Chanel In My Drawer

Nu har jag fått bilderna från sötaste Sheela som togs på vår senaste tjejkväll på Å. Som vanligt så satt vi fyra och pratade en massa om vad som hade hänt den sista tiden, en ren uppdatering med stundtals ganska kryddstarka inlägg. Borden som är närmast oss har alltid lika kul åt det vi pratar om har vi märkt, då vi har en underbar men ibland lika oblyg Farinaz i vårt sällskap som gärna upprepar vad som har sagts i ren chock i en decibell som ungår få. Ogenerat flyger ord och meningar kors och tvärs över vårat bord, vi är så vana vid det här laget att vi faktiskt inte vill sjunka ner under bordet och gömma oss längre. Några menande blickar, eller snarare himlande ögon ha vi ju, men sen skrattar vi så högt att vi nästan rasar av stolen.
Jag hade själv en hel del att berätta senast, av nån anledning har jag alltid det, och denna bild togs när jag laddade inför att delge mina senaste bravader till tre otåliga tjejer. Roligt hade vi, den tapenad som Fifi bad påfyllning på var en mördare. Jag har aldrig ätit så mycket vitlök, det har nog ingen av oss och det lustiga med det hela var att halva gänget tog bort löken ur sina maträtter, ingen ville ju ha en andedräkt som mördar vampyrer. Ja, det lyckades ju mindre bra när redan tapenaden utgjorde den risken.
Jag längtar till nästa gång vi ses, vi har födelsedagar som kommer upp nu som självklart ska firas! I väntan på när vi kan dra ihop gänget igen så lever vi våra liv och samlar nya erfarenheter som vi kan berätta för varann  högljudt och ogenerat över några glas vin.