Chanel In My Drawer

I denna vackra, historiska och förförande storstad, Europas bultande hjärta är jag född. Det var här mitt hjärta slog för första gången, och det var här det ungerska språket lämnade mina läppar för första gången när jag gav min röst en mening på mitt modersmål.

Det är en vacker och gammal stad med en förtrollande charm och utstrålning som jag längtar tillbaka till oftare än jag vågar erkänna. Jag drömmer om att promenera längst banken av Donau en vacker och ljummen vårdag med en färsk och välsaltad kringla i handen för att hitta närmaste bänk och slå mig ner för att ta in storheten som denna stad har välsignats med. Jag öppnar min papperpåse som den gamla tanten gav mig på torget och hittar vindruvor stora som plommon samt en flaska vitt vin vars innehåll jag häller upp i ett plastglas och avnjuter medans jag ser ut över broarna och kullarna på den grönt prunkande Buda-sidan.
När jag har mättat själen med den vackra utsikten tar jag mig till ett konditori och frossar bland bakelser och andas in innerstadens berusande myller och avgaser. Timmarna går långsamt och det känns som att tiden står stilla. Historien finns i varje gatusten och husvägg, och mitt hjärta slår i takt med mina steg där jag går gata upp och aveny ner och känner lyckan sprida sig till varje cell i min kropp.

Som jag längtar att få återse min älskade hemstad.