Chanel In My Drawer

Jag älskar kostymfilmer, och genrens okrönta drottning är utan tvekan Gone with the Wind. Jag vet inte hur många gånger jag har sett den, men varje gång känns det som att det är första gången. Jag har en obeskrivlig fascination av "the leading Lady", allas vår Vivien Leigh. Hennes sätt att spela denna bortskämda överklassdam i den forna södern är helt bedårande. Hon är envis som få, hysterisk i sitt sätt att vara, men inte mer än vad den  tidens män och omgivning förväntade sig. Men hon är också stark som få. Hennes vilja av stål får henne dit hon vill, även om det inte ger henne den hon drömmer om, hennes hjärtas älskade Ashley. Hennes kvinnlighet och list är helt otroligt avundsvärd och i några minuter önskar jag att jag kunde vara en dam i forna södern med Katie Scarlett som min bästa väninna.
Icke att förglömma är den stiliga, självgoda och ibland ack så råa Rhett Butler. Varje kvinnas dröm är att bli "swept away" av denna manliga gentleman som vet vad han vill. Fullkomligt orädd och kaxig, välställd och arrogant.
Jag satt på tåget under min resa och kollade på denna film, alla som klev av och på måste ha sett att jag bara log. Jag försvann drömmande in i denna underbara värld av äkta kvinnor och starka män, underbart vackra klänningar, ärbar kroppsföring, integritet och stolthet in till det sista andetaget. Jag har fortfarande inte kollat klart, det är nu Scarlett ska sy sin historiska klänning av dom vackra gröna sammetsgardinerna som hänger i ett av de före detta pampiga rummen de hade på Tara, innan Norstatarna förstörde allt. Hon ska besöka Rhett igen...
Så nu sitter jag med ett glas rött och väntar med spänning på fortsättningen av denna underbara historia. Sist jag såg Scarlett stod hon på fältet mot en blodröd solnedgång svära vid Gud att hon aldrig ska gå hungrig igen...