Chanel In My Drawer

Jag ligger efter som bara den med att blogga, jag har varit ute och rest igen och jag har nog aldrig haft en sån helvetes resa som jag hade idag. En resa som skulle ha varat i två timmars relativt smärtfritt tuffande, resulterade i hela fem timmars mardröm med kyla och att jag som kronan på verket svimmar när resan nästan är över på min sista anslutning, på bussen hem. En kvinna var snäll nog att ta emot mig annars hade min kritvita PEAK jacka varit färgad av allt som bussgolvet har varit med om hela dagen. Hon stod och ringde 112 medans hon såg att allt blod bara försvann från mitt huvud och jag skakade som ett asplöv. På ett endaste trångt säte gjorde hon plats för mig och försökte skaka liv i mig. Inte en kotte mer på den fullsatta bussen gjorde ett smack. Helt otroligt. Busschauffören som är min före detta granne bara log med halvöppna ögon (han ser alltid drogad ut) och sa lååångsamt; -"Tänk att du alltid springer, må värmen vara med dig". Vilken idiot. Där halvligger jag i en kvinnas famn, utan att veta vad jag heter och tror att jag ska dö och han bara flinar.

Resan började med att mitt tåg var 2 timmar försenat och det var tydligen inget mot vad de andra tågen var, så efter min grimage när jag kommer fram i kassan står två SJ människor och slår sina kloka huvuden ihop om hur jag ska ta mig hem, när de beslutar att: Såhär gör vi! Du tar tåget till Katrineholm och där har du 9 minuter på dig att byta tåg mot Västerås. Ja man tackar, jag skulle vara hemma en halvtimme senare än ordinarie tåg, istället för två timmar. Kalas!

Nja, så lätt gick det ju inte, tåget bytte lok och åkte 10 minuter sent vilket innebar att jag skulle hinna fram i grevens tid innan mitt nästa tåg gick. Jag pesenterade mitt dilemma till den brunbrända och mycket utvilade konduktören som måste ha kommit från semestern bara en halvtimme innan tåget gick, som säger: - "Ingen fara, jag fixar det och meddelar att du ska ansluta med det tåget. Jag återkommer!" Men puss på dig, tänkte jag nästan högt. Ja, han återkom aldrig utan presenterar nästa stopp med en glad klang, utan att komma ihåg att det sitter en stackare som ska med ett tåg. Jag springer allt jag orkar upp och ner för plattformar med bagage, men centralen är lika tom som konduktörens huvud. Inget jävla skittåg, borta! Jag kravlar bort med mitt pack till stationsbyggnaden där jag får en ny biljett en hel timme senare. Tack, vad snällt...

Väl på det nya tåget mot Västerås, som i sin tur också var sen åker vi alla, trötta och frusna när tåget stannar mitt i ingenstans. "-Ja mina damer och herrar, det är något fel på tåget, vi återkommer när problemet är löst, OM vi kan fixa det." Helt ärligt, vid det laget kände jag mig som Kalle Anka i julprogrammet när den där fula fågeln gör honom till ett psykfall och han bara bubblar med munnen.

Jag är i alla fall hemma nu, helt slut, stelfrusen och mörbultad. Om jag ser ett förbannat tåg igen så slänger jag mig framför den. Den vackra rösten som glatt ropar ut: "-Meddelande om försening på regionaltåg 175 från Göteborg mot...." kommer eka i mitt huvud hela natten...