The darkness
Jag har hamnat i ett ändlöst mörker. Jag har varit så otroligt trött så länge nu, jag är helt orkeslös, svag, frusen och det enda jag vill göra är att sova. Igår blev det inga inlägg för er kära läsare, jag är hemskt ledsen för det, men när jag satte mig framför datorn så blev jag helt paralyserad. Jag fick inte fram ett ord. Jag är fullkomligt helt slut och jag kan inte riktigt begripa varför. Jag går omkring hemma som ett spöke, blek och seg.
Jag antar att vädret och vårt klimat gör sitt, vintern kom enligt min mening lite väl snabbt, det fanns ingen förvarning utan skedde nästan som ett knapptryck från högre makter. "Nu så jordbor, nu ska ni på känna på mörkret och kylan. Jag sätter på den: NU. Åh stackare, var ni inte med? Det skiter väl jag i..."
Jag avskyr vintern. Att sitta och frysa är inte min melodi. Förra året hade jag så kallt i mitt kök att jag var tvungen att sätta på ugnen och ösa på full bakvärme, med öppen lucka. Billig och bra uppvärmning.
Jag drack nyss en kopp värmande Yogi te, alla som känner till märket vet att till varje tepåse medföljer visdomsord, eller vackra meditativa texter som ska få oss att må bra. Idag när jag öppnade mitt rosen-te stod det: "Let people bask in your radiance och sunshine". Jag höll på att ramla baklänges av skratt. Jag ska alltså låta folk bada i min utstrålning och solsken. Nja, kanske inte idag va? Jag känner att min utstrålning har fått sig några blåmärken den sista tiden och solskenet tänker jag inte ens bemöta med ett svar.
Jag vill bara packa väskan och åka bort någonstans där jag kan ladda batterierna. Dom är fullkomligt urladdade och piper varning varje gång jag separerar mig från sängen.
Jag känner hur putt jag låter, nästan sarkastisk och negativ. Jag vill ju vara positiv, men jag fryser. Det spelar ingen roll hur mycket jag tar på mig, dessutom har jag mina fossingar i direktkontakt med ett varmt element när jag sitter och skriver. Jag sitter ju framför ett fönster där värmen från elementet borde värma mig, men jag fryser likväl. Det sitter i kroppen, långt inne vid benen.
Så nu har jag förklarat varför jag inte fick ner ett ord igår, jag ska bättra mig. Förhoppningsvis skingras mörkret snart och jag kan låta er bada i min utstrålning som ska skina så starkt att ni får ha solglasögonen i beredskap. Framtills dess drar jag min svarta pälsfilt över huvudet och låter kroppen vila.
Jag antar att vädret och vårt klimat gör sitt, vintern kom enligt min mening lite väl snabbt, det fanns ingen förvarning utan skedde nästan som ett knapptryck från högre makter. "Nu så jordbor, nu ska ni på känna på mörkret och kylan. Jag sätter på den: NU. Åh stackare, var ni inte med? Det skiter väl jag i..."
Jag avskyr vintern. Att sitta och frysa är inte min melodi. Förra året hade jag så kallt i mitt kök att jag var tvungen att sätta på ugnen och ösa på full bakvärme, med öppen lucka. Billig och bra uppvärmning.
Jag drack nyss en kopp värmande Yogi te, alla som känner till märket vet att till varje tepåse medföljer visdomsord, eller vackra meditativa texter som ska få oss att må bra. Idag när jag öppnade mitt rosen-te stod det: "Let people bask in your radiance och sunshine". Jag höll på att ramla baklänges av skratt. Jag ska alltså låta folk bada i min utstrålning och solsken. Nja, kanske inte idag va? Jag känner att min utstrålning har fått sig några blåmärken den sista tiden och solskenet tänker jag inte ens bemöta med ett svar.
Jag vill bara packa väskan och åka bort någonstans där jag kan ladda batterierna. Dom är fullkomligt urladdade och piper varning varje gång jag separerar mig från sängen.
Jag känner hur putt jag låter, nästan sarkastisk och negativ. Jag vill ju vara positiv, men jag fryser. Det spelar ingen roll hur mycket jag tar på mig, dessutom har jag mina fossingar i direktkontakt med ett varmt element när jag sitter och skriver. Jag sitter ju framför ett fönster där värmen från elementet borde värma mig, men jag fryser likväl. Det sitter i kroppen, långt inne vid benen.
Så nu har jag förklarat varför jag inte fick ner ett ord igår, jag ska bättra mig. Förhoppningsvis skingras mörkret snart och jag kan låta er bada i min utstrålning som ska skina så starkt att ni får ha solglasögonen i beredskap. Framtills dess drar jag min svarta pälsfilt över huvudet och låter kroppen vila.
Kommentarer
Trackback
