Chanel In My Drawer

Varje ben i min kropp förvandlas till gelé, mitt hjärta slår oregelbundet och jag får värmesvallningar- nästan som feber när jag ser denna man. Det är fullständigt vansinnigt det som händer i min kropp när jag bara ser en bild, och vi ska inte ens tala om när jag får se en film, dvs rörliga bilder med denna vackra människa. För mig förespråkar Christian Bale perfektion, hans blick går rakt igenom mig och jag känner mig svag. Vid 32 års ålder gör en skådespelare detta med mig. Det är ju förfärligt. Som en 14 årig tonårsjänta som precis lagt ögonen på ett pojkband. Men jag kan inte rå för det. Han utstrålar manlighet, styrka, hans kropp gör mig svagare än svagast och hans ansikte, My God. Jag anser att skådespelare och sk kändisar är precis lika dödliga och vanliga som oss andra, men skulle jag stå framför Christian skulle jag svimma. Även fast jag i normala fall är vältalig och social, skulle  jag fullkomligt tuppa av. Benen av gelé skulle vika sig under mig och jag skulle ge upp. Vilken vacker syn.
Christian Bale är född den 30 januari 1974 i Wales, England. Som barnskådis 1987 spelade han in sin första film, Solens rike tillsammans med John Malkovich i huvudrollen. Samma år spelade han Jum-Jum i Astrid Lindgrens Mio min Mio. Ända sedan dess har han spelat in filmer, de flesta mycket kända med jättebra kritik och recensioner. Han skulle ha fått rollen som Jack i James Camerons Titanic, men regissören ville inte ha två brittiska skådespelare i samma film spela amerikaner.
Christian fick sin revanch i filmen American Psycho där han spleade sin roll som Patrick Bateman högst trovärdigt. Det var i den filmen som jag fick upp ögonen för denna snygging. Detta var år 2000. Fyra år senare spelade han i The Machinist där han gick ner 28 kilo för att kunna spela den magra karaktären Trevor Reznik. Inte vackert, om jag ska vara helt ärlig fattade jag inte ens att det var han till en början, mager till oigenkännlighet.
Efter det har det bara rullat på. Succé efter succé i filmer som Batman Begins, The Prestige, The Dark Night, Rescue Dawn, Terminator Salvation, Public Enemy m.fl.
Jag bara ler, sådär fånigt och när jag får nys om att han har kommit med en ny film blir jag stressad. Jag vill vara där, jag vill se filmen och dreggla i min kavajärm med ett hjärta som vill hoppa ut. Pinsamt nog kan jag inte ens sitta avslappnat när han är på bild. Jag kan inte luta mig bakåt, bekvämt och sådär slentriant skönt, utan jag sitter på stol/soffkanten framåtlutad, nästan inne i bilden för att inte missa nåt av hans vackra face. Patetiskt? Javisst. Jag bjuder på den. Faktum är att det inte är många män som kan göra mitt inre till en gröt. Jag ser fram emot att plocka upp vad som är kvar av mig efter hans nya filmer, The Fighter och Killing Pablo.