas, och det blir vad det blir.
Jag ville försäkra er om att jag idag mår bättre. Jag har haft en ljusare dag idag, som tack vare en del blandade komponenter har fått mig att le i sorgen. Det är ok. Shit happens, inte sant?
Indescribable
Jag är så obeskrivligt trött idag. Under hela dagen har jag rört mig i slow motion av all smärta som jag har åsamkat mig i gårdagens olycka, det är inte bara i kroppen och dess lemmar som smärtan sitter utan även i psyket.
Jag tänker nu infria mig ett uppskov från att hålla mitt löfte, dvs att berätta om det roliga jag gjorde igår, men även den smärtsamma och förödmjukande olyckan som jag återupplever om och om igen när jag blundar.
Med tanke på att jag knappt kan hålla ögonen öppna ska jag nu trotsa nattugglan i mig och dra den tjocka pälsfilten över mig på min divan och halvkika på rörelsen i tv:n. Jag återkommer imorgon, förhoppningsvis med mer energi och mindre ont. Ha en skön vårkväll mina kära läsare!
So where have I been?
Ja, det är en bra fråga... Jag har legat begraven under lager av täcken och försökt att glömma bort att det är 30 minus ute till och från. När ska det äntligen bli vår? Denna vinter tycks aldrig ta slut, trots att det är en av mina största önskningar. Att jag är i ide är ingen större överaskning, jag längtar till varmare breddgrader, sol, uteserveringar och lycka i luften.
Jag har varit frånvarande i en hel vecka men jag ser att en trogen skara läsare är inne varje dag för att se om jag har kommit med något nytt, och jag kan självklart inte göra er besvikna. Jag ska ta och plocka upp mig själv, bädda sängen och sätta mina fingrar och klor i arbete. Nu ska det skrivas, bilder ska visar från hela världen och deras catwalks.
Man brukar säga: Fake it til you make it, det får bli mitt mantra tills solen tittar fram igen och delar med sig av sina värmande strålar och ger mig ny energi.
Jag har varit frånvarande i en hel vecka men jag ser att en trogen skara läsare är inne varje dag för att se om jag har kommit med något nytt, och jag kan självklart inte göra er besvikna. Jag ska ta och plocka upp mig själv, bädda sängen och sätta mina fingrar och klor i arbete. Nu ska det skrivas, bilder ska visar från hela världen och deras catwalks.
Man brukar säga: Fake it til you make it, det får bli mitt mantra tills solen tittar fram igen och delar med sig av sina värmande strålar och ger mig ny energi.
The one and only
Just suck it up!
Verkar som att det är många beslut som tas idag, en del större än andra, men det är dock beslut jag får leva med ett tag framöver. Nu gott folk, nu är det dags för mig att minska några storlekar och äntligen gå ner i vikt. Jag har gräsligt många kilon att tappa och det kommer att bli ett tufft jobb, men jag står inte ut längre med att garderoben som är fullproppad av kläder bara hänger där och inte kommer till användning. Jag har absolut inget att ta på mig längre då det mesta av storlekarna är 34-36 och för att förtydliga mitt dilemma, låt mig enkelt säga att jag inte är den storleken idag. Jag bävar för att behöva klä på mig, lusten till att göra roliga saker försvinner helt när man inte trivs med sin kropp. Inom en överskådlig framtid, om jag håller mig till det jag har lovat mig själv, ska jag kunna använda kostymer, klänningar, kavajer, byxor och kjolar igen, mycket som jag aldrig ens har haft chansen att använda. Några av dessa oanvända plagg är byxor med skinndetaljer från ACNE, kostymer och dräkter från By Malene Birger, diverse klänningar från olika märken, plajettkoftor och kavajer, toppar, blusar och linnen.
Jag har gjort en likvärdig viktras för många år sen och lyckades bibehålla formen och storlek 36 i många år. Allt gick åt skogen dock i mitt sista förhållande då jag blev bränd och förkolnad, och därefter gick det bara utför. Med tanke på att jag har gjort denna resa förr så vet jag precis hur jag ska göra, så nu är det bara för mig att hålla hårt på en sträng diet och försöka röra på mig i den mån jag orkar.
Nu när jag har skrivit ut det här på bloggen känns det som att jag har offentliggjort det, tidigare, i en ganska lång period har jag bara sagt det och det har runnit ut i sanden.
I och med detta kommer jag att kunna klä mig såsom mitt fashionista jag kräver, och det kommer därför också spegla av sig på bloggen i form av mer fashion och mer djupdykningar i mina garderober.
Håll nu tummarna för mig!
Jag har gjort en likvärdig viktras för många år sen och lyckades bibehålla formen och storlek 36 i många år. Allt gick åt skogen dock i mitt sista förhållande då jag blev bränd och förkolnad, och därefter gick det bara utför. Med tanke på att jag har gjort denna resa förr så vet jag precis hur jag ska göra, så nu är det bara för mig att hålla hårt på en sträng diet och försöka röra på mig i den mån jag orkar.
Nu när jag har skrivit ut det här på bloggen känns det som att jag har offentliggjort det, tidigare, i en ganska lång period har jag bara sagt det och det har runnit ut i sanden.
I och med detta kommer jag att kunna klä mig såsom mitt fashionista jag kräver, och det kommer därför också spegla av sig på bloggen i form av mer fashion och mer djupdykningar i mina garderober.
Håll nu tummarna för mig!
Writers block
Nja... inte riktigt. Jag har massor att skriva om och dela med mig av, så till min fråga: Varför drar ni mig inte i örat när inga nya inlägg kommer upp? Jag har varit så vansinnigt seg och trött, mår inte så jättebra, men är det något som brukar hjälpa mig är ju just att blogga. Jag har tusen saker att visa, lägga upp bilder och ge er en massa inspiration inför våren när det gäller mode, shopping och inredning, men jag har totalt kört fast energimässigt. Det är som när ett blixtlås fastnar och hur mycket du än rycker och sliter så sitter det fast. Det är då som man står där, när man är helt hjälplös, som man är i behov av någon utifrån som har ett annat perspektiv på detta envisa bekymmer. En person som har en annan synvinkel, som kan lossa på tänderna i blixtlåset för att få det återigen att fungera.
Lagen om attraktionkraften är något som jag verkligen behöver jobba på och ta till mig. Frågan är bara hur jag bryter denna onda spiral som jag är djupt uppslukad av och som drar mig längre ner mot botten för varje dag.
Nu ska jag sluta låta negativ och faktiskt ta tag i bloggandet som trots allt får mig att må bra.
Jag har fått förfrågan från er kära läsare att jag ska ha lite tävlingar och andra roligheter för att engagera er i bloggen ännu mer och på så sätt ge mig mer tips och energi tack vare responsen från er.
Så här kommer den första frågan som jag ber er svara på! Ni kommer per automatik kunna påverka vad bloggen ska handla om i framtiden. Tyck till du med!
Lagen om attraktionkraften är något som jag verkligen behöver jobba på och ta till mig. Frågan är bara hur jag bryter denna onda spiral som jag är djupt uppslukad av och som drar mig längre ner mot botten för varje dag.
Nu ska jag sluta låta negativ och faktiskt ta tag i bloggandet som trots allt får mig att må bra.
Jag har fått förfrågan från er kära läsare att jag ska ha lite tävlingar och andra roligheter för att engagera er i bloggen ännu mer och på så sätt ge mig mer tips och energi tack vare responsen från er.
Så här kommer den första frågan som jag ber er svara på! Ni kommer per automatik kunna påverka vad bloggen ska handla om i framtiden. Tyck till du med!
I want to feel pink
Jag känner verkligen att det är dags att jag får känna lite rosa skimmer i mitt liv, det var så vansinnigt länge sedan jag kände magen bubbla av lycka och kände känslan av att lyfta med lätta vingar. Jag vet att våren kommer att ge mig en skjuss i rätt riktning, då vaknar jag till liv likt allt annat som har legat dött och begravet under snön, men det känns ändå som att det fattas något.
Jag vill bli kär. Inte nödvändigtvis i en person av det motsatta könet, utan bara kär rätt och slätt för känslans skull, i vad som helst egentligen. En ny idé, ett nytt plagg, en ny händelse eller något som kan få min mage att pirra till och fjärilarna dansa ivrigt till en symfoni av kärlek. Det finns inget som ger mig så mycket kreativitet som just känslan att vara kär.
Att jag skulle bli kär, på riktigt i en man igen betvivlar jag starkt. Jag har tyvärr tappat tron på det efter det enorma brännsår i mitt hjärta som jag fortfarande plåstrar om nästan dagligen. Det fanns en man, EN man jag kunde ha dött för och älskade till det oändliga, som jag fortfarande gör.
Jag känner som så, att om jag aldrig mer kommer känna den sprudlande kärleken till en man igen, ska jag då helt vara utan det rosa skimret? Jag måste helt enkelt leta på andra ställen och i annat, än just en man. Det är nu 2 år sen min dröm om kärleken krossades, och jag kan med säkerhet säga att alla sår inte alltid läker och kärleken går inte över. Inte ens med tid, lååång tid. Visst, smärtan är mer hanterbar, men för den sakens skull har den verkligen inte bleknat.
Nu är jag på jakt efter kickar i olika former, (inte i form av det motsatta könet dock), något som kan defrosta och detoxa mig för att få en lyckligare bas att stå på. Lite rosa skimmer och fjärilar har ingen så vitt jag vet mått dåligt av, och jag vill må bra.
Har du några tips hur jag kan uppnå lite rosa vindar? Hör mer än gärna av dig i så fall, alla förslag mottas med värme!
Jag vill bli kär. Inte nödvändigtvis i en person av det motsatta könet, utan bara kär rätt och slätt för känslans skull, i vad som helst egentligen. En ny idé, ett nytt plagg, en ny händelse eller något som kan få min mage att pirra till och fjärilarna dansa ivrigt till en symfoni av kärlek. Det finns inget som ger mig så mycket kreativitet som just känslan att vara kär.
Att jag skulle bli kär, på riktigt i en man igen betvivlar jag starkt. Jag har tyvärr tappat tron på det efter det enorma brännsår i mitt hjärta som jag fortfarande plåstrar om nästan dagligen. Det fanns en man, EN man jag kunde ha dött för och älskade till det oändliga, som jag fortfarande gör.
Jag känner som så, att om jag aldrig mer kommer känna den sprudlande kärleken till en man igen, ska jag då helt vara utan det rosa skimret? Jag måste helt enkelt leta på andra ställen och i annat, än just en man. Det är nu 2 år sen min dröm om kärleken krossades, och jag kan med säkerhet säga att alla sår inte alltid läker och kärleken går inte över. Inte ens med tid, lååång tid. Visst, smärtan är mer hanterbar, men för den sakens skull har den verkligen inte bleknat.
Nu är jag på jakt efter kickar i olika former, (inte i form av det motsatta könet dock), något som kan defrosta och detoxa mig för att få en lyckligare bas att stå på. Lite rosa skimmer och fjärilar har ingen så vitt jag vet mått dåligt av, och jag vill må bra.
Har du några tips hur jag kan uppnå lite rosa vindar? Hör mer än gärna av dig i så fall, alla förslag mottas med värme!
Time for questions
Jag tänkte köra en frågestund och ge er möjligheten att få svar på det ni vill veta. Jag ska försöka svara på alla era frågor, jag har dock min integritet, så de frågor som stör den kommer inte att besvaras. I övrigt ska jag försöka att vara öppen, så fråga på!
Welcome year 2011
Så har klockan slagit midnatt och fyrverkerierna glittrade var jag än tittade från min balkong. Jag kände mig lite modig när jag gick ut i enbart ett par tofflor på fötterna på min balkong som hade minst 20 cm orörd snö. Till min förvåning var båda mina grannar ute med var sitt glas champagne, inklusive mig, så vi skålade alla tre och tittade mot himlen där ena efter den andra vackra färgerna blottade sig mot en disig bakgrund. Jag blir alltid så känslosam när jag ser på fyrverkerier, det är som att mitt innersta väsen vill hoppa ut inför hela världen. Jag har druckit upp mitt glas mousserande, så nu är det snart dags att hitta sängen och kudden, imorgon är ju en annan dag. Ha ett fortsatt gott slut och skål för er som har nåt kvar i glasen.
Puss och kram/ Silvia
Puss och kram/ Silvia
The missing T
Inte nog med att jag hällde vatten på min kära dator i dagarna, på julafton så åkte en av mina julklappar gjord av solidt glas ner och krossade mitt tagentbord som blottade sig vid sidan av soffan. Julmusiken anandes ur högtalarna framtills alla mina redan öppnade klappar åkte ner från soffan och rakt på datorn. Bokstaven T klarade sig inte, den har nu fått ligga bredvid datorn i några dagar efterlämnandes ett hål i tagentbordet som är högst irriterande. Vanligtvis skriver jag fort som attan, nu måste jag leta efter bokstaven som inte finns. Knappen är av, så gud vet vad jag ska göra med den för att få den att fungera igen... Dessutom har jag jobb som väntar på att bli klart där tagentbordet har en högst viktig roll... Vad göra? Ska man behöva byta hela tagentbordet? Jag behöver hjälp NU!
Suck och åter suck, tre är den ungerska sanningen, första var datorn som badade i vatten, andra är nu olyckan med julklappen som rasade och nu undrar jag bara, vad blir den tredje? Bevare mig väl, jag håller fingrar, tår och klor för att den "disaster area" som jag är numer inte ska förorsaka fler missöden. Pray with me...
Suck och åter suck, tre är den ungerska sanningen, första var datorn som badade i vatten, andra är nu olyckan med julklappen som rasade och nu undrar jag bara, vad blir den tredje? Bevare mig väl, jag håller fingrar, tår och klor för att den "disaster area" som jag är numer inte ska förorsaka fler missöden. Pray with me...
My heart stopped
Idag är jag något närmare döden än jag har varit tidigare när mitt hjärta stannade under ett par sekunder. Det var under städningen som jag skulle till att förkorta mitt liv när jag spillde vatten över min käraste ägodel, datorn. Det där med käraste tål ju att diskuteras, jag har ju trots allt en garderob som jag skulle rädda ett och annat i om det behövdes, men jisses vad rädd jag blev. Dammsugarslangen fladdrade över skrivbordet och över datorn när jag dammsög av lampskärmen i fönstret bakom. Helt plötsligt välter mitt Buddha-huvud i sten som jag har på bordet, på en fylld fattenflaska som i sin tur gav min dator ett bad. POFF! Där rök den! Klantarsel. Skärmen och hela datorn slocknade och dog. Efter att jag panikartat tagit upp datorn, vänt den upp och ner och skakat ur vattnet satte jag mig ner och stirrade. Jaha, vad gör jag nu? Försöka blåsa trort? Faktum var att jag inte såg nåt vatten, men det var bara inse, där inne simmade moderkortet, processorn och allt annat.
Jag testade att köra igång den med jämna mellanrum men det gick inte. Efter ett telefonsamtal, där jag lovade att jag skulle låta datorn vara tills imorgon satte jag dock på den en gång till. Trots att jag lovade, men jag hade inte kunnat sova annars. En gång till tänkte jag, sen låter jag den vara. Otroligt nog så startade den igång! 1,5 timme efter olyckan var jag på banan igen. Jag är bara så glad att det inte var vin eller kaffe mm.
Det var min kväll innan julafton, dock så hann jag städa så nu ska jag sätta mig och andas ut. Ska se en film innan jag somnar för att vakna upp och inse att det är julafton. Upp på tåget igen... Suck, tänk på mig om ni inte har nåt bättre för er, förhoppningsvis är jag framme innan Kalle Anka, det är något jag inte tänker förhandla om. När Benjamin syrsa tänder ljuset är det jul!
Jag testade att köra igång den med jämna mellanrum men det gick inte. Efter ett telefonsamtal, där jag lovade att jag skulle låta datorn vara tills imorgon satte jag dock på den en gång till. Trots att jag lovade, men jag hade inte kunnat sova annars. En gång till tänkte jag, sen låter jag den vara. Otroligt nog så startade den igång! 1,5 timme efter olyckan var jag på banan igen. Jag är bara så glad att det inte var vin eller kaffe mm.
Det var min kväll innan julafton, dock så hann jag städa så nu ska jag sätta mig och andas ut. Ska se en film innan jag somnar för att vakna upp och inse att det är julafton. Upp på tåget igen... Suck, tänk på mig om ni inte har nåt bättre för er, förhoppningsvis är jag framme innan Kalle Anka, det är något jag inte tänker förhandla om. När Benjamin syrsa tänder ljuset är det jul!
Treasure hunt
Det känns som lilla julafton idag då jag efter att ha grävt i mitt förråd, hittat prydnadssaker som jag verkligen har saknat. Jag skrev för ett tag sedan om en tigerfigurin i porslin som packades ner så väl att jag verkligen fick kämpa för att få den att se dagens ljus igen.
Det var på kvällen när jag motvilligt på grund av all smärta i ryggen tog mig ner till källaren med en ficklampa som jag tänkte passa på att i alla fall göra ett försök att leta efter det jag sökte, när jag ändå hade annat att hämta upp. Det måste ha varit en skräck- och humorblandad tur då jag staplade lådor, pallar och allt jag kunde hitta för att komma högre upp för att (!) kunna böja mig över allt bråte som var mellan mig och lådan längst in, som gömde mina skatter. Förutom min porslinstiger hittade jag även svarta skålar i handblåst glas från Kosta Boda som jag fick när jag flyttade hemifrån. En är för godis mm och den andra är en ljushållare och de passar alldeles utmärkt in i inredningen. På sista tiden verkar jag ha blivit frälst på glas och glaskonst, jag älskar det! Jag hoppas verkligen att tomten kommer med det röda läppstiftet, också från Kosta Boda på fredag. Annars kommer jag nog hänga läpp tror jag... Jag är helt kär i den kollektionen.
Jag sitter nu och avnjuter det sista i mitt vinglas som jag har jobbat hårt för efter att ha skurat hela badrummet med min onda rygg. Jag fattar inte hur jag orkar. Faktum är att jag inte ville komma hem till ett hem som ser ut som ett slagfält efter jul. Imorgon siktar jag på att dra några tag med dammsugaren, tvättstugan har jag återigen missat, manikyren var viktigare, och ser sen varthän det bär av. Åker jag imorgon eller på fredag till la familia?
Jag är nu jättetrött och smärtan bara sprider sig, jag borde egentligen vila istället för att fira jul... Hela ryggen är som ett jättestort inflammerat minfält, ett gigantiskt blåmärke och det blir bara värre.
Imorgon är det en snabbtur till skomakaren som gäller så att han kan klacka om mina overknee BLANK boots så att jag har nåt att sätta på mig till klänningen jag ska ha i helgen.
Over and out folks, see you in the morning!
Det var på kvällen när jag motvilligt på grund av all smärta i ryggen tog mig ner till källaren med en ficklampa som jag tänkte passa på att i alla fall göra ett försök att leta efter det jag sökte, när jag ändå hade annat att hämta upp. Det måste ha varit en skräck- och humorblandad tur då jag staplade lådor, pallar och allt jag kunde hitta för att komma högre upp för att (!) kunna böja mig över allt bråte som var mellan mig och lådan längst in, som gömde mina skatter. Förutom min porslinstiger hittade jag även svarta skålar i handblåst glas från Kosta Boda som jag fick när jag flyttade hemifrån. En är för godis mm och den andra är en ljushållare och de passar alldeles utmärkt in i inredningen. På sista tiden verkar jag ha blivit frälst på glas och glaskonst, jag älskar det! Jag hoppas verkligen att tomten kommer med det röda läppstiftet, också från Kosta Boda på fredag. Annars kommer jag nog hänga läpp tror jag... Jag är helt kär i den kollektionen.
Jag sitter nu och avnjuter det sista i mitt vinglas som jag har jobbat hårt för efter att ha skurat hela badrummet med min onda rygg. Jag fattar inte hur jag orkar. Faktum är att jag inte ville komma hem till ett hem som ser ut som ett slagfält efter jul. Imorgon siktar jag på att dra några tag med dammsugaren, tvättstugan har jag återigen missat, manikyren var viktigare, och ser sen varthän det bär av. Åker jag imorgon eller på fredag till la familia?
Jag är nu jättetrött och smärtan bara sprider sig, jag borde egentligen vila istället för att fira jul... Hela ryggen är som ett jättestort inflammerat minfält, ett gigantiskt blåmärke och det blir bara värre.
Imorgon är det en snabbtur till skomakaren som gäller så att han kan klacka om mina overknee BLANK boots så att jag har nåt att sätta på mig till klänningen jag ska ha i helgen.
Over and out folks, see you in the morning!
Show me the light in the tunnel
Jag tror på karma och jag börjar fundera på om jag har förtjänat att må såhär och råka ut för nya problem, mest med min hälsa hela tiden.
Jag kan knappt gå, sitta eller ligga, jag har fått ryggskott igen, det var i februari sist, så nån tyckte väl att det var dags igen. Alla ni som har haft det vet hur orehört smärtsamt det är, samtidigt som det begränsar allt i vardagen, den minsta rörelse eller sak man ska göra blir en kamp. Vid sidan, eller ska vi säga hand i hand har jag fått en ny åkomma, en ordentligt inflammerad höger underarm, sk musarm.
Det kan snart inte bli bättre, jag bara väntar på nästa sak som händer. Det vore ju inte helt fel om jag skulle få några positiva besked eller om något roligt kunde hända nu, det är rejält tröttsamt att bara må skit.
Jag vet också att, i lagen om attraktionskraft är det någonstans jag som drar till mig allt negativt. Hur jag ska kunna vända på det i detta tillstånd vet bara gudarna men jag får försöka acceptera läget och gilla det.
Nu ska jag äta en tomat och mozarella-sallad med svarta oliver och se en film. Det är ungefär det jag pallar med just nu. Vi ses imorgon alla pigga, glada och julpysslande läsare. Ni får hemskt gärna muntra upp mig en aningens om ni har lust. Mungiporna pekar liksom neråt...
Det kan snart inte bli bättre, jag bara väntar på nästa sak som händer. Det vore ju inte helt fel om jag skulle få några positiva besked eller om något roligt kunde hända nu, det är rejält tröttsamt att bara må skit.
Jag vet också att, i lagen om attraktionskraft är det någonstans jag som drar till mig allt negativt. Hur jag ska kunna vända på det i detta tillstånd vet bara gudarna men jag får försöka acceptera läget och gilla det.
Nu ska jag äta en tomat och mozarella-sallad med svarta oliver och se en film. Det är ungefär det jag pallar med just nu. Vi ses imorgon alla pigga, glada och julpysslande läsare. Ni får hemskt gärna muntra upp mig en aningens om ni har lust. Mungiporna pekar liksom neråt...
Peek a Boo
Kavaj BLANK, tröja BLANK, leggings Filippa K, alla halsband By Malene Birger, skor Christian Louboutin,
väska Missoni, klocka Longiness, armband Lara Bohinc.
väska Missoni, klocka Longiness, armband Lara Bohinc.
Oh Happy Days...
Det finns något jag verkligen gillar med julen, förutom att få en massa presenter... Jag är så svag för några saftiga skivor färskt vörtbröd med russin och en underbart krämig rödbetssallad av god kvalitet.
Jag har precis ätit årets första, när jag var i affären igår slog det mig att det är jul och att det borde finnas vört i olika utföranden. Det måste vara russin i dock, det är det som gör brödet tycker jag, det är där det roliga sitter.
Jag drömde inatt att jag satt vid ett julbord med familjen och att jag blev vansinnigt förbannad på en famijemedlem som har ett lite väl stort öga för sötsaker, som jag nästan klådde upp för att han skulle ta den sista biten av tårtan som min mamma brukar göra. Han bara åt och åt, och jag hade inte en chans att få en bit. När jag väl insåg att den snart var ett minne blott och själva faktum vad det var för tårta så fick jag panik.
Det är en chokladtårta, bara där får jag ju hjärtklappning, men det bästa med den är att det är ett tjockt, härligt lager av chokladkräm/frosting uppepå, en underbar sensation i munnen när den smälter som bara den kan göra. Jag vet fortfarande än idag inte vad den tårtan heter, varje gång jag beställer den hemma så talar jag i tungor; "du vet den där du brukar göra med den där krämen..." Jag tror visserligen att min mamma vet om vilken det är vid det här laget, jag behöver bara göra ett läte och se sådär förskräckligt salig ut när jag tänker på den.
Tänk, denna tårta, den allra sista biten skulle han ta, jag minns att jag vaknade i sömnen och sa F¤%& You högt 3 ggr i ren frustration. Snygg dröm va?
Jag är känd för mina drömmar, dom är så verkliga att jag många ggr tror att det jag har drömt om har hänt i verkligheten. Som när jag ringde till mitt telefonbolag i ren panik för att jag trodde att jag hade ringt ett samtal som kostade 1000:-/minut... Hon måste ha trott att jag var galen. "Eh, hej, jag undrar om jag har drömt eller inte om att jag rigde ett vääääldigt dyrt samtal... Kan du kolla om jag har det?"
Nästan varje natt drömmer jag saker som ibland påverkar mig månader efter själva drömmen. Skulle jag börja skriva och berätta om mina nattliga äventyr skulle ni nog ha väldigt roligt. Jag minns allt i minsta detalj, alltid flera veckor och månader efter.
Det har nog mycket att göra med hur jag tänker och ser saker i livet, när jag tänker så ser jag bilder, som en film framför mig. Extremt kreativt och också väldigt energikrävande.
Mackorna var goda, det var min middag, jag tror bestämt att jag tar en skiva till! När jag har möjlighet tänker jag köpa massor av limpor och frysa in så att jag, när som helst jag känner suget, kan plocka fram vörtbrödet och toppa den med alla favoritpålägg jag gillar.
Jag har precis ätit årets första, när jag var i affären igår slog det mig att det är jul och att det borde finnas vört i olika utföranden. Det måste vara russin i dock, det är det som gör brödet tycker jag, det är där det roliga sitter.
Jag drömde inatt att jag satt vid ett julbord med familjen och att jag blev vansinnigt förbannad på en famijemedlem som har ett lite väl stort öga för sötsaker, som jag nästan klådde upp för att han skulle ta den sista biten av tårtan som min mamma brukar göra. Han bara åt och åt, och jag hade inte en chans att få en bit. När jag väl insåg att den snart var ett minne blott och själva faktum vad det var för tårta så fick jag panik.
Det är en chokladtårta, bara där får jag ju hjärtklappning, men det bästa med den är att det är ett tjockt, härligt lager av chokladkräm/frosting uppepå, en underbar sensation i munnen när den smälter som bara den kan göra. Jag vet fortfarande än idag inte vad den tårtan heter, varje gång jag beställer den hemma så talar jag i tungor; "du vet den där du brukar göra med den där krämen..." Jag tror visserligen att min mamma vet om vilken det är vid det här laget, jag behöver bara göra ett läte och se sådär förskräckligt salig ut när jag tänker på den.
Tänk, denna tårta, den allra sista biten skulle han ta, jag minns att jag vaknade i sömnen och sa F¤%& You högt 3 ggr i ren frustration. Snygg dröm va?
Jag är känd för mina drömmar, dom är så verkliga att jag många ggr tror att det jag har drömt om har hänt i verkligheten. Som när jag ringde till mitt telefonbolag i ren panik för att jag trodde att jag hade ringt ett samtal som kostade 1000:-/minut... Hon måste ha trott att jag var galen. "Eh, hej, jag undrar om jag har drömt eller inte om att jag rigde ett vääääldigt dyrt samtal... Kan du kolla om jag har det?"
Nästan varje natt drömmer jag saker som ibland påverkar mig månader efter själva drömmen. Skulle jag börja skriva och berätta om mina nattliga äventyr skulle ni nog ha väldigt roligt. Jag minns allt i minsta detalj, alltid flera veckor och månader efter.
Det har nog mycket att göra med hur jag tänker och ser saker i livet, när jag tänker så ser jag bilder, som en film framför mig. Extremt kreativt och också väldigt energikrävande.
Mackorna var goda, det var min middag, jag tror bestämt att jag tar en skiva till! När jag har möjlighet tänker jag köpa massor av limpor och frysa in så att jag, när som helst jag känner suget, kan plocka fram vörtbrödet och toppa den med alla favoritpålägg jag gillar.
Good Night
Ni kan ju gissa två gånger om jag fick mina grenar på två röda, nu har jag en vas med färska grenar, direkt från skogen, som tills imorgon förhoppningsvis har fyllt nedervåningen med underbara dofter.
Jag måste säga att jag är något uttråkad och till råga på det har jag råkat ut för nån sorts bloggtorka som har dödat min kreativitet totalt. För att jag ska kunna vara kreativ så måste jag ha liv och rörelse verkar det som, här finns det bara en öronbedövande tystnad som dessutom gör att jag hör vad jag själv tänker. Det kan tyckas vara en bra grej, det är ju skönt att hinna ifatt sig själv, men när jag är så utmattad som jag är så vill jag inte tampas med de högljudda tankarna som ekar i huvudet. Tröttheten har gjort att jag inte orkar meditera eller göra något annat än att sova, till och med matlusten är sisådär. Jag älskar mat, det ska gudarna veta och jag älskar att njuta av goda smaker, men just nu finns det ingen lust tyvärr. Det går dock verkligen ingen nöd på mig, jag har ett antal extrakilon som kan ryka utan problem i min nuvarande svacka.
Det här året gick så vansinnigt fort, månaderna flög iväg och jag undrar fortfarande vart sommaren tog vägen. Snart står vi inför ett nytt år som för många betyder nya möjligheter, nya erfarenheter och bekantskaper som ska göra oss till ännu bättre människor och förhoppningsvis lära oss av misstagen vi har begått.
Jag behöver verkligen piggna till och må bättre för att möta det nya året, dock så har jag fortfarande några veckor på mig att ta igen mig.
Kära läsare, ha förtröstan. Jag vet att jag är dålig på att lägga upp inlägg, jag ska göra mitt bästa för att förse er med nya spännande sådana den närmaste framtiden, som ska inspirera er till en roligare vardag.
Nu ska jag släcka lampan i mitt sovrum och sträcka mig tvärs över den stora sängen som jag har för mig själv, (jag har större hemma) men här finns det bara en enda stor madrass vilket betyder att risken för att rasa mellan madrasser är noll. Hemma försvinner en arm här, en armbåge där osv och därför håller jag mig enbart på en sida. Hm, fullkomligt onödigt vetande för er, men nu vet ni.
Ha en underbar onsdag och klä på er varmt, själv tänker jag avnjuta kylan på behörigt avstånd, inne i värmen.
Jag behöver verkligen piggna till och må bättre för att möta det nya året, dock så har jag fortfarande några veckor på mig att ta igen mig.
Kära läsare, ha förtröstan. Jag vet att jag är dålig på att lägga upp inlägg, jag ska göra mitt bästa för att förse er med nya spännande sådana den närmaste framtiden, som ska inspirera er till en roligare vardag.
Nu ska jag släcka lampan i mitt sovrum och sträcka mig tvärs över den stora sängen som jag har för mig själv, (jag har större hemma) men här finns det bara en enda stor madrass vilket betyder att risken för att rasa mellan madrasser är noll. Hemma försvinner en arm här, en armbåge där osv och därför håller jag mig enbart på en sida. Hm, fullkomligt onödigt vetande för er, men nu vet ni.
Ha en underbar onsdag och klä på er varmt, själv tänker jag avnjuta kylan på behörigt avstånd, inne i värmen.
Scatterbrain, please remember
Det har gått så långt att jag nu får posta lappar överallt i mitt hem för att inte glömma hålla liv i den enda blomman jag har, min orchidé. Stackaren ser rätt sur ut, alldeles skrynklig, som att den är törstig eller nåt. Det verkar nästan som att den är i behov av att vattnas och om jag är riktigt dukktig ska jag försöka göra det innan jag lämnar den imorgon. Jag skulle ha gjort det mellan tvätten idag, innan jag diskade, efter att jag var klar med disken, innan första glaset vin, efter provsmaket av mina macarones, både innan OCH efter dammsugningen, efter att jag satte på mig den värmande koftan, innan jag satte mig ner. Men så blev det bara inte av. Den skulle liksom behöva dra mig i örat för att jag skulle fatta att alla levande varelser behöver vatten och omvårdnad. Å andra sidan så vore det inte jag om jag inte dödade den vackra skapelsen. Så, om inget oförutsätt kommer in i mitt liv de närmaste 5 minutrarna ska jag ha klarat av den otroligt krävande uppgiften att vattna min kära blomma. Det är verkligen den enda uppgiften jag har för att i gengäld få en vacker och leende orchidé.
Känner jag mig rätt så lär jag stressa livet ur mig imorgon, så nu är stunden kommen. Förhoppningsvis ler hon när jag kommer hem...Trying to find Zen
Imorgon har jag en extremt tuff dag framför mig, jag önskar redan nu att det var över. Oron sprider sig i min kropp, magen känns labil och huvudet är tungt av alla tankar som snurrar. Jag har en miljon saker att göra, med början tidigt imorgon bitti och jag bara önskar att jag slapp. Allt bara låser sig när när tunga saker väntar på att bli utförda och det hela ligger inte ens på mig, andra människor är involverade och jag har inte full kontroll.
Jag behöver sätta mig och hitta mitt inre lugn, andas och samla kraft för att även morgondagens bestyr ska hamna bakom mig, någonstans i historien. Jag undrar verkligen när jag kan slappna av och bara ta det lugnt igen och njuta av livet så som jag älskar. Jag hoppas på att kanske fly från verkligheten och ha det underbart trevligt i stockholm till helgen, förhoppningsvis hittar jag kraften till det någonstans. Får se om det blir av, i annat fall får det bli senare.
Meditation och att tänka positivt är vad jag ska försöka ägna mig åt ikväll, jag har matlust noll, den kanske kommer till mig senare. Jag behöver energi för att ta mig igenom morgondagen, så nu ska jag ta och finna Zen.
Jag behöver sätta mig och hitta mitt inre lugn, andas och samla kraft för att även morgondagens bestyr ska hamna bakom mig, någonstans i historien. Jag undrar verkligen när jag kan slappna av och bara ta det lugnt igen och njuta av livet så som jag älskar. Jag hoppas på att kanske fly från verkligheten och ha det underbart trevligt i stockholm till helgen, förhoppningsvis hittar jag kraften till det någonstans. Får se om det blir av, i annat fall får det bli senare.
Meditation och att tänka positivt är vad jag ska försöka ägna mig åt ikväll, jag har matlust noll, den kanske kommer till mig senare. Jag behöver energi för att ta mig igenom morgondagen, så nu ska jag ta och finna Zen.
J'ai des petites nouvelles pour vous les filles
Nu har jag fått bilderna från sötaste Sheela som togs på vår senaste tjejkväll på Å. Som vanligt så satt vi fyra och pratade en massa om vad som hade hänt den sista tiden, en ren uppdatering med stundtals ganska kryddstarka inlägg. Borden som är närmast oss har alltid lika kul åt det vi pratar om har vi märkt, då vi har en underbar men ibland lika oblyg Farinaz i vårt sällskap som gärna upprepar vad som har sagts i ren chock i en decibell som ungår få. Ogenerat flyger ord och meningar kors och tvärs över vårat bord, vi är så vana vid det här laget att vi faktiskt inte vill sjunka ner under bordet och gömma oss längre. Några menande blickar, eller snarare himlande ögon ha vi ju, men sen skrattar vi så högt att vi nästan rasar av stolen.
Jag hade själv en hel del att berätta senast, av nån anledning har jag alltid det, och denna bild togs när jag laddade inför att delge mina senaste bravader till tre otåliga tjejer. Roligt hade vi, den tapenad som Fifi bad påfyllning på var en mördare. Jag har aldrig ätit så mycket vitlök, det har nog ingen av oss och det lustiga med det hela var att halva gänget tog bort löken ur sina maträtter, ingen ville ju ha en andedräkt som mördar vampyrer. Ja, det lyckades ju mindre bra när redan tapenaden utgjorde den risken.
Jag längtar till nästa gång vi ses, vi har födelsedagar som kommer upp nu som självklart ska firas! I väntan på när vi kan dra ihop gänget igen så lever vi våra liv och samlar nya erfarenheter som vi kan berätta för varann högljudt och ogenerat över några glas vin.
Jag hade själv en hel del att berätta senast, av nån anledning har jag alltid det, och denna bild togs när jag laddade inför att delge mina senaste bravader till tre otåliga tjejer. Roligt hade vi, den tapenad som Fifi bad påfyllning på var en mördare. Jag har aldrig ätit så mycket vitlök, det har nog ingen av oss och det lustiga med det hela var att halva gänget tog bort löken ur sina maträtter, ingen ville ju ha en andedräkt som mördar vampyrer. Ja, det lyckades ju mindre bra när redan tapenaden utgjorde den risken.
Jag längtar till nästa gång vi ses, vi har födelsedagar som kommer upp nu som självklart ska firas! I väntan på när vi kan dra ihop gänget igen så lever vi våra liv och samlar nya erfarenheter som vi kan berätta för varann högljudt och ogenerat över några glas vin.
