Happy New Year!
Jag önskar alla ett gott nytt år med hälsa och välgång, nya upplevelser och nya möjligheter. Det här nyåret tillbringar jag hemma, ensam, men jag valde det själv. Jag hade visserligen inte mycket att välja på men på nåt sätt så kände jag inte för att göra något alls.
Jag hoppas att alla ni därute har en underbar kväll och att ni följer med mig och min blogg under det nya året som förhoppningsvis blir ett bättre år än den jag lämnar bakom mig.
Nyårslöften ska göras vid tolvslaget och jag ska göra mitt allra bästa för att hålla dom löfterna jag ger.
Återigen, ett gott nytt år till Er alla och tack för att ni har följt med mig under dom redan 3 månader som bloggen har varit igång. Nytt år imorgon, nya inlägg och en ny början.
Ha en underbar kväll!
Jag hoppas att alla ni därute har en underbar kväll och att ni följer med mig och min blogg under det nya året som förhoppningsvis blir ett bättre år än den jag lämnar bakom mig.
Nyårslöften ska göras vid tolvslaget och jag ska göra mitt allra bästa för att hålla dom löfterna jag ger.
Återigen, ett gott nytt år till Er alla och tack för att ni har följt med mig under dom redan 3 månader som bloggen har varit igång. Nytt år imorgon, nya inlägg och en ny början.
Ha en underbar kväll!
Christmas gifts
Det enda jag har gjort sen jag kom hem från Eskilstuna är i princip bara att packa upp och pyssla om mitt hem. Min tur till Plantagen igår blev en flopp, då alla deras orchidéer såg ut som att de åkt en tur i en tumlare eller som att jag hade hunnit döda dom 4 ggr om. Det blev alltså ingen blomma igår, dock så var jag på stan idag och ordnade både blomma och lite annat som jag ville ha klart. Under julen samlade jag ihop en del gamla bilder som jag fick inscannat och som jag idag har framkallat. Flera timmar gick åt att arrangera bilderna i ramar, klippa, passa in och montera. Det var mysigt att äntligen ha fått till mina fina och dyrbara ramar som har gapat tomma sedan den här tiden förra året. Vissa bilder fick jag leta länge efter, som bilden på min pappa när han var en skolpojke. Jag hade visst lagt allt i hans låda där jag har allt smått som är hans, som hans slips, glasögon mm. Jag har inte varit i närheten av den lådan på mycket länge... Nu fick bilden där han är 13 år pryda en ram från Lene Bjerre bland andra betydelsefulla bilder.
Jag har ju en ny orchidé, en butik i en av våra många varuhus hade utförsäljning och där hittade jag den fina orchidén, inte speciellt billigt får jag dock tillägga. En vän till mig hade tipsat om utförsäljningen, vilket var bra, men dom hade kunnat sänka priserna ytterligare tycker jag...
Denna gång ska jag vara extra nogrann med att vårda den, jag vill att den ska leva länge och pryda mitt skrivbord.
Jag fick fina julklappar i år, på bilderna överst har jag lagt ihop de vackra tingen, boken FASHION som jag längtat efter, en bok av Manolo Blahniks skisser över hans vackra sko-skapelser, glasläppen från Åsa Jungnelius för Kosta Boda, en japansk kinomo med vacker brodyr, silverlåda för hemligheter från Day Birger et Mikkelsen, en ståtlig karaff i glas från Olsson & Jensen, en vacker dagbok från Papeblanks i väldigt hög kvalitet samt en söt hjärtformad ring i rosa strass från Rock by Sweden. Jag hoppas att jag inte har glömt något. Tack Sis och Mom samt Morfar för den exeptionellt vackra lådan!
Observera bilden där jag har fotat 2 hyacinter, håll i er, det är jag som egenhändigt har gjort dessa arrangemang! Otroligt va? Nu väntar jag bara på att de ska slå ut och sprida en söt och underbar doft i lägenheten.
Nu är det dags att njuta av allt detta innan läggdags, ett stort trött måln svävar ovanför mig och vägrar ge sig iväg. Ha en skön kväll, den näst sista för året 2010.
Jag har ju en ny orchidé, en butik i en av våra många varuhus hade utförsäljning och där hittade jag den fina orchidén, inte speciellt billigt får jag dock tillägga. En vän till mig hade tipsat om utförsäljningen, vilket var bra, men dom hade kunnat sänka priserna ytterligare tycker jag...
Denna gång ska jag vara extra nogrann med att vårda den, jag vill att den ska leva länge och pryda mitt skrivbord.
Jag fick fina julklappar i år, på bilderna överst har jag lagt ihop de vackra tingen, boken FASHION som jag längtat efter, en bok av Manolo Blahniks skisser över hans vackra sko-skapelser, glasläppen från Åsa Jungnelius för Kosta Boda, en japansk kinomo med vacker brodyr, silverlåda för hemligheter från Day Birger et Mikkelsen, en ståtlig karaff i glas från Olsson & Jensen, en vacker dagbok från Papeblanks i väldigt hög kvalitet samt en söt hjärtformad ring i rosa strass från Rock by Sweden. Jag hoppas att jag inte har glömt något. Tack Sis och Mom samt Morfar för den exeptionellt vackra lådan!
Observera bilden där jag har fotat 2 hyacinter, håll i er, det är jag som egenhändigt har gjort dessa arrangemang! Otroligt va? Nu väntar jag bara på att de ska slå ut och sprida en söt och underbar doft i lägenheten.
Nu är det dags att njuta av allt detta innan läggdags, ett stort trött måln svävar ovanför mig och vägrar ge sig iväg. Ha en skön kväll, den näst sista för året 2010.
It´s time again...
Efter alla upplivningsförsök av min förra orchidé gav jag upp och nu ligger den på nån komposthög, frusen och livlös. Det är dags igen att ge mig ut till en blomaffär för att se om jag kan hitta en ny kandidat som kan pryda mitt skrivbord som jag tillbringar så mycket tid vid. Jag måste ha en blomma som pryder sin plats i den stora silverskålen i glas, denna plats är kreativitetens centrum.
Nu ska jag pälsa på mig och ta en rask promenad ut i kylan.
Nu ska jag pälsa på mig och ta en rask promenad ut i kylan.
Our Dad
Thank you for the laughter,
For the good times that we share,
Thanks for always listening,
For trying to be fair.
Thank you for your comfort,
When things are going bad,
Thank you for the shoulder,
To cry on when I'm sad.
This poem is a reminder that
All my life through,
I'll be thanking Heaven
For a Special Dad like you."
My grief...
Don't tell me that you understand, don't tell me that you know,
Don't tell me that I will survive, how I will surely grow.
Don't tell me this is just a test, that I am truly blessed,
That I am chosen for this task, apart from all the rest.
Don't come at me with answers that can only come from me,
Don't tell me how my grief will pass, that I will soon be free.
Don't stand in pious judgment of the bonds I must untie,
Don't tell me how to suffer, don't tell me how to cry.
My life is filled with selfishness, my pain is all I see,
But I need you, I need your love, unconditionally.
Accept me in my ups and downs, I need someone to share,
Just hold my hand and let me cry, and say,
"My friend, I really do care."
My Dad did pass away, but maybe you can eaze my pain.
The Coco Quote
The missing T
Inte nog med att jag hällde vatten på min kära dator i dagarna, på julafton så åkte en av mina julklappar gjord av solidt glas ner och krossade mitt tagentbord som blottade sig vid sidan av soffan. Julmusiken anandes ur högtalarna framtills alla mina redan öppnade klappar åkte ner från soffan och rakt på datorn. Bokstaven T klarade sig inte, den har nu fått ligga bredvid datorn i några dagar efterlämnandes ett hål i tagentbordet som är högst irriterande. Vanligtvis skriver jag fort som attan, nu måste jag leta efter bokstaven som inte finns. Knappen är av, så gud vet vad jag ska göra med den för att få den att fungera igen... Dessutom har jag jobb som väntar på att bli klart där tagentbordet har en högst viktig roll... Vad göra? Ska man behöva byta hela tagentbordet? Jag behöver hjälp NU!
Suck och åter suck, tre är den ungerska sanningen, första var datorn som badade i vatten, andra är nu olyckan med julklappen som rasade och nu undrar jag bara, vad blir den tredje? Bevare mig väl, jag håller fingrar, tår och klor för att den "disaster area" som jag är numer inte ska förorsaka fler missöden. Pray with me...
Suck och åter suck, tre är den ungerska sanningen, första var datorn som badade i vatten, andra är nu olyckan med julklappen som rasade och nu undrar jag bara, vad blir den tredje? Bevare mig väl, jag håller fingrar, tår och klor för att den "disaster area" som jag är numer inte ska förorsaka fler missöden. Pray with me...
Piensa En Mi
Think of me...
Make sure that you are keep on walking...
Se till att du är rädd om dig och dom du har kär. En del ber till högre makter om att få uppleva en jul till, medans andra tar det för givet. Det är inte rättvist att vissa får uppleva allt medans andra rycks ifrån, så för guds skull, var glad att du kan uppleva ett till år med nya möjligheter och nya chanser.
Lev och älska. Tiden är så förbannat kort ändå. Var tacksam för det du har och försök att glädjas åt livets små glädjeämnen som sätter guldkant på våra liv.
Det här är en välmenad liten påminnelse om att leva här och nu. Inför ett nytt år kan vi alla sträva efter att bli bättre människor och vara tillfreds med det vi har. Om inte, se till att du får det du vill ha och låt ingen leva DITT liv och bestämma över dig och dina beslut.
Lev och älska. Tiden är så förbannat kort ändå. Var tacksam för det du har och försök att glädjas åt livets små glädjeämnen som sätter guldkant på våra liv.
Det här är en välmenad liten påminnelse om att leva här och nu. Inför ett nytt år kan vi alla sträva efter att bli bättre människor och vara tillfreds med det vi har. Om inte, se till att du får det du vill ha och låt ingen leva DITT liv och bestämma över dig och dina beslut.
My Christmas
Hej igen kära läsare! Jag har inte haft möjlighet att skriva tidigare, så jag tänkte med detsamma uppdatera er om hur min jul såg ut.
Det var en lugn julafton och tro det eller ej så hade jag en trevlig tågresa till Eskilstuna på julafton. Jag började prata med en elegant medelålders man som också skulle fira jul i E-tuna och vi åkte tillsammans efter att gemensamt ha jublat över att tåget var i tid. Mycket trevlig och rolig man, jag hade jättekul, när vi skiljdes åt vid våra skjuss ovanför trapporna vid centralen gav han mig en varm kram. Det var en mysig julkänsla som sped sig i min kropp, jag var på jättebra humör.
Min syster plockade upp mig och vi åkte hem till vår mamma där julen skulle firas.
Vi åt, skålade och hade trevligt tills vi var tvugna att viga vår fullständiga uppmärksamhet till Kalle Anka och hans vänner som vi varje år ser på med ett leende på läpparna. I 20 år har vi bott i Sverige och varje år är det en oförhandlingsbar detalj i vår julafton.
Efteråt delades klapparna ut, mycket skratt och mycket glädje blev det när papperet åkte av kartongerna. Pepsi, vår älskade kisse var med och firade jul med oss, hela tiden med full koll på vad det var vi gjorde. Slumrade han till så såg han irriterat på oss för att vi skrattade för högt. På nåt sätt så verkan han brås på mig...
Vår roliga och underbara Morfar hälsade på oss på annandagen och underhöll oss med hans oändliga historier om hur det var förr och hur bra han nu mådde efter en lång tids livshotande sjukdom. Det var sann livsglädje som sprudlade ur honom, och ur oss sprudlade kärleken till denna gamle man som är den mest underbara av alla.
På måndagen och tisdagen blev det några turer till stan och en skön stund promenerandes bland tusentals människor som önskade göra mellandagsfynd och var upptagna av ett febrilt bytande av icke tillfredställande presenter. Jag är jättenöjd med allt jag fick av tomten i år, jag visar er allt imorgon.
Just nu sitter jag med ett glas Rocca di Montemassi och knaprar på "kattungor" som är platta, avlångt formade mjölkchokladbitar från Ungern. Jag har tillbringat hela kvällen med att bara ta det lugnt, jag gjorde arrangemang av hyacinter, vaxpapper, bast och grönmossa och tog upp några klappar ur påsarna för att inviga dom för sitt nya boende, mitt hem. Jag har flera kvar, jag tar det pö om pö och njuter av vinet och att det är lilla julafton igen.
Jag är tacksam. Likväl som att jag känner att det är skönt att julen är över så känner jag också lugn och behag. Den enda som fattades var min kära pappa som nog såg ner på oss från sin grymt häftiga bil i himlen med en god, kall öl i handen, önskande oss en fridfull tid, en tid där det är så påtagligt vem man har närmast. Jag hoppas att lilla pappa fick en fin jul däruppe bland änglar och gamla vänner, och att han var glad för att hans "tjejer" var under samma tak och hade roligt.
Jag önskar er en god fortsättning och jag visar er alla fina klappar imorgon, så stay tuned!
På bilderna ser ni vackra mamma och den mörka skönheten som är min "Lill Sis", morfar, vår gran, vårt uppdukade bord och vår söta kisse Pepsi. Observera den jättelånga hunden från SIA som min syster fick, som Pepsi inte var lika förtjust i som syster Cilla. Porslinsljustaken och servisen kommer från Fyrklöverns Disneykollektion som vi alla är vansinnigt förtjusta i. I år åt jag ur tallrikarna som gestaltar Snövit när hon sjunger om att möta den fagra prinsen...
Det var en lugn julafton och tro det eller ej så hade jag en trevlig tågresa till Eskilstuna på julafton. Jag började prata med en elegant medelålders man som också skulle fira jul i E-tuna och vi åkte tillsammans efter att gemensamt ha jublat över att tåget var i tid. Mycket trevlig och rolig man, jag hade jättekul, när vi skiljdes åt vid våra skjuss ovanför trapporna vid centralen gav han mig en varm kram. Det var en mysig julkänsla som sped sig i min kropp, jag var på jättebra humör.
Min syster plockade upp mig och vi åkte hem till vår mamma där julen skulle firas.
Vi åt, skålade och hade trevligt tills vi var tvugna att viga vår fullständiga uppmärksamhet till Kalle Anka och hans vänner som vi varje år ser på med ett leende på läpparna. I 20 år har vi bott i Sverige och varje år är det en oförhandlingsbar detalj i vår julafton.
Efteråt delades klapparna ut, mycket skratt och mycket glädje blev det när papperet åkte av kartongerna. Pepsi, vår älskade kisse var med och firade jul med oss, hela tiden med full koll på vad det var vi gjorde. Slumrade han till så såg han irriterat på oss för att vi skrattade för högt. På nåt sätt så verkan han brås på mig...
Vår roliga och underbara Morfar hälsade på oss på annandagen och underhöll oss med hans oändliga historier om hur det var förr och hur bra han nu mådde efter en lång tids livshotande sjukdom. Det var sann livsglädje som sprudlade ur honom, och ur oss sprudlade kärleken till denna gamle man som är den mest underbara av alla.
På måndagen och tisdagen blev det några turer till stan och en skön stund promenerandes bland tusentals människor som önskade göra mellandagsfynd och var upptagna av ett febrilt bytande av icke tillfredställande presenter. Jag är jättenöjd med allt jag fick av tomten i år, jag visar er allt imorgon.
Just nu sitter jag med ett glas Rocca di Montemassi och knaprar på "kattungor" som är platta, avlångt formade mjölkchokladbitar från Ungern. Jag har tillbringat hela kvällen med att bara ta det lugnt, jag gjorde arrangemang av hyacinter, vaxpapper, bast och grönmossa och tog upp några klappar ur påsarna för att inviga dom för sitt nya boende, mitt hem. Jag har flera kvar, jag tar det pö om pö och njuter av vinet och att det är lilla julafton igen.
Jag är tacksam. Likväl som att jag känner att det är skönt att julen är över så känner jag också lugn och behag. Den enda som fattades var min kära pappa som nog såg ner på oss från sin grymt häftiga bil i himlen med en god, kall öl i handen, önskande oss en fridfull tid, en tid där det är så påtagligt vem man har närmast. Jag hoppas att lilla pappa fick en fin jul däruppe bland änglar och gamla vänner, och att han var glad för att hans "tjejer" var under samma tak och hade roligt.
Jag önskar er en god fortsättning och jag visar er alla fina klappar imorgon, så stay tuned!
På bilderna ser ni vackra mamma och den mörka skönheten som är min "Lill Sis", morfar, vår gran, vårt uppdukade bord och vår söta kisse Pepsi. Observera den jättelånga hunden från SIA som min syster fick, som Pepsi inte var lika förtjust i som syster Cilla. Porslinsljustaken och servisen kommer från Fyrklöverns Disneykollektion som vi alla är vansinnigt förtjusta i. I år åt jag ur tallrikarna som gestaltar Snövit när hon sjunger om att möta den fagra prinsen...
GOD JUL
NU börjar Kalle Anka och hans vänner att önska en god jul, och jag vill också därmed passa på att önska er alla en fröjdefull jul!
I wish you all a very merry Christmas!
Under the tree the gifts enthrall,
But the nicest present of them all
Is filling our thoughts with those who care,
Wanting our Christmas joy to share.
To you, whom we're often thinking of,
We send our holiday joy and love.
But the nicest present of them all
Is filling our thoughts with those who care,
Wanting our Christmas joy to share.
To you, whom we're often thinking of,
We send our holiday joy and love.
My heart stopped
Idag är jag något närmare döden än jag har varit tidigare när mitt hjärta stannade under ett par sekunder. Det var under städningen som jag skulle till att förkorta mitt liv när jag spillde vatten över min käraste ägodel, datorn. Det där med käraste tål ju att diskuteras, jag har ju trots allt en garderob som jag skulle rädda ett och annat i om det behövdes, men jisses vad rädd jag blev. Dammsugarslangen fladdrade över skrivbordet och över datorn när jag dammsög av lampskärmen i fönstret bakom. Helt plötsligt välter mitt Buddha-huvud i sten som jag har på bordet, på en fylld fattenflaska som i sin tur gav min dator ett bad. POFF! Där rök den! Klantarsel. Skärmen och hela datorn slocknade och dog. Efter att jag panikartat tagit upp datorn, vänt den upp och ner och skakat ur vattnet satte jag mig ner och stirrade. Jaha, vad gör jag nu? Försöka blåsa trort? Faktum var att jag inte såg nåt vatten, men det var bara inse, där inne simmade moderkortet, processorn och allt annat.
Jag testade att köra igång den med jämna mellanrum men det gick inte. Efter ett telefonsamtal, där jag lovade att jag skulle låta datorn vara tills imorgon satte jag dock på den en gång till. Trots att jag lovade, men jag hade inte kunnat sova annars. En gång till tänkte jag, sen låter jag den vara. Otroligt nog så startade den igång! 1,5 timme efter olyckan var jag på banan igen. Jag är bara så glad att det inte var vin eller kaffe mm.
Det var min kväll innan julafton, dock så hann jag städa så nu ska jag sätta mig och andas ut. Ska se en film innan jag somnar för att vakna upp och inse att det är julafton. Upp på tåget igen... Suck, tänk på mig om ni inte har nåt bättre för er, förhoppningsvis är jag framme innan Kalle Anka, det är något jag inte tänker förhandla om. När Benjamin syrsa tänder ljuset är det jul!
Jag testade att köra igång den med jämna mellanrum men det gick inte. Efter ett telefonsamtal, där jag lovade att jag skulle låta datorn vara tills imorgon satte jag dock på den en gång till. Trots att jag lovade, men jag hade inte kunnat sova annars. En gång till tänkte jag, sen låter jag den vara. Otroligt nog så startade den igång! 1,5 timme efter olyckan var jag på banan igen. Jag är bara så glad att det inte var vin eller kaffe mm.
Det var min kväll innan julafton, dock så hann jag städa så nu ska jag sätta mig och andas ut. Ska se en film innan jag somnar för att vakna upp och inse att det är julafton. Upp på tåget igen... Suck, tänk på mig om ni inte har nåt bättre för er, förhoppningsvis är jag framme innan Kalle Anka, det är något jag inte tänker förhandla om. När Benjamin syrsa tänder ljuset är det jul!
Tomorrow is the day
Jag kan ärligt säga att jag är helt slut nu. Jag har sprungit runt på stan, mina stövlar som jag klackade om blev som nya, och jag inhandlade de sista julklapparna ihop med 10.000 andra.
När jag kom hem tänkte jag att det skulle vara på sin plats om jag spelade dum, en aning i alla fall nere i tvättstugan som jag haffade när ingen dök upp efter 10 minuter. Väl när jag sorterar upp allt så sätts en nyckel i låset och där kommer grannen med en packning tvätt som var gigantisk. Hade jag haft utsläppt hår så hade jag säkert lekt med en lock samtidigt som jag blinkar med ögonen och låtsas som att jag inte fattar vad som händer. Ja, grannen var snäll, frågade dock om jag hade barn, av nån outgrundlig anledning så hade det varit mer ok att få några maskiner om jag hade haft ett par snoriga saker som springer runt. I vilket fall så kunde jag tvätta nästan allt, kruxet är att få allt tort, med nu är det mesta rent.
Mellan varven till tvättstugan så hade jag min dynamiska tomteverkstad där jag slog in paket på löpande band. Doften av lack, som jag äntligen har fattat hur jag ska göra med för att få de fylliga stämplarna fyllde lägenheten och trots en och annan eldsvåda där näshåren var i fara så klarade jag att ordna med alla paketen utan att bränna ner huset.
Dammsugaren åker fram om ett litet tag, först ska jag hämta upp tvätten och jag har ca en zillion saker att göra innan jag motvilligt sätter mig på ett nedrans tåg imorgon IGEN, på grund av min syster yster har fått punka på bilen. Jag bävar redan nu, jag lär vara ett paket själv när jag kommer fram.
Ryggen är fullkomligt ur funktion, men jag får väl bita ihop tills jag nån gång sent idag kan sätta mig med ett glas rött och kolla på en film. Om jag ens hinner med det.
Kära läsare, pyssla på, och ni som är klara med allt, njut! Imorgon smäller det, sen är det över. Timmarna flyger iväg, så passa på att njuta och för guds skull, behåll julfriden!
När jag kom hem tänkte jag att det skulle vara på sin plats om jag spelade dum, en aning i alla fall nere i tvättstugan som jag haffade när ingen dök upp efter 10 minuter. Väl när jag sorterar upp allt så sätts en nyckel i låset och där kommer grannen med en packning tvätt som var gigantisk. Hade jag haft utsläppt hår så hade jag säkert lekt med en lock samtidigt som jag blinkar med ögonen och låtsas som att jag inte fattar vad som händer. Ja, grannen var snäll, frågade dock om jag hade barn, av nån outgrundlig anledning så hade det varit mer ok att få några maskiner om jag hade haft ett par snoriga saker som springer runt. I vilket fall så kunde jag tvätta nästan allt, kruxet är att få allt tort, med nu är det mesta rent.
Mellan varven till tvättstugan så hade jag min dynamiska tomteverkstad där jag slog in paket på löpande band. Doften av lack, som jag äntligen har fattat hur jag ska göra med för att få de fylliga stämplarna fyllde lägenheten och trots en och annan eldsvåda där näshåren var i fara så klarade jag att ordna med alla paketen utan att bränna ner huset.
Dammsugaren åker fram om ett litet tag, först ska jag hämta upp tvätten och jag har ca en zillion saker att göra innan jag motvilligt sätter mig på ett nedrans tåg imorgon IGEN, på grund av min syster yster har fått punka på bilen. Jag bävar redan nu, jag lär vara ett paket själv när jag kommer fram.
Ryggen är fullkomligt ur funktion, men jag får väl bita ihop tills jag nån gång sent idag kan sätta mig med ett glas rött och kolla på en film. Om jag ens hinner med det.
Kära läsare, pyssla på, och ni som är klara med allt, njut! Imorgon smäller det, sen är det över. Timmarna flyger iväg, så passa på att njuta och för guds skull, behåll julfriden!
Read, take it to your heart and learn
This is all You need to know, the rest is up to You
December 23
We have been helping with the cake,
And licking out the pan,
And wrapping up our packages,
As neatly as we can.
We have hung our stockings up,
Beside the open grate.
And now there's nothing more to do,
Except
To
Wait.
Treasure hunt
Det känns som lilla julafton idag då jag efter att ha grävt i mitt förråd, hittat prydnadssaker som jag verkligen har saknat. Jag skrev för ett tag sedan om en tigerfigurin i porslin som packades ner så väl att jag verkligen fick kämpa för att få den att se dagens ljus igen.
Det var på kvällen när jag motvilligt på grund av all smärta i ryggen tog mig ner till källaren med en ficklampa som jag tänkte passa på att i alla fall göra ett försök att leta efter det jag sökte, när jag ändå hade annat att hämta upp. Det måste ha varit en skräck- och humorblandad tur då jag staplade lådor, pallar och allt jag kunde hitta för att komma högre upp för att (!) kunna böja mig över allt bråte som var mellan mig och lådan längst in, som gömde mina skatter. Förutom min porslinstiger hittade jag även svarta skålar i handblåst glas från Kosta Boda som jag fick när jag flyttade hemifrån. En är för godis mm och den andra är en ljushållare och de passar alldeles utmärkt in i inredningen. På sista tiden verkar jag ha blivit frälst på glas och glaskonst, jag älskar det! Jag hoppas verkligen att tomten kommer med det röda läppstiftet, också från Kosta Boda på fredag. Annars kommer jag nog hänga läpp tror jag... Jag är helt kär i den kollektionen.
Jag sitter nu och avnjuter det sista i mitt vinglas som jag har jobbat hårt för efter att ha skurat hela badrummet med min onda rygg. Jag fattar inte hur jag orkar. Faktum är att jag inte ville komma hem till ett hem som ser ut som ett slagfält efter jul. Imorgon siktar jag på att dra några tag med dammsugaren, tvättstugan har jag återigen missat, manikyren var viktigare, och ser sen varthän det bär av. Åker jag imorgon eller på fredag till la familia?
Jag är nu jättetrött och smärtan bara sprider sig, jag borde egentligen vila istället för att fira jul... Hela ryggen är som ett jättestort inflammerat minfält, ett gigantiskt blåmärke och det blir bara värre.
Imorgon är det en snabbtur till skomakaren som gäller så att han kan klacka om mina overknee BLANK boots så att jag har nåt att sätta på mig till klänningen jag ska ha i helgen.
Over and out folks, see you in the morning!
Det var på kvällen när jag motvilligt på grund av all smärta i ryggen tog mig ner till källaren med en ficklampa som jag tänkte passa på att i alla fall göra ett försök att leta efter det jag sökte, när jag ändå hade annat att hämta upp. Det måste ha varit en skräck- och humorblandad tur då jag staplade lådor, pallar och allt jag kunde hitta för att komma högre upp för att (!) kunna böja mig över allt bråte som var mellan mig och lådan längst in, som gömde mina skatter. Förutom min porslinstiger hittade jag även svarta skålar i handblåst glas från Kosta Boda som jag fick när jag flyttade hemifrån. En är för godis mm och den andra är en ljushållare och de passar alldeles utmärkt in i inredningen. På sista tiden verkar jag ha blivit frälst på glas och glaskonst, jag älskar det! Jag hoppas verkligen att tomten kommer med det röda läppstiftet, också från Kosta Boda på fredag. Annars kommer jag nog hänga läpp tror jag... Jag är helt kär i den kollektionen.
Jag sitter nu och avnjuter det sista i mitt vinglas som jag har jobbat hårt för efter att ha skurat hela badrummet med min onda rygg. Jag fattar inte hur jag orkar. Faktum är att jag inte ville komma hem till ett hem som ser ut som ett slagfält efter jul. Imorgon siktar jag på att dra några tag med dammsugaren, tvättstugan har jag återigen missat, manikyren var viktigare, och ser sen varthän det bär av. Åker jag imorgon eller på fredag till la familia?
Jag är nu jättetrött och smärtan bara sprider sig, jag borde egentligen vila istället för att fira jul... Hela ryggen är som ett jättestort inflammerat minfält, ett gigantiskt blåmärke och det blir bara värre.
Imorgon är det en snabbtur till skomakaren som gäller så att han kan klacka om mina overknee BLANK boots så att jag har nåt att sätta på mig till klänningen jag ska ha i helgen.
Over and out folks, see you in the morning!
I must admit...
Håll i er kära läsare, nu kommer jag att bli alldeles känslosam och lyrisk. Jag var på stan idag och fick min manikyr av underbara Violetta, denna gång spetsade hon till min franska manikyr med en liten tunn rand av silverglitter ovanför smilen av det vita tippen. Genast, redan där fick jag en liten glimt av det glittrande julen som står för dörren, och efter att jag var klar fortsatte jag min raska promenad för att uträtta lite ärenden och ordna med lite klappar i en myllrande stad som idag, tomtenatta till ära hade julmusik sprudlande ur högtalarna. Människorna i folkmassan är radiostyrda, de anda som inte vet vad dom ska ha yrar mest runt pustande och stönande, helt tomma i skallen, letande efter den perfekta julklappen.
Det var så förbannat kallt idag att mina ögon som ständigt är lite tårfyllda och rinniga när det blåser, fick små iskristaller i ytte ögovrån. Ögonen frös nästan ihop.
Jag är hemma, äntligen, har en liten turné till stan imorgon igen, och det var nu det slog mig...
Jag hämtade ut de beställda klapparna på ett överfullt postkontor och när jag satte mig ner för att öppna, lossnade det för mig. Helt plötsligt infann sig julkänslan, papper, snören, tejp och lack åkte fram och julmusiken ekar från högtalaren. Jag fick sån lust att slå in presenter, jag bara önskar att jag hade haft mer pengar, mer klappar att slå in, jag älskar att ge. Ett gott glas vin hälldes upp, ischokladen är framme och det känns genommysigt. Jag ska tända ljus, det har jag glömt och sen är allt nästan komplett.
Så trots att jag är inflammerad i hela ryggen, har kopiöst ont och knappt kan röra mig så känner jag att det trots allt är okej att det är jul. Så länge det bara är en gång om året så kan jag stå ut, och vem vet, kanske kan jag till och med njuta av det.
Nu ska jag bara se till att min kära syster kan komma och hämta mig imorgon kväll eller fredag, för jag sätter mig inte på ett tåg igen. Pyssla på mina vänner, skål och ha en skön kväll i värmen!
Det var så förbannat kallt idag att mina ögon som ständigt är lite tårfyllda och rinniga när det blåser, fick små iskristaller i ytte ögovrån. Ögonen frös nästan ihop.
Jag är hemma, äntligen, har en liten turné till stan imorgon igen, och det var nu det slog mig...
Jag hämtade ut de beställda klapparna på ett överfullt postkontor och när jag satte mig ner för att öppna, lossnade det för mig. Helt plötsligt infann sig julkänslan, papper, snören, tejp och lack åkte fram och julmusiken ekar från högtalaren. Jag fick sån lust att slå in presenter, jag bara önskar att jag hade haft mer pengar, mer klappar att slå in, jag älskar att ge. Ett gott glas vin hälldes upp, ischokladen är framme och det känns genommysigt. Jag ska tända ljus, det har jag glömt och sen är allt nästan komplett.
Så trots att jag är inflammerad i hela ryggen, har kopiöst ont och knappt kan röra mig så känner jag att det trots allt är okej att det är jul. Så länge det bara är en gång om året så kan jag stå ut, och vem vet, kanske kan jag till och med njuta av det.
Nu ska jag bara se till att min kära syster kan komma och hämta mig imorgon kväll eller fredag, för jag sätter mig inte på ett tåg igen. Pyssla på mina vänner, skål och ha en skön kväll i värmen!
Running out the door...
Jag är megastressad som vanligt, trycker i mig en yoghurt medans jag skriver detta och flyger snart ut genom dörren. Jag ska på en efterlängtad manikyr, lite små ärenden efter och sen hem för att städa så att jag har rent och snyggt omkring mig när jag kommer hem efter jul.
Adios people, see you later!
Adios people, see you later!
December 22
Your life feels different on you, once you greet death and understand your heart's position.
You wear your life like a garment from the mission bundle sale ever after
- lightly because you realize you never paid nothing for it,
cherishing because you know you won't ever come by such a bargain again.
December 20 & 21
Grace means more than gifts. In grace something is transcended, once and for all overcome. Grace happens in spite of something; it happens in spite of separateness and alienation. Grace means that life is once again united with life, self is reconciled with self. Grace means accepting the abandoned one. Grace transforms fate into a meaningful vocation. It transforms guilt to trust and courage. The word grace has something triumphant in it.
How about going insane?
Jag ligger efter som bara den med att blogga, jag har varit ute och rest igen och jag har nog aldrig haft en sån helvetes resa som jag hade idag. En resa som skulle ha varat i två timmars relativt smärtfritt tuffande, resulterade i hela fem timmars mardröm med kyla och att jag som kronan på verket svimmar när resan nästan är över på min sista anslutning, på bussen hem. En kvinna var snäll nog att ta emot mig annars hade min kritvita PEAK jacka varit färgad av allt som bussgolvet har varit med om hela dagen. Hon stod och ringde 112 medans hon såg att allt blod bara försvann från mitt huvud och jag skakade som ett asplöv. På ett endaste trångt säte gjorde hon plats för mig och försökte skaka liv i mig. Inte en kotte mer på den fullsatta bussen gjorde ett smack. Helt otroligt. Busschauffören som är min före detta granne bara log med halvöppna ögon (han ser alltid drogad ut) och sa lååångsamt; -"Tänk att du alltid springer, må värmen vara med dig". Vilken idiot. Där halvligger jag i en kvinnas famn, utan att veta vad jag heter och tror att jag ska dö och han bara flinar.
Resan började med att mitt tåg var 2 timmar försenat och det var tydligen inget mot vad de andra tågen var, så efter min grimage när jag kommer fram i kassan står två SJ människor och slår sina kloka huvuden ihop om hur jag ska ta mig hem, när de beslutar att: Såhär gör vi! Du tar tåget till Katrineholm och där har du 9 minuter på dig att byta tåg mot Västerås. Ja man tackar, jag skulle vara hemma en halvtimme senare än ordinarie tåg, istället för två timmar. Kalas!
Nja, så lätt gick det ju inte, tåget bytte lok och åkte 10 minuter sent vilket innebar att jag skulle hinna fram i grevens tid innan mitt nästa tåg gick. Jag pesenterade mitt dilemma till den brunbrända och mycket utvilade konduktören som måste ha kommit från semestern bara en halvtimme innan tåget gick, som säger: - "Ingen fara, jag fixar det och meddelar att du ska ansluta med det tåget. Jag återkommer!" Men puss på dig, tänkte jag nästan högt. Ja, han återkom aldrig utan presenterar nästa stopp med en glad klang, utan att komma ihåg att det sitter en stackare som ska med ett tåg. Jag springer allt jag orkar upp och ner för plattformar med bagage, men centralen är lika tom som konduktörens huvud. Inget jävla skittåg, borta! Jag kravlar bort med mitt pack till stationsbyggnaden där jag får en ny biljett en hel timme senare. Tack, vad snällt...
Väl på det nya tåget mot Västerås, som i sin tur också var sen åker vi alla, trötta och frusna när tåget stannar mitt i ingenstans. "-Ja mina damer och herrar, det är något fel på tåget, vi återkommer när problemet är löst, OM vi kan fixa det." Helt ärligt, vid det laget kände jag mig som Kalle Anka i julprogrammet när den där fula fågeln gör honom till ett psykfall och han bara bubblar med munnen.
Jag är i alla fall hemma nu, helt slut, stelfrusen och mörbultad. Om jag ser ett förbannat tåg igen så slänger jag mig framför den. Den vackra rösten som glatt ropar ut: "-Meddelande om försening på regionaltåg 175 från Göteborg mot...." kommer eka i mitt huvud hela natten...
Christmas sneaked up on me...
Det har varit en rätt så bra dag idag, bortsätt från ryggvärk och min inflammation i högerarm. För första gången det här året infann sig en ganska skön julkänsla och jag är glad att den äntligen hittade mig.
Jag är bortrest för tillfället igen, åker hem inom nån dag för att hinna ifatt mig själv innan jul och innan det är dags att resa igen, denna gång för att träffa min familj som jag inte har sett på otroligt länge.
Mina presenter är inköpta, nu ska bara posten göra sitt och leverera de till mig i tid också. Jag lämnade mitt hem i ett tillstånd som skulle kunna liknas 3:e värdskriget, disk i diskhon, sopor och inte alls den ordningen jag brukar ha. Jag avskyr att komma hem när det ser ut som det gör, men faktum består, och det är att jag inte mår särskilt bra. Jag får ta hand om det jag kan på tisdag och fixa med det som måste göras innan jag åker vidare på min Christmas Tour 2010.
Jag kommer att ha med mig en överraskning till jul hos min mor, jag tror att det kommer att uppskattas. Det är med blandade känslor som jag kommer att fira jul, det finns vissa saker som jag inte kan vara utan dock. Jag tror att jag har fler med mig när jag säger: Kalle Anka och hans vänner önskar en GOD JUL. Kl 15 gäller det att vara spikad i soffan och sjunga med och säga replikerna innan de ens kommer. En sann klassiker. Jag kan bara höra min syster gå; "Ah men aaah, MÅSTE du säga det VARJE år?" när jag istället för de små tecknade figurerna ger min version, som förövrigt är minst lika bra... men ändå. Suck. Julefrid var det, eller?
Nu ska jag sova, jag känner hur sömntabletten tar över min hjärna och jag börjar se dubbelt. Kroppen blir slö och även fast jag vet var tangenterna är så tar det en halvtimme och hitta rätt bokstav...
Skämt åsido, ha en underbar måndag, det är bara fyra nätter och tidiga morgnar inkl idag som alla måste gå upp, men på fredag kommer tomten! Vi tror ju alla på tomten, eller?
Jag är bortrest för tillfället igen, åker hem inom nån dag för att hinna ifatt mig själv innan jul och innan det är dags att resa igen, denna gång för att träffa min familj som jag inte har sett på otroligt länge.
Mina presenter är inköpta, nu ska bara posten göra sitt och leverera de till mig i tid också. Jag lämnade mitt hem i ett tillstånd som skulle kunna liknas 3:e värdskriget, disk i diskhon, sopor och inte alls den ordningen jag brukar ha. Jag avskyr att komma hem när det ser ut som det gör, men faktum består, och det är att jag inte mår särskilt bra. Jag får ta hand om det jag kan på tisdag och fixa med det som måste göras innan jag åker vidare på min Christmas Tour 2010.
Jag kommer att ha med mig en överraskning till jul hos min mor, jag tror att det kommer att uppskattas. Det är med blandade känslor som jag kommer att fira jul, det finns vissa saker som jag inte kan vara utan dock. Jag tror att jag har fler med mig när jag säger: Kalle Anka och hans vänner önskar en GOD JUL. Kl 15 gäller det att vara spikad i soffan och sjunga med och säga replikerna innan de ens kommer. En sann klassiker. Jag kan bara höra min syster gå; "Ah men aaah, MÅSTE du säga det VARJE år?" när jag istället för de små tecknade figurerna ger min version, som förövrigt är minst lika bra... men ändå. Suck. Julefrid var det, eller?
Nu ska jag sova, jag känner hur sömntabletten tar över min hjärna och jag börjar se dubbelt. Kroppen blir slö och även fast jag vet var tangenterna är så tar det en halvtimme och hitta rätt bokstav...
Skämt åsido, ha en underbar måndag, det är bara fyra nätter och tidiga morgnar inkl idag som alla måste gå upp, men på fredag kommer tomten! Vi tror ju alla på tomten, eller?
December 19
On life's journey
Faith is nourishment,
Virtuous deeds are a shelter,
Wisdom is the light by day and
Right mindfulness is the protection by night.
If a man lives a pure life nothing can destroy him;
If he has conquered greed nothing can limit his freedom.
Buddha
Faith is nourishment,
Virtuous deeds are a shelter,
Wisdom is the light by day and
Right mindfulness is the protection by night.
If a man lives a pure life nothing can destroy him;
If he has conquered greed nothing can limit his freedom.
Buddha
December 18
There are two ways of spreading light...
To be the candle,
or the mirror that reflects it.
***
Det finns två sätt att sprida ljus...
Att vara ljuset,
eller att vara spegeln som reflekterar det.
Have a lovely weekend!
Veckorna flyger förbi och idag är det exakt en vecka kvar tills vi sitter förväntansfullt framför Kalle Anka, dricker glögg och äter oss mätta från ett frodigt julbord. För att inte tala om alla presenter som vi får öppna, och ge bort, allt omslagspapper som växer till en halv skog när vi sliter sönder papperet för att blotta det som finns i paketet.
Idag är det fredag och det är två dagar innan sista advent. Veckorna har bokstavligen flygit iväg, många väntar nu på en längre julledighet och att få umgås med familjen.
Ha en underbar helg och njut av kunna vara i värmen inomhus och ha mat på bordet. Det finns dom som det inte är lika självklart för, dom som är ensamma utan tak över huvudet och ens bröd på bordet. Kan du göra nåt litet för någon annan, om än ett leende eller att ge av din tid eller att ge en liten gåva, så gör det. Det du ger får du tillbaka. Tänk på dom ensamma som denna årstid mest bara är smärtsam. Var tacksam över det du har och ta ingenting för givet.
Give - and you shall recieve!
December 17
One of his students asked Buddha, "Are you the messiah?"
"No", answered Buddha.
"Then are you a healer?"
"No", Buddha replied.
"Then are you a teacher?" the student persisted.
"No, I am not a teacher."
"Then what are you?" asked the student, exasperated.
"I am awake", Buddha replied.
Sisters
Our shared and separate memories,
our lives entwined and apart,
our love for one another,
secure in mind and heart.
Long remembered joys,
never forgotten dreams,
hurts and hopes, smiles and tears,
we took them to extremes.
I love you now, as then,
for the little child I knew,
Resides within
the wondrous, marvelous you.
Inviolate and sacred,
our bond will ever be
the line of life that runs
from you straight back to me.
Just keep moving...
Så sant, annars faller vi omkull och skrapar knäna i bästa fall. I värsta fall faller vi tungt och bryter nacken, för att sedan aldrig hitta tillbaka till sadeln och tramporna för att fortsätta vår resa.
Har ni tänkt på dom inbygda rutinerna vi har i kroppen? Som att kliva av bussen och rikta in siktet mot vårt hem, utan att vi egentligen tänker på att det är dit vi är på väg. Det går liksom per automatik och vår inbyggda GPS leder oss hem, eller till jobbet, till affären mm. Vi tänker inte på vilken väg vi ska ta, det är självklart vart vi är på väg, det är en osynlig magnet som styr våra steg mot våra slutdestinationer. Kan det vara vana? Ja visst, vi är inprogrammerade att göra på ett visst sätt, det är därför vi människor inte tar förändringar särskilt väl. De stör vår invanda rutin och för en stund blir vi helt ställda, hur gör vi nu?
Det handlar om att hitta balansen, såväl inom oss och på livets cyckel där balansen enbart bibehålls om vi fortsätter att trampa och hålla hastigheten.
Det finns dom som kör igenom livet likt Tour de France, snabbt och med en målinriktad precision, och det finns dom som tar det pö om pö med stödhjul. Men vet ni vad, det är hellre att vi använder stödhjul än att vi kliver av.
Ibland behöver vi hjälp med att hålla balansen, stödhjulen går ju att montera bort och vi kan lära oss att trampa mer vågat och lita på vår förmåga att ta oss framåt.
Människan är fantastisk men det finns vissa fallgropar. Vi har våra invanda rutiner, våra magneter som styr oss dit vi ska gå utan att vi tänker på vad som sker på vår väg. Vi blir hemmablinda och kan missa så mycket vackert om vi kapitulerar inför våra rutiner och beter oss som robotar. Även om vi går på en väg, hundra gånger i veckan så kan vi fortfarande se något nytt om vi verkligen öppnar våra ögon. Det hör till för att kunna hålla balansen och vilja fortsätta trampa. Har du tänkt på hur många ggr du tittar på klockan utan att ens se tiden? Du tror dig ha sett den, men när någon frågar hur mycket hon var så ser du ut som ett frågetecken. Vi är tvungna att titta igen. Det är på samma sätt som vi missar allt annat, vi tror oss se utan att på riktigt registrera det vi har sett, eller komma ihåg det.
Imorgon, när du går på din invanda väg, öppna ögonen och se om du kan finna något du inte har lagt märke till tidigare. Kom ihåg att hålla balansen och att fortsätta rulla, sakta dock ner ibland, det lönar sig i längden. Du hinner, du kommer fram, med all säkerhet rikare och lugnare i sinnet än den som racear genom livet...
Har ni tänkt på dom inbygda rutinerna vi har i kroppen? Som att kliva av bussen och rikta in siktet mot vårt hem, utan att vi egentligen tänker på att det är dit vi är på väg. Det går liksom per automatik och vår inbyggda GPS leder oss hem, eller till jobbet, till affären mm. Vi tänker inte på vilken väg vi ska ta, det är självklart vart vi är på väg, det är en osynlig magnet som styr våra steg mot våra slutdestinationer. Kan det vara vana? Ja visst, vi är inprogrammerade att göra på ett visst sätt, det är därför vi människor inte tar förändringar särskilt väl. De stör vår invanda rutin och för en stund blir vi helt ställda, hur gör vi nu?
Det handlar om att hitta balansen, såväl inom oss och på livets cyckel där balansen enbart bibehålls om vi fortsätter att trampa och hålla hastigheten.
Det finns dom som kör igenom livet likt Tour de France, snabbt och med en målinriktad precision, och det finns dom som tar det pö om pö med stödhjul. Men vet ni vad, det är hellre att vi använder stödhjul än att vi kliver av.
Ibland behöver vi hjälp med att hålla balansen, stödhjulen går ju att montera bort och vi kan lära oss att trampa mer vågat och lita på vår förmåga att ta oss framåt.
Människan är fantastisk men det finns vissa fallgropar. Vi har våra invanda rutiner, våra magneter som styr oss dit vi ska gå utan att vi tänker på vad som sker på vår väg. Vi blir hemmablinda och kan missa så mycket vackert om vi kapitulerar inför våra rutiner och beter oss som robotar. Även om vi går på en väg, hundra gånger i veckan så kan vi fortfarande se något nytt om vi verkligen öppnar våra ögon. Det hör till för att kunna hålla balansen och vilja fortsätta trampa. Har du tänkt på hur många ggr du tittar på klockan utan att ens se tiden? Du tror dig ha sett den, men när någon frågar hur mycket hon var så ser du ut som ett frågetecken. Vi är tvungna att titta igen. Det är på samma sätt som vi missar allt annat, vi tror oss se utan att på riktigt registrera det vi har sett, eller komma ihåg det.
Imorgon, när du går på din invanda väg, öppna ögonen och se om du kan finna något du inte har lagt märke till tidigare. Kom ihåg att hålla balansen och att fortsätta rulla, sakta dock ner ibland, det lönar sig i längden. Du hinner, du kommer fram, med all säkerhet rikare och lugnare i sinnet än den som racear genom livet...
December 16
I made myself a snowball,
As perfect as could be,
I thought I'd keep it as a pet,
And let it sleep with me.
I made it some pajamas,
And a pillow for its head,
Then last night it ran away,
But first - it wet the bed!
Show me the light in the tunnel
Jag tror på karma och jag börjar fundera på om jag har förtjänat att må såhär och råka ut för nya problem, mest med min hälsa hela tiden.
Jag kan knappt gå, sitta eller ligga, jag har fått ryggskott igen, det var i februari sist, så nån tyckte väl att det var dags igen. Alla ni som har haft det vet hur orehört smärtsamt det är, samtidigt som det begränsar allt i vardagen, den minsta rörelse eller sak man ska göra blir en kamp. Vid sidan, eller ska vi säga hand i hand har jag fått en ny åkomma, en ordentligt inflammerad höger underarm, sk musarm.
Det kan snart inte bli bättre, jag bara väntar på nästa sak som händer. Det vore ju inte helt fel om jag skulle få några positiva besked eller om något roligt kunde hända nu, det är rejält tröttsamt att bara må skit.
Jag vet också att, i lagen om attraktionskraft är det någonstans jag som drar till mig allt negativt. Hur jag ska kunna vända på det i detta tillstånd vet bara gudarna men jag får försöka acceptera läget och gilla det.
Nu ska jag äta en tomat och mozarella-sallad med svarta oliver och se en film. Det är ungefär det jag pallar med just nu. Vi ses imorgon alla pigga, glada och julpysslande läsare. Ni får hemskt gärna muntra upp mig en aningens om ni har lust. Mungiporna pekar liksom neråt...
Det kan snart inte bli bättre, jag bara väntar på nästa sak som händer. Det vore ju inte helt fel om jag skulle få några positiva besked eller om något roligt kunde hända nu, det är rejält tröttsamt att bara må skit.
Jag vet också att, i lagen om attraktionskraft är det någonstans jag som drar till mig allt negativt. Hur jag ska kunna vända på det i detta tillstånd vet bara gudarna men jag får försöka acceptera läget och gilla det.
Nu ska jag äta en tomat och mozarella-sallad med svarta oliver och se en film. Det är ungefär det jag pallar med just nu. Vi ses imorgon alla pigga, glada och julpysslande läsare. Ni får hemskt gärna muntra upp mig en aningens om ni har lust. Mungiporna pekar liksom neråt...
December 15
Life is like a box of chocolates, you never know what you´re gonna get...
Forrest Gump
*
Livet är som en ask choklad, du vet aldrig vad du får...
December 14
Before you critizize someone walk a mile in their shoes, that way when you critizize someone,
you will be a mile away and have their shoes.
*
Innan du kritiserar någon, gå en mil i deras skor. På det sättet när du kritiserar någon,
är du en mil ifrån och du har deras skor.
Everybody is running...
Jag var på stan idag, hade ett läkarbesök först och nu har jag har äntligen fått piller att sova på. Den sista månaden har inte varit rolig med all trötthet och insomnia. Det var efter, när jag hade lite ärenden på stan som jag insåg och kände stressen inför julafton. Folk springer till höger och vänster, det är köer överallt och det bärs kassar från olika butiker till bredden på både bussar och gator. Jag gjorde det jag skulle på rekordtid, efter att ha varit så tröstlöst trött som jag har varit och fortfarande är, vill jag inget hellre än att ha lugn och ro.
Det fanns dock tillfällen där mitt ansikte sken upp med ett leende. Jag var inne på Twilfit, dom har en underklänning som jag vill ha, som självklart var den slut i båda butikerna, men där inne, mitt bland BH-ar och negligeer, pyjamas och stödtrosor var det en massa män som försiktigt kollade i hyllorna för att hitta den perfekta presenten till flickvännen eller frun. Jag tyckte att det var extremt gulligt, hur dom med sina grova och manliga händer håller i dessa delikata plagg. Jag stod där inne rätt länge då lagerstatus på denna underklänning skulle kollas och en beställning skulle göras, så jag hade ganska lång tid på mig att försiktigt iakta och känna av atmosfären som verkligen styrs mot julen.
I dagens läge tycker jag att det borde vara mindre folk på stan på grund av all näthandel som har blivit så oerhört enkelt och tillgängligt. Man kan göra det mitt i natten om man så vill, med en kopp kaffe eller lite glögg och i lugn och ro välja det man vill ge bort. Nu vet jag ju att många finner tjusningen i att trängas och att känna myllret av människor, och tycker att det hör till och att det ska vara så inför julen. Jag brukar själv tycka att det kan vara mysigt, men jag har inte mått bra på länge nu och just därför väljer jag bort det. Det blir nätshopping för min del, det finns andra fördelar med det också för att man hittar saker som man inte skulle finna på stan.
Så gott folk, ni som orkar och finner tjusningen, ta en stakt kopp kaffe och ge er ut i djungeln. Det var faktiskt rätt trevligt med musiken ur högtalarna och doften av nybakta lussebullar vart man än gick.
Håll upp energin och håll ut, snart får vi sätta oss ner och titta på Kalle!
Det fanns dock tillfällen där mitt ansikte sken upp med ett leende. Jag var inne på Twilfit, dom har en underklänning som jag vill ha, som självklart var den slut i båda butikerna, men där inne, mitt bland BH-ar och negligeer, pyjamas och stödtrosor var det en massa män som försiktigt kollade i hyllorna för att hitta den perfekta presenten till flickvännen eller frun. Jag tyckte att det var extremt gulligt, hur dom med sina grova och manliga händer håller i dessa delikata plagg. Jag stod där inne rätt länge då lagerstatus på denna underklänning skulle kollas och en beställning skulle göras, så jag hade ganska lång tid på mig att försiktigt iakta och känna av atmosfären som verkligen styrs mot julen.
I dagens läge tycker jag att det borde vara mindre folk på stan på grund av all näthandel som har blivit så oerhört enkelt och tillgängligt. Man kan göra det mitt i natten om man så vill, med en kopp kaffe eller lite glögg och i lugn och ro välja det man vill ge bort. Nu vet jag ju att många finner tjusningen i att trängas och att känna myllret av människor, och tycker att det hör till och att det ska vara så inför julen. Jag brukar själv tycka att det kan vara mysigt, men jag har inte mått bra på länge nu och just därför väljer jag bort det. Det blir nätshopping för min del, det finns andra fördelar med det också för att man hittar saker som man inte skulle finna på stan.
Så gott folk, ni som orkar och finner tjusningen, ta en stakt kopp kaffe och ge er ut i djungeln. Det var faktiskt rätt trevligt med musiken ur högtalarna och doften av nybakta lussebullar vart man än gick.
Håll upp energin och håll ut, snart får vi sätta oss ner och titta på Kalle!
Lucia is here
Jag hälsar er alla som förr mången gång
Med ljus i min krona och stämningsfylld sång
Jag kommer när mörkast det är här i Norden
när allt synes dött och förfruset på jorden.
Du eviga stråle, du sol över allt
träng in i vart bröst där det nu känns så kallt.
Jag hälsar er alla som förr mången gång
med ljus i min krona, med stämningsfull sång.
Jag önskar er alla en glad Lucia! Ät många lussebullar och drick glögg i gott sällskap.
December 13
Tell me what you're laughing at and I shall tell you who you are. / Goethe
*
Säg mig vad du skrattar åt och jag talar om vem du är.
Oh you lovely summer, I miss you so...
Är det fler än jag som längtar så innerligt efter sommaren? Den underbara värmen, att se upp i en blå himmel, att springa barfota i gräset och vifta bort getingar vid matbordet, att ta ett glas vin vid skymning och tävla i hur många mygg vi kan slå ihjäl som retar gallfeber på oss. Att vara bekymmerslös, att bada i solens strålar och äta glass med svenska jordgubbar...
Det finns ett ultimat ställe att befinna sig på under sommaren, och det är på landet. Det finns inget vackrare än den svenska sommaren, alla grönt prunkande träd och blommor som bjuder på en färgkaskad. Att dricka kall hallonsaft i skuggan med en bra bok i knät, att se alla brunbrända ben och fräknar och känna den svala vinden i det saltdränkta håret. Man vill inget hellre än att vara utomhus från morgon till sen kväll, umgås med vänner och våra kära. Vi vill sitta på uteserveringar och dricka rosé och äta en lätt sallad och dela med oss av den självklara glädjen vi har så mycket extra av under sommarmånaderna. Vi ler, vi umgås, vi solar och badar och är uppe nätterna långa utan att ens bli trötta.
Det får gärna bli sommar NU. Jag är ett sommarbarn och jag mår inte alls bra under vintern. Jag går i ide likt en björn och vill helst inte vakna förrän fåglarna börjar kvittra på morgonen och det knoppar på träden. När solen behagar oss med sin närvaro och står högre från dag till dag, då vill jag sakta krypa fram och kisa mot solen.
Det är många månader innan vi kan uppleva detta igen, och jag räknar dagarna. Tills dess drar jag en filt över huvudet och väntar på att den hårda, kalla och brutalt långa vintern ska försvinna.
Bilderna tog jag i sommras både i och utanför Askersund vid Vättern. Det finns ett ultimat ställe att befinna sig på under sommaren, och det är på landet. Det finns inget vackrare än den svenska sommaren, alla grönt prunkande träd och blommor som bjuder på en färgkaskad. Att dricka kall hallonsaft i skuggan med en bra bok i knät, att se alla brunbrända ben och fräknar och känna den svala vinden i det saltdränkta håret. Man vill inget hellre än att vara utomhus från morgon till sen kväll, umgås med vänner och våra kära. Vi vill sitta på uteserveringar och dricka rosé och äta en lätt sallad och dela med oss av den självklara glädjen vi har så mycket extra av under sommarmånaderna. Vi ler, vi umgås, vi solar och badar och är uppe nätterna långa utan att ens bli trötta.
Det får gärna bli sommar NU. Jag är ett sommarbarn och jag mår inte alls bra under vintern. Jag går i ide likt en björn och vill helst inte vakna förrän fåglarna börjar kvittra på morgonen och det knoppar på träden. När solen behagar oss med sin närvaro och står högre från dag till dag, då vill jag sakta krypa fram och kisa mot solen.
Det är många månader innan vi kan uppleva detta igen, och jag räknar dagarna. Tills dess drar jag en filt över huvudet och väntar på att den hårda, kalla och brutalt långa vintern ska försvinna.
Peek a Boo
Kavaj BLANK, tröja BLANK, leggings Filippa K, alla halsband By Malene Birger, skor Christian Louboutin,
väska Missoni, klocka Longiness, armband Lara Bohinc.
väska Missoni, klocka Longiness, armband Lara Bohinc.
The Coco Quote
Love your vegetables
Vem kan motså allt det underbart goda på denna bild? Jag är glad att jag valde bort rött kött för ett antal år sen, när man ser den här paletten som jorden har producerat så kan man inte annat än att bli just glad. Jag älskar frukt och grönt, nästan i alla former. Banan och blomkål går fetbort, bara jag känner lukten av dom så vill jag bara... inte må bra om ni förstår. Det värsta är när man är instängd på ett tåg och någon i samma vagn tar fram en banan, jag har lust att dra i nödbromsen för att kunna springa ut och få frisk luft. Blomkål ska vi inte ens tala om. Men i övrigt så älskar jag det gröna och färggranna, med svamp och bär i toppen.
Vi behöver så mycket grönt här i Sverige, även i andra delar av världen givetvis, men här, i avsaknad av sol och värme behöver vi alla vitaminer vi kan få. Se till att alltid ha en stor portion grönt till varje måltid för att få alla antioxidanter och vitaminer som finns i dessa knapriga härligheter. Mår kroppen bra så mår du bra!
Vi behöver så mycket grönt här i Sverige, även i andra delar av världen givetvis, men här, i avsaknad av sol och värme behöver vi alla vitaminer vi kan få. Se till att alltid ha en stor portion grönt till varje måltid för att få alla antioxidanter och vitaminer som finns i dessa knapriga härligheter. Mår kroppen bra så mår du bra!
A cozy sunday...
Det är söndag igen och det är tredje advent. Jag kom på att jag har en adventsljustake som jag har placerat någonstans bra, så bra att jag har glömt var den är. Det var i all renovering och utbyte av alla möbler som fyra händer, två av mina och två av min mammas packade undan allt i silkespapper och bubbelplast i kartonger. Meningen var att jag skulle ta fram allt som packades i en specifik låda när allt var klart, men den lådan har försvunnit in i djupet av mitt förråd. Detta förråd som jag inte kan få in ett hårstrå i vid det här laget.
Det är flera saker, mest prydnadssaker som jag saknar, som jag har letat febrilt efter i lägenheten, men som jag med en suck konstaterat att det ligger i förrådet. Det är speciellt ett, en gammal porslinsfigur i form av en tiger som mina morföräldrar har haft i alla år, men som sedan massor av år finns hemma hos mig. Det ligger på prio nr 1 att hitta den, jag vill ha den framme.
I fredags kom min mamma och hälsade på, vi tog några varv på stan, precis som några tusen andra som var mitt i julshoppingen. Jag hittade några saker som jag ville addera på min önskelista, bland annat en helt ny bok, en gigantisk och tung "Coffie Table Book" med mitt favoritämne: FASHION. Vilken vacker bok. Jag har sökt efter den på olika nätbutiker, den hade inte ens släppts ännu. Jag måste ha den! Det vore inte jag annars, så mycket vackra bilder i färg, hela 150 av tidernas största designers finns representerade med både text och bilder, på engelska.
Vi hade en trevlig dag, vi åt lunch och jag introducerade mina älskade macarons som min mamma inte hade ätit ännu.
Så, idag är det 3:e advent, vi börjar närma oss målet, julafton. Ha en underbar kväll, själv ska jag värma lite vaniljglögg och tända några ljus, även om min adventsljustake ligger nerpackad någonstans.
Puss och kram!
Det är flera saker, mest prydnadssaker som jag saknar, som jag har letat febrilt efter i lägenheten, men som jag med en suck konstaterat att det ligger i förrådet. Det är speciellt ett, en gammal porslinsfigur i form av en tiger som mina morföräldrar har haft i alla år, men som sedan massor av år finns hemma hos mig. Det ligger på prio nr 1 att hitta den, jag vill ha den framme.
I fredags kom min mamma och hälsade på, vi tog några varv på stan, precis som några tusen andra som var mitt i julshoppingen. Jag hittade några saker som jag ville addera på min önskelista, bland annat en helt ny bok, en gigantisk och tung "Coffie Table Book" med mitt favoritämne: FASHION. Vilken vacker bok. Jag har sökt efter den på olika nätbutiker, den hade inte ens släppts ännu. Jag måste ha den! Det vore inte jag annars, så mycket vackra bilder i färg, hela 150 av tidernas största designers finns representerade med både text och bilder, på engelska.
Vi hade en trevlig dag, vi åt lunch och jag introducerade mina älskade macarons som min mamma inte hade ätit ännu.
Så, idag är det 3:e advent, vi börjar närma oss målet, julafton. Ha en underbar kväll, själv ska jag värma lite vaniljglögg och tända några ljus, även om min adventsljustake ligger nerpackad någonstans.
Puss och kram!
December 12
For a human there are but three great events: to be born, to live and to die.
She doesn't know she is born, he suffers of dying and she forgets to live.
*
För en människa finns det tre stora händelser: att födas, att leva och att dö.
Hon vet inte om att hon är född, han lider av att dö och hon glömmer att leva.
She doesn't know she is born, he suffers of dying and she forgets to live.
*
För en människa finns det tre stora händelser: att födas, att leva och att dö.
Hon vet inte om att hon är född, han lider av att dö och hon glömmer att leva.
December 11
It's better to remain silent and be thought a fool, than to speak out and remove all doubt.
*
Det är bättre att förbli i tystnad och bli tänkt som en dåre, än att tala högt och avlägsna alla tvivel.
*
Det är bättre att förbli i tystnad och bli tänkt som en dåre, än att tala högt och avlägsna alla tvivel.
The Carrie Quote
December 10
It is better to have loved and lost, than never to have loved at all.
*
Det är bättre att ha älskat och förlorat, än att inte ha älskat alls.
*
Det är bättre att ha älskat och förlorat, än att inte ha älskat alls.
Spice up your life
Visste du att hettan i chilipeppar mäts i enheten scoville? Vanlig paprika ligger på 100 scovillegrader, jalapeño på 2500-5000 och rent Capsicum annuum (spanskpeppar) på 16 miljoner (!). Den starkaste chilifrukten är naga jolokia som har uppmätts till 1.041.427 scovillegrader. En aningens starkt skulle man kunna säga. De största mängderna av styrkan finns i fröfästet och i mellanväggarna av frukten, skär man bort den så minskar styrkan dramatiskt.
Namnet spanskpeppar (chili) kommer av att det var spanjonerna som styrde över dom områderna i Amerika där chilin kommer ifrån.
Många menar att det är ett afrodisiakum, en krydda som sätter fart på mer än bara maträtten som puttrar på spisen. Det finns flera olika sorter, och till dom vanligaste hör jalapeño, bärpeppar, habanero och tabasco som är en flerårig chilifrukt.
Under åren har jag dragit på mig magsår tyvärr, så det är inte i alla lägen som jag kan njuta av den underbara smaken som denna ädla krydda ger, men jag ger det alltid en chans, även om jag kvider efteråt. När jag var yngre älskade jag stark mat, nu är jag mer försiktig.
Är det nåt jag älskar så är det en kopp varm choklad, gjord på ren kakao och pudrad med chilipulver vid servering. Inget går upp mot den värmande egenskap chokladen och chilin har i samma dryck, för att inte tala om alla endorfiner som finns i kakao. Blanda det med chili och kvällen är räddad.
Tack vare kryddors existens, som tex chili kan vi uppleva maträtter som vi inte trodde var möjliga. Sätt krydda på din tillvaro och för guds skull, ha alltid en burk äkta chili i kryddhyllan. Även om du inte lagar mat kan du krydda din dryck, mysa ner dig under täcket och vinka kaxigt till kylan som härjar utanför. Dig når den inte!
Namnet spanskpeppar (chili) kommer av att det var spanjonerna som styrde över dom områderna i Amerika där chilin kommer ifrån.
Många menar att det är ett afrodisiakum, en krydda som sätter fart på mer än bara maträtten som puttrar på spisen. Det finns flera olika sorter, och till dom vanligaste hör jalapeño, bärpeppar, habanero och tabasco som är en flerårig chilifrukt.
Under åren har jag dragit på mig magsår tyvärr, så det är inte i alla lägen som jag kan njuta av den underbara smaken som denna ädla krydda ger, men jag ger det alltid en chans, även om jag kvider efteråt. När jag var yngre älskade jag stark mat, nu är jag mer försiktig.
Är det nåt jag älskar så är det en kopp varm choklad, gjord på ren kakao och pudrad med chilipulver vid servering. Inget går upp mot den värmande egenskap chokladen och chilin har i samma dryck, för att inte tala om alla endorfiner som finns i kakao. Blanda det med chili och kvällen är räddad.
Tack vare kryddors existens, som tex chili kan vi uppleva maträtter som vi inte trodde var möjliga. Sätt krydda på din tillvaro och för guds skull, ha alltid en burk äkta chili i kryddhyllan. Även om du inte lagar mat kan du krydda din dryck, mysa ner dig under täcket och vinka kaxigt till kylan som härjar utanför. Dig når den inte!
Dear Michael
Sorgen var påtaglig när min absolut största idol under mina barn och tonår, Michael Jackson hastigt gick bort den 25 juni 2009. Hela världen verkar ha hållit andan när vår King Of Pop gick ur tiden, bara 50 år gammal, så tragiskt och oväntat.
Jag minns att jag var ute och festade den kvällen med en massa vänner, när en av dom kommer fram till mig på småtimmarna och utbrister att Michael är död. Jag trodde att han yrade på fyllan. Jag menar, hur kunde han vara borta, han också? Bara ett halvår efter min kära pappas, också hastiga och oväntade bortgång.
Jag kommer aldrig att glömma dom stunderna jag sjöng med till hans stora hits, utan att jag ens kunde ett ord engelska när jag var en liten jänta i Budapest. Jag älskade hans musik, jag gör det än idag och jag kommer aldrig att sluta med det. Jag minns när jag bönade och bad inne i en skivaffär i Eskilstuna när jag var i tonåren, att jag skulle få deras skyltning för albumet Dangerous som kom då 1991. Kartongen/affischen var större än jag, och när jag väl fick den var jag överlycklig. Den stod i mitt rum i många år, vänd mot sängen så att jag såg in i Michaels ögon så fort jag vaknade. Those innocent days...
Jag minns också dagen då min morfar, som reste jättemycket som tolk kom hem till oss en dag med en present till mig. En signerad Michael Jackson barbiedocka, fullt utrustad med stativ, silverhanske, silverstrumpor, hans alltid förkorta byxor, mikrofon och svarta solglasögon bland mycket annat. Identisk med Michael till utseendet, med rörliga leder så jag kunde göra min egen moonwalk om jag så önskade.
Jag är och har varit en trogen fan alla dessa år, som artist och den ödmjukaste av människor finns han i mitt hjärta förevigt.
Imorgon, den 10 december, släpps hans sista album "MICHAEL". Vi kan än en gång, en sista gång, höra ny musik med honom och lyssna till hans röst. 10 låtar där han bla gör en duett med Akon i låten "Hold my hand", "(I can´t make it) Another Day" featuring Lenny Kravitz och "Monster" featuring 50 Cent.
Igår hölls det en fest i Michaels ära i Stockholm bland annat och Café Opera där man kunde lyssna till hans nya låtar och fira att han har funnits och fortfarande finns bland oss, "in spirit" i varje fall.
Stjärnan som har haft världens mest sålda album, den coolaste dansstilen och banbrytande musikvideor kommer aldrig att tystna.
Håll utkik efter nya plattan och älska musiken, den kommer inte igen...
Jag minns att jag var ute och festade den kvällen med en massa vänner, när en av dom kommer fram till mig på småtimmarna och utbrister att Michael är död. Jag trodde att han yrade på fyllan. Jag menar, hur kunde han vara borta, han också? Bara ett halvår efter min kära pappas, också hastiga och oväntade bortgång.
Jag kommer aldrig att glömma dom stunderna jag sjöng med till hans stora hits, utan att jag ens kunde ett ord engelska när jag var en liten jänta i Budapest. Jag älskade hans musik, jag gör det än idag och jag kommer aldrig att sluta med det. Jag minns när jag bönade och bad inne i en skivaffär i Eskilstuna när jag var i tonåren, att jag skulle få deras skyltning för albumet Dangerous som kom då 1991. Kartongen/affischen var större än jag, och när jag väl fick den var jag överlycklig. Den stod i mitt rum i många år, vänd mot sängen så att jag såg in i Michaels ögon så fort jag vaknade. Those innocent days...
Jag minns också dagen då min morfar, som reste jättemycket som tolk kom hem till oss en dag med en present till mig. En signerad Michael Jackson barbiedocka, fullt utrustad med stativ, silverhanske, silverstrumpor, hans alltid förkorta byxor, mikrofon och svarta solglasögon bland mycket annat. Identisk med Michael till utseendet, med rörliga leder så jag kunde göra min egen moonwalk om jag så önskade.
Jag är och har varit en trogen fan alla dessa år, som artist och den ödmjukaste av människor finns han i mitt hjärta förevigt.
Imorgon, den 10 december, släpps hans sista album "MICHAEL". Vi kan än en gång, en sista gång, höra ny musik med honom och lyssna till hans röst. 10 låtar där han bla gör en duett med Akon i låten "Hold my hand", "(I can´t make it) Another Day" featuring Lenny Kravitz och "Monster" featuring 50 Cent.
Igår hölls det en fest i Michaels ära i Stockholm bland annat och Café Opera där man kunde lyssna till hans nya låtar och fira att han har funnits och fortfarande finns bland oss, "in spirit" i varje fall.
Stjärnan som har haft världens mest sålda album, den coolaste dansstilen och banbrytande musikvideor kommer aldrig att tystna.
Håll utkik efter nya plattan och älska musiken, den kommer inte igen...
Oh Happy Days...
Det finns något jag verkligen gillar med julen, förutom att få en massa presenter... Jag är så svag för några saftiga skivor färskt vörtbröd med russin och en underbart krämig rödbetssallad av god kvalitet.
Jag har precis ätit årets första, när jag var i affären igår slog det mig att det är jul och att det borde finnas vört i olika utföranden. Det måste vara russin i dock, det är det som gör brödet tycker jag, det är där det roliga sitter.
Jag drömde inatt att jag satt vid ett julbord med familjen och att jag blev vansinnigt förbannad på en famijemedlem som har ett lite väl stort öga för sötsaker, som jag nästan klådde upp för att han skulle ta den sista biten av tårtan som min mamma brukar göra. Han bara åt och åt, och jag hade inte en chans att få en bit. När jag väl insåg att den snart var ett minne blott och själva faktum vad det var för tårta så fick jag panik.
Det är en chokladtårta, bara där får jag ju hjärtklappning, men det bästa med den är att det är ett tjockt, härligt lager av chokladkräm/frosting uppepå, en underbar sensation i munnen när den smälter som bara den kan göra. Jag vet fortfarande än idag inte vad den tårtan heter, varje gång jag beställer den hemma så talar jag i tungor; "du vet den där du brukar göra med den där krämen..." Jag tror visserligen att min mamma vet om vilken det är vid det här laget, jag behöver bara göra ett läte och se sådär förskräckligt salig ut när jag tänker på den.
Tänk, denna tårta, den allra sista biten skulle han ta, jag minns att jag vaknade i sömnen och sa F¤%& You högt 3 ggr i ren frustration. Snygg dröm va?
Jag är känd för mina drömmar, dom är så verkliga att jag många ggr tror att det jag har drömt om har hänt i verkligheten. Som när jag ringde till mitt telefonbolag i ren panik för att jag trodde att jag hade ringt ett samtal som kostade 1000:-/minut... Hon måste ha trott att jag var galen. "Eh, hej, jag undrar om jag har drömt eller inte om att jag rigde ett vääääldigt dyrt samtal... Kan du kolla om jag har det?"
Nästan varje natt drömmer jag saker som ibland påverkar mig månader efter själva drömmen. Skulle jag börja skriva och berätta om mina nattliga äventyr skulle ni nog ha väldigt roligt. Jag minns allt i minsta detalj, alltid flera veckor och månader efter.
Det har nog mycket att göra med hur jag tänker och ser saker i livet, när jag tänker så ser jag bilder, som en film framför mig. Extremt kreativt och också väldigt energikrävande.
Mackorna var goda, det var min middag, jag tror bestämt att jag tar en skiva till! När jag har möjlighet tänker jag köpa massor av limpor och frysa in så att jag, när som helst jag känner suget, kan plocka fram vörtbrödet och toppa den med alla favoritpålägg jag gillar.
Jag har precis ätit årets första, när jag var i affären igår slog det mig att det är jul och att det borde finnas vört i olika utföranden. Det måste vara russin i dock, det är det som gör brödet tycker jag, det är där det roliga sitter.
Jag drömde inatt att jag satt vid ett julbord med familjen och att jag blev vansinnigt förbannad på en famijemedlem som har ett lite väl stort öga för sötsaker, som jag nästan klådde upp för att han skulle ta den sista biten av tårtan som min mamma brukar göra. Han bara åt och åt, och jag hade inte en chans att få en bit. När jag väl insåg att den snart var ett minne blott och själva faktum vad det var för tårta så fick jag panik.
Det är en chokladtårta, bara där får jag ju hjärtklappning, men det bästa med den är att det är ett tjockt, härligt lager av chokladkräm/frosting uppepå, en underbar sensation i munnen när den smälter som bara den kan göra. Jag vet fortfarande än idag inte vad den tårtan heter, varje gång jag beställer den hemma så talar jag i tungor; "du vet den där du brukar göra med den där krämen..." Jag tror visserligen att min mamma vet om vilken det är vid det här laget, jag behöver bara göra ett läte och se sådär förskräckligt salig ut när jag tänker på den.
Tänk, denna tårta, den allra sista biten skulle han ta, jag minns att jag vaknade i sömnen och sa F¤%& You högt 3 ggr i ren frustration. Snygg dröm va?
Jag är känd för mina drömmar, dom är så verkliga att jag många ggr tror att det jag har drömt om har hänt i verkligheten. Som när jag ringde till mitt telefonbolag i ren panik för att jag trodde att jag hade ringt ett samtal som kostade 1000:-/minut... Hon måste ha trott att jag var galen. "Eh, hej, jag undrar om jag har drömt eller inte om att jag rigde ett vääääldigt dyrt samtal... Kan du kolla om jag har det?"
Nästan varje natt drömmer jag saker som ibland påverkar mig månader efter själva drömmen. Skulle jag börja skriva och berätta om mina nattliga äventyr skulle ni nog ha väldigt roligt. Jag minns allt i minsta detalj, alltid flera veckor och månader efter.
Det har nog mycket att göra med hur jag tänker och ser saker i livet, när jag tänker så ser jag bilder, som en film framför mig. Extremt kreativt och också väldigt energikrävande.
Mackorna var goda, det var min middag, jag tror bestämt att jag tar en skiva till! När jag har möjlighet tänker jag köpa massor av limpor och frysa in så att jag, när som helst jag känner suget, kan plocka fram vörtbrödet och toppa den med alla favoritpålägg jag gillar.
December 9
A bell is not a bell
until someone rings it,
a song is not a song
until someone sings it.
Love wasn't put
in the heart to stay,
for love isn't love
'til you give it away.
I´m freezing to the bone
Jag ska be att få avslöja dagens outfit, som i skrivande stund består av: vita mjukisraggsockor, göna plyschbyxor, svarta benvärmare med rosett, ett vitt linne, en tjock vit stickad kofta från Malene Birger och en gigantisk vit stickad sjal, virad två varv runt halsen som täcker brösten, och ÄNDÅ fryser jag livet ur mig. Vill gärna tillägga att jag sitter framför elementet dessutom, men det gör inte saken bättre.
En vän hjälpte mig att handla lite idag, bara att gå in och ut ur bilen och ut på parkeringen har gjort att jag har frost ända in i benmärgen.
Ikväll har jag en dejt med min pälsfilt, m&m:s och en stooor kopp te framför en bra film. Kanske kan jag få upp värmen, om inte i kroppen så i hjärtat av dom filmerna jag har att välja mellan.
Ha en underbar kväll kära läsare, vi ses imorgon, då med nya, fräscha inlägg om allt mellan himmel och jord.
En vän hjälpte mig att handla lite idag, bara att gå in och ut ur bilen och ut på parkeringen har gjort att jag har frost ända in i benmärgen.
Ikväll har jag en dejt med min pälsfilt, m&m:s och en stooor kopp te framför en bra film. Kanske kan jag få upp värmen, om inte i kroppen så i hjärtat av dom filmerna jag har att välja mellan.
Ha en underbar kväll kära läsare, vi ses imorgon, då med nya, fräscha inlägg om allt mellan himmel och jord.
December 8
December 7
Thousands of candles can be lit from a single candle, and the life of the candle will not be shortened.
Happiness never decreases by being shared.
*
Tusentals ljus kan tändas av ett endaste ljus, och ljusets liv kommer ej att förkortas.
Lycka minskas aldrig om den delas.
When fashion becomes art
Jag blir fullkomligt mållös när jag ser dessa konstverk. Det är i Judith Leibers Novelty-serie av festväskor som ni kan beskåda dessa underbart exklusiva skatter. Givetvis har hon inte bara djurformade väskor, hon har även vanliga (läs ovanliga och häpnadsväckande) fest -"clutches", dessa i former som vi är mera vana vid, ack så vackra med kristallerna som bildar tavlor och konst på varje föremål in i minsta detalj.
Det är framförallt förmögna damer på Upper East Side i New York som gjorde dessa väskor till "must haves" även för oss dödliga, det är dom som med sina vackra och breda hattar, Chaneldräkter och sylvassa pumps introducerade dessa skapelser till övriga världen, där den idag finns tillgänglig för alla som har en bottenlös plånbok.
Idag har var och varannan Hollywood-stjärna en av dessa väskor på röda mattan och även unga och hippa fashionistor lyfter fram sina outfits med hjälp av kreationerna, vare sig det är ett par jeans eller den lilla svarta.
Nästan varje "First Lady" i USA med början 1963 har burit dessa handgjorda väskor till presidentens invigningscermoni.
Idag har var och varannan Hollywood-stjärna en av dessa väskor på röda mattan och även unga och hippa fashionistor lyfter fram sina outfits med hjälp av kreationerna, vare sig det är ett par jeans eller den lilla svarta.
Nästan varje "First Lady" i USA med början 1963 har burit dessa handgjorda väskor till presidentens invigningscermoni.
Judith Leiber som är grundaren till företagen är född och uppvuxen i Budapest, Ungern (visst är vi ungrare bara så bra), där hon studerade hantverket och tillverkningen av handväskor under andra världskriget. År 1947 immigrerade fru Leiber med sin make Gerson Leiber till USA, och efter att ha arbetat för ett ledande företag inom väsktillverkning, startade hon 1963 The Judith Leiber Company med stöd av hennes konstnärliga make. 1998 gick båda i pension och företaget såldes och drivs nu vidare i samma anda som i början, tidigt 60-tal.
En historisk tillbakablick visar att hennes konstfulla kreationer finns att beskåda på The Victoria and Albert Museum i London, The Metropolitan Museum of Art i New York bland många andra välkända institutioner och museum.
En historisk tillbakablick visar att hennes konstfulla kreationer finns att beskåda på The Victoria and Albert Museum i London, The Metropolitan Museum of Art i New York bland många andra välkända institutioner och museum.
Varje sten är satt för hand, kärleksfullt monterat, en efter en.
Innan jag går i graven vill jag givetvis äga en väska signerad Judith Leiber. Det må vara en dröm idag, men nånting säger mig att med min målinriktining och vilja att lyckas inom mitt område ska leda till den dagen jag går in i en av hennes butiker och gör en av dessa underbart vackra kreationer till mitt.
Romeo, Dachhund 34.000:-
Botswana, Zebra 29.000:-
Taylor, Maltese Dog 32.000:-
Da Yun, Tiger 39.000:-
Jinx, Cat 24.800:-
Pigtail, Pig 25.500:-
Aurora, Dolphin 35.500:-
Macau, Parrot 40.500:-
Humble, Penguin 30.500:-
Gifts to those who have everything
I dagens samhälle har de flesta allt, och då frågar man sig; vad ger man i present till en som verkligen har allt? Är man en fashionista som jag, är det inte så svårt att hitta underbara små gåvor att ge bort eller att få.
Här har jag valt några underbara små ting som varje kvinna skulle bli glad av att finna under granen. Dessa ting kommer från bl a Marc Jacobs, en liten bedårande älskling från Judith Leiber samt Lanvin, där man har varit smart nog i rådande Lanvintider att ta fram små presenter till alla fashion-älskare.
Vem skulle motstå den underbara lilla nyckelringen i form av en cupcake från Judith Lieber? Hon är designern som gör alla dyrgripar till handväskor i olika former, mest djur och fåglar som är till bredden beströdda med de finaste av kristaller i regnbågens alla färger. Ett gediget handarbete där varje sten monteras för hand, en efter en.
Det var en sådan väska Mr Big gav Carrie i SATC, när hon inte kunde säga annat än "I Love You". Hon gillade inte väskan, den hon fick var allt annat än "hon", men den framkallade orden hos henne och hon bollade vackert över saken till Big.
Här har jag valt några underbara små ting som varje kvinna skulle bli glad av att finna under granen. Dessa ting kommer från bl a Marc Jacobs, en liten bedårande älskling från Judith Leiber samt Lanvin, där man har varit smart nog i rådande Lanvintider att ta fram små presenter till alla fashion-älskare.
Vem skulle motstå den underbara lilla nyckelringen i form av en cupcake från Judith Lieber? Hon är designern som gör alla dyrgripar till handväskor i olika former, mest djur och fåglar som är till bredden beströdda med de finaste av kristaller i regnbågens alla färger. Ett gediget handarbete där varje sten monteras för hand, en efter en.
Det var en sådan väska Mr Big gav Carrie i SATC, när hon inte kunde säga annat än "I Love You". Hon gillade inte väskan, den hon fick var allt annat än "hon", men den framkallade orden hos henne och hon bollade vackert över saken till Big.
“Now I've laid down a gauntlet. He either has to say "I love you" back or I guess I'm going to have to break up with him.”
Nu kan du äga en underbar liten nyckelring i samma gedigna kvalitet att hänga på dina nycklar eller som ett smycke för din väska.
Lanvins chefdesigner Alber Elbaz som designade kollektionen för H&M har även här, i kortleken, pennan och blocket illustrerat de smågalna figurerna som vi kopplar ihop med modehuset.
Perfekta modegåvor enligt min mening till tjejen som har det mesta, men som blir galen av glädje när hon sliter julpapperet i småbitar och får se innehållet.
Så gott folk, ut och shoppa! Perfekta modegåvor enligt min mening till tjejen som har det mesta, men som blir galen av glädje när hon sliter julpapperet i småbitar och får se innehållet.
Acetate Headphones, Marc By Marc Jacobs 700:-, finns även i blått
Illustrated Bridal Notebook, Lanvin 280:-
Illustrated Dress Pen, Lanvin 560:-
Cupcake fine-crystal embellished keyfob, Judith Leiber 2300:-
Silicone iPhone 3G Case, Marc By Marc Jacobs 330:-
Faces Playing Cards, Lanvin 560:-
Du hittar allt på www.netaporter.com
This is where I write
Åren går och den lilla snögubben som ni ser hängande från min orchidé har fantastiskt nog hållit efter en massa flytt land och rike runt. Under åren har den hängt i familjens julgran varje år, men sen jag flyttade till eget har jag lyft fram den och hängt den i blickfånget, där jag tillbringar mest tid. Frosten, som ser ut som strösocker på gubben släpper och på hans söta kinder lyser glaset igenom.
Jag såg ett underbart ornament i ett fönster i en antikaffär i Askersund förra helgen, också i glas, en grön gran på ena sidan och en tomte med en massa leksaker på den andra i ett fantastiskt skick. Den hängde i fönstret när jag gick förbi och jag blev helt kär i den. Det var sen kväll och de hade bara öppet vissa dagar i veckan, så även om min vän åkte förbi i veckan var den puts veck. Det var någon annan som älskade den lika mycket som jag tyvärr.
Jag älskar just vackra ornament i glas, det får gärna vara gammalt och ha historia. Den dagen jag lever tillsammans med någon ska jag ha en riktig Disney-gran med vackra pynt i glas, underbara praliner i skimrande förpackningar hängande från grenarna, jag ska knyta glänsande sidenband där det passar och placera en vacker spira , även den i glas på toppen.
Butiken American Classic i Sergelgången/Gallerian i Stockholm har inför varje jul de mest underbara pynten från USA och Ryssland samt andra delar av världen, mest i glas, så som man hade förr i tiden. När jag går in där känner jag mig som ekorren Puff ur duon Piff och Puff. När Musse och Pluto har klätt granen och Puff vågar titta fram lyser hans ansikte med ett fånigt leende. Han ser allt glitter och ljus, alla glasornament och polkagrisar och han blir helt salig. Han får en lustig gångstil och diggar utsikten som är grym, precis på hemmaplan, ett par steg från deras bo i trädstammen.
Även jag får den gångstilen i ren lycka när jag promenerar runt i butiken bland hyllor och bord, till bredden fyllda av vackra saker. Det är just dom prydnaderna jag ska fylla min drömgran med, när tiden är kommen.
Tills dess har jag min stora ulltomte från Åsas Tomtebod som förövrigt har varit framme hela året, i all renoveringshysteri har jag aldrig hittat en plats för denna mjuka tomte med luvan hårt nerdragen över näsan, samt min kära ägodel, snögubben.
På bilden ovan ser ni hur jag har det när jag skriver, det är viktigt för mig att vara omgiven av vackra ting och foton. En del av ramarna gapar fortfarande tomma, jag väntar ihärdigt på att få kopior av foton på min syster som vid det här laget är flera år gamla, men det spelar mindre roll.
Ni kan även se att jag fortfarande inte har lyckats döda min orchidé, jag börjar snart bli stolt över mig själv...
Gardinerna lyser fortfarande med sin frånvaro, det kommer när det kommer, dom är från Mimou som mina kuddar och ska även matchas med det sistnämnda.
I övrigt trivs jag vid mitt skrivbord där kreativiteten flödar, där bilder och inläggen blir till. Det är centrum för mitt hem, det är där jag skriver, kommunicerar, jobbar och författar.
Jag såg ett underbart ornament i ett fönster i en antikaffär i Askersund förra helgen, också i glas, en grön gran på ena sidan och en tomte med en massa leksaker på den andra i ett fantastiskt skick. Den hängde i fönstret när jag gick förbi och jag blev helt kär i den. Det var sen kväll och de hade bara öppet vissa dagar i veckan, så även om min vän åkte förbi i veckan var den puts veck. Det var någon annan som älskade den lika mycket som jag tyvärr.
Jag älskar just vackra ornament i glas, det får gärna vara gammalt och ha historia. Den dagen jag lever tillsammans med någon ska jag ha en riktig Disney-gran med vackra pynt i glas, underbara praliner i skimrande förpackningar hängande från grenarna, jag ska knyta glänsande sidenband där det passar och placera en vacker spira , även den i glas på toppen.
Butiken American Classic i Sergelgången/Gallerian i Stockholm har inför varje jul de mest underbara pynten från USA och Ryssland samt andra delar av världen, mest i glas, så som man hade förr i tiden. När jag går in där känner jag mig som ekorren Puff ur duon Piff och Puff. När Musse och Pluto har klätt granen och Puff vågar titta fram lyser hans ansikte med ett fånigt leende. Han ser allt glitter och ljus, alla glasornament och polkagrisar och han blir helt salig. Han får en lustig gångstil och diggar utsikten som är grym, precis på hemmaplan, ett par steg från deras bo i trädstammen.
Även jag får den gångstilen i ren lycka när jag promenerar runt i butiken bland hyllor och bord, till bredden fyllda av vackra saker. Det är just dom prydnaderna jag ska fylla min drömgran med, när tiden är kommen.
Tills dess har jag min stora ulltomte från Åsas Tomtebod som förövrigt har varit framme hela året, i all renoveringshysteri har jag aldrig hittat en plats för denna mjuka tomte med luvan hårt nerdragen över näsan, samt min kära ägodel, snögubben.
På bilden ovan ser ni hur jag har det när jag skriver, det är viktigt för mig att vara omgiven av vackra ting och foton. En del av ramarna gapar fortfarande tomma, jag väntar ihärdigt på att få kopior av foton på min syster som vid det här laget är flera år gamla, men det spelar mindre roll.
Ni kan även se att jag fortfarande inte har lyckats döda min orchidé, jag börjar snart bli stolt över mig själv...
Gardinerna lyser fortfarande med sin frånvaro, det kommer när det kommer, dom är från Mimou som mina kuddar och ska även matchas med det sistnämnda.
I övrigt trivs jag vid mitt skrivbord där kreativiteten flödar, där bilder och inläggen blir till. Det är centrum för mitt hem, det är där jag skriver, kommunicerar, jobbar och författar.
The closest thing to crazy
Jag tänkte stanna upp en kort sekund i städningen och dela med mig av en låt som jag gillar extra mycket nu.
Katie Meluas söta röst till melodin är underbar och texten känns uppfriskande, det är givetvis en låt om kärlek, som jag antar att de flesta av oss har någon att knyta den till.
Jag har självklart mina egna tankar när denna låt spelas, vad skulle vi göra utan musik som väcker minnen och känslor?
Nu ska jag lyssna vidare och fortsätta min städturné. See you soon!
Katie Meluas söta röst till melodin är underbar och texten känns uppfriskande, det är givetvis en låt om kärlek, som jag antar att de flesta av oss har någon att knyta den till.
Jag har självklart mina egna tankar när denna låt spelas, vad skulle vi göra utan musik som väcker minnen och känslor?
Nu ska jag lyssna vidare och fortsätta min städturné. See you soon!
Yet again, it´s time
Det är återigen dags att ta tag i mitt hem och ta några tag med dammsugaren och dammtrasan. Tvättsugan har jag missat idag, men det vore så skönt att få allt rent.
Håll i hatten, jag kanske till och med ska julpynta när allt är klart med det absolut enda pyntet jag tar fram varje år, en liten snögubbe i glas som jag fick av min pappa när jag var liten. Jag bor ensam och då känns julen lite sisådär, när jag var i ett förhållande och var förlovad fanns det en helt annan lust att pynta och förbereda sig inför jul. Denna lilla sköra snögubbe har alltså varit med mig i minst 25 år, jag vet inte riktigt hur gammal jag var, men jag vet att jag var liten, har ett svagt minne av när min pappa kom hem och gav mig den, han hade till och med yttekläderna på sig när han lämnade över den.
First things first, det är dags att göra lite nytta, musiken dunkar ur högtalaren och jag känner mig laddad.
Håll i hatten, jag kanske till och med ska julpynta när allt är klart med det absolut enda pyntet jag tar fram varje år, en liten snögubbe i glas som jag fick av min pappa när jag var liten. Jag bor ensam och då känns julen lite sisådär, när jag var i ett förhållande och var förlovad fanns det en helt annan lust att pynta och förbereda sig inför jul. Denna lilla sköra snögubbe har alltså varit med mig i minst 25 år, jag vet inte riktigt hur gammal jag var, men jag vet att jag var liten, har ett svagt minne av när min pappa kom hem och gav mig den, han hade till och med yttekläderna på sig när han lämnade över den.
First things first, det är dags att göra lite nytta, musiken dunkar ur högtalaren och jag känner mig laddad.
Santa Claus Is Here
Den 6:e december innebär Nicolaus-dagen, dvs namnet på vår älskade tomte, som i Ungern kommer just denna dagen med små presenter om du har varit snäll och guldfärgat björkris och du har varit dum.
Jag minns tillbaka på dagarna som barn när jag och min syster fulla av förväntan letade runt i vårat rum efter presenterna som tomten gömde och lämnade på strategiskt utvalda ställen. Varje år var det lika ångestfyllt innan vi fick se om vi skulle få en bunt björkris eller choklad och gåvor. Det roliga är att vi alltid fick fina små presenter som tex nya barbiekläder, små leksaker samt paket med choklad gjutna i tomteform, men även en mindre bunt björkris, som för att påpeka att; ja barn, ni har varit snälla, men låt det inte stiga er åt huvudet, det finns alltid rum för förbättring.
Farmor, mormor och morfar kom alltid med små paket denna dag som firades precis som julafton även fast det var i mycket mindre skala. Det var denna dag vi fick reda på om tomten skulle komma eller ej, enligt den katolska religionen som råder i Ungern kommer jesusbarnet med presenterna på julafton, inte tomten som här i Sverige. Vi är inte troende i familjen, jag har avsagt mig kyrkan och ägnar mig åt filosofin i Buddhismen istället, men vi har givetvis behållit traditionerna som min familj har vuxit upp med så långt det går att minnas.
Jag ser dessa paket med choklad i tomteform även i våra butiker här i Sverige och jag ler varje gång jag ser dom när det nalkas jul, och minns de oskyldiga dagarna då vår stress bestod av om vi hade varit snälla eller ej. Jag minns fortfarande känslan jag hade när pappa kom hem med vår julgran och vi pyntade den. Det var allltid en liten gran, dock alltid fyllig i formen, han skulle bara våga komma hem med en inte så perfekt gran, stackars lilla pappa, inte var det lätt att bo med tre viljestarka kvinnor. Den lilla granen placerades på min systers miniskrivbord och pappa hade alltid, även på senare år uppgiften att sätta ljusslingan så perfekt som bara han kunde. Efter det var det fritt fram att pynta, hänga våra handgjorda kreationer och familjens nedärvda glaspynt som alltid gav en trygg känsla. Jag fick sitta i timmar och sätta snören på dom festliga pralinerna i läckert glittrigt prasselpapper som skulle pryda granen innan en efter en försvann spårlöst. Min mamma gick nästan och räknade kändes det som, men man var väl smart och norpade på baksidan av granen.
Doften som spred sig i rummet var underbart, inget går upp mot doften av barr för att skapa den hemtrevliga julkänslan. När barren sedan föll hade jag och min syster inte tråkigt. Vi hade en lek, där vi, nu när jag tänker efter var väldigt effektiva och samlade upp barren bara genom att leka. Vad fiffiga och uppfinningsrika barn är...
Idag ska vi alltså fira tomtens namnsdag och ge varann små presenter och choklad, en trevlig tradition som jag gärna för vidare.
Ha en underbar måndag!
December 6
We are each of us angels with only one wing, and we can only fly by embracing one another.
*
Vi är var och en av oss änglar med bara en vinge, och vi kan bara flyga om vi omfamnar varann.
Luciano de Crescenzo
*
Vi är var och en av oss änglar med bara en vinge, och vi kan bara flyga om vi omfamnar varann.
Luciano de Crescenzo
What is love?
Jag är gammal nog att ha haft en del förhållanden bakom mig, tyvärr inga vidare lyckade sådana, annars hade detta inlägg sett annorlunda ut, men det är lustigt hur det aldrig går som man har tänkt. Vad är kärlek och när vet vi att vi älskar? Alla har vi olika erfarenheter, dom formar oss och ger oss den utgångspunkten vi har när vi inleder något nytt. Något som jag har lärt mig är att kärleken mellan två personer är oerhört komplex, ingen enkel match att erövra ett hjärta och våga öppna våra egna.
Tänk om det vore så enkelt som att dricka en brygd eller att bli träffad av amors pilar och sen leva lyckliga i alla våra dagar, vägra låta livet hända oss och spräcka bubblan vi befinner oss i som kan hota vår kärlek.
Så mycket musik och texter, poesi och böcker det har skrivits om detta fenomen som drabbar oss förr eller senare och lämnar svarta hål i våra hjärtan och själar om det inte går som vi hade hoppats. Det finns endast ett fåtal saker som gör lika ont som att förlora en älskad person, även om vi vet att han/hon finns kvar i livet men väljer att gå vidare utan oss, av olika och ibland oförklariga orsaker.
Julen är kärlekens högtid, i tre dagar är vi humana och kärleksfulla mot varann, vi lever i diplomati, vi förlåter och ger varann en ny chans. Min fråga är; varför är vi inte lika humana när högtiden är över och vardagen härjar? Kärlekens låga brinner svagare och vårt tålamod tryter, varför inte leva i harmoni årets alla andra dagar, varför vänta på miraklet som vi unnar oss enbart några enstaka dagar per år?
Alla vill ha en fridfull jul, vi vill klä upp oss och dra ett sträck över allt som har hänt under året som gjort oss illa. Familjer och vänner samlas, kärleken är mer uttalad och ingen vill bråka under julen. Det är som att hela världen håller andan under några dagar och sen går allt vidare i samma takt när det är över. Vi önskar varann och oss själva ett gott nytt år med nya möjligheter, nya mål och framgång, men sen då?
Kärleken är svår vare sig vi har julen eller ej, vårt tålamod testas och vi slåss ständigt med andras negativitet, utbrott och våra egna svaga sidor. Jag skulle vilja slå ett slag för att vi gör allt som står i vår makt för att behålla känslan vi har kring jul som vissa förbereder sig för månader i förväg. Vi bakar, handlar, tänder ljus och planerar för hur vi kan överraska dom vi älskar, varför inte behålla känslan och låta lågan leva vidare, långt in på det nya året, helst till nästa jul?
Relationer tar slut, kärleken tar slut, men det finns fall då vi kan slåss för att få behålla känslan och älska villkorslöst. Så, vad är kärlek? Den frågan har lika många svar som det finns människor på vår jord, just därför är det så viktigt att anamma den egna betydelsen och leva som vi lär.
Drömmen är att hitta den personen jag vill bli gammal med, som vill se mig åldras år efter år och som jag kan hålla traditionerna med. Detta är ett uppdrag som kan tyckas omöjligt, men jag vill gärna se att det blir till verklighet. Det allra första vi behöver göra är att rädda dom relationerna vi har, vare sig det är en vän eller en kärlek, ta hand om det vi har och i och med det ta hand om oss själva. Kärlek föder kärlek, lust föder lust, så låt oss behålla gnistran från alla tomtebloss långt in på det nya året. Ta hand om varann. Saknaden efter det man har förlorat är mycket svårare att handskas med än att vara givmild och kärleksfull varje dag.
Tänk om det vore så enkelt som att dricka en brygd eller att bli träffad av amors pilar och sen leva lyckliga i alla våra dagar, vägra låta livet hända oss och spräcka bubblan vi befinner oss i som kan hota vår kärlek.
Så mycket musik och texter, poesi och böcker det har skrivits om detta fenomen som drabbar oss förr eller senare och lämnar svarta hål i våra hjärtan och själar om det inte går som vi hade hoppats. Det finns endast ett fåtal saker som gör lika ont som att förlora en älskad person, även om vi vet att han/hon finns kvar i livet men väljer att gå vidare utan oss, av olika och ibland oförklariga orsaker.
Julen är kärlekens högtid, i tre dagar är vi humana och kärleksfulla mot varann, vi lever i diplomati, vi förlåter och ger varann en ny chans. Min fråga är; varför är vi inte lika humana när högtiden är över och vardagen härjar? Kärlekens låga brinner svagare och vårt tålamod tryter, varför inte leva i harmoni årets alla andra dagar, varför vänta på miraklet som vi unnar oss enbart några enstaka dagar per år?
Alla vill ha en fridfull jul, vi vill klä upp oss och dra ett sträck över allt som har hänt under året som gjort oss illa. Familjer och vänner samlas, kärleken är mer uttalad och ingen vill bråka under julen. Det är som att hela världen håller andan under några dagar och sen går allt vidare i samma takt när det är över. Vi önskar varann och oss själva ett gott nytt år med nya möjligheter, nya mål och framgång, men sen då?
Kärleken är svår vare sig vi har julen eller ej, vårt tålamod testas och vi slåss ständigt med andras negativitet, utbrott och våra egna svaga sidor. Jag skulle vilja slå ett slag för att vi gör allt som står i vår makt för att behålla känslan vi har kring jul som vissa förbereder sig för månader i förväg. Vi bakar, handlar, tänder ljus och planerar för hur vi kan överraska dom vi älskar, varför inte behålla känslan och låta lågan leva vidare, långt in på det nya året, helst till nästa jul?
Relationer tar slut, kärleken tar slut, men det finns fall då vi kan slåss för att få behålla känslan och älska villkorslöst. Så, vad är kärlek? Den frågan har lika många svar som det finns människor på vår jord, just därför är det så viktigt att anamma den egna betydelsen och leva som vi lär.
Drömmen är att hitta den personen jag vill bli gammal med, som vill se mig åldras år efter år och som jag kan hålla traditionerna med. Detta är ett uppdrag som kan tyckas omöjligt, men jag vill gärna se att det blir till verklighet. Det allra första vi behöver göra är att rädda dom relationerna vi har, vare sig det är en vän eller en kärlek, ta hand om det vi har och i och med det ta hand om oss själva. Kärlek föder kärlek, lust föder lust, så låt oss behålla gnistran från alla tomtebloss långt in på det nya året. Ta hand om varann. Saknaden efter det man har förlorat är mycket svårare att handskas med än att vara givmild och kärleksfull varje dag.
The Coco Quote
December 5
Så är det andra advent och tiden går i en rasande fart mot julen. Jag hoppas att alla har haft en skön dag och kväll, själv känns det ensamt att fira alla dessa dagar och högtider ensam, men jag får göra det bästa av det och njuta så mycket det går.
Love is an ideal thing, marriage a real thing; a confusion of the real with the ideal
never goes unpunished.
*
Kärlek är ett ideal, giftemål är verkligt; att förväxla det verkliga med det ideala går aldrig ostraffat.
/ Goethe
December 4
If people are good only because they fear punishment, and hope for reward, then we are a sorry lot indeed.
*
Om människor enbart är goda för att dom är rädda för bestraffning, och hoppas på belöning, då är vi verkligen en sorglig bunt.
Mon vendredi à Stockholm
Alla som aldrig har ätit en middag på East, Stureplan i Stockholm borde verkligen ta och göra det. Jag hade längtat länge efter deras underbara tonfisk med shitake-svamp, så äntligen på fredag gick min väntan över till verklighet när tallriken ställdes ner framför mig och tonfisken var min att avnjutas. Att drömma om att få bord, speciell när man är spontan till naturen är just det, en dröm. Restaurangen var full av glada julbordsätande företagsmedlemmar som köade vid sushibuffén som inte gick av för hackor. Tack och lov var min vän snabb nog att kasta sig över ett bord i baren där vi fick sitta och prata bort timmar och njuta av goda drinkar.
Det var ett rent nöje att få äta på East i fredags när vi hade världens bästa servitör som verkligen gjorde sitt yttersta för att vi skulle få en minnesvärd kväll. Nicolas är med på en av bilderna ovan, det var ett sant nöje att bli serverad av dig, det syns hur mycket du älskar ditt jobb och gör det till mer än just ett jobb. Service och ett personligt engagemang från din sida gjorde, att även om det skedde små misstag rättades det till med passion samt precision och misstagen blev ett minne blott. Keep up the good work!
Timmarna flög iväg när vi pratade allt från modehistoria till personlig utveckling mellan tuggorna, men när efterrätten kom blev jag tyst. Jag bara njöt. Det var den bästa desserten jag har ätit på många år. Smaken och kvaliteten var helt enastående, att jag sen fick en dessertvin att dö för utvalt av Nicolas gjorde ju inte saken sämre. Det var en smaksensation jag önskar alla fick uppleva. Jag har ätit på massor av fina, prisade och fantastiska restauranger genom åren, men det är sällan en restaurang levererar varje gång man går dit. Förväntningarna blir större för var gång, och det ställs krav, just för att man vet att restaurangen har kapacitet att göra sitt allra yttersta.
Min kväll i Stockholm var lyckad, efter middagen tog vi några drinkar på Hotel Anglais som har vansinnigt goda drinkar för att sedan bege oss bara några kvarter bort på Östermalm, till ett vackert sekelskiftshus där jag skulle inkvarteras för natten.
Jag ser redan fram emot nästa gång jag kan fortsätta koversera med min vän över en underbar middag och få se den underbara storstaden i natten med myllret av välklädda festsugna människor, på väg till deras favoritkrog.
Tack för en underbar kväll, på återseende!
Det var ett rent nöje att få äta på East i fredags när vi hade världens bästa servitör som verkligen gjorde sitt yttersta för att vi skulle få en minnesvärd kväll. Nicolas är med på en av bilderna ovan, det var ett sant nöje att bli serverad av dig, det syns hur mycket du älskar ditt jobb och gör det till mer än just ett jobb. Service och ett personligt engagemang från din sida gjorde, att även om det skedde små misstag rättades det till med passion samt precision och misstagen blev ett minne blott. Keep up the good work!
Timmarna flög iväg när vi pratade allt från modehistoria till personlig utveckling mellan tuggorna, men när efterrätten kom blev jag tyst. Jag bara njöt. Det var den bästa desserten jag har ätit på många år. Smaken och kvaliteten var helt enastående, att jag sen fick en dessertvin att dö för utvalt av Nicolas gjorde ju inte saken sämre. Det var en smaksensation jag önskar alla fick uppleva. Jag har ätit på massor av fina, prisade och fantastiska restauranger genom åren, men det är sällan en restaurang levererar varje gång man går dit. Förväntningarna blir större för var gång, och det ställs krav, just för att man vet att restaurangen har kapacitet att göra sitt allra yttersta.
Min kväll i Stockholm var lyckad, efter middagen tog vi några drinkar på Hotel Anglais som har vansinnigt goda drinkar för att sedan bege oss bara några kvarter bort på Östermalm, till ett vackert sekelskiftshus där jag skulle inkvarteras för natten.
Jag ser redan fram emot nästa gång jag kan fortsätta koversera med min vän över en underbar middag och få se den underbara storstaden i natten med myllret av välklädda festsugna människor, på väg till deras favoritkrog.
Tack för en underbar kväll, på återseende!
December 3
Jag ligger efter med dagarna, i fredags var jag jättestressad att komma iväg till Stockholm och tre sömnlösa nätter satte sina spår, varför jag har sovit bort både gårdagen och idag. Av någon anledning så sov jag inget alls de senaste tre nätterna, sömn är en väsentlig nödvändighet för min existens för att jag ska kunna fungera någolunda normalt.
Här kommer därmed lucka nr 3 i min kalender för själ och hjärta.
Yesterday is history, tomorrow is a mystery, but today is a gift.
*
Igår är historia, imorgon är en gåta, men idag är en gåva.
December 2
"Don't take life too seriously. You'll never escape it alive anyway."
*
"Ta inte livet på för stort allvar. Du kommer i alla fall inte ifrån den levande."
December 1
Lite sen, men jag tänkte överraska er varje dag med något nytt och tänkvärt i form av en adventskalender. Istället för att fylla era strumpor som ligger och skräpar i tvättkorgen, tänkte jag fylla era hjärtan och själar med ord och meningar, ordspråk och citat denna kalla vintermånad, en för varje dag, enda till julafton.
"Cogito ergo sum * Jag tänker, alltså finns jag"
Oh la la, je suis en attente pour l'indulgence ce vendredi
Kontraster berikar våra liv på det mest uppfriskande sätt. Jag fick ett samtal sent ikväll från min vän i Stockholm, där jag stressat svarade medans jag hade huvudet i resväskan i febrilt uppackande. Efter lite utbyte av våra senaste dagar då både han och jag har haft en del att berätta, kom frågan från honom: Vad gör du imorgon? -Tja, vad gör jag... Jag hade precis kommit hem, hade planerat att vara hemma i helgen och bara njuta av att jag är just det, hemma.
Mitt trevande svar var inte direkt vattentätt och det la min kära vän märke till, då han bestämde att "this is as good time as any", du kommer hit imorgon så ska vi gå ut och ha kul. Ja, man tackar! Vi hade som bekant planerat det länge men det hade kommit saker emellan som har gjort att vi var tvungna att skjuta upp det.
Så kära vänner, jag ska få åka till mitt älskade Stockholm imorgon och göra Stureplan. Så otroligt kul det ska bli. Kontrasten ligger just häri, att efter att ha tillbringat flera dagar ute i ingenmansland i mjukisbyxor, fullkomligt frånvarande av smink, lyx och glamour få klä på mig mina klackar och fixa iordning mig för att få en underbar kväll i vår vackra storstad. Läppstiftet på och håret på plats, äntligen ska jag få känna mig som en kvinna igen istället för en insnöad skogsmulle.
Dagsformen imorgon är givetvis avgörande, men jag tänker ha en brun skinnkjol i mjukaste skinn, en tunn stickad tröja i guldtråd, gråa heltäckande strumpbyxor, gråa höga mockaboots med fransar, smycken från Lara Bohinc, svart ullkappa med rävpäls från Max Mara och LV:s Manhattan eller en Gucci clutch.
Vi ska dricka drinkar runt Stureplan, äta underbart gott på East där dom gör den bästa tonfisken enligt min mening, kanske ta några nigiri till förrätt och njuta av livet. Efteråt har vi hela stan för våra fötter, men den första anhalten blir Hotel Anglais och deras underbara drinkar, resten visar sig. Jag har ingen större lust att trängas så vissa ställen är uteslutna som tex Riche. Får se när jag nuddar kudden imorgon natt, jag ser fram emot en njutbar kväll i gott sällskap.
På lördag ska jag ta mig till bageriet Petit France och personligen dra dom i örat för att dom inte levererar mina älskade macarones utanför tullarna, och kanske ta med mig ett lass pastelliga drömmar hem så att jag kan njuta resten av lördagen hemma samt första advent med franska delikatesser istället för lussebullar.
Älska kontraster och älska spontanitet. Jag kommer sitta på ett tåg till Stockholm imorgon, fast jag svor att jag inte skulle sitta på det försenade eländet på länge, men jag vet att slutdesinationen får mig att må mer än bra. Bon soir Stockholm, qu'est-ce que vous avez à offrir?
Mitt trevande svar var inte direkt vattentätt och det la min kära vän märke till, då han bestämde att "this is as good time as any", du kommer hit imorgon så ska vi gå ut och ha kul. Ja, man tackar! Vi hade som bekant planerat det länge men det hade kommit saker emellan som har gjort att vi var tvungna att skjuta upp det.
Så kära vänner, jag ska få åka till mitt älskade Stockholm imorgon och göra Stureplan. Så otroligt kul det ska bli. Kontrasten ligger just häri, att efter att ha tillbringat flera dagar ute i ingenmansland i mjukisbyxor, fullkomligt frånvarande av smink, lyx och glamour få klä på mig mina klackar och fixa iordning mig för att få en underbar kväll i vår vackra storstad. Läppstiftet på och håret på plats, äntligen ska jag få känna mig som en kvinna igen istället för en insnöad skogsmulle.
Dagsformen imorgon är givetvis avgörande, men jag tänker ha en brun skinnkjol i mjukaste skinn, en tunn stickad tröja i guldtråd, gråa heltäckande strumpbyxor, gråa höga mockaboots med fransar, smycken från Lara Bohinc, svart ullkappa med rävpäls från Max Mara och LV:s Manhattan eller en Gucci clutch.
Vi ska dricka drinkar runt Stureplan, äta underbart gott på East där dom gör den bästa tonfisken enligt min mening, kanske ta några nigiri till förrätt och njuta av livet. Efteråt har vi hela stan för våra fötter, men den första anhalten blir Hotel Anglais och deras underbara drinkar, resten visar sig. Jag har ingen större lust att trängas så vissa ställen är uteslutna som tex Riche. Får se när jag nuddar kudden imorgon natt, jag ser fram emot en njutbar kväll i gott sällskap.
På lördag ska jag ta mig till bageriet Petit France och personligen dra dom i örat för att dom inte levererar mina älskade macarones utanför tullarna, och kanske ta med mig ett lass pastelliga drömmar hem så att jag kan njuta resten av lördagen hemma samt första advent med franska delikatesser istället för lussebullar.
Älska kontraster och älska spontanitet. Jag kommer sitta på ett tåg till Stockholm imorgon, fast jag svor att jag inte skulle sitta på det försenade eländet på länge, men jag vet att slutdesinationen får mig att må mer än bra. Bon soir Stockholm, qu'est-ce que vous avez à offrir?
Happy...
Kära läsare! Nu har jag landat hemma, jag var så glad när jag öppnade yttedörren att jag lätt hade kunnat hångla upp hallgolvet. Vilken resa! Först började eftermiddagen med 3:e världskriget om att köra eller inte köra mig till närmaste tågstation med en svettig halvtimme i limbo där jag inte visste om jag skulle få återse Västerås idag eller ej. Sen tänkte jag: Okej, ska du leka den leken? - Då ska jag inte vara sämre än att jag ger mig in i leken och låter det ilskna monstret veta att jag tänker ställa till med ett levande helvete om jag inte får som jag vill, vilket är att bilen sätts igång och ratten riktas mot närmaste väg ut ut tortyren och skithuset som jag nu har tröttnat så mycket på att jag kan inte utrycka det med ord. En halvtimme senare stod bilen klar och var ute på vägen, den kalla, hala isbanan som skulle leda till Hallsberg.
Väl framme, en hel timme innan avgående tåg satt jag och frös pälsen av mig i en iskall vänthall, stirrandes på klockan var och varannan minut. Till min stora förtjusning (NOT), blev tåget försenat och informationen om försenade tåg dånade i högtalaren. Först var det bara 10 minuter men minutrarna byggdes stadigt på för att tåget till slut skulle vara totalt 40 minuter försenad. Får jag inte blåskattar av att ha suttit så kallt i över en och en halvtimme nu, så aldrig. Spårbyte i sista minuten, snöflingor stora som tennisbollar, -16 i luften och en hemsk nordanvind senare satt jag på tåget som för en gång skull var varm. Förseningarna ledde till att jag missade min anslutningsbuss och fick vänta i ytterligare 30 minuter i detta härliga väder för att ta nästa, som i sin tur också var försenad då alla bussar har som regel att vänta in varann. En snabb promenad från bussen sen och jag nådde min slutdestination, mitt älskade hem. Det kanske inte är så konstigt att jag ville råhångla med golvet i hallen efter allt detta.
Kontentan av denna sista resa till buschen är, att jag inte kommer att åka tillbaka igen. Nog är nog och det som inte går ska inte tvingas på. Jag sitter nu och avnjuter ett glas rött som för att fira att jag är hemma och fyller på min bok om mina idéer och tankar som jag vill blogga om och dela med mig av. Det kommer att bli en skärpning på bloggfronten, jag mår bra när jag får skriva och jag mår bäst när jag ser att ni, snälla goa ni, läser vad jag skriver. Det värmer mitt hjärta. Ha en underbar kväll.
Väl framme, en hel timme innan avgående tåg satt jag och frös pälsen av mig i en iskall vänthall, stirrandes på klockan var och varannan minut. Till min stora förtjusning (NOT), blev tåget försenat och informationen om försenade tåg dånade i högtalaren. Först var det bara 10 minuter men minutrarna byggdes stadigt på för att tåget till slut skulle vara totalt 40 minuter försenad. Får jag inte blåskattar av att ha suttit så kallt i över en och en halvtimme nu, så aldrig. Spårbyte i sista minuten, snöflingor stora som tennisbollar, -16 i luften och en hemsk nordanvind senare satt jag på tåget som för en gång skull var varm. Förseningarna ledde till att jag missade min anslutningsbuss och fick vänta i ytterligare 30 minuter i detta härliga väder för att ta nästa, som i sin tur också var försenad då alla bussar har som regel att vänta in varann. En snabb promenad från bussen sen och jag nådde min slutdestination, mitt älskade hem. Det kanske inte är så konstigt att jag ville råhångla med golvet i hallen efter allt detta.
Kontentan av denna sista resa till buschen är, att jag inte kommer att åka tillbaka igen. Nog är nog och det som inte går ska inte tvingas på. Jag sitter nu och avnjuter ett glas rött som för att fira att jag är hemma och fyller på min bok om mina idéer och tankar som jag vill blogga om och dela med mig av. Det kommer att bli en skärpning på bloggfronten, jag mår bra när jag får skriva och jag mår bäst när jag ser att ni, snälla goa ni, läser vad jag skriver. Det värmer mitt hjärta. Ha en underbar kväll.
The Coco Quote
I have really had it...
Jag hittade denna bild och jag skrattade högt när jag fick se den. Katten på bilden projecerar exakt den känslan jag känner just nu, hur frustrerad och förbannad jag är, enkelt sammanfattat så har jag fått nog.
Även fast mina vistelser på landet aldrig blir som jag har tänkt mig och önskat så återvänder jag hit av en förunderlig anledning, trots att jag mer eller mindre vet utgången och lämnar stället lika trött på skiten som alltid.
Jag skulle ha varit här hela veckan och förmodligen hela helgen, men mina väskor är packade och jag tänker lämna området med första bästa tåg imorgon eftermiddag när jag kan få skjuss till närmaste station. Jag struntar till och med i att kolla rapporter utfärdat om SJ har ställt in tåg, eller som jag läste senast, att jag blir stående mellan stationer i flera timmar. Hellre det än att sitta fast här och få vassare klor för varje minut som går då mitt tålamod testas. Jag har varit lugn såhär långt, men det krävs inte mycket innan jag visar mitt humör som i detta fall skulle sudda ut leenden enda upp till Kiruna. Ögonen svartnar och jag försöker förgäves hitta andningen och det inre lugnet som för tillfället är långt utanför sveriges gränser.
Det finns människor man bara inte går ihop med, ni vet, en sån tickande bomb som kan brännas av vilken sekund som. Jag går inte ihop med människan i huset. Observera att det är en hane och han har tusen kvinnors ilskna och förskräckliga PMS-humör som kan utlösas av ett endaste ord, komplett tystnad, minsta rörelse eller bara av ren idioti. Jag kan inte med det helt enkelt. Jag är en av det lyckligt lottade kvinnor, eller ska vi kanske säga att min omgivning är lyckligt lottad över att jag inte lider av det minsta PMS, men när en man är hysterisk, går det bortom mitt förstånd. Det är inget jag kan acceptera.
Dessutom är det iskallt i detta hus som gud glömde, då den fantastiska värmepumpen från IVT har slutat att fungera. Välinvesterade pengar skulle jag vilja säga, när vi redan nu på året har nått -20 grader och behöver värme mer än någonsin. Till råga på det tar kompressorn i pumpen det enda vi har kvar som är fungerande i detta hus, och det är elektriciteten, när den med all kraft blåser ut alla proppar i proppskåpet. Härligt värre. Där sitter jag i ett bäcksvart mörker och fryser, försöker få kontakt med denna varelse som precis har fått sin 23:e PMS attack, men utan resultat. Luften är tung och skulle kunna huggas med en välvässad yxa, spänningen ligger som ett täcke medans jag är lugn och den andre blixtrar av frustration, mest ilska.
Så jag kan be att få tala om att jag kommer att återvända till mitt hem, mitt lugna vrå imorgon, jag har en flaska rött som väntar och förövrigt även en massa jobb som jag måste ta itu med där jag har en deadline snart.
Imorgon är jag åter i stan, får höra alla ljud och oljud i huset, bla när grannen under mig verkar urinera från en stege i en halvtimme åt gången. Då vet jag att jag är hemma... Om ni inte har en aning om vad jag menar; ta en kanna med vatten, ställ dig på en stol, helst flera staplade på varann och häll vattnet lååångsamt i glaset nedanför. Notera ljudet. Helst när allt är tyst omkring, stanna upp och upprepa som att du försökte signalera med morskod att du äger. Hem ljuva hem.
Även fast mina vistelser på landet aldrig blir som jag har tänkt mig och önskat så återvänder jag hit av en förunderlig anledning, trots att jag mer eller mindre vet utgången och lämnar stället lika trött på skiten som alltid.
Jag skulle ha varit här hela veckan och förmodligen hela helgen, men mina väskor är packade och jag tänker lämna området med första bästa tåg imorgon eftermiddag när jag kan få skjuss till närmaste station. Jag struntar till och med i att kolla rapporter utfärdat om SJ har ställt in tåg, eller som jag läste senast, att jag blir stående mellan stationer i flera timmar. Hellre det än att sitta fast här och få vassare klor för varje minut som går då mitt tålamod testas. Jag har varit lugn såhär långt, men det krävs inte mycket innan jag visar mitt humör som i detta fall skulle sudda ut leenden enda upp till Kiruna. Ögonen svartnar och jag försöker förgäves hitta andningen och det inre lugnet som för tillfället är långt utanför sveriges gränser.
Det finns människor man bara inte går ihop med, ni vet, en sån tickande bomb som kan brännas av vilken sekund som. Jag går inte ihop med människan i huset. Observera att det är en hane och han har tusen kvinnors ilskna och förskräckliga PMS-humör som kan utlösas av ett endaste ord, komplett tystnad, minsta rörelse eller bara av ren idioti. Jag kan inte med det helt enkelt. Jag är en av det lyckligt lottade kvinnor, eller ska vi kanske säga att min omgivning är lyckligt lottad över att jag inte lider av det minsta PMS, men när en man är hysterisk, går det bortom mitt förstånd. Det är inget jag kan acceptera.
Dessutom är det iskallt i detta hus som gud glömde, då den fantastiska värmepumpen från IVT har slutat att fungera. Välinvesterade pengar skulle jag vilja säga, när vi redan nu på året har nått -20 grader och behöver värme mer än någonsin. Till råga på det tar kompressorn i pumpen det enda vi har kvar som är fungerande i detta hus, och det är elektriciteten, när den med all kraft blåser ut alla proppar i proppskåpet. Härligt värre. Där sitter jag i ett bäcksvart mörker och fryser, försöker få kontakt med denna varelse som precis har fått sin 23:e PMS attack, men utan resultat. Luften är tung och skulle kunna huggas med en välvässad yxa, spänningen ligger som ett täcke medans jag är lugn och den andre blixtrar av frustration, mest ilska.
Så jag kan be att få tala om att jag kommer att återvända till mitt hem, mitt lugna vrå imorgon, jag har en flaska rött som väntar och förövrigt även en massa jobb som jag måste ta itu med där jag har en deadline snart.
Imorgon är jag åter i stan, får höra alla ljud och oljud i huset, bla när grannen under mig verkar urinera från en stege i en halvtimme åt gången. Då vet jag att jag är hemma... Om ni inte har en aning om vad jag menar; ta en kanna med vatten, ställ dig på en stol, helst flera staplade på varann och häll vattnet lååångsamt i glaset nedanför. Notera ljudet. Helst när allt är tyst omkring, stanna upp och upprepa som att du försökte signalera med morskod att du äger. Hem ljuva hem.
Good Night
Ni kan ju gissa två gånger om jag fick mina grenar på två röda, nu har jag en vas med färska grenar, direkt från skogen, som tills imorgon förhoppningsvis har fyllt nedervåningen med underbara dofter.
Jag måste säga att jag är något uttråkad och till råga på det har jag råkat ut för nån sorts bloggtorka som har dödat min kreativitet totalt. För att jag ska kunna vara kreativ så måste jag ha liv och rörelse verkar det som, här finns det bara en öronbedövande tystnad som dessutom gör att jag hör vad jag själv tänker. Det kan tyckas vara en bra grej, det är ju skönt att hinna ifatt sig själv, men när jag är så utmattad som jag är så vill jag inte tampas med de högljudda tankarna som ekar i huvudet. Tröttheten har gjort att jag inte orkar meditera eller göra något annat än att sova, till och med matlusten är sisådär. Jag älskar mat, det ska gudarna veta och jag älskar att njuta av goda smaker, men just nu finns det ingen lust tyvärr. Det går dock verkligen ingen nöd på mig, jag har ett antal extrakilon som kan ryka utan problem i min nuvarande svacka.
Det här året gick så vansinnigt fort, månaderna flög iväg och jag undrar fortfarande vart sommaren tog vägen. Snart står vi inför ett nytt år som för många betyder nya möjligheter, nya erfarenheter och bekantskaper som ska göra oss till ännu bättre människor och förhoppningsvis lära oss av misstagen vi har begått.
Jag behöver verkligen piggna till och må bättre för att möta det nya året, dock så har jag fortfarande några veckor på mig att ta igen mig.
Kära läsare, ha förtröstan. Jag vet att jag är dålig på att lägga upp inlägg, jag ska göra mitt bästa för att förse er med nya spännande sådana den närmaste framtiden, som ska inspirera er till en roligare vardag.
Nu ska jag släcka lampan i mitt sovrum och sträcka mig tvärs över den stora sängen som jag har för mig själv, (jag har större hemma) men här finns det bara en enda stor madrass vilket betyder att risken för att rasa mellan madrasser är noll. Hemma försvinner en arm här, en armbåge där osv och därför håller jag mig enbart på en sida. Hm, fullkomligt onödigt vetande för er, men nu vet ni.
Ha en underbar onsdag och klä på er varmt, själv tänker jag avnjuta kylan på behörigt avstånd, inne i värmen.
Jag behöver verkligen piggna till och må bättre för att möta det nya året, dock så har jag fortfarande några veckor på mig att ta igen mig.
Kära läsare, ha förtröstan. Jag vet att jag är dålig på att lägga upp inlägg, jag ska göra mitt bästa för att förse er med nya spännande sådana den närmaste framtiden, som ska inspirera er till en roligare vardag.
Nu ska jag släcka lampan i mitt sovrum och sträcka mig tvärs över den stora sängen som jag har för mig själv, (jag har större hemma) men här finns det bara en enda stor madrass vilket betyder att risken för att rasa mellan madrasser är noll. Hemma försvinner en arm här, en armbåge där osv och därför håller jag mig enbart på en sida. Hm, fullkomligt onödigt vetande för er, men nu vet ni.
Ha en underbar onsdag och klä på er varmt, själv tänker jag avnjuta kylan på behörigt avstånd, inne i värmen.
