Chanel In My Drawer

Från vänster Sheela, Dijana och Farinaz

Sheela och jag

Jag, Farinaz och Dijana

På fredag kväll kommer dessa härliga och vackra tjejer hem till mig tillsammans med en äkta man, en pojkvän och en trebent hund vid namn Lejla. Jag blir alltid på topp när vi tjejer ses, vi har så vansinnigt roligt tillsammans när våra personligheter möts och vinet flödar. Håll i hatten för jag ska nämligen förbereda mat till hela gänget också, och med tanke på att jag har svårigheter att koka tevatten tidvis kan det bli en mycket intressant tillställning.

Min stora balkong ska fyllas till bredden med leenden, värme, hjärtfyllda skratt och skålande i iskall rosé och förhoppningsvis något ätbart. Jag är inte gjord för att stå i köket, men jag ska försöka överträffa mig själv nu när jag får fullt hus av dessa mina älskade väninnor & company.

Dessa vackra, intressanta, intelligenta, sensuella och beresta kvinnorna har alla sitt ursprung utanför Sverige likt jag själv, och under årens lopp som vi har umgåtts har vi svetsats samman till en liten familj som jag är mycket stolt över att få vara delaktig i. Jag måste faktiskt erkänna att jag aldrig under min uppväxt haft denna gemenskap med kvinnor då jag har skytt hönsgården och falskheten som ofta finns kvinnor emellan. I vår grupp finns inget sånt, vi både accepterar och respekterar varann som vi är och ingen försöker ändra på någon annan. Resultatet av detta är att vi kan vara oss själva till hundra procent, vi tävlar inte varann emellan och vi gläds åt varann i alla lägen. Med andra ord är vi en grupp som lägger all vår energi och fokus på att alltid ha roligt tillsammans.

Just nu ber jag till vädergudarna för att slippa både regn och kyla på kvällen så att vi kan vara ute och njuta sådär som bara vi kan. Vid sidan av denna bön ska jag bläddra bland recept och förslag, och klura ut vad jag ska ordna till morgondagen i matväg, ja vad ska jag säga, jag är en tidsoptimist. Jag hinner... hoppas jag!