Hang in there!
Det har kommit till min vetskap återigen att det finns problem med att komma in på min blogg. Det är många som säger att ett skript stoppar åtkomsten och det är ju givetvis inte roligt. Jag har skickat ett mail till blogg.se´s kundtjänst och hoppas på att få förklarat vad detta innebär och vad jag ska göra åt det. Håll ut och ge inte upp, jag ändrar felet så fort jag vet vad jag ska göra åt det. Nu är det bara att vänta in att de svarar och förklarar. Framtills dess, om det är någon som har erfarenhet av detta och vet hur man avhjälper det, vänligen hör av er!
I have a dream filled with letters and pages
Jag har haft en dröm väldigt länge i mitt liv och den blir starkare och mer konkret för varje dag. Den klarnar och blir till en lustfylld tanke som jag verkligen vill göra något åt.
Jag vill skriva en bok. Jag älskar att skriva och det känns som att jag har massor att berätta, vad vore häftigare än att kunna hålla en egenproducerad bok fylld av en massa bokstäver och bra innehåll i handen? Stacka om klimax på kreativitetshimlen!
När jag gick på gymnasiet skrev alla i min klass en bok ihop. Det var fantastiskt vilken stolt känsla det var att hålla i den när den var tryckt och se ISDN numret på baksidan som berättar att denna bok finns registrerad i böckernas oändliga värld. Jag har gjort en annan bok ännu tidigare i mitt liv, den är också inbunden, men där är det inte ord och bokstäver som har huvudrollen, utan teckningar och konstverk i blyerts och akvarell jag gjorde som bands ihop.
Nu är de oskyldiga barndagarna över och jag skulle vilja göra något som består. Nåt som folk kan hitta i bokhandeln eller på biblioteket och läsa.
Jag har några idéer om vad den skulle handla om, men så fort jag uttalar idén så får jag panik och känner: Hur ska jag sedan gå tillväga? Vem ska jag kontakta? Vem ska köpa den? Vem vill trycka den och vara min publicist? Vad gör jag? Jag får andnöd jag bara tänker på det. Denna värld är helt främmande för mig och jag har inte en blekaste aning vad jag ska göra. Sen slår det mig: jag kan ju bara börja skriva så kanske det löser sig på vägen. Men det går ju inte heller, jag måste ju ha ett klart mål, en funktionell utgång, jag kan inte skriva bara för skrivandets skull.
Så här sitter jag och vet varken ut eller in. Det enda jag vet säkert är att jag vill och ska skriva min bok. Förr eler senare. Jag har min dröm och den vill jag ha besannad, jag får forska i hur man gör och går tillväga.
Framtills dess har jag min kära blogg och det är jag glad över. Det som gör mig mest glad är att NI finns därute och att ni läser det jag skriver. Det är en bra början och det tackar jag för återigen, från djupet av mitt hjärta.
Jag vill skriva en bok. Jag älskar att skriva och det känns som att jag har massor att berätta, vad vore häftigare än att kunna hålla en egenproducerad bok fylld av en massa bokstäver och bra innehåll i handen? Stacka om klimax på kreativitetshimlen!
När jag gick på gymnasiet skrev alla i min klass en bok ihop. Det var fantastiskt vilken stolt känsla det var att hålla i den när den var tryckt och se ISDN numret på baksidan som berättar att denna bok finns registrerad i böckernas oändliga värld. Jag har gjort en annan bok ännu tidigare i mitt liv, den är också inbunden, men där är det inte ord och bokstäver som har huvudrollen, utan teckningar och konstverk i blyerts och akvarell jag gjorde som bands ihop.
Nu är de oskyldiga barndagarna över och jag skulle vilja göra något som består. Nåt som folk kan hitta i bokhandeln eller på biblioteket och läsa.
Jag har några idéer om vad den skulle handla om, men så fort jag uttalar idén så får jag panik och känner: Hur ska jag sedan gå tillväga? Vem ska jag kontakta? Vem ska köpa den? Vem vill trycka den och vara min publicist? Vad gör jag? Jag får andnöd jag bara tänker på det. Denna värld är helt främmande för mig och jag har inte en blekaste aning vad jag ska göra. Sen slår det mig: jag kan ju bara börja skriva så kanske det löser sig på vägen. Men det går ju inte heller, jag måste ju ha ett klart mål, en funktionell utgång, jag kan inte skriva bara för skrivandets skull.
Så här sitter jag och vet varken ut eller in. Det enda jag vet säkert är att jag vill och ska skriva min bok. Förr eler senare. Jag har min dröm och den vill jag ha besannad, jag får forska i hur man gör och går tillväga.
Framtills dess har jag min kära blogg och det är jag glad över. Det som gör mig mest glad är att NI finns därute och att ni läser det jag skriver. Det är en bra början och det tackar jag för återigen, från djupet av mitt hjärta.
How is your connection?
Det har kommit till min kännedom att min bloggsida är seg att ladda upp. Upplever ni alla samma sak? I så fall är det ju hemskt tråkigt att ni som besöker min blogg inte ska kunna få dom senaste uppläggen med ljusets hastighet. Självklart beror det ju på vilken uppkoppling man har, men det ska inte behöva dröja länge innan ni ser bilderna och inläggen.
Jag ska göra mitt bästa och dyka djupt i detta problem, och göra allt för att ert bloggbesök blir till en angenäm upplevelse varje gång.
Jag ska fråga dom kunniga och tekniskt begåvade att hjälpa mig besvara denna fråga fortast möjligt. Håll ut så länge, och jag hoppas ändå att just ditt besök ska bli en upplevelse för antingen sinnerna, inspirationen ,eller bara ge dig avslappningen vi alla kan behöva ibland.
Therapy for the mind
Det är fantastiskt att skapa med händerna, skapa ur lust och att få göra det i sin favoritdivan förstärker lugnet och kreativiteten till sinnerna. Jag tänker skapa denna kalla vintersäsong, både i mitt skissblock, skapa av tyg, garn och med färg, det är bara fantasin som sätter stopp på vad det kan bli.
Under hela min barndom har kvinnorna i familjen stickat. Tröjor, halsdukar, mössor och annat smått och gott till familjemedlemmar, vårt hem och till och med till min Barbie-docka producerats, stickats, virkats och broderats. Jag kommer från landet där folkloren är stor, vackra dukar och broderier är en del av vår livstil.
Denna vinter ska jag vara min egen terapeut. Jag ska sitta i min schäslong under min sköna pälsfilt, med musik samt min artificiella eld på min flatscreen och sticka. Vilken frigörelse det är för hjärnan! Jag måste skryta lite med att jag knappt behöver titta när jag trollar med garnen från den ena stickan till den andra, så för det mesta ser jag en bra film samtidigt. Konstigt nog slappnar min hjärna av på det mest fantastiska sätt och jag finner lösningar på problem som jag inte kunde lösa tidigare, utan att ens anstränga mig. Det bara kommer av sig självt. Fingrarna och händerna jobbar och jag slappar. Underbar kombination.
Jag vet inte vad jag ska sticka. Jag bara känner att jag måste. För skapandets skull och för min skull. Det är där företaget WOOL AND THE GANG kommer in. För känner du bara att du har en törst efter skapandet men saknar fantasin så finns dessa färdiga kit med garn, stickor och mönster att klicka hem, enklare än så kan det knappast bli. Du blir din egen designer och får terapi på köpet. Framförallt så kan du bära det du har skapat med stolthet och veta att du är unik i det du bär, ingen annan lägger en maska som du gör.
Har du däremot fantasin, ta fram mormors gamla stickor och njut av lugnet. Charmen ligger i att det blir som det blir, det är du som skapar och du är unik.
Under hela min barndom har kvinnorna i familjen stickat. Tröjor, halsdukar, mössor och annat smått och gott till familjemedlemmar, vårt hem och till och med till min Barbie-docka producerats, stickats, virkats och broderats. Jag kommer från landet där folkloren är stor, vackra dukar och broderier är en del av vår livstil.
Denna vinter ska jag vara min egen terapeut. Jag ska sitta i min schäslong under min sköna pälsfilt, med musik samt min artificiella eld på min flatscreen och sticka. Vilken frigörelse det är för hjärnan! Jag måste skryta lite med att jag knappt behöver titta när jag trollar med garnen från den ena stickan till den andra, så för det mesta ser jag en bra film samtidigt. Konstigt nog slappnar min hjärna av på det mest fantastiska sätt och jag finner lösningar på problem som jag inte kunde lösa tidigare, utan att ens anstränga mig. Det bara kommer av sig självt. Fingrarna och händerna jobbar och jag slappar. Underbar kombination.
Jag vet inte vad jag ska sticka. Jag bara känner att jag måste. För skapandets skull och för min skull. Det är där företaget WOOL AND THE GANG kommer in. För känner du bara att du har en törst efter skapandet men saknar fantasin så finns dessa färdiga kit med garn, stickor och mönster att klicka hem, enklare än så kan det knappast bli. Du blir din egen designer och får terapi på köpet. Framförallt så kan du bära det du har skapat med stolthet och veta att du är unik i det du bär, ingen annan lägger en maska som du gör.
Har du däremot fantasin, ta fram mormors gamla stickor och njut av lugnet. Charmen ligger i att det blir som det blir, det är du som skapar och du är unik.
Treasure the seasons
Dessa vackra, blanka och färska kastanjer hittade jag på min promenad idag. Vissa vad jag tvungen att klä av, de hade kvar sina gröna och stickiga jackor på sig. Det är så vackert att ta in naturen i hemmet, placera dom i en skål bara som dom är, eller gör ett arrangemang som jag har gjort. Under en stor glaskupa på ett Matteus-fat har jag placerat oranga och vita pumpor, kastanjer, färggranna höstlöv, chilifrukter och en kvist nypon till ett vackert höststileben.
Säsongerna som byter av varann påminner oss att det alltid finns utrymme för en nystart. Det finns alltid en möjlighet att börja om, så gå ut och samla på naturens skatter och njut av ombytligheten vårt klimat bjuder på!
Säsongerna som byter av varann påminner oss att det alltid finns utrymme för en nystart. Det finns alltid en möjlighet att börja om, så gå ut och samla på naturens skatter och njut av ombytligheten vårt klimat bjuder på!
The city + me = Love, everlasting love
Jag är kär, fullkomligt upp över öronen förälskad. Vem kan det då vara som har fått mig att känna så? Jo, det är den otroligt vackra, härligt underbara, underbart fartfyllda, obeskrivligt mångsidiga och pulserande storstad, Stockholm. Sveriges kungliga huvudstad och stolthet. Det är helt obeskrivligt det jag känner när jag kliver av tåget och står på plattformen på Stockholms Central. Jag känner lugn. Jag känner mig tillfreds och jag känner mig hemma. Det är kanske konstigt tycker ni, hur man kan känna lugn i detta kaos och myller av bilar och människor, ljud och fart. Men ni förstår, det är ju det jag älskar. Jag känner att jag kan slappna av och vara den jag är. Vara den jag vill vara. Storstads-tjej som jag är född till och som har tillbringat sina första steg i en myllrande och pulserande europeisk huvudstad känner jag mig hemma där jag en gång började. Det är kärlek.
Idag var jag i vår vackra huvudstad. Jag fick äran att få vara med på ett inspirerande möte som ska få mig dit jag vill. Med mycket fokus och engagemang ska jag försöka nå mina mål. Det sprudlar i min trötta kropp, jag har kännt mig så kreativ den sista tiden som jag aldrig gjort förr. Att få träffa inspirerande människor som brinner för att lyckas sätter eld i baken på mig. För några minuter känner jag mig som en raket som är ready to launch. Sen kommer mognaden i mina erfarenheter fram och jag inser att man är sin egen värsta fiende. Om du vill nåt, riktigt mycket, då lyckas du. Då ska du inte tillåta något eller någon sätta käppar i dina hjul. Tro på dig själv, och då gör alla andra det. En mycket enkel ekvation. Våga sticka ut, och låt ingen bestämma över dig. Var egen, våga ha din karaktär, stå upp för det du tror på och resultatet blir att du lavinartat får med dig människorna en efter en.
Have faith. Be powerful. Be your own best friend.
Idag var jag i vår vackra huvudstad. Jag fick äran att få vara med på ett inspirerande möte som ska få mig dit jag vill. Med mycket fokus och engagemang ska jag försöka nå mina mål. Det sprudlar i min trötta kropp, jag har kännt mig så kreativ den sista tiden som jag aldrig gjort förr. Att få träffa inspirerande människor som brinner för att lyckas sätter eld i baken på mig. För några minuter känner jag mig som en raket som är ready to launch. Sen kommer mognaden i mina erfarenheter fram och jag inser att man är sin egen värsta fiende. Om du vill nåt, riktigt mycket, då lyckas du. Då ska du inte tillåta något eller någon sätta käppar i dina hjul. Tro på dig själv, och då gör alla andra det. En mycket enkel ekvation. Våga sticka ut, och låt ingen bestämma över dig. Var egen, våga ha din karaktär, stå upp för det du tror på och resultatet blir att du lavinartat får med dig människorna en efter en.
Have faith. Be powerful. Be your own best friend.
