Just another day

 

Vi kan låtsas som att det inte är jag som skriver. Det är inte jag som sitter uppe i gryningen utan att ha fått en blund med sömn, det är inte jag som sitter med vattniga ögon och tårar som rullar nerför kinderna. Det har ju gått så vansinnigt lång tid, varför kan jag inte bara komma vidare. Men trots allt så är det ju jag. Det är jag som önskar att du visste hur ont det fortfarande gör. Även fast jag gör tappra försök att gå vidare så sitter dolken där, djupt i hjärtat och jag blir inte av med den. Jag klarar inte av att höra ditt namn, jag klarar inte av att minnas dig utan att jag faller i småbitar. På stan går jag med blicken nersänkt i asfalten av rädsla att se dig. Tänk om du kommer emot mig, jag skulle lösas upp i molekyler och spridas för vinden som ett fång med glaskulor som rullar mot jordens avgrund. Jag ser hur jag går sönder och hoppet om att bli hel igen bleknar för varje dag som går.

Jag önskar att du kunde hålla om mig såsom du gjorde en av de många lyckliga dagar vi har haft. När jag blundar ser jag ditt leende och dina kärleksfulla ögon, jag hör ditt skratt och jag önskar att jag kunde vara en del av ditt liv igen, denna gång för alltid. Jag skulle ge vad som helst för att slippa denna vassa smärta. Två år har passerat men min kärlek till dig är oförändrad. Jag älskar dig.

 


Happy Valentine´s Day!



Jag vill önska alla mina läsare en glad alla hjärtans dag och skicka en kram till var och en av er!
Tack för att ni följer bloggen och ger mig kraften att blogga vidare!
Ha en underbar dag alla fina!
PUSS!

The Carrie Quote


Piensa En Mi

 

Think of me...

 

 

 

 


My Christmas






















Hej igen kära läsare! Jag har inte haft möjlighet att skriva tidigare, så jag tänkte med detsamma uppdatera er om hur min jul såg ut.
Det var en lugn julafton och tro det eller ej så hade jag en trevlig tågresa till Eskilstuna på julafton. Jag började prata med en elegant medelålders man som också skulle fira jul i E-tuna och vi åkte tillsammans efter att gemensamt ha jublat över att tåget var i tid. Mycket trevlig och rolig man, jag hade jättekul, när vi skiljdes åt vid våra skjuss ovanför trapporna vid centralen gav han mig en varm kram. Det var en mysig julkänsla som sped sig i min kropp, jag var på jättebra humör.
Min syster plockade upp mig och vi åkte hem till vår mamma där julen skulle firas.
Vi åt, skålade och hade trevligt tills vi var tvugna att viga vår fullständiga uppmärksamhet till Kalle Anka och hans vänner som vi varje år ser på med ett leende på läpparna. I 20 år har vi bott i Sverige och varje år är det en oförhandlingsbar detalj i vår julafton.
Efteråt delades klapparna ut, mycket skratt och mycket glädje blev det när papperet åkte av kartongerna. Pepsi, vår älskade kisse var med och firade jul med oss, hela tiden med full koll på vad det var vi gjorde. Slumrade han till så såg han irriterat på oss för att vi skrattade för högt. På nåt sätt så verkan han brås på mig...
Vår roliga och underbara Morfar hälsade på oss på annandagen och underhöll oss med hans oändliga historier om hur det var förr och hur bra han nu mådde efter en lång tids livshotande sjukdom. Det var sann livsglädje som sprudlade ur honom, och ur oss sprudlade kärleken till denna gamle man som är den mest underbara av alla.
På måndagen och tisdagen blev det några turer till stan och en skön stund promenerandes bland tusentals människor som önskade göra mellandagsfynd och var upptagna av ett febrilt bytande av icke tillfredställande presenter. Jag är jättenöjd med allt jag fick av tomten i år, jag visar er allt imorgon.
Just nu sitter jag med ett glas Rocca di Montemassi och knaprar på "kattungor" som är platta, avlångt formade mjölkchokladbitar från Ungern. Jag har tillbringat hela kvällen med att bara ta det lugnt, jag gjorde arrangemang av hyacinter, vaxpapper, bast och grönmossa och tog upp några klappar ur påsarna för att inviga dom för sitt nya boende, mitt hem. Jag har flera kvar, jag tar det pö om pö och njuter av vinet och att det är lilla julafton igen.
Jag är tacksam. Likväl som att jag känner att det är skönt att julen är över så känner jag också lugn och behag. Den enda som fattades var min kära pappa som nog såg ner på oss från sin grymt häftiga bil i himlen med en god, kall öl i handen, önskande oss en fridfull tid, en tid där det är så påtagligt vem man har närmast. Jag hoppas att lilla pappa fick en fin jul däruppe bland änglar och gamla vänner, och att han var glad för att hans "tjejer" var under samma tak och hade roligt.

Jag önskar er en god fortsättning och jag visar er alla fina klappar imorgon, så stay tuned!

På bilderna ser ni vackra mamma och den mörka skönheten som är min "Lill Sis", morfar, vår gran, vårt uppdukade bord och vår söta kisse Pepsi. Observera den jättelånga hunden från SIA som min syster fick, som Pepsi inte var lika förtjust i som syster Cilla. Porslinsljustaken och servisen kommer från Fyrklöverns Disneykollektion som vi alla är vansinnigt förtjusta i. I år åt jag ur tallrikarna som gestaltar Snövit när hon sjunger om att möta den fagra prinsen...




December 10


It is better to have loved and lost, than never to have loved at all.
*
Det är bättre att ha älskat och förlorat, än att inte ha älskat alls.

 

 

 


December 9

A bell is not a bell
until someone rings it,
a song is not a song
until someone sings it.

Love wasn't put
in the heart to stay,
for love isn't love
'til you give it away.

 

 

 


December 8



To the world you may be just one person, but to one person you may be the world.
*
För världen är du kanske bara en person, men för en person kanske du är hela världen.




The closest thing to crazy



Jag tänkte stanna upp en kort sekund i städningen och dela med mig av en låt som jag gillar extra mycket nu.
Katie Meluas söta röst till melodin är underbar och texten känns uppfriskande, det är givetvis en låt om kärlek, som jag antar att de flesta av oss har någon att knyta den till.
Jag har självklart mina egna tankar när denna låt spelas, vad skulle vi göra utan musik som väcker minnen och känslor?
Nu ska jag lyssna vidare och fortsätta min städturné. See you soon!





What is love?



Jag är gammal nog att ha haft en del förhållanden bakom mig, tyvärr inga vidare lyckade sådana, annars hade detta inlägg sett annorlunda ut, men det är lustigt hur det aldrig går som man har tänkt. Vad är kärlek och när vet vi att vi älskar? Alla har vi olika erfarenheter, dom formar oss och ger oss den utgångspunkten vi har när vi inleder något nytt. Något som jag har lärt mig är att kärleken mellan två personer är oerhört komplex, ingen enkel match att erövra ett hjärta och våga öppna våra egna.
Tänk om det vore så enkelt som att dricka en brygd eller att bli träffad av amors pilar och sen leva lyckliga i alla våra dagar, vägra låta livet hända oss och spräcka bubblan vi befinner oss i som kan hota vår kärlek.
Så mycket musik och texter, poesi och böcker det har skrivits om detta fenomen som drabbar oss förr eller senare och lämnar svarta hål i våra hjärtan och själar om det inte går som vi hade hoppats. Det finns endast ett fåtal saker som gör lika ont som att förlora en älskad person, även om vi vet att han/hon finns kvar i livet men väljer att gå vidare utan oss, av olika och ibland oförklariga orsaker.
Julen är kärlekens högtid, i tre dagar är vi humana och kärleksfulla mot varann, vi lever i diplomati, vi förlåter och ger varann en ny chans. Min fråga är; varför är vi inte lika humana när högtiden är över och vardagen härjar? Kärlekens låga brinner svagare och vårt tålamod tryter, varför inte leva i harmoni årets alla andra dagar, varför vänta på miraklet som vi unnar oss enbart några enstaka dagar per år?
Alla vill ha en fridfull jul, vi vill klä upp oss och dra ett sträck över allt som har hänt under året som gjort oss illa. Familjer och vänner samlas, kärleken är mer uttalad och ingen vill bråka under julen. Det är som att hela världen håller andan under några dagar och sen går allt vidare i samma takt när det är över. Vi önskar varann och oss själva ett gott nytt år med nya möjligheter, nya mål och framgång, men sen då?
Kärleken är svår vare sig vi har julen eller ej, vårt tålamod testas och vi slåss ständigt med andras negativitet, utbrott och våra egna svaga sidor. Jag skulle vilja slå ett slag för att vi gör allt som står i vår makt för att behålla känslan vi har kring jul som vissa förbereder sig för månader i förväg. Vi bakar, handlar, tänder ljus och planerar för hur vi kan överraska dom vi älskar, varför inte behålla känslan och låta lågan leva vidare, långt in på det nya året, helst till nästa jul?
Relationer tar slut, kärleken tar slut, men det finns fall då vi kan slåss för att få behålla känslan och älska villkorslöst. Så, vad är kärlek? Den frågan har lika många svar som det finns människor på vår jord, just därför är det så viktigt att anamma den egna betydelsen och leva som vi lär.
Drömmen är att hitta den personen jag vill bli gammal med, som vill se mig åldras år efter år och som jag kan hålla traditionerna med. Detta är ett uppdrag som kan tyckas omöjligt, men jag vill gärna se att det blir till verklighet. Det allra första vi behöver göra är att rädda dom relationerna vi har, vare sig det är en vän eller en kärlek, ta hand om det vi har och i och med det ta hand om oss själva. Kärlek föder kärlek, lust föder lust,  så låt oss behålla gnistran från alla tomtebloss långt in på det nya året. Ta hand om varann. Saknaden efter det man har förlorat är mycket svårare att handskas med än att vara givmild och kärleksfull varje dag.






The Coco Quote









Psst....


Jag vill bara viska till alla där ute att det finns en smak som alla kvinnor behöver uppleva. Det är smaken av macarones. När läpparna nuddar det sköra och spröda skalet, när tänderna smälter igenom och tungan får uppleva den utsökta smaken av denna ljuvliga fyllning upplevs klimax.  Doften, färgen och smaken utgör den ultimata njutningen för alla kvinnor. Vem behöver män när vi har dessa godsaker att frossa i? Jag har hela fyra stycken kvar innan denna lass av macarones förflyttas till den ljuva historien. Men bara till nästa gång. Jag hade oturen att behöva äta alla ikväll (det är ju så synd om mig), för imorgon väntar nog en resa till skogarna och nomadlivet. Jag får sitta uppe så länge jag orkar och njuta av vinet och dom sista älskade delikatesserna innan jag beger mig ut på en resa i avskalat format. Inget extravagant, inga smaksensationer, inga större upplevelser, bara skog, snö och skog, har jag sagt skog (?) så långt ögat når. Vila och lugn förhoppningsvis är min önskan.
Men innan den karusellen drar igång är det några pastelldrömmar kvar och så är även saften och sötman från den ädla druvan, vindruvan.
Mon bien-aimé, viens á moi... Min älskade, kom till mig...

What is love without trust?



Funderingarna kryllar i mitt huvud när jag ställer frågan: Är det möjligt, kan man älska en person utan att lita på densamma? När jag efter mycket tankar då jag jag har vridit allt på sin spets svarar, blir svaret ett blankt: nej.
Förtroende och att lita på någon måste givetvis förtjänas, det är jag helt ense med. Men sen då? När man inte har gjort annat än att bevisat att man är en person som är värd att älskas full ut och få den respekten man förtjänar genom att också få förtroendet? Min mening är att man absolut inte kan älska fullt ut om man inte litar på personen man säger sig älska. Då har man en osynlig sköld som kapslar in våra känslor, för att vi hela tiden är beredda på att få våra hjärtan trampade på och krossade. Och gissa vad, även om vi har haft denna sköld så blir vi i slutändan lika sårade. Det enda som kommer till vår räddning då, eventuellt, är den där meningen "vad var det jag sa" som våra hjärtan sårat försöker att förmedla.
Det är inte kärlek, inte en djup sådan i alla fall. Enligt mig går kärleken ut på att ge sig hän alla sina känslor och fördjupa sig i sitt hjärtas utvalda. Det är när vi litar på denna människa och blottar vår egen sårbarhet som vi älskar djupt. Det är när vi är redo att gå "all in" för personen vi har valt.
Att älska är smärtsamt, ingen kan säga emot mig där. Ändå ger vi oss in i nya äventyr och låter oss utsättas för detta underbara fenomen som väcker själar till liv och får oss att blomma ut i lycka.
Vad är kärlek utan förtroende? Om vi maskerar våra hjärtan sätter vi därmed gränsen för hur djupt personen får komma. - Jag älskar dig hit, men inte längre.
Alla har vi sår. Jag har ett stort, och jag vet inte om det någonsin kommer att läka. Men (!), om vi nu bestämmer oss för att ge oss ut i känslovärlden måste vi vara ärliga mot oss själva och även mot den personen vi väljer att fördjupa oss i. Ärligheten, enligt mig bottnar i att inse och fråga sig själv: -Är jag verkligen redo för detta? När vi ärligt besvarar frågan sätter vi upp förutsättningarna för vår nästkommande relation, och vår hjärtas utvalda måste godta avtalsvillkoren. Accepteras den så är det fritt fram antar jag, man är sin egen herre och bestämmer fritt över sitt liv.
Jag tänker dock aldrig acceptera att inte bli betrodd och hela tiden ha den maskeringstejpen på hjärtan omkring mig. Jag har maskerat mitt själv, och jag vet att det behövs underverk för att jag ska lossa på tejpen inför någon igen. Dock så letar jag heller inte efter nya äventyr. Den dagen, om den nu kommer, att jag finner lust till att älska igen och ser att jag verkligen kan göra det, tänker jag avmaskera allt. Om jag går in i något nytt kan det inte finnas några hinder, osynliga skölder eller bubblor som ska hindra mig från att lita på mitt hjärtas objekt.
Ger man sig in i den smärtsamma leken, får man leken tåla och omfamna kärleken som vi ska vara tacksamma för. Äkta kärlek växer inte på träd, det är ett evigt givande och tagande.
I slutändan, om vi inte litar på någon så litar vi heller inte på oss själva. För att få ta del av det världen erbjuder oss, det våra hjärtan bjuder oss på samt den fantastiska känslovärld som kan sluka oss och göra oss till bättre människor, måste vi ge något tillbaka. Det är svårt och smärtsamt, men det handlar om att öppna upp sitt hjärta på vid gavel. Det är det fina i kråksången, give, and you shall recieve.


The Carrie Quote


Father´s Day



Dad...so many images come to mind
whenever I speak your name;
It seems without you in my life
things have never been the same.

What happened to those lazy days
when I was just a child;
When my life was consumed in you
in your love, and in your smile.

What happened to all those times
when I always looked to you;
No matter what happened in my life
you could make my gray skies blue.

Dad, some days I hear your voice
and turn to see your face;
Yet in my turning...it seems
the sound has been erased.

Dad, who will I turn to for answers
when life does not make sense;
Who will be there to hold me close
when the pieces just don't fit.

Oh, Dad, if I could turn back time
and once more hear your voice;
I'd tell you that out of all the dads
you would still be my choice.

Please always know I love you
and no one can take your place;
Years may come and go
but your memory will never be erased.

Today, Jesus, as You are listening
in your home above;
Would you go and find my dad
and give him all my love.

 

 


Immortal Beloved



Though still in bed, my thoughts go out to you, my Immortal Beloved, now and then joyfully, then sadly, waiting to learn whether or not fate will hear us - I can live only wholly with you or not at all - Yes, I am resolved to wander so long away from you until I can fly to your arms and say that I am really at home with you, and can send my soul enwrapped in you into the land of spirits - Yes, unhappily it must be so - You will be the more contained since you know my fidelity to you. No one else can ever possess my heart - never - never - Oh God, why must one be parted from one whom one so loves. And yet my life in V is now a wretched life - Your love makes me at once the happiest and the unhappiest of men - At my age I need a steady, quiet life - can that be so in our connection? My angel, I have just been told that the mailcoach goes every day - therefore I must close at once so that you may receive the letter at once - Be calm, only by a calm consideration of our existence can we achieve our purpose to live together - Be calm - love me - today - yesterday - what tearful longings for you - you - you - my life - my all - farewell. Oh continue to love me - never misjudge the most faithful heart of your beloved.
Ever thine
Ever mine
Ever ours

Det här brevet är skrivet av Ludvig van Beethoven till sin kärlek Antoine Brentano ca 1812. Läs brevet och känn orden lyfta och träffa dig i hjärtat. Kärleksbrev som denna skrivs inte längre men jag uppmanar er alla att fatta en penna, ta fram ett papper och skriv några kärlekens ord till den du älskar. Fäst den i matlådan eller tandborsten,  lägg den på kudden eller posta den och se kärleken studsa tillbaka till dig likt solens strålar från det lugnaste av vatten.

The Monologue Of Our Lifetime



I´m looking for love. Real love. Ridiculous, inconvenient, consuming, can´t-live-without-each-other-love.

A simple dream of all women. Worldwide. Always and forever.




Hon är en stilfull och ELEGANT kvinna med en vilja av stål, så skulle jag beskriva henne.
Hon har ett djup som präglas av ett förflutet, hon har insikt om sig själv och om livet.
Att få vara en kvinna och vara KVINNLIG är det bästa hon vet.
Du ser henne alltid i höga klackar, gå med bestämda steg efter hennes upsatta mål.
Hon har värme i hennes UTSTRÅLNING, hennes ögon skvallrar alltid om dagsformen.
En stor potion humor och ett ljudligt SKRATT, och du vet att hon är nära.
Hon slukar MODE och INREDNING, det är hennes största PASSION.
Vackra ting ger henne lust. Vackra ord ger henne LUGN.
Hon belyser ämnen som ger tyngd och återspeglar hennes personlighet och innersta TANKAR. Det bjuder hon alla på som vill veta.
Hon har haft ett tufft liv, och hon har insett sina begränsningar.
LIVSNJUTARE som hon är vill hon lära ut att njuta av nuet, att se det man har och GLÄDJAS.
Glädjas åt andra, le åt andra och vara POSITIV.

I hennes blogg får ni följa hennes passioner i livet, men också hennes inre.
Xxx


RSS 2.0
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...